Tag
Här är en bild på mina nyårsskor (de enda svarta skor jag äger för närvarande) som kommer att följa med mig när jag säger hejdå till 2023 tillsammans med familjen och några goda vänner. Ett år som har varit fyllt av både upp- och nedgångar.
Julen är här igen. Den här gången var det till och med vitt här i de södra delarna av Sverige (åtminstone halva julaftonen). Efter att ha haft hela familjen sjuk den senaste veckan har vi firat hemma själva, vilket fortfarande har varit fint. På fötterna har jag haft dessa bespoke Carlino lazymans i vintage grisläder.
Under årens lopp har olika trender kommit och gått, även inom världen av klassiska skor. Ofta är det mer speciella saker som ses som coola och vackra under en tid, men sedan kommer reaktionen och den motsatta åsikten blir allenarådande. Spade-sulor är ett bra exempel på detta. Även kort om en ny onlinekalender som samlar sko- och skräddar-trunk shows runt om i världen.
För att övertyga kunderna om att välja att köpa ens skor – bland en enorm mängd alternativ – måste man göra allt man kan. Det handlar inte bara om att tillverka de vackraste skorna man kan tänka sig, man måste också visa upp dem på bästa möjliga sätt, oavsett om det är på en hemsida eller i en fysisk butik. Här är ett fint exempel på det senare – en mycket minnesvärd display.
Förvisso estetiskt tilltalande, om än kanske inte den mest fotvänliga formen, men hälarna hos den nu tyvärr avlidne italienske bespokeskomakaren Riccardo ”Freccia” Bestetti stod verkligen ut. Det här fotot är av ett sample där formen var ännu mer överdriven, men även på kunder skor var hälarna mycket kurviga.
Fortsättning på artiklarna:
I de flesta butiker som säljer klassiska herrskor nuförtiden har de formella alternativen mer och mer ersatts av mer avslappnade modeller, sneakers, lätta loafers och så vidare. Därför är det trevligt att besöka några skobutiker i Londons affärsdistrikt där fortfarande olika svarta oxfords och andra mer formella skor är i klar majoritet på hyllorna.
Skorna ovan har alla en riktigt hög stygntäthet på sulsömmarna, med från vänster 18, 16 och 14 spi (stygn per tum). Redan den lägsta är en hög spi för bespokeskor, men Eiji Murata från Main d’Or är inte riktigt en vanlig tillverkare. Nu passar inte 18 spi-versionen så bra på riktiga kundskor, med dagens läder blir det för skört, men 16 spi har jag på mitt senaste par från honom.
Det är en modell som alla bespokeskomakare och märken med dressade skor måste ha i sitt sortiment – den svarta plain cap toe oxforden. Det betyder inte att de måste tillverkas enligt traditionens alla regler bara för att vara vackra, du kan göra något på ditt eget sätt och ändå få det klassiskt, bärbart och tidlöst. Den här skon från Clematis Ginza är ett bra exempel.
När jag nyligen skrev i sociala medier om Goodyear-randsydda skor som tillverkas utan plirband – den kanvasremsa som limmas fast på bindsulan som randen fästs i – blev flera personer förvånade över att det finns något sådant. Även om standard på fabrikstillverkade Goodyear-randsydda skor är att använda plirband, finns det fortfarande ett gäng som gör det på det gamla vanliga sättet där en ritsläpp karvas ut ur läderbindsulan.
En bra sulsöm är något som ser vackert ut, ännu mer om den är kontrasterande, så två rader med fina kontrasterande sulsömmar ser naturligtvis underbara ut. Det är inte konstigt att detta blev vanligt på de tjusiga skorna med spade-sulor första halvan av 1900-talet. Som så ofta är fallet var orsaken till att denna typ av konstruktion uppstod från början enbart praktisk.
