Traditionellt konstruerade skor, inte minst randsydda sådana, marknadsförs nästan alltid med emfas på omsulningsmöjligheterna. Det framstår ofta som att de går att sula om i all oändlighet. Riktigt så enkelt är det dock inte. Här går jag igenom möjligheterna och bristerna med de vanligaste konstruktionsmetoderna, och också förutsättningarna vid klackning och slitsulning, samt ungefärliga priser hos både skomakare och tillverkare.
Klackning
En omklackning kan man genomföra helt fritt från ingrepp på sulan, ihop med slitsulning eller halvsulning, eller vid helsulning då det automatiskt krävs. Viktigast att tänka på, som jag varit inne på tidigare här på bloggen, är att fixa klacken innan man nött ned slitdelen längst ut och kommit in på klackdistanserna. Det nedersta gummit och lädret är ordentligt slittåligt och gjort för att nötas på, men när man kommer in på distanserna är de gjorda i simplare läder (eller till och med masonit om man har exempelvis Allen Edmonds eller Alden) och tar snabbare skada, och om dessa behöver bytas måste skomakaren jobba mycket mer med balansering och det blir genast ett omständligare och därmed dyrare ingrepp.
En klack på Dainite-sulad sko som är ordentligt nött. De är väldigt tjocka, men ändå har bäraren gått så det nästan nått hela vägen ned till klackdistansen.
Här efter omklackning, med helt ny gummidel. Bilder: Davidsons skomakeri
När man byter klack kan man oftast välja om man vill ha en fabriksvariant med bara bakre delen i gummi och resten läder, eller en hel gummiklack (som så klart är standard om det är gummisula som används). Den förstnämnda är i regel lite dyrare.
Omklackning kan man normalt göra i princip hur många gånger som helst, men det finns en fara som är relativt okänd, och inte särskilt vanligt förekommande, men som kan vara intressant att veta ändå. Det är att om mässingsspikarna som används korroderar med tiden på grund av att fukt kryper upp i klacken så kan detta skada bindsulan, i värsta fall så illa att lädret blir poröst och nya spikar inte kan fästa. Det är många aspekter som spelar in här, legeringen på mässingsspikarna (mässing är en legering av koppar och zink, och ju mindre zink som används desto mer motståndskraft mot korrosion), kvaliteten på bindsulan, hur skorna används och så vidare. Många bespoke-skomakare använder på grund av den här risken enbart träpligg. Som sagt så är det här dock inget man behöver ligga sömnlös över, då risken inte är särskilt överhängande, även om den finns där.
Omklackning hos en skomakare kostar ungefär 200 kronor, är någon av klackdistanserna nedslitna kostar det dock mer.
Lägga på slitsula
Att lägga på en slitsula i gummi är ett omdiskuterat ämne, vissa gör det direkt innan lädersulorna ens nuddat mark, andra skulle aldrig kunna tänka sig att sätta det på sina lädersulade dyrgripar. Jag tänker inte ge mig in i någon djupare diskussion om detta, mer än att upprepa det välanvända argumentet att se till att åtminstone använda lädersulan först innan du sätter dit slitsula, istället för att låta skomakaren slipa ner flera millimeter av en ny fin lädersula för att fästa dit gummislitdelen. Gillar man läderkänslan men vill inte bekosta en omsulning går det också att lägga dit en slitsula i läder, eller för att skydda tåspetsen som ofta nöts först sätta dit tågummin (läs mer om detta här).
Snyggt ditsatta slitsulor i gummi. Dock tyvärr gjort innan användning. Bild: The Shoe Snob
Värt att notera är dock att man kan inte bara lägga dit en slitsula som håller länge och sedan tänker sig att bara byta den delen för att slippa dyrare omsulningar, åtminstone inte om det är skor av bra kvalitet som man tänker sig ska vara med under många år. Det är inte bara yttersula som slits, även fotbädden som oftast består av kork, ett material som har begränsad livslängd, blir dåligt och behöver bytas emellanåt, gelänken (en förstärkning under hålfoten som oftast är i trä, metall eller plast) kan bli sargad, och i värsta fall blir bindsulan dålig (se mer om det nedan).
Att sätta på en slitsula kostar cirka 150-300 kronor hos skomakaren.
Omsulning blake/durksydd
En blake/durksydd sko (för tydligare genomgång av de olika konstruktionsmetoderna, läs det här inlägget. Här är fokus på reparationsaspekten) går tvärtemot vad många tror alldeles utmärkt att sula om. Problemet här är dock att man behöver en så kallad durksymaskin, eller McKay-maskin, en speciell symaskin med lång arm som kommer in längst in på tåpartiet i skon. Den här är inte jättevanlig, men ett antal skomakare i Sverige har en sådan. Vissa tillverkare som använder blake-söm tar också emot skorna och sular om dessa i fabrik. Precis som randsydda skor kan man göra en halvsulning på blake-skor, där man bara byter delen från hålfoten fram till tån, och låter midjan vara.
