Tag
Det är dags igen för mig att ta fram de svarta skorna (enda gången i år tror jag, vilket säger lite om den tid vi fortfarande lever i), och som jag skulle ha gjort även om det hade varit smoking som gällde, så föredrar jag wholecuts eller plain cap toe oxfords i välputsat svart kalvläder före lackskor.
I år är julen lite mer normal åtminstone här i Sverige, där man har möjlighet att samlas med nära familj och vänner. Och en sak som alltid kommer att vara fallet är att man kan ha lite trevliga skodon på fötterna för att förbättra julstämningen.
I en ny kortfilm berättar crème de la crème av franska bespokeskomakare om sin bransch och vad som gör den speciell. Filmen är gjord av den franska nationella organisationen för bespokeskomakare, troligen i syfte att locka nya unga personer till branschen. En mycket inspirerande video som definitivt är värd att se.
Jag har glädjen att få äga ett antal skor från flera japanska bespokeskomakare, och det som ständigt slår mig med dessa skor är det exemplariska utförandet av makingen. Titta på skon här ovan från Yohei Fukuda som ett exempel, se den felfria nåtlingen av ovanlädret, den perfekt trimmade klacken, den oklanderliga ”blind welted” midjan, den precisa sulsömmen och randfinishen, och så vidare. Man kan göra skor annorlunda än så här – men man kan i princip inte göra dem bättre.
Split toes, särskilt split toe derbys, har ökat i popularitet de senaste åren. Sättet att göra tåsömmen på den här modellen varierar mycket, från helt handgjorda stygn till helt maskintillverkade, versioner med olika utseende, versioner som egentligen inte är split toes utan med dekorationssömmar, och så vidare. Här visar och förklarar jag de flesta varianterna.
Fortsättning på artiklarna:
Den fantastiska skon på bilden ovan ser ut att ha tillverkats på 1920-talet av en bespokeskomakare i Londons Saint James-distrikt. Det gammaldags anilinlädret, den superklassiska formen på lästen, den dämpade men ändå perfekta makingen, och så vidare. Det är det dock inte, det är en nytillverkad sample-sko från den japanska bespokeskomakaren Marquess.
Efter förra artikeln tänkte jag på det här fotot som på ett bra sätt visar på de olika utseendena på randfinishen mellan fabrikstillverkade skor av högsta kvalitet och fina helt handgjorda skor. Den vänstra är en Gaziano & Girling RTW-sko, den högra är från deras Optimum-sortiment som tillverkas enligt samma standard som deras bespoke-skor.
Det är mycket svårt att bygga en klack för hand och göra den perfekt med jämna horisontella lager, perfekt utformade sidor, tätt skurna med en jämn och snygg kant mot ovanlädret, och så vidare. Få i världen gör det bättre än Daniel Wegan från Catella Shoemaker, som har gjort skon ovan.
Skor veckar sig, det är ett faktum och alla vet det, men det är troligen det som köpare av dressade kvalitetsskor är mest besatta av. Jag har skrivit flera inlägg om ämnet (länkar nedan) för att ge en bättre förståelse för hur och varför skor veckar sig, och vad som är ”friska” veck och vad som kanske inte är det.På fotot här är ett typiskt exempel på en mycket fin veckbildning på det spanska lädret.
Det är få som kan avsluta en sulkant så bra som Eiji Murata, med sitt Main d’Or. Hans skor är ett bevis på att den ofta använda termen ”handgjord look” eller liknande i princip bara är en ursäkt för att man inte gör det så bra som man skulle kunna göra. Några tankar om detta i samband med bilden
