Sveriges historiska hantverksmecka är utan tvekan Gamla Stan i Stockholm. Här i Stockholms historiska centrum har gamla hantverkstraditioner fått leva kvar genom århundradena, och även idag finns åtminstone ett femtontal olika hantverksprofessioner representerade på den lilla ö-delen mellan Kungsträdgården och Slussen. I en av Gamla Stans smalare gränder, Sven Vintappares gränd, ligger Skomakeri Framåt, som drivs av två av Sveriges främsta skomakare Carina Eneroth och Åsa Rasmussen.
När man kommer in här ser det ut som vilket vanligt skomakeri som helst, med en hylla med skovårdssaker, några skor, och bakom en disk ett utrymme med olika maskiner och bänkar för reparationer. Så långt ett ganska traditionellt skomakeri alltså, men skenet bedrar. Tittar man närmre på skorna som står på hyllan inser man att det är bespoke-skor, och dessa tillverkas i ett bakre rum som man når genom en liten korridor.
Det bakre rummet i skomakeriet där själva bespoke-tillverkningen sker. Här inne huserar Carina Eneroth (till vänster) och Åsa Rasmussen. |
I det rummet är ena halvan av långsidans vägg täckt av en hylla som är överfull med läderstycken, och på den andra halvan av väggen trängs uppåt ett hundratal lästpar. Det är Carina Eneroth och Åsa Rasmussen som jobbar med bespoke-verksamheten, reparationsdelen sköts av reparationsskomakargesäll Anna Lindqvist och lärlingen Emelie Bergman, även om Carina och Åsa också hjälper till med reparationer när det behövs. Carina har varit inom skomakaryrket i snart 30 år, och är både reparationsskomakarmästare och beställningsskomakarmästare, Åsa började på Skomakeri Framåt 1998 och är reparationsskomakarmästare och beställningsskomakargesäll. De tillverkar varje år ungefär 50 par bespoke-skor, varav ungefär hälften är skor för män.
En helt handgjord, randsydd sko från Skomakeri Framåt kostar från 20 000 kronor i vanligt kalvläder. Durksydda cirka 3000-4000 billigare, och vill man bara ha limmade börjar det på kring 12000 kronor. Sedan kan kostnaden variera en del om man har större problem med sina fötter som kräver mer avancerade lästformer och fler provtillfällen.
Många av deras kunder har någon form av defekt på sina fötter, exempelvis hallux valgus eller hammartå.
– Att göra skor för friska fötter är egentligen rätt enkelt, det är när något helt annat när foten har mer eller mindre stora deformationer och det dessutom gör ordentligt ont om det blir fel, säger Carina Eneroth och visar upp en läst hon jobbar med just nu för en person med hammartå, där en stor utbuktning över stortån gjorts med flera ditlimmade läderbitar som sedan filats till för att få rätt form.
Lästerna tillverkas av Sveriges idag enda lästmakare, Claes Heljemo, som driver ett ortopedskomakeri i Jönköping. Från beställning tar det mellan tre-fem månader innan skorna är klara.
Ett par double monk boots i cordovan som precis, som har en bit kvar till att bli kompletta. Sulan ska sys fast i randen och klack ska sättas på, och sedan ska finishen på skon göras. |
Undersidan på skon ovan, där en snyggt utförd handsydd randsöm syns. |
En hylla överfull med läder, som Åsa och Carina lovade skulle sorteras i ordning och snyggas till inom kort. |
Nyligen anställdes också Janne Melkersson, Sveriges enda renodlade bespoke-skomakare, av Skomakeri Framåt, vilket betyder att en del av skorna kommer att tillverkas av honom. Han jobbar uppe i Jämtland, och tidigare gjorde Carina och Åsa måttagningar åt kunder till Melkersson, men numera jobbar de alltså alla under samma flagg.
– Så nu kan man till och med få klackskor tillverkade av Janne. Tidigare har han totalvägrat att göra sånt, men nu har han faktiskt på eget bevåg gett sig på att göra även den typen av skor, berättar Åsa.
Janne Melkersson håller också kurser i skotillverkning, både uppe hos honom i Jämtland och i Stockholm.
Carina Eneroth är mycket ute på olika konferenser och mässor runt om i världen, för att hela tiden lära sig nya saker och ta hem nya kunskaper till Sverige och Skomakeri Framåt. Hon har på så sätt också lärt känna människor inom branschen från hela världen, och till deras lilla tillhåll i Gamla stan får de emellanåt besök av skomakare och lärlingar från olika håll. Nyligen hade de besök från Tyskland i några veckor, och just nu är en av världens främsta bootmakare Lisa Sorrells dotter Paige på besök.
– Jag har jobbat med det här i 30 år men det lär mig fortfarande nya saker hela tiden. Och med tanke på att vi inte har någon bespokeverksamhet alls i Sverige, oss undantaget, så är det internationella utbytet jätteviktigt, säger Carina.
