Tassel loafers är en av de yngsta modellerna av alla klassiska skotyper, och den kom till efter ett beställningsjobb från en känd skådespelare till amerikanska Alden. Här historien om tassel loaferns framkomst.
Precis som att många förfasas över att vi blir mer och mer informella nuförtiden, så var läget detsamma under första halvan av förra århundradet. Och precis som då var det yngre som drev på utvecklingen, då kanske allra främst college- och universitetsungdomar i exempelvis USA och England. På 30-talet mellan världskrigen hade amerikanska collegeungdomar anammat en version av en slip-on-sko som norska fiskare använde, som kom att kallas för penny loafers (mer om dess historia i senare inlägg, överhuvudtaget har norsk skoindustri haft stort genomslag inom flera områden för klassiska skor). Det roliga med yngre modeller är att man ofta har mer fakta och detaljer i framkomsten av skorna, vilket är fallet med tassel loafern, exempelvis flera citat från dåtidens VD för Alden, Robert Clark, som Bruce Boyer har med i en fin essä om tasseln i ett nummer av tidskriften Cigar Aficianado från 1998.
Den som satte bollen i rullning för tassel loafersens födelse var den ungerske skådespelaren Paul Lukas, som bland annat vann en Oscars 1943 för sin roll i filmen En dag ska komma. Han hade köpt ett par oxfords hemma i Europa som hade små lädertofsar i änden på snörningen. Lukas ville göra nån egen variant på skon, och gick 1948 till New York-firman Farkas & Kovacs som gjorde en variant där snörningen också löpte längs skons öppning. Paul Lukas tyckte skon var flott, men de satt illa. Därför gick han vidare och tog högerskon till en annan New York-firma, Lefcourt, och vänsterskon till Los Angeles-baserade Morris Shoemakers. Komiskt nog vände sig båda dessa till välrenommerade, redan då stora, Alden.
Här gjorde man ett omtag på modellen som Farkas & Kovacs gjort, struntade i att göra en snörsko utan tog penny loafern med sin apron som bas, gjorde den på en bekvämt rund läst, och lade läderbandet med tofsarna runt öppningen nu enbart som dekoration. Voilà, den första tasseln loafern hade sett dagens ljus, och Paul Lukas var mycket nöjd.
Alden insåg potentialen i modellen, en sko med avslappnad elegans, som fungerade både i informella och mer formella sammanhang. 1950 lanserade man den i sin kollektion, där butikerna Lefcourt och Morris fick ha exklusiv premiär av den. De sålde som smör direkt, inte minst då bland Ivy League-studenterna som såg den som en lite formellare variant av pennyn, och inom ett par år hade Alden tassel loafers i 20 olika lädervarianter.
Än idag är skomodellen mycket älskad, och ser i mångt och mycket oftast ut som den första versionen gjorde för nästan 60 år sedan. I princip alla skomärken har en version av tassel loafern i sitt utbud. I USA är den precis som penny loafers också accepterad till business-klädsel, så där är det en mycket mångsidig sko. Många (inklusive jag själv) har dock svårt för tofsarna, tassel loafern kommer alltid vara lite av en vattendelare, men med tillräckligt många på sin sida för att leva vidare in i framtiden.
Här hittar du fler inlägg om skohistoria.
Intressant som vanligt! Oavsett smak är det kul med att förstå vad man betraktar. Det vore ju synnerligen tråkigt om det bara fanns en typ av sko.
Lasse: Tack så mycket! Och jo, håller med om det, och kan uppskatta många skor som jag själv aldrig skulle välja bära.
Intressant och bra inlägg! Har i år börjar använda mina tassel loafers mer och mer, antar att jag behövt vänja mig vid dem.
Patrik Gungner: Tackar! Ja kan vara så med vissa modeller.