Just nu pågår lite av en ny vurm för ofodrade skor, inte bara när det gäller lätta sommarloafers utan även andra modeller. Ofodrat har en del trevliga fördelar, men för också med sig flera nackdelar som man bör vara medveten om vid köp. Här en genomgång av den ofodrade skons egenskaper.
Standard i klassiska kvalitetsskor är att skorna är helt fodrade med läder. När man pratar om ofodrade skor är de sällan helt gjorda utan foderläder, för hälkappan bak behöver man täcka med foder och det görs ofta även längs övre kanten vid öppningen för att ge stadga och skydd. Ibland fodras hela bakre delen, ungefär fram till plösen, medan vampen lämnas ofodrad.
Vi börjar med de trevliga egenskaperna, fördelarna. En ofodrad sko blir mjukare och upplevs ofta bekvämare direkt från start. De blir också luftigare och svalare, och om skorna används barfota är det ofta bekvämare med en lite ruggad köttsida eller grainsida (om det är mockaskor i reversed calf) än vanligt läderfoder, som kan ha en tendens att ”klibba fast” lite i huden. Det är därför skotypen också traditionellt använts främst för lättare sommarloafers, det dess egenskaper är bäst lämpat för, helt enkelt. För modeller där man vill ha en avslappnad, ledigare känsla över skon kan det också passa sig väl med ofodrat.
Så om vi går över till nackdelarna, så är det främst en viktig sådan, och det är att livslängden på en ofodrad sko kommer att vara kortare än en vanlig läderfodrad. Det är stor skillnad på att bara ha ett tunt lager läder mot när du har ett lager med foderläder plus i regel olika förstärkningar mellan ovanläder och foder. Det förstnämnda kommer oundvikligen att nötas ner och gå hål snabbare. Då stadgan är mindre brukar ofodrade skor också tappa formen snabbare och mer. Värt notera är också att då man i regel använder kromgarvat läder som ovanläder för skor, så kan det för de som går strumplös i skorna uppstå kromallergibesvär. Att gå strumplös i vanliga läderfodrade skor är lugnt även för allergiker, då man i princip alltid använder kromfritt foderläder. Som sammanfattning handlar det alltså om att man vid köp av ofodrade skor ska vara medveten om vilka egenskaper en sådan sko har, också för att veta hur man bäst använder dem.
Att man gör ofodrade skor behöver inte nödvändigtvis handla om att man vill kapa kostnad, även om det generellt är lite billigare att göra en ofodrad sko än en fodrad. Tygfodrat är en annan sak, där man använder textilkanvas oftast då i den främre halvan av skon, där handlar det uteslutande om att kapa kostnader, finns egentligen inga fördelar även om vissa tillverkare gärna påstår att det skulle vara svalare med tygfoder. Men det transporterar inte bort fukt på samma sätt som läder, börjar lättare lukta och blir ofräscht, och går garanterat sönder snabbare, mer likt ofodrat på det sättet.
En annan sak att tänka på, åtminstone enligt mig, är att man kan vara ganska skeptisk mot ofodrade skor, eftersom man betalar en extra kostnad för en konstruktion som kan sägas vara onödig och som gör skon styvare och tyngre. Som vi har talat om kommer ofodrade skor att ha ovanläder som spricker snabbare än fodrade skor. Om man ser det på det sättet är det mer logiskt att använda Blake, Bologna eller liknande, som är lättare, mer flexibla men ändå omsulningsbara konstruktioner som går mer naturligt ihop med den mjuka sko man vill uppnå med ofodrade skor.
Bra inlägg. Vore intressant att veta mer om just foderläder, vilka hudar som används för detta och hur garvningen ser ut. Tillverkarna behöver ju köpa in separata hudar för foder, vilka preferenser styr här?
Lano: Tackar! Ja möjligt skriver et fördjupande inlägg om det nån gång framöver. Kort kan man säga att det generellt är kohudar, sämre kalvhudar eller get som används för foder, som garvas helt vegetabilt eller ihop med syntetiska garvämnen utan krom, och kraven på fodret är så klart betydligt lägre än ovanlädren.
Intressant läsning som vanligt Jesper!
Emil: Stort tack!
