En åsikt jag väldigt ofta stöter på är att olika modemärken som Gucci, Prada, Yves Saint Laurent och så vidare blåser sina kunder då de betalar väldigt stora summor för skor av ibland tveksam kvalitet. Senast i en tråd på Styleforum där bland andra bloggaren Justin ”The Shoe Snob” FitzPatrick i en diskussion om produktionskostnad versus inköpskostnad menade att de som lurar sina kunder är modemärken likt de nämnda ovan, där folk enligt bland andra Justin bara betalade för märket. Här anser jag att man är fel ute.
I sak stämmer detta, ja, folk betalar stora summor för själva märket, men slutsatsen är helt felaktig, det är ingen som blir blåst. De här modeföretagen har under åratal spenderat gigantiska summor, och gör så fortfarande, på reklam, PR, produktplacering och andra former av marknadsföring och imageskapande. Det är vad som företagen med allt detta arbete lyckats få förknippat med sitt märke som den som köper Gucci och Prada och så vidare är ute efter. Då är det värt stora pengar för dessa kunder att köpa en i deras ögon snygg sko. Hade inte modeföretagen år efter år lagt dessa stora summor på allt det här imageskapandet hade denna kund inte tyckt att det var värt pengarna.
 |
| När Gucci dekorerar Times Square med James Franco kostar det och signalerar det någonting helt annat än… |
 |
| …när Gaziano & Girling har en sådan här liten banner på bloggen Permament Style. Bild: Permanent Style. Ovan: Born Rich |
Detsamma går naturligtvis att säga även om andra typer av tillverkare, som exempelvis Rizzo eller Llyod, de tillverkar knappast särskilt högkvalitativa skor men kostar ändå en hel del. Man kan naturligtvis tycka att det är trist att inte fler som köpte dessa märken inte valde exempelvis Loake istället, och fått mer skor för samma peng, men det Rizzo och Llyod gjort är att ha satsat stora pengar för att finnas i mängder av ”vanliga” skobutiker och vara tillgängliga för den ”vanlige” inte särskilt skointresserade mannen. Och denne man är säkerligen oftast alldeles nöjd med sina skoköp, annars hade denne inte fortsatt att gå till Rizzo och handlat skor.
Resonemangen ovan går att överföra på mängder av andra branscher också, samtidigt som det så klart till viss del är förenklingar (vi har exemplen där man medvetet kraftigt försämrar en anrik produkt av hög kvalitet men försöker maskera detta och behåller samma prisnivå för högre vinstmarginaler). Men kontentan är någonstans att det handlar om helt olika saker, att man inte kan jämföra äpplen med päron. När man köper ett par Edward Green eller Gaziano & Girling betalar man företaget mindre för marknadsföring och mer för själva produkten, köper man ett par Gucci eller Yves Saint Laurent betalar man mer för marknadsföringsdelen och mindre för skorna, även om kostnaden för respektive par är densamma. Det är olika saker, och den som köper dem är ute efter olika saker. Det är ingen som blir blåst. Mannen som stolt bär sina flashiga Guccis skulle inte få ut särskilt mycket av att bära ett par Edward Green, de skulle inte betyda någonting för honom. Faktum är att om något är det de som skulle ha fått honom att känna sig blåst.
Så här brukar jag tänka: Du får vad du köper. Ett par Gucci skor är nästan helt säkert tillverkad i högre kvalitet än de flesta skorna du ser på gatan. Däremot betalar du även för namnet och designen. Jag har haft flera märkesskjortor, t.ex. YSL. Dessa har varit av ypperlig kvalitet. Visst kunde jag hittat skjorta av samma kvalitet lite billigare men inte av samma design (värt att tillägga är att jag fortfarande aldrig testat en skjorta som sitter lika bra på min kropp, är lika mjuk etc som min gamla YSL). De riktigt fina toptillverkarna i modevärden tillverkar sina produkter i riktigt högkvalitet.
Jag har ändå svårt att se att det skulle vara ”bättre” för en konsument att betala mer pengar för en uppenbart sämre produkt. Det är väl det om något som från början gjort att klassiskt mode för mig är mer tilltalande än trendigt dito. Produkterna är i bästa fall så bra i sig att de inte behöver marknadsföras lika hårt. Skall man försöka sig på någon utilitaristisk lyckomaximeringsprincip är det ju uppenbart att man har längre glädje av ett par cordovanskor ifrån t ex alden än ett par gucciloafers. Oavsett om man aspirerar på en klassisk garderob eller en hipster. Sen är väl hela #Menswear-sfären fylld av onani över dubbelmunkar och och cargobyxor. Lurade är vi nog allihopa. Nåja, vad vet jag…
Mvh Mark Cavendish
Vet inte om jag håller med dig Mark. Jämförelsen du gör är självklart intressant men förutsätter att skorna estetiskt är identiska. Självklart är det bättre att få en så bra sko som möjligt för pengarna MEN det kan aldrig vara bättre att ha en kvalitativ sko stående oanvänd i garderoben än en sämre modesko som blir använd och utsliten.
Det är otroligt viktigt att räkna in saker som passform och inte minst design för om du inte kommer bära skorna är även ett par Meermin en dyrköpt affär.
Min devis är att alltid köpa det man verkligen vill ha och har man inte råd så sparar man eller skippar det helt. Att köpa ett par Church´s när man egentligen vill ha Prada eller tvärtom är bara dumt och marginalen i pris kommer glömmas av förvånansvärt snabbt om skorna blir favoriter i samlingen.
Estoy muy deacuerdo con lo que has escrito. Muchas personas no comprende que el coste de un producto no se limita al coste de producción. Muchos otros factores marcarán ese coste.
