Vanligtvis buntas alla konfektionsskor, så kallad RTW (Ready to Wear), och MTO (Made to Order) samman som en och samma typ av skor, lite förenklat uttryckt. Självklart i olika priskategorier och olika kvalitetsnivåer, men i övrigt. Om man tittar på premiumsegmentet inom RTW/MTO finns det dock en i mina ögon ganska stor skillnad mellan de tillverkare som använder vanliga RTW-läster och de som har RTW-läster utvecklade från en bespoke-läst, där de sistnämnda har en helt annan passform i framför allt hålfoten.
Det är när jag testar Riccardo Bestettis RTW-skor som Göteborgsbutiken Spiga 3 fick in nu i veckan (på bilden ovan) som jag kommer att tänka på detta igen, något jag reflekterat över vid flera tillfällen tidigare. Det är som sagt framför allt hålfotsstödet som är på en helt annan nivå här.
När vanliga läster framställs görs det rent krasst för att passa så många som möjligt, och för att göra de enkla att tillverka med de maskinparker som fabrikerna är utrustade med. Då är just hålfotsstödet en sådan sak som man medvetet inte bygger upp särskilt mycket. En läst som inte har särskilt markerat hålfotsstöd passar alla, på så sätt att det inte blir någonting som trycker upp ens i den plattaste av fot. Den uppfattas som okej i passformen, då det för de allra flesta inte noteras nämnvärt om det är luft i hålfoten, oftast helt enkelt för att man är så van vid att det är så det är. Och det är betydligt enklare att göra randen och avlappssömmen snyggt när det inte svänger in för mycket vid hålfoten. Det är bland annat därför man, oftast på lite billigare skor, kan se hur rand och sulkant är rätt bred och avlappssömmen sitter långt ut i hålfoten. Dessutom är hälkappan väldigt kort på vanliga fabrikstillverkade skor, oftast bara runt själva hälen.
En wholecut på Bestettis 1966-läst, byggd på en av hans bespokeläster.
På Bestettis skor är det hans bespokeläster som varit till grund för alla RTW-läster. Då har han också behållit den ordentliga insvängningen vid hålfoten. Det i kombination med att han gör en hälkappa som går hela vägen fram under hålfoten nästan till stortåknölen, gör att stödet undertill blir helt annat. Han gör inte heller någon avlappssöm vid midjan, utan antingen en blake-söm vid midjedelen eller träpliggat.
Även andra tillverkare vars RTW/MTO-läster baseras på bespokeförlagor, och vars tillverkningsmetod är mindre storskalig med fler eller enbart handgjorda moment har samma typ av goda hålfotsstöd. Hiro Yanagimachi är ett exempel, Saint Crispin’s är ett annat. Även Antonio Meccariellos Aurum-läster har liknande hålfotsstöd, och kanske även nya Argentum-linjen som kommer i höst. Nu är det här så klart lite generaliserande, det finns undantag åt båda håll så att säga.
Med MTO från Hiro Yanagimachi får man samma fina hålfotstöd.
Fördelarna med ett ordentligt uppbyggt hålfotsstöd är att det för de allra flesta innebär betydligt bekvämare skor, och att de är mer skonsamma för fötterna i längden. Har man en väldigt platt fot kan det bli som en obekväm bula som sticker upp under foten, men för de allra flesta blir stödet för foten väldigt bekvämt, med en avlastning som både gör att fötterna blir mindre trötta efter en lång dag i skorna, och att man motverkar att fötterna sjunker ihop för mycket med åren. Nu är ju det här så klart skor som kostar en hel del pengar, men för den som inte har råd att lägga ännu mer på full bespoke kan något av den här typen av MTO/RTW vara ett utmärkt alternativ för att få skor som är betydligt närmre full bespoke än vanliga fabrikstillverkade skor i bland annat den här aspekten.
En annan kompromiss jag stör mig på som varm vän av kängor är stövelskaftens vidd – vilken om man vill tro illasinnade rykten – tillverkarna har låtit göra bredare och bredare för att tillmötesgå en allt fetare kundkrets. Tittar man på äldre (riktigt gamla) kängor i profil tycker jag mig kunna se en mer dramatisk insvängning över hälen jämfört med moderna diton, till förtret för alla med normala till smala vader som är döma att leva med sladdriga stövelskaft. 🙁
Shoeny: Det är möjligt att det stämmer, ingenting jag hört om. Jag har ganska stora cykelben så för mig brukar det fungera.
Hej!
Har du någon kommentar på användfadet av Blake i midjan. Misstänker att skomakaren vill sy avlappsömmen en bit in på midjan i de flesta fall. I Bestettis fall skulle ju detta innebära en kombination av två sömnadstekniker vid en halvsulning.
Tack för det du gör för sko-Sverige!
David: Tack för vänliga orden! Nej då, det är inga problem att sluta avlappssömmen innan midjan, så durksömmen i midjan kan lämnas intakt. Halvsulningen görs precis som vanligt. Du kan se det exempelvis här när Bäckmans halvsulade om en Italigente-sko där avlappen slutar innan midjan.