Läster till återkommande kunder, de flesta i trä men också några som är gjorda i plast. |
När Shoegazing besökte verkstaden höll Carina på att tillverka ett par skor åt en kund med så kallad hammartå, därav den kraftiga upphöjningen på lästen framme vid stortån. |
Idag är intresset för kvalitetsskor stort i Sverige. Annat var det på 90-talet.
– Vi började märka att vi nästan aldrig fick göra halvsulningar av randsydda skor exempelvis. Det var väldigt ovanligt med ordentliga skor, säger Carina.
Det här var hela skomakeribranschen i Sverige överens om, och någonting behövde göras. På en av Sveriges Skomakarmästaresförbunds konferenser för omkring 15 år sedan diskuterades frågan, och man kom fram till en lösning. Den lilla grossistfirman Hammargruppen i Helsingborg började ta hem skor från den brittiska tillverkaren Crockett & Jones. Märket hade under andra halvan av 1900-talet framför allt gjort skor ommärkta för andra företag, men hade ändrat approach och satsat allt mer på skor under eget namn. Hammargruppen levererade skorna till skomakare runt om i hela landet, som från att i de flesta fall bara varit renodlade skomakerier nu också började med försäljning. Och det hela blev en succé.
– Hammargruppen både hjälpte skomakeribranschen ohyggligt mycket, samtidigt som detta gjorde att intresset för kvalitetsskor återigen växte i Sverige. Nu gick det att köpa fina skor hos skomakaren runt hörnet, man behövde inte längre åka till London, säger Åsa Rasmussen.
Att kvalitetsskointresset idag är på en helt annan nivå märks på flera sätt, det kan handla om att folk inte längre blir förvånade över att skor kan kosta 4000-5000 kronor, eller att det är svårare att få tag på bra läder.
– Sedan är vi så pass små konsumenter att vi inte alls lider av det i samma utsträckning som många andra. Men läderbristen är oroande, och något som många större aktörer klagar över idag. Exempelvis Joh. Rendenbach som är världsledande på ekbarkgarvade lädersulor har jätteproblem med att få tag på tillräckligt högvalitativt material, säger Åsa.
Åsa Rasmussen, den yngre av de två kvinnorna som äger och driver Skomakeri Framåt idag. |
Det gäller att hålla ordentlig ordning på verktyg, nubb och annat. |
En ordentlig hälkappa i läder, för självklart används inga genvägar som thermoplasthättor à la många Ready to Wear-tillverkare i den här bespokeskotillverkningen. |
Även om det fortfarande är reparationsdelen som är mest lönsam, och som står för ungefär 60 procent av Skomakeri Framåts verksamhet, så vill man fortsätta satsa på bespoke-verksamheten.
– Det handlar också om att vi känner ett ansvar för att låta den här hantverkskunskapen gå vidare, säger Carina, och fortsätter:
– Vi två är i olika åldrar, så min ”plan” är att när jag blir gammal och gaggig så finns fortfarande Åsa kvar här, och då kan vi ha sett till att slussa in exempelvis vår lärling Emelie till bespokedelen. Förhoppningsvis kommer det alltid i någon form göras bespokeskor i Sverige.
Den främre delen av Skomakeriet, där kunder tas emot och reparationsarbetet sker. |
I skoreparationsdelen är sig det mesta likt vilket skomakeri som helst. Här en färdiga reparationer som väntar på att dess ägare ska hämta upp dem… |
…och en hylla med skovårdsprodukter, sulor och andra tillbehör. Inga konstigheter med andra ord… |
…förrän man kommer till den här hyllan, då det genast blir mer intressant. Här visas nämligen ett antal av Skomakeri Framåts bespokeskor upp… |
…bland annat denna vansinnigt vackra ”lazy man” i alligatorläder. |
Undersidan på samma sko är lika vacker som ovansidan, med en fantastisk ”fiddle waist” och träpeggad midja. |
Närbild på en annan skos midja, även den träpeggad, men med en mer diskret välvning. |
Carina Eneroth fixar de mallar som ska användas när delarna av ovanlädret skärs ut. |
Ett par single monks i burgundy, med rymlig tåbox för en person som har en uppåtpekande stortånagel som haft en tendens att gnaga sönder vanliga RTW-skor. |
Till sist så var jag tvungen att ta med den här fantastiska annonsen. Notera också hovleverantörsemblemet uppe i högra hörnet. |
Trevligt inlägg!
Anonym 15.11: Sorry, råkade fippla och radera ditt inlägg, och när jag försökte återställa det försvann innehållet. Men visst frågade du om helsulning och fiddle waist? Gör man en helsulning så ryker ju också fiddle waisten. En riktigt duktig skomakare kan nog göra en ny, exempelvis då på Skomakeri Framåt, men det kostar nog en del.
Anonym 22.54: Tackar!
Skulle inte dessa bespoke-tillverkare kunna tjäna otaligt på att börja nyttja lite modern teknik? Dels skulle de spara in massor med tid men även kunna nå till helt andra nivår vad gäller komfort och slutprodukt.
