Återigen fick vi se prov på imponerande hantverk bland skorna som deltog i VM i skotillverkning. Här en titt på topptrion, gjorda av Daniel Wegan (1:a plats), Christophe Corthay (2:a), och Eiji Murata (3:a).
Super trunken i London den gångna helgen var en stor succé, den kommer det handla mer om i ett stort reportage senare i helgen, och ännu en bit fram kommer alla 40 tävlingsskor att summeras. Men eftersom det är så himla mycket jobb med de artiklarna kommer det ta lite tid, så här en snabbare titt på topptrions skor, som alla gjorde hela skorna själva.
Som vanligt räknar jag med en debatt om bärbarheten för tävlingsskorna, men det är alltså inte en del i tävlingskriterierna (läs mer i Call for competition), vi specar bara att de ska vara storlek EU42/UK8 i längd. För den här tävlingen är det skotillverkningen och hantverket där som är fokus (inte lästtillverkning/passform eftersom det är extremt svårt att avgöra detta i en tävling), och vi ser det mer som att man kan göra skor som likt konceptbilar syftar mer till att visa vad som är möjligt att göra med hantverket, snarare än vara något praktiskt. Vi såg alla typer av skor i tävlingen, både konstnärliga och relativt vanlig skor, och båda typerna hamnade både högt och lågt. Med den här tävlingen har vi tittat på hur tävlingarna var för omkring hundra år sedan, och vi vet att alla deltagarna har lärt sig mycket av att göra dessa skor, vilket är fantastiskt.
Så, vidare till topp tre.
Daniel Wegan, 1:a plats
Svensken som jobbar för Gaziano & Girling i England, gjorde sin sko helt och hållet för hand, med handsydd ovandel på 21 spi (stygn per tum) och sulsöm på 25 spi. En supersmal midja och hästskoklack gör den extra spektakulär, och den var suveränt välgjord.
Christophe Corthay, 2:a plats
Den franska mästaren som nuförtiden driver Tranchet Vif, som kom tillbaka efter fjolårets 8:e plats med en än mer imponerande sko. Fint byggd, med den flätade sulsömmen som pricken över i. Även den speciellt byggda klacken är fantastisk.
Eiji Murata, 3:e plats
Japanen Eiji Murata, som ligger bakom märket Main d’Or, har ett mycket gott rykte, och med den här skon visar han varför. Jämfört med vissa andra tävlingsbidrag ser den inte speciell ut utseendemässigt, den är faktiskt rätt lik hans vanliga bespokeskor han gör för kunder, bara med tätare sulsöm och än smalare midja. Men vad som verkligen står ut är hur felfritt gjord den är, både nåtlingen av ovanlädret, bottningen och finishen är helt perfekt utfört och den ser nästan ut som den skulle kunna varit ritad i en dator.
Existerar det en fot som skulle passa i Wegans sko? Säkert ett fantastiskt arbete, men till vad nytta? Vem säger att den midjan håller för att ens gå över gatan med? Sak samma med Corthays sko. Vem skulle vilja gå ute med de klackarna? Ett felsteg och du skulle få stå i timtal och kratsa ut gegga, eller hundbajs, ur klackarna. Murataas sko däremot är både vacker, välproportionerlig och välgjord. Och jag köper inte förklaringen att det enbart gäller att visa hur mycket konstigheter man kan åstadkomma på en sko. De bör ju även kunna användas i verkligheten. Men detta är ju bara mina egna funderingar.
Hybris: Synd att du inte bemödade dig med att läsa texten ovan, eftersom du bemödade dig med att skriva en lång kommentar.
Fantastiskt hantverk!
Själv tycker jag det är kul att det görs mer ”konceptbilsskor” då får man verkligen se vad skomakaren går för. Ser fram emot inlägget med samtliga deltagares skor.
Vad detta skomakare Daniel har gjort är underbart. Behagligt, det är inte lätt i en klassisk handel som denna krossformar, den är bara vacker. Min mest uppriktiga grattis !!!
Enrile
Patrik Gungner: Ja, jag håller med! Samtidigt så förstår jag dem som vill se skor som bara är ”realistiska”, på samma sätt som jag hoppas att dessa förstår vår ingång i tävlingsupplägget.
Antonio: Yes, it’s a masterpiece!