En amerikansk skomakare framför en modern variant av McKay-maskin. Bild: Yelp
Däremot bör man vara medveten om att antalet omsulningar för en durksydd sko är begränsad. Det har att göra med att sömmen ju går igenom alla delar av skon: bindsula, ovanläder och slitsula. Sömmen måste vid omsulning sprättas helt, och sedan sys en ny söm rakt igenom alla dessa delar igen. Det betyder att de nya stygnen sätts på andra ställen än de ursprungliga, och för varje omsulning blir det nya hål och tillslut är ovanlädret håligt som en ost och så försvagat av hålen att de inte klarar fler omsulningar. Att säga exakt hur många omsulningar som går att göra är svårt, det beror på så många olika omständigheter, det kan vara så få som två, det kan vara ända upp till fem. Värt notera är dock att i och med att det bara är lim som håller ihop ovanläder och bindsula när man tagit loss durksömmen, så finns risken att dessa lossnar, och att man då idealt hade behövt originallästerna för kunna sätta ihop skon fullt balanserad.
En blake/rapid-sydd sko kan man säga reparationsmässigt hamnar mittemellan den här kategorin och Goodyear-randsydd nedan. Om bara slitsulan behöver bytas och mellansulan är i okej skick, så fungerar det på precis samma sätt som att byta slitsulan på en Goodyear-randsydd. Behöver man dock ge sig på mellansula eller till och med bindsula är det samma läge som för en vanlig blake-sydd sko.
En halvsulning inklusive klackning av durksydd sko kostar cirka 700 kronor, helsulning kostar cirka 1300 kronor. Skickar man tillbaka till fabrik varierar priserna kraftigt, men oftast mellan 1000-1500 SEK.
Omsulning Goodyear-randsydd
Goodyear-randsydda skor har utmärkta möjligheter för att sulas om många gånger, men ett antal faktiska omständigheter drar i realiteten ned dessa en aning. Jag ska försöka reda ut detta så att det blir någorlunda begripligt, men ber om ursäkt om det blir lite rörigt.
Hela briljansen med den randsydda konstruktionen är ju att man kan byta yttersulan enkelt utan att behöva röra den viktigaste fästpunkten i skon, den som håller fast ovanläder och bindsula. Den vanligaste kritiken som förs fram mot Goodyear-randsydda skor är att hela konstruktionen de facto hålls samman med lim, detta då de görs med så kalla gemming, där ett plirband i kanvas limmas fast på bindsulan (finns något enstaka undantag, exempelvis JM Weston, som fortfarande använder bindsula helt i läder men ändå syr med Goodyear-maskin). I den här kanvasremsan syr man sedan fast ovanläder och rand. Det händer att kanvasremsan lossnar från bindsulan eller att den blir sliten och går sönder. Har den bara lossnat lite grann är det oftast ganska enkelt att limma dit den igen, men har den lossnat över ett större område eller om den gått sönder så kan man behöva byta hela plirbandet. Då bör skon helst sitta på sin originalläst för att den inte ska förlora sin balans, vilket i så fall måste göras i tillverkarens fabrik.
En bindsula som får plirbandet ditsatt i Gaziano & Girlings fabrik.
En genomskärning av en grövre, dubbelsulad sko. Inringat är kanvasremsan. Notera också hur tjockt korklagret är, för att fylla ut hålrummet. Bild: Styleforum
En annan rent funktionell skillnad mellan Goodyear-randsydd och handrandsydd, förutom då att Goodyear har ditlimmat plirband när handrandsydda har en läpp utskuren direkt ur bindsulan, är att Goodyear-maskinen syr en kedjesöm/chain stitch, istället för skomakarsöm/lock stitch. Med skomakarsöm låses som bekant varje stygn för sig (avlappssömmen som syr fast rand med slitsula sys med en sådan) så lossar ett stygn är det inga problem för övriga, medan kedjesömmen inte har denna låsning utan går ett stygn upp påverkas omkringliggande. Ingen skillnad just i hur det repareras, men värt att känna till ändå.
Den stora anledningen till att antalet omsulningar som går att göras på en Goodyear-randsydd sko är, likt durksydda, begränsat är att man syr nya sömmar som gör nya hål i materialet. Det gäller dels med avlappssömmen som håller fast rand och yttersula, vilket gör att efter några omsulningar kan randen behöva bytas bara på grund av att den sargats av nya sömmar, även om man varit försiktig och sett till att sköta om randen bra och aldrig låtit den nötas framme vid tån eller liknande. Att byta randen är inga problem rent sömnadsmässigt om det görs av en skomakare, då denne gör det för hand och syr i de hål som redan finns i ovanlädret och plirband. Görs det däremot i fabrik görs det med maskin som trycker dit nya hål vilket nöter på ovanlädret.
