Återigen dags för ett inlägg i serien om mer okända märken. Idag om en spansk nykomling i den lägre prisklassen när det kommer till kvalitetsskor, en annan spanjor som har många år på nacken men ändå är relativt okänd, och ett amerikanskt märke med väldigt italienska skor tillverkade i Turkiet.
Crownhill Shoes
Crownhill Shoes är ett nytt spanskt märke i det lägre budgetsegmentet, med durksydda och Goodyear-randsydda skor som kostar från 1450 SEK (€155). Likt många andra spanska märken, som exempelvis Berwick 1707, fokuserar man både i namn och image som i modeller på det brittiska. Det är rakt igenom klassiska modeller i det relativt stora startutbudet, gjorda på två olika varianter av klassiskt runda läster som framför allt skiljer sig i höjden på tåpartiet, plus några lättare loafers.
Skorna görs i Spanien av full grain-läder från Frankrike och Italien. De har i de flesta fall lädersulor med gummiinlägg i mitten av sulan, en variant som jag dock personligen har svårt att förstå mig på. Deras finare randsydda linje har dock ekgarvade JR-sulor. Hur kvaliteten på skorna är har jag inte hittat några mer kvalificerade utlåtanden om, men några jämför dem med Meermin Classic eller Berwick. Crownhill har också en del damskor och damboots, som är durksydda.
Monge
Monge är precis som George’s shoes som figurerat i ett tidigare outsiders-inlägg en mindre välbekant firma från Mallorcas skomecka Inca. Och precis som George’s gör Monge oftare lite lekfullare varianter av klassiska skor, utan att för den sakens skull ta steget över och bli modeskor.
Som brukligt är det Goodyear-randsydda skor det handlar om, men lite likt Crownhill ovan har rädslan för lädersulade skor smugit sig in här och man har i de flesta fallen en gummislitsula ditlagd på vanliga lädersulan. Prismässigt ligger de kring 3300 SEK (€350) vilket enligt uppgift, precis som ofta är fallet med spanska skor, är relativt prisvärt.
Paul Parkman
Nu blir det italienskt så det förslår, vilket man kanske inte associerar det amerikanskt klingande Paul Parkman till. Men bakom märket står just amerikaner som länge haft en faiblesse för italienska skor, och som för några år sedan startade upp sitt skomärke. Dock görs skorna intressant nog i Turkiet.
Det är både durskydda, Goodyear-randsydda och norvegese-sydda skor som börjar på 3650 kronor ($420). Kalvläderskorna är uteslutande handmålade ofta i vågade patineringar, och det finns också ett digert utbud av skor i exotiska läder. Även sulorna som är ritsnedlagda har målad patinering. Skorna är som sagt rätt extrema ofta, och kanske inte något som faller alla i smaken, men man får ge heder åt ambitionen Paul Parkman haft att verkligen göra den italienska stilen fullt ut.
Kul att du presenterade Monge.
Jag köpte ett par i höstas och jag är riktigt nöjd med dem.
Jag hade fått för mig att Paul Parkman var ett turkiskt märke (eller åtminstone hade sin tillverkning i Turkiet). Är du säker på att det är amerikanskt?
Anders: Gött att du är nöjd med dem!
Hunk: Ja, tack! Blandade ihop dem med annat märke, får skylla på att jag är jetlaggad och ses 🙂 Är amerikanskägt dock, men som du säger görs skorna i Turkiet. Ändrar i texten.
Intressant artikel!
Vad är i övrigt utlåtandet gällande Berwick? Jag har ett par kängor från de som jag är nöjd med.
Men är det värt att köpa fler skor ur deras sortiment?
Nyfiken ang Berwick även jag. Köpte ett par plain toe derbies från Palanco på studio scoop för några veckor sedan på ren chansning. För mitt (otränade) öga ser dessa ut att komma från samma fabrik som Berwick, till ett butikpris några hundralappar under Loake 1880.
” De har i de flesta fall lädersulor med gummiinlägg i mitten av sulan, en variant som jag dock personligen har svårt att förstå mig på. ”
Det är väl en ren besparingsåtgärd (kanske finns en och annan kunde som tycker det är snyggt eller gör sulan mindre hal, vad vet jag) – tillverkaren kan använda en mindre andel/sämre läder till sulorna (förtydligande för den som inte har stött på det tidigare: gummibiten ligger alltså inte ovanpå sulan, den är nedsänkt i sulan, det finns ingen riktig lädersula under). Det är ingen lösning till kunden fördel i varje fall, särskilt inte i det långa loppet. En gummislitsula å andra sidan sparar ju så klart på lädersulorna och ger visst skydd mot väta underifrån, men med inlägg så sliter man fortfarande på tån och efter ett tag så börjar den där lilla gummibiten att trilla bort – två problem som kräver åtgärd (jag talar av egen erfarenhet här).
SE: Palanco är inte gjorda i samma fabrik som Berwick, men i samma område, Almansa. Också helt ok budgetkvalitetsskor.
Shoeny: Nja, det är ingen besparing på lädret direkt, då du ju skär ut mitt i biten, du behöver fortfarande ta lika mycket av huden för sulan och den lilla bit man skär ut kan man inte använda till särskilt mycket. Problemen du beskriver är de som gör att jag har väldigt svårt förstå konceptet, och att man ju tappar en del av känslan i lädersulan. Antar att det handlar om ge lite bättre grepp, men inget jag känner överväger alla nackdelar.