En laserscanner där varje kunds fot scannas av med tiondels mm nogranhet. Bygg därefter upp lästen i ett CAD-program i dator. Använd slutligen en 3D-skrivare. En läst skulle vara klar på några få timmar.
Slutligen kommer de att kunna sänka priserna kraftigt och de kommer att kunna öka volymen markant och på sikt då tjäna duktigt med pengar. Det påverkar knappast hantverket på något sätt eller känslan till det negativa.
Två frågor:
Fråga 1, vet du om skomakeri framåt kan sula om handsydda Vass skor på samma sätt som de är sulade på fabrik eller måste man skicka tillbaka skorna till Vass för det?
Fråga 2: Finns det någonstans i Sverige att lära sig mer om att tillverka skor för hand? Jag funderar seriöst på att försöka göra ett par egna ”bespoke skor”, mestadels för att det hade varit roligt att få en bättre förståelse för uppbyggnaden och processen men också för att det hade varit grymt fräckt att göra.
Jätte bra blog!
Anonym 07:57: Nja, riktigt så enkelt är det inte. Till att börja med så finns det redan många som använder sig av 3D-scanners för att göra en CAD-ritad läst, som sedan tillverkas (även om det nog inte görs med 3D-skrivare idag) i plastmaterial. Exempelvis Lodger i London eller Jack Peng i Shanghai.
Det går också att fixa en scanning av sin fot hos något företag som har 3D-fotscanners, skicka den till brittiska Spring Line som gör läster efter den. Lästerna kan sedan skickas till vissa bespoke-makare som går med på att göra skor från en kunds egna läster, exempelvis Jan Kielman eller Cliff Roberts.
Men anledningen till att etablerade bespoke-makare inte tar till sig 3D-tekniken, är som jag förstår det att det inte är så enkelt som att bara scanna en fot som görs om till läst, och sen är allt frid och fröjd. Det är så himla mycket mer som avgör, hur foten blir vid rörelse, hur kunden vill att skon ska sitta och så vidare. För att få bra resultat krävs att skomakaren verkligen känner in foten och har noggranna samtal med kunden, och de justeringar som skomakaren sedan förstår behöver göras då utifrån själva reella fotformen skulle i så fall behöva programmeras in i CAD-ritningen, vilket inte lär vara helt lätt att få korrekt. Den handfasta känsla man får från en läst som jobbas i handen är svårslagen rent arbetsmässigt. Och dessutom föredrar de flesta bespoke-makarna att jobba med träläster, för att de är så lätta att göra små modifieringar på allteftersom, efter exempelvis fittings. Själva lästmakanden är en stor del av hantverket bakom ett par bespoke-skor, så att säga ”det påverkar knappast hantverket på något sätt eller känslan till det negativa” tror jag väldigt få bespoke-makare skulle skriva under på.
För det ska sägas att resultatet av bespoke-skor gjorda av 3D-scanners ofta inte blir så bra som kunden trott, det har jag läst flera vittnesmål om från folk som provat exempelvis Lodgers 3d-service eller haft 3D-scan skickad till Spring Line.
David: 1. Ja då, det kan de absolut göra. Faktum är att det, mig veterligen iaf, inte finns någon skomakare i Sverige som har en Goodyear-maskin, utan alla gör handrandsömmar på samma sätt som Vass. Sedan är det ju inte så ofta som man behöver ge sig på själva randsömmen, utan det är avlappssömmen som oftast är den enda som görs om. Sedan finns det definitivt fördelar med att skicka tillbaka skorna till tillverkaren, exempelvis kommer skorna att göras på precis samma sätt som de gjordes innan och se likadana ut som när de var nya, och de har också originallästen som skon får åka tillbaka på under arbetet. Framför allt om randen ska bytas eller om gemmingen/plirbandet släppt helt (kanvasremsan som används vid tillverkning av Goodyear-randsydda skor för att fästa randen i bindsulan) är det en fördel att skon sitter på sin originialläst, för att balansen ska bli korrekt.
2. Jajemensan, du har precis läst om det 🙂
Janne Melkersson har kurser i bespokeskotillverkning. Dels har någon form av kurser i Stockholm, vet inte exakt i vilken form dock, men sedan går det också att åka upp till honom i Jämtland och under ungefär en veckas handledning få göra sina egna bespoke-skor.
Kontakta Carina på: carina@skomakare.se så kan hon svara på alla frågor om detta.
Ett annat alternativ är intensivkurser som hålls av Carréducker i London, de har precis utlyst sina kurser för hösten och nästa år, och då platserna tar slut snabbt gäller det att anmäla sig fort: http://carreducker.blogspot.se/
Även ungerska Koronya i Budapest håller kurser av olika slag i skotillverkning: http://www.koronya.com/
Naturligtvis kostar det en del att gå dessa kurser dock, men det har du säkert redan förstått.
Och tack!
Återigen ett trevligt inlägg!
Trevligt inlägg som vanligt, imponerande ambitionsnivå på bloggen (och Skomakeri framåt också förstås). Trevlig nationaldag!
//lano
Tack så mycket båda två!
jarfälla