Här är vi då inne på den paradox som i realiteten kan sägas begränsa en Goodyear-randsydds skos antal möjliga omsulningar. Den ideala fördelningen hade varit att låta skomakaren göra ett antal omsulningar först, och även låta den byta randen någon gång, för att sedan när plirband och kanske till och med bindsulan är körda skickar man till fabrik för omsulning hos dem, där de har originallästen och kan sätta tillbaka skon på den. Problemet här är dock att väldigt många tillverkare inte tar emot skor för fabriksomsulning om man gjort ingrepp av tredje part, det vill säga skomakare. Det innebär alltså att man i praktiken får välja mellan att använda skomakare på hemmaplan som kan laga skorna relativt skonsamt, men i det läge som större ingrepp behöver göras och originallästen behövs så är de betydligt svårare att fixa. Eller så skickar man alltid tillbaka skorna till fabrik för omsulningar där, vilket dock riskerar att med tiden innebära att ovanlädret blir så skadat av nya stygn att det inte längre går att använda.
Anledningen till att fabrikerna har det här kravet är att det tyvärr finns alldeles för många dåliga skomakare runt om i världen, som totalt kan sabba en sko på grund av dåligt genomförda arbeten och försvåra fabrikernas arbete radikalt. Hade vi bara haft duktiga skomakare som gör sakerna på rätt sätt hade fabrikerna inte haft några problem att ta emot tredjepartsreparerade skor, de hade de kunnat fixa som vanligt, men de dåliga skomakarna har rent krasst förstört den här möjligheten.
En riktigt nedsliten Edward Green-sko, där man ser att plirbandet släppt och att även bindsulan är i mycket dåligt skick.
Här samma sko som ovan, där man sprättar bort randsömmen. Bilder: Permanent Style
-
När det är dags att byta sula är det oftast antingen tån som är nednött så att den är nära randen, eller som här att sulan under ”ballen”, där mest trycks läggs, har nötts ner. Man bör dock undvika att låta det gå så långt så att det blir hål. Bild: The Understated Gent
En annan tidsbegränsande aspekt för Goodyear-randsydda skor är att om man hamnar i ett läge där bindsulan måste bytas, så är det inte säkert att det går att göra även om man har originalläst och även om ovanlädret är i bra skick vid fästområdet i botten. Detta då man kan hamna i ett läge där det inte går att dra ovanlädret tillräckligt lågt för att det ska nå ner tillräckligt långt för att kunna sys fast i plirbandet och randen. Då vissa menar att bindsulorna som används av många Goodyear-randsydda tillverkare inte håller den höga kvalitet som de gjorde förr, kan även det medföra att den behöver bytas och att ovanstående problem då uppstår. Och de är alltid betydligt tunnare än bindsulan hos en handrandsydd sko, detta då man måste ge plats för hålrummet som blir i och med gemmingen, och för att hålla kostnaderna nere.
När det gäller fabriksomsulningar så är det i regel så att man gör det som behöver göras för att återställa skon till ett så bra skick som möjligt. Behöver bara slitsulan och klack bytas görs det, behöver plirband, korkfyllning och gelänk dessutom bytas görs det också. När det gäller bindsulan och om den behöver bytas skiljer det sig lite åt, vissa tillverkare ingår det i kostnaden, vissa gör det till en extra kostnad, medan vissa inte gör det alls.
Bassam på Larssons skomakeri i Göteborg har precis börjat sy dit en ny rand på en Goodyear-randsydd sko.
En sko som halvsulats, där man alltså lämna midjan och bara byter delen som är i backen. Bild: St. James Style
Ett par skor som är inne på fabrik för omsulning. De går igenom den vanliga produktionslinan, där det som behöver bytas byts. Bild: The Field
Nu ska det sägas att alla dessa problem som jag tar upp ovan inte nödvändigtvis behöver drabba dig som ägare av Goodyear-randsydda skor. De allra flesta skorna klarar sig utan dessa potentiella trubbel så länge som ovanlädret är i dugligt skick och man fortfarande vill sula om dem, och då är det ingenting som påverkar skons livslängd. Jag tycker dock att det är bra att man känner till att antalet omsulningar ändå kan sägas vara begränsade på en Goodyear-randsydd sko, då det gärna marknadsförs som omsulningsbara i oändlighet. Här är det också väldigt individuellt och beroende av så många olika faktorer om hur många gånger det går att sula om en specifik sko, både i vad de utsätts för, hur de är gjorda, vilken omfattning av omsulning som görs och så vidare. Det kan handla om allt från bara ett par gånger till sex-sju. Men det går inte att komma ifrån att Goodyear-konstruktionen är en förenkling av handrandsömmen för att kunna massproducera skor, det är fortfarande en utmärkt konstruktionsmetod, men möjligheterna till billigare produktion i stor skala för med sig sina problem.
