Den italienske bespokeskomakaren och skotillverkaren Riccardo Bestetti gick i veckan tragiskt bort, efter en tids sjukdom. Han var en fantastisk person som gjorde fantastiska skor, och kommer vara saknad av många.
Jag fick upp ögonen för Riccardo Bestetti, eller Freccia som han kallades, för fyra-fem år sedan, när bilder på hans nya semi bespoke-linje Novecento som snart skulle lanseras började spridas på nätet och i sociala medier. Jag blev omedelbart fascinerad av vad jag såg. En elegant kombination av den gamla traditionella italienska stilen med lite bredare sulkant och vacker patinering, men med ett nättare formspråk och mycket smala, kraftigt uppbyggda pliggade midjor som såg mer ut som något man kunde se på de finaste cowboy-bootsen. Och till det läster som inte liknade något annat, med fantastiskt accentuerade former. För ungefär sju år sedan hade han haft lite av en uppenbarelse, och gått ifrån den rätt traditionella italienska stil han gjort innan, och tagit fram nya läster och gjort om sitt sätt att bygga skorna. Först bara på bespokesidan men sedan med Novecento-linjen, som också låg till grund för RTW-modeller sedermera lanserades.
Jag började maila med Riccardo för att göra en Novecento-beställning, av den underbara adelaiden Maverick i tan på en modifierad variant av hans Almond toe-läst. Jag upplevde honom som genuint tillmötesgående och vänlig, svarade på alla omständliga frågor jag hade, och skickade kontinuerligt uppdateringar på hur tillverkningen framskred. Jag lärde mig snart att han på klassiskt italienskt vis var en extrem tidsoptimist, saker han sa skulle ta ett par veckor, troligtvis för att det var vad han verkligen ville att de skulle ta, tog ofta två månader, då verkligheten hann emellan. När skorna sedan kom var de så klart fantastiska, och det kan fortfarande vara de skor jag fått mest komplimanger för.
Jag träffade honom sedan i verkligheten första gången våren 2014, när han besökte Göteborgsbutiken Spiga 3 för en trunk show. Riccardo var trött efter stressig resdag men på strålande humör, jag var där tidigt på eftermiddagen och satt någon timme med honom för en intervju. Han berättade om hur han som 26-åring åkte till USA för att hälsa på sin bror och fick upp ögonen för cowboy boots-tillverkning, hur han satt med böcker i ämnet och plockade isär gamla vintage boots för att lära sig hur man gjorde, tränade på egen hand, och sedan efter ett par år flyttade tillbaka till Italien och öppnade en bespoke-verkstad. Han berättade om uppenbarelsen jag nämner ovan, om hur internet hjälpt honom bygga sig ett namn. Om Vigevano utanför Milano där han bodde och verkade. Om sin familj. Hela intervjun hade han nära till skrattet och berättade med inlevelse och passion.
Ända sedan dess har jag regelbundet haft kontakt med Riccardo, dels kring beställningar, dels kring allmänna skofrågor som vi ibland diskuterade och saker han behövde hjälp med, dels kring Shoegazing Super Trunk Show som han var med på förra året. Det första intrycket jag fick av honom följde alltid med, som en omtänksam, vänlig, rolig och optimistisk person. I somras fick jag veta att han hade problem med lungorna, och han blev inlagd på sjukhus. Sista kontakten vi hade var för ett par veckor sedan, då kände han sig bättre och såg fram emot att snart bli utskriven. Så blev det nu aldrig. Riccardo Freccia Bestetti gick bort i veckan, innan han ens passerat 50. Tankarna är så klart med hans familj. Vad som händer med hans verksamhet är oklart, och inte särskilt viktigt just nu.
Det är en stor förlust för skovärlden. En stor förlust för världen.
Jag har skrivit många inlägg om Riccardo Bestetti eller där han figurerat genom åren, här några av dem:
Köpguide – Riccardo Freccia Bestetti
Reportage – Intervju och trunk show med Bestetti
Rapport från Shoegazing Super Trunk Show 2015
Sorgligt att höra. Fint att hans minne och gärning får leva vidare i många år på fötterna hos er som bär hans skor.
En fantastisk person jag fick glädjen att träffa vid ett flertal tillfällen. Just nu känns det mest trist att en varm, karismatisk och sympatisk man har lämnat oss och inte minst sin familj alldeles för tidigt.
Det kommer vara med viss sorg men framför allt stor stolthet jag bär mina Bestettiskor i framtiden.
Låt oss alla minnas Riccardo genom de konstverk han skapat.
Vila i frid.
Calle, Andreas: Ja, är absolut ett sätt hans minne hedras på!