Un saludo
ENRILE
Kul att det dragit igång lite diskussion här, det är ju lite av tanken med de här reflektionsinläggen.
Anonym 29/9 17.42: Jag skulle säga att det både stämmer och inte stämmer, åtminstone när det kommer till skor. Jag har sett skor från modemärken som är rätt risiga kvalitetsmässigt, men också skor som håller klart bra kvalitet, och de har i vissa fall kostat ungefär lika mycket.
Cavendish: Fast det är ju precis det som är min poäng, att för vissa är det bättre med en produkt som är av sämre kvalitet. Denne värderar då kvalitetsaspekten lägre, men det som produkten signalerar, det den innebär för denne, och hur den ser ut, värderas högre. Folk värderar helt enkelt saker olika. Det får man gärna respektera, men om inte det åtminstone förstå.
Andreas: Håller absolut med om att man ska köpa det man verkligen vill ha, det är det enda som kommer vara värt pengarna (men så vet jag ju redan att vi har ganska lika syn på detta).
Antonio: Yes exactly, I mean people so ofthen shout out ”this can’t cost more than a couple of dollars to produce, how can it cost so much…”. They should think again.
Intressant reflektion. Det du säger är att det är värdet för köparen som ska värderas och att köparen är medveten om sitt val – ”Ett par Gucci-dojjor är det THE SHIT, och jag har hög betalningsvilja för att förknippas med detta”.
Däremot är jag osäker när det gäller den mer omedvetna mannen som ska köpa skor. Jag tror att många tänker att högre pris (=”Bättre märke”) är signifikativt med hög kvalitet och gediget hantverk, och där tror jag att många luras.
Intressant att du nämner just Rizzo, mitt första par ”finskor” blev ett par bruna oxfords just från Rizzo. Prislappen låg på ca 2000 kronor och jag kan inte annat än säga att jag får se det som läropengar. I takt med att jag lärde mig mer om skor och ju mer jag använt skorna insåg jag dess bristfälliga kvalitet, och jag kände mig också extremt lurad.
Jag tycker att diskussionen handlar om förväntningar.
Om man köper ett par skor för 6 000 kr och förväntar sig att ett par skor i den prisklassen ska hålla hög kvalité blir man besviken om de inte gör det. Men om du köper ett par skor i 6 000 kr-klassen därför att det är ett par YSL är ditt uppsåt att betala för märket. Således handlar det om hur välavvägt kundens köp egentligen är.
Samma argumentation kan användas på allt. Varför köpa en limmad kostym från Filippa-K eller Tiger när du kan gå till HM och får motsvarande kvalité till en tredje-/fjrädedel av priset? Varför betala för Handelsbankens OMX30-indexfond när avanzazero är gratis (varför välja aktiv förvaltning alls?)
Om YSL eller Gucci skulle sälja sina skor med argumentet att de besitter högre kvalité (bortse från hur detta ska mätas) än EG, G&G, C&J, etc då börjar vi närma oss en situation där de lurar folk.
Mark Cavendish: Folks preferenser skiljer sig åt. Men utifrån ett planeringsperspektiv (socialistiskt) har du rätt.
Jonas
Anonym 30/9 07.30: Tack. Vad gäller att det är en svårare slutsats att dra för den omedvetne, så stämmer det säkert till viss del, men som sagt tror jag att många Rizzo-köpare är väldigt nöjda med sina skor. De fortsätter ju uppenbarligen att sälja skor, och det är knappast nya kunder varje gång. Man skulle kunna jämföra det med innekatten som är helt ovetandes om världen utanför, men som är glad och lycklig ändå, för den vet inte vad den missar. Du var då innekatten som smet ut genom ett fönster och upptäckte att det fanns mer än så 🙂
Jonas: Jo men precis, ligger mycket i det du skriver.
Intressant reflektionsinlägg, liksom kommentarerna.
Visst är det sant att det många konsumenter vill ha är den ’känsla’ och de signaler som är förknippade med märkesprodukter, och att de i den meningen får vad de vill ha. Jag kan trots det inte låta bli att tycka att det ändå är frågan om en blåsning. Dels, som flera påpekat, eftersom många helt enkelt förutsätter att ett högre pris medför bättre (eller åtminstone minst lika bra) kvalitet, även om de flesta förstås inser att huvuddelen av den extra kostnaden handlar om den märkespremien och/eller den estetiska skillnaden. Dels, ja huvudsakligen, eftersom det är något i grunden vilseledande att intala köparen att vägen till lycka går genom att försöka hänga på en image som företagen, som du skriver, med alla sina pr-insatser lyckats få förknippat med sitt märke.
Självklart kan man invända att den *enskilda konsumenten* som ’hänger på’ detta systematiska vilseledande inte blir blåst om han nu lyckas med att få det erkännande av sin omgivning som märkets image är tänkt att förmedla. Och visst ligger det något i det. Kanske är det bättre att säga att *vi* blir blåsta av dessa märkesföretag än att just den enskilda konsumenten blir det.
Grunden för all konsumtion borde i min mening vara att få kvalitativa produkter i relation till det pris man betalar. Jag respekterar att konsumtion av produkter som kläder och skor handlar mycket om estetik. Att välja något som är snyggt är inte fel, tvärtom. Och att ta betalt för att man utvecklar en produkt som är snyggare än andra, motsvarande produkter, är inte heller fel. Det är klart att det kostar att anlita duktiga och nyskapade designers. Men en dyrare vara bör också vara av bättre kvalitet. Att så inte är fallet, och att vi köper det, kan jag inte se som något annat än att vi, trots allt, är lite blåsta.