Kostnad för halvsulning av Goodyear-randsydd sko inklusive klackning ligger på omkring 900 kronor hos skomakare helsulning cirka 1700 kronor (behöver randen bytas eller om man vill ha ritsnedläggning kostar det mer). Hos fabriker ligger det på allt mellan 1000 och 2500 SEK (jag hade en plan om att redogöra för kostnaden och bestämmelserna hos olika tillverkare, men det visade sig vara svårt att hitta korrekta uppgifter och jag har inte tid att kontakta alla tillverkare och fråga, därför är det enklast att man gör det själv. Det räcker oftast med ett mail).
Omsulning handrandsydd
Nu har ju en del redan sagts i ovanstående stycke, men det som gör att handrandsydda skor i princip faktiskt går att sula om hur många gånger som helst, är just att bindsula och läpp är en enhet, där läppen karvats ut ur en tjock bindsula. För att få en stark läpp krävs ett bra bindsulematerial med långa fibrer som passar för ändamålet, vilket gör att hela bindsulan generellt alltid håller bra kvalitet och då dessutom är betudligt tjockare än Goodyear-randsydd sko. Rena konstruktionsmässiga fördelar är som nämnts att när man handrandsyr en randsöm så används alltid skomakarsöm/lock stitch samt att hålrummet som bildas mellan bindsula och slitsula blir mindre, vilket också möjliggör användande av poröst läder eller filt (som också har fördelen att det aldrig knarrar, vilket kan hända med skor med fotbädd i kork eller läder) istället för kork för fotbädden.
Här ser man hur tjock en bindsula är på en handrandsydd sko. Det långfibriga lädret formar sig väl efter foten och fyller till mångt och mycket själv den funktion som korken gör på en Goodyear-randsydd sko, med den skillnaden att den är betydligt mer beständig. Bild: Candi Cobbler
Här (och på översta bilden) ser man hur tajt en handrandsydd konstruktion blir, med knappt något hålrum som behöver fyllas ut. Vissa tillverkare, exempelvis Saint Crispin’s, använder sig av bindsulor som köps med färdig läpp utskuren, de blir inte lika kompakta som när läppen skärs ut för hand utan hamnar någonstans mittemellan en traditionell handrandsydd sko och Goodyear-randsydda. Översta bilden: DW Frommer
Om man behöver byta rand på handrandsydda skor så sys alltid sömmen i befintliga hål, alltså även när de skickas tillbaka till tillverkaren, vilket gör att materialet utsätts för mycket mindre påfrestningar än vid Goodyear-randsömnad. Avlappssömmen syr skomakare i Sverige i regel med maskin, så där kan samma problem som för Goodyear-skorna uppstå när randen blir nött av att flera sömhål tillkommer. Då har man dock fördelen vid krav på byte av rand att ovanlädret och läpp skonas när den sömmen sys för hand. Skickar man tillbaka skorna till en tillverkare som syr avlappssömmen för hand (alltså inte St. Crispin’s och Enzo Bonafé till exempel, men Vass, Bestetti och nästan alla bespoke-skomakare.) så används befintliga hål på utsidan av randen och den belastas mindre.
Av ovannämnda anledningar så brukar en handrandsydd sko ganska ofta klara hela sin livslängd med en och samma rand. Undantag finns så klart, exempelvis är det i den här aspekten en nackdel med en väldigt tajt skuren sulkant, då det vid varje omsulning krävs att man slipar sidan med rand och sulkant jämn och alltså måste ta lite grand från randen varje gång. Tillslut kommer man så nära avlappssöm och ovanläder att randen måste bytas (det här gäller även för Goodyear-randsydda).
Kostnad för omsulning av handrandsydda skor hos skomakare är densamma som för Goodyear-randsydda, det vill säga cirka 900 för halvsulning inklusive klackning, kring 1700 för helsulning. Hos tillverkaren är prisnivån också väldigt varierad, ungefär samma spann som Goodyear-randsydda med allt mellan 1000 och 2500 kr.
Omsulning gummisula
Lägger in ett litet parti om detta, då skillnaden mot lädersula då är att man nästan alltid gör en helsulning på gummisulade skor. Helt enkelt för att man köper in en hel gummisula och då är det lika bra att byta hela, samtidigt som klackbasen ofta är sliten och behöver bytas då gummisulor håller längre än läderditon.
