Att förstå fotens uppbyggnad och de olika begrepp som används underlättar stort när man ska hitta rätt passform på RTW-skor. Inte minst om man beställer över nätet och inte haft möjlighet att prova skorna innan, då en duktig säljare alltid har koll på hur lästen och skon är för olika typer av fötter kan man sålla bort skor som inte skulle passa en bara genom att lämna några enkla uppgifter över mail. Här tänkte jag därför gå igenom de olika begrepp om fotens anatomi som vanligen används, och vad de innebär. Det är ingen heltäckande guide utan mest ett urval av några av de viktigaste punkterna.

Fotmått 
A. Bellmått – Ball width
Bellmåttet mäts mellan stortåknölen och lilltåknölen. Bellen är fotens bredaste del, och där som foten böjer sig, och således även där skon ska vara byggd för att böja sig. Kallas ibland även ”ballmått” på svenska, som direktöversättning från engelskan, men av förklarkliga skäl är det mindre använt idag.
B. Vidd på bredaste stället – Width at widest point
Det här är näst intill samma sak som ovanstående, men ibland kan måtten bli annorlunda, och därför kallas de för olika saker. Måttet tas enklast genom att man ställer sig med utsidan av foten mot en vägg och lägger ett måttband under foten ut till stortåknölen. Fördela vikten jämnt mellan fötterna, så att du står så normalt som möjligt. I regel mäter man ens fötter med strumpor, då det är det mått som kommer att gälla i skon sedan. Det här är det mått som vanligtvis är det som ska anges när en tillverkare eller försäljare efterfrågar ens fotvidd. Kom ihåg att mäta båda fötterna, då det ofta skiljer sig.
C. Längd – Length
Kort och gott längden från hälen fram till stortån. Mäts också enklast stående med hälen mot en vägg, med måttband utlagt fram under stortån. Återigen, stå med vikten jämnt fördelad.
D. Häl-till-bell-längd – Heel-to-ball length
Det här måttet är relativt bortglömt, men enligt många minst lika viktigt som den totala längden på foten. Detta då det är vid eallen som foten böjer sig, och för att en sko ska vara bekväm så bör skon vara konstruerad att böja sig på samma ställe. Är den inte det kan det till exempel bli en glipa mellan fotvalv och bellen, som gör att när man går puttas foten framåt av skons innersula under hålfoten och hela foten glider fram i skon. Ett Brannock-instrument är konstruerat för att mäta alla dessa tre ovanstående mått, B, C och D. Vissa skomakare har ett Brannock-instrument, ibland bara bakom disk så man får fråga efter det, annars är det tyvärr numera standard med ett simplare och billigare mätverktyg som bara mäter längden och vidden.
E. Omkrets vid bellen – Ball girth
Naturligtvis säger bara de ovanstående tvådimensionella måtten inte allt om ens fot form. Omkretsen, fotens volym, kan ändå skilja sig mellan fötter som har exakt samma mått ovan. En bespoke-makare tar alltid flera olika omkretsmått, men här tänkte jag bara nämna det som är av störst betydelse när man köper RTW, och det är omkretsen vid bellen. Den tas genom att man drar ett måttband över bellen runt de båda knölarna, och tas också stående.
Fotdelar
1. Stortåknöl – Inner ball
Här möts det innersta mellanfotsbenet och stortåns tåben. Den innersta delen av bellen.
2. Lilltåknöl – Outer ball
Som ovan fast tvärtom, alltså där det yttersta mellanfotsbenet möter lilltåns tåben. Den yttre delen av ballen.
3. Insteg/vrist – Instep
Insteget har stor betydelse för hur en sko passar. Insteget, eller vristen, är den övre delen av foten som går mellan bellen och benet. Man kan för enkelhetens skull kalla det området under snörningen på en vanlig snörsko. Har man ett lågt insteg kan man ha problem med att skor som passar i övrigt sluter för tätt kring snörningen vilket gör att de inte går att dra åt så foten sitter vilket skapar glapp. Har man ett högt insteg är det tvärtom så att man ofta kan få för stor glipa mellan skosnörena, framför allt tydligt på oxfordskor, vilket kan se illa ut och skorna kan bli obekväma. Vet man om att man har högt eller lågt insteg bör man helt enkelt köpa skor med läster som har högt eller lågt insteg, eller när det inte går välja derbys som är mer flexibla när det gäller insteget.
4. Fotvalv – Arch
Fotvalvet är den del mellan häl och stortåknölen, som på en normal fot inte nuddar marken när man står på ett platt golv. Plattfötter har ett lågt fotvalv där hela foten nuddar backen, medan folk med högt fotvalv har en onormalt liten del av foten som nuddar marken. Höjden på fotvalvet hänger i regel ihop med hur högt insteg man har, och ibland blandas därför begreppen samman här. Har man ett högt fotvalv kan det vara bekvämt med en sko eller iläggssula som ger ett bra hålfotsstöd.
s

Ett Brannock-instrument mäter såväl fötternas längd och vidd, som häl-till-ball-måttet. Bild: Sneaker Freaker

Så här illa kan det bli om man har ett högt insteg och köper skor som har alldeles för lågt insteg för ens fötter. Bild: StyleForum