Reflektion kring ”sämre kalvhudar” och ”kraven på fodret är lägre”. Jag har svårt att tro att det kompromissas kvalitetsmässigt i den bemärkelse att hudarna skulle hålla sämre. Begreppen du refererar till tror jag betyder ”hudar med defekter (alltså att djuren t.ex. gått in i grenar) tillåts i högre utsträckning”. Jag menar att hållbarheten inte nödvändigtvis är sämre utan snarare att hudarna kanske inte är helt ”perfekta” som många vill ha dem. Delar du den uppfattningen?
För att spinna vidare på detta vill jag utmana lite. Jag tror vi kommer se ett tydligt skifte framöver där defekter blir mer accepterat. Insektsbett och dylikt är trots allt inga defekter, det är en naturlig del av djurs liv. Ofta är det också ett ökat naturligt beteende som i det långa loppet leder till högre kvalitet. Kanske kan rent av hudar med defekter få ökad status jämfört med de perfekta? I ärlighetens namn, vilken aktiv användare av kvalitetsskor är utan rivmärken på sina skönheter? Rivmärken från trottoarkanter, grenar, insektsbett – allt bidrar till ökad patina och mer storytelling.
Så klart att John Lobb hyllan i butiken kommer vara full av modeller med perfekt slätpressat läder. Jag menar dock att tillverkare kan använda defekta läderhudar och vända det till sin fördel, även på ovanlädret.
Jag har fått kassera ett par ofodrade Church’s boots, pga sprickor i lädret. Tidigare hade jag alltid kopplat samman lädersprickor med billigare, blankbehandlat läder, men här handlade det om ett mycket mjukt, följsamt ovanläder som jag trodde skulle hålla i evighet med rätt skovård. Men påfrestningar både utifrån och inifrån gjorde att det lädret var chanslöst.
Det pratas mycket om hur ”ekonomiskt” det är att köpa dyrare randsydda skor, som om ovanlädret då med automatik skulle hålla längre. Men så är det uppenbarligen inte.
Nu är det speciella förhållanden här i norr med salt och fukt på vintern, och för oss skulle t.ex. nog lästade galoscher vara ett betydligt viktigare ”lyxtillbehör” till exklusiva herrskor än lästade skoblock.
Jag har speciella sommarskor som endast används kanske 10-15 ggr per år, och dessa skulle jag utanvidare kunna köpa i ofodrad version, men annars skulle jag aldrig köpa ofodrat igen.
Lano: Ja absolut, det är en stor del i kvalitetssynen på lädret, hur mycket märken och så vidare det är. Men det är också mycket annat som hur tät huden är, om grainen är lös och så vidare, som också spelar in i när en hud klassificeras, där vissa påverkar även hållbarheten. Bara hudar som klarar sig bra på alla de punkterna blir de finare skorna. Sedan är en fråga alltid vad hållbarhet innebär, är det huruvida skon går sönder eller inte, eller hur ”fin” den håller sig? Man kan få olika svar på den frågan beroende på vem man frågar.
Att defekter blir en grej är redan på G, finns vissa tillverkare som använder detta och istället pratar om hur unik varje sko är. Görs även i Sverige, Tärnsjö har gjort ”exklusiva” väskor i läder med ”defekter”, och Josefin Liljeqvist är i färd med att ta fram en kollektion italienska premiumskor som görs i läder med ”defekter”, där hon förutom det unika lyfter fram miljöaspekten i att det handlar om djur som haft det bra.
Halmstad: Som jag skrivit om det fallet med dina Church’s innan så var det främst att de var ofodrade som gjorde de sprack så snabbt, ett exempel på det jag tar upp i artikeln. Även om man har finaste lädret man kan tänka sig kommer det spricka snabbare om skon är ofodrad. Hehe ja lästade skoblock har lite annan poäng än lästade galoscher skulle ha, men vem vet, det kanske kommer.
Toppenbra genomgång. Det hade också varit toppen om jag läst den _innan_ jag slog till på ett par ofodrade chukkor utan öppet köp häromdagen 🙂
För att få ett hum om förväntad livslängd: De är i mocka med C&J’s citysula. Tror du att ”ovanmockan” kommer att överleva tills det är dags att byta sula?