Prisnivån är därför precis som vid helsulning av Goodyear- respektive handrandsydda, se ovan.
Tack för en intressant artikel!
När vi snackar slitsulor och omklackning vore det kanske passande att även nämna tågummi? Det har ju disskuterats flitigt senaste tiden på forumet. Jag överväger det ingreppet men har inte riktigt klart för mig hur det egentligen går till? Sker det någon form av ”gummering” eller limmar man bara dit en gummibit?
Artikeln om konstruktionsmetoder tycks ha problem med bilderna hos mig? Sen verkar länken till St. James Style under halvsulningsbilden sakna ett bindesstreck.
Peter: Tackar för de vänliga orden!
JonasA: Du har ett helt inlägg om tågummi här: https://shoegazing.se/2013/06/25/tipset-infallda-tajarn-i-gummi/
Lägger in en länk till den i texten.
Det är gamla inlägg där vissa bilder inte hängt med när jag flyttade bloggen till den här nya WordPress-sidan. Har tyvärr inte hunnit fixa detta än i många fall. Här är inlägget på gamla bloggen där alla bilder är med: http://shoegazingpunktse.blogspot.se/2012/11/konstruktionsmetoder-den-kompletta.html
Jag hade helt missat inlägget om tågummi, Perfekt! Och tack för länken till gamla bloggen!
Vilken otroligt informativ artikel. Jag bugar mig djupt.
Världsklass Jesper!
Per och Andreas: Stort tack, verkligen!
For the record: Jesper, du tror alltså att blake/rapid sydda skor generellt har något kortare livslängd än Goodyear-randsydda, om än marginellt?
Lano: Nej, det menade jag inte, menade bara att de reparationsmässigt låg mittemellan. Men antalet omsulningar bör rimligtvis vara ungefär i nivå med Goodyear-randsydda, om man bara ser till grundförutsättningarna.
Hej,
Ja, vad säger man. Kan bara instämma i hyllningarna ovan. Jättebra inlägg och i precis rätt tid eftersom jag funderar på slitsula på ett eller flera par skor. Intressant att läderslitsula kan vara ett alternativ. Det ska jag kolla upp hos min skomakare.
Med vänlig hälsning,
Erik
1700 kr for en goodyear-helsulning – min skomakare i London tar £65 for det. Ingen nyhet att skomakaretjanster ar billigare i Storbritannien, men anda…
Och tack for ett stralande artikel som vanligt, Jesper.
Grymt bra artikel, Jesper. Tack. Den blev precis så bra som jag hade hoppats!
Tack så mycket allihop!
Henrik: Ja det är rätt stora prisskillnader.
Hoodog: Kul, alltid skönt att kunna leverera vid beställningar 🙂
Tack för grym artikel.
Erroll: Tack för berömmet!
Återigen stort tack för en bra artikel. Kul att du tar upp detta ämne. Det är nog en hel del information här som är nytt för många skoälskare. Mycket matnyttig info om reparationer.
Några kommentarer:
Klackning:
Jag har aldrig någonsin upplevt problem med förstörda bindsulor p.g.a. att fukt trängt upp tack vare mässingsspik. Spikarna i klacklappen går aldrig upp i bindsulan, och de spikar som gör det blir sällan utsatta för fukt. Och även om bindsulan ÄR förstörd i hälen går det oftast att fixa om skorna är randsydda.
Sparsulning:
Jag håller inte med överhuvudtaget om att man skulle behöva använda skorna först innan man sparsular dem. Argumentet är att man slipper slipa i lädersulan då, vilket inte är sant. Man måste ändå slipa precis lika mycket i lädersulan och det handlar inte om flera millimeter utan snarare 0,5 mm. Man behöver bara slipa bort ytskiktet och rugga upp lädret. Bättre att lägga på sparsulorna direkt så har du mer kvar av sulan och skorna klarar fler sparsulningar. Dessutom anser jag behovet av att byta ut korken väldigt överskattad. Den behöver inte bytas för sakens skull, men ofta passar man på att göra det i samband med halvsulning eftersom den vid det laget oftast är nedsliten eller försvunnen tillsammans med slitsulan. Förövrigt tror jag att det generellt är lite dyrare än 150-200 kr för att lägga på sparsulor. På Davidsons Skomakeri tar vi 270–290 kr.
Tåbitar i gummi:
Diskussionen om tågummin förstår jag mig inte på alls, och alla skomakare jag pratat med håller med mig. Att slipa ner tån och sömmen innan det är naturligt nedslitet bara för att lägga på en tåbit i gummi känns fullkomligt onödigt som förebyggande åtgärd. Även gummidelen slits vid tån och kommer behöva bytas regelbundet. Bättre att vänta tills skorna är naturligt nedslitna vid tårna och lägga en gummibit då om man absolut inte vill ha läder igen.
Lädersulning:
Gällande halvsulning/helsulning av randsydda skor är det ganska ovanligt att man måste byta ränderna. Om sulningen gör korrekt av en duktig skomakarmästare kommer den nya avlappssömmen med stor sannolikhet att hamna i de gamla hålen, och de enstaka stygn som inte gör det sliter inte farligt på randen. Det är väldigt sällan man behöver byta ränder på skorna innan de är slut i övrigt. Dessutom går det utmärkt att skarva på en ny bit rand om den skulle vara riktigt dålig, så att slutresultatet ändå blir riktigt snyggt och hållbart. Mycket billigare än att byta hela randen. I de fall plirbanden lossat från bindsulan brukar det inte vara något problem att limma tillbaks det, och på de bättre märkena är det dessutom väldigt ovanligt.
Gummisulning:
Det går alldeles utmärkt att halvsula gummisulade skor. Det är inga problem att skarva sulan. Oftast gör man ändå en helsulning av flera anledningar. Har skorna en dålig mellansula i fiber eller gummi, måste den bytas oavsett och då blir det oftast helsulning. Och eftersom gummisulor generellt håller längre än lädersulor kan man ändå behöva byta ut klackbasen när jobbet väl ska göras. Är det Dainite-sulor kan man bara köpa hela sulor som är väldigt dyra och då blir det ändå en ganska hög materialkostnad på en halvsulning så man ändå väljer en helsulning eftersom prisskillnaden inte blir så stor.
Som avslutning kan jag även nämna för dem som inte har en duktig skomakarmästare i närheten, att Davidsons Skomakeri erbjuder postorderskomakeri, men smidig hantering. Kolla in länken för att läsa om hur det går till.
http://www.davidsonsskomakeri.com/postorderskomakeri
Eftersom korken under sulan förlorar sin spänst efter ett tag och skon blir lite stum tycker jag det är en komfortfördel när korken byts. Jag störs inte av att fotens intryck går förlorat.
Bra och intressant artikel
Kul läsning och bra info för många läsare.
Även jag har en del inlägg
Klackning:
Precis som Marcus så har inte heller jag upplevt några problem med mässingsspik i klackar. Mässingsspikarna i klackarna är oftast 9mm, dvs kommer aldrig i kontakt med sulan.
Att det är just mässing som används beror dels på att det inte rostar eller korroderar, samt att de slits ned med klacken. En stålspik skulle däremot inte slitas ned med klacken, och i stället med större sannolikhet äta sig upp genom lädret. Skall tilläggas att det inte heller är något jag sett under mina 36 år som skomakare.
En annan sak, som inte togs upp, är att man inte får slipa för mycket på klackstommen innan man polerar kanten. Har sett flertalet skor där man slipat så pass mycket att klackstommen måste bytas efter några få omklackningar.
Slitsula:
Tycker att man skall sätta på slitsulan direkt. Du får en jämn och fin botten kvar under slitsulan. Man slipar som sagt bara ner ca 0,5 mm och inte flera mm. Om det först nöts ner några mm och sedan slipas ner lite till vid omsulning, DÅ blir det flera mm som fattas.
Durksydd samt durksydd /avlappad:
En dursydd sko är sydd som en seglarsko, rakt igenom sula, foder & ovanläder. När den sulas om blir det nya hål genom foder/ovanläder. Tillslut bli det för mycket och lädret spricker längs sulkanten/sömmen. Antingen är sömmen nedfälld och gömd i lädersulan, eller helt öppen. En durk/avlappad sko har en tunnare sula fastsydd som en durksydd sko, och sedan ett lager till som sys med avalappare. Den här metoden får många att tro att dom köper en randsydd sko. Enklast är att titta inne i skon för att se om man kan se durksömmen. Ofta döljs durksömmen med en tunn innersula i skinn.
En durksydd sko går inte att sula om lika många gångere som en durk/avlappad sko. En durk/avlappad sko går att sula om fler gångerän en durksydd sko. En randsydd sko flest gånger. Den största nackdelen med en durksydd eller en durk/avlappad sko, jämfört med en randsydd sko, är just detta. Durksömmen kan också nötas av på insidan av skon.
Lädersulning randsydda skor:
Marcus har tagit med det mesta och jag kan bara hålla med.
Ränder & korfyllning byter man om det behövs. Gelänk byter man om den gått av.
Precis som Jesper säger så blir bytet av ränder betydligt skonsammare för skorna hos en bra skomakare, än ett byte på fabrik. Vi skomakare syr i dom gamla hålen, medans fabriken gör nya hål (se Jespers inlägg)
Tåbit i gummi:
Föstår inte heller varför man skall slipa ner en helt frisk sula, för att sedan sätta dit nytt material. Slit först ut sulan och sätt sedan dit en tåbit i läder eller gummi.
Däremot kan man sätta dit ett tåjärn på en helt ny sko.
Gummisula skor:
Går precis lika bra att göra som på lädersulade skor. Hel eller halvsula.
Tack Jesper för en bra blogg!
Peter
På styleforum gemmingdiskussionerna ofta en tendens att spåra ur. Har någon av skomakarna sett att plirbandet lossnat helt med följden att skorna inte längre kan sulas om?
Är det knepigare att sula om ett par skor med veldtshoenkonstruktion?
Marcus och Peter: Tack för berömmet, och väldigt kul att ni tar er tid att dela med er av er kunskap! Jag gör något sorts sammanbakat svar till er:
Klackning:
Som jag skriver så är mässingsspiksproblemet verkligen inte särskilt vanligt, men jag har sett skor där det inträffat, och där bindsulan blivit skadad på grund av att mässingsspiken korroderat. Huruvida det var mässingsspik av klart sämre kvalitet, med stor andel zink, vet jag dock inte.
Bra tillägg om klackbasen!
Sparsulning:
Jag förstår absolut argumentet att slitsulan i läder är i bättre skick om man sätter på slitsulan direkt, och vet att man inte slipar ned hela sulan bara för att man sätter dit gummislitdel. Men jag tycker fortfarande att det känns helt fel att köpa skor med fina lädersulor, ibland dyra ekgarvade sådana, och sedan välja att direkt sätta på en gummislitsula på dem. Har man betalat för en fin lädersula tycker jag att man bör använda den. Vill man ha gummisula känns det rimligare att välja en sko med det från början. Det här är dock bara en generell åsikt, och jag förstår absolut att man kan tänka annorlunda, och att det finns omständigheter osv.
Angående att korken inte behöver bytas egentligen får jag inte riktigt ihop det med att du Marcus samtidigt skriver att den vid halvsulning ” är nedsliten eller försvunnen tillsammans med slitsulan”. Det låter som att det absolut är så att korken behöver bytas med jämna mellanrum, eller missförstår jag?
Tåbitar i gummi
Det är intressant att ni här använder precis samma argument som jag i fallet med slitsula 🙂
Jag har bara dit tågummi på nya skor om tillverkaren gör det, då jag tycker att det arbetet alltid har blivit väldigt fint, men köper man dem utan låter jag dem också slitas innan det blir tågummi på. Sedan är min erfarenhet också att tågummi av bra kvalitet håller riktigt bra, och att det är först lagom till att man behöver halvsula skorna ändå som de är nednötta sedan. Man gör så att slitaget på sulan blir jämnare.
Tåjärn är självklart ännu tåligare, men tycker det kan bli lite hårt att gå på, även om de är nedsänkta. Därför föredrar jag gummin.
Undrar också vad det är som gör att ni tycker att tåjärn är okej att sätta dit direkt ändå? Även där slipar man ju ner sömmen?
Lädersulning
Intressant att plirbanden lossnar lättare på billigare skor. Hade fått för mig att alla köpte dem från samma leverantörer, att det är samma lim som används. Har det att göra med att bindsulorna är av sämre kvalitet på billigare skor, och att de därför lättare släpper från dem?
Gummisula
Visste inte att det gick att halsvula gummisulade skor, intressant! Har fått höra någon gång att det inte går, och sedan har jag aldrig någonsin sett det, så därför aldrig ifrågasatt detta.
Durksydd samt durksydd/avlappad
Vad är det som gör att en durksydd/avlappad sko går att sula om mer sällan än en randsydd sko?
Vill inte verka näsvis med mina frågor, är mest genuint nyfiken. Fortsätt gärna att dela med er av er kunskap i kommentarsfälten! Ändrar prisinfon för slitsulning och infon om halvsulning av gummisulor.
Halmstad: En smaksak det där kanske. Har själv varit med om att skomakare tryckt i rätt mycket ny kork och liksom tryckt upp bindsulan igen, vilket gjorde att skorna var nästan obekväma i rätt lång tid efter omsulning, innan korken satt sig ordentligt igen.
Jesper
Jag tror att du blandat ihop mässings spiken som sitter under klacken med spikarna som håller fast klackstommen. Det kan också ha varit spikar som håller fast sulan mot ovanlädret. Många fabriker spikar fast sulan med tacks, fyrkantiga spikar som blir som nitar. Syns ofta om man tittar under hällappen.
Om man väljer att sätta dit en tåbit i gummi, efter att man slitit ut skon i tån, så har man förmodligen gjort valet att gå med lädersula. Då sätter man dit tåbiten för att kunna använda lädersulan lite längre, tills den är utsliten. När sedan lädersulan är slut sular man om skon och börjar från början. Sätter man på en slitsula så väljer man att slita på slitsulan, och inte på lädersulan. Inte samma argument. Det här handlar om att du vill gå med lädersula eller gummisula.
Nu har vi halkat in på slitsulans vara eller icke vara 🙂 Det här kan diskuteras dagarna i ända. Det finns en del kunder som alltid sätter på slitsulor, och dom som aldrig gör det. En del går i samma skor till dom är slut, ock köper sedan nya. Helt fel, men så är det. En sådan kund rekommenderar jag att sätta på en slitsula på sina skor. Att han sedan valt att köpa just en sko med lädersula beror förmodligen helt enkelt på att han gillar skon, och vill ha en tunnare look.
Har man råd/tid/lust att ha en större skogarderob, så är det ju en helt annan sak.
Vi sätter på tåjärn som inte fälls ner.
Plirband som lossnar är inte så vanligt. Om plirbandet lossnat beror det oftast på att foten transpirerat en hel del, svett alltså. Bindsulan blir fuktig och torkar varje gång skon används och så småningom släpper helt enkelt limmet. Som sagt, inte ett vanligt fel.
Att det inte går att sula en avlappad/durkad sko lika många ggr som en randsydd sko, beror på att man inte kan sy fast den första tunna sulan i samma hål när den behöver sys om (slits från insidan) eller bytas. Ovanlädret bli perforerat och spricker till slut. Vid byte av rand i en randsydd sko syr en skomakare i dom gamla hålen.
Mvh / Peter
Peter: Ja precis, det är spiken som håller fast bas och bindsula jag syftar på. Trodde inte man kallade det något annat, eller att det var gjort av annat material.
Ja, slitsulor kan verkligen diskuteras till döddagar 🙂 Det jag vänder mig mot, och därför argumenterar för användning av lädersulan först och sen isf gummisula, är just att det känns dumt att köpa en fin randsydd sko med fin lädersula och sedan sätta på gummi för att bara mata på på samma sula hela dess livslängd. Därför förespråkar att precis det du säger om att sätta på tågummi efter att tån slitits ut, för att kunna gå längre på sulan, samma syn har jag på slitsulan där att jag tycker att man kan använda läderulan och när den är på väg att ge sig kan man isf sätta på slitsulan i gummi (eller läder, för den delen) om man vill gå ett tag till innan halv/helsulning. Men visst, köper att om man vill ha gummisula och inte är intresserad av lädersulan, så kan det vara bättre att sätta på den direkt.
Vad är din syn på insänkta tåjärn då? Lika illa som infällda tågummin?
Tack för förklaringen av blake/rapid och osmulsningsmöjligheterna, så klart logiskt! Man kan mao säga att en sådan sko håller lika länge som enGoodyear- randsydd sko som bara skickas tillbaka till fabrik, extremt grovt generaliserat då?
Goodyear welted är fortfarande bättre Jesper. Håller längre för att randsömmen ligger skyddad inne i skon. Det gör inte durksömmen, som ligger inne i botten av skon. Man går så att säga direkt på sömmen som kan nötas av genom slitage. Förhoppningsvis har dom åtminståne täckt sömmen med en tunn innersula.
När det gäller tåjärn så har vi aldrig använt den sort som fälls ner i sulan
Mvh / Peter
http://www.backmansskoservice.se
Peter: Ok, visste inte att durksömn slets så hårt även inifrån. Aldrig ägt durksydda eller durk/avlappade skor så länge att jag fått erfara det.
Mycket intressant artikel. Har nyligen köpt ett par MC stövlar (MC boots) och stövlarna har tyvärr syntetsula vilket blir lite ”halkigt” både när det är torrt eller blött ute och i synnerhet till den kommande vargavintern. Min fråga blir… säljer du lösa slitsulor inkl lämpligt lim?
Är väl knappast aktuellt att skicka stövlarna till dig och här i Borgholm på Öland finns det inga skomakare på många mils omkrets.
Bocken Bruse: Jag är alltså inte skomakare själv. Skulle inte rekommendera att sätta dit slitsula själv om du vill ha ett så bra resultat som möjligt. Åk in till Kalmar till exempelvis Kalmar Skomakeri och Nyckelservice så fixar de absolut en sån grej. Eller använd postorderskomakeri-service som erbjuds av bland andra Davidsons Skomakeri i Uppsala och Björkmans Skomakeri i Ludvika, båda riktigt bra skomakerier.