Det är bland de finast gjorda skorna du kan se idag, en liten kollektion som Crockett & Jones gjorde för en stor internationell utställning 1911. Här en nära titt på några av dessa mästerverk.
Jag har tidigare visat några av de här fantastiska skorna, då handlade det om de exemplar som finns i Crockett & Jones showroom i fabriken i Northampton. Nu är det några skor som står i glaskabinett i de två butiker märket har på Jermyn Street i London.
Kvaliteten på fabrikstillverkade skor var mycket hög kring förra sekelskiftet, och många av de allra duktigaste hantverkarna jobbade för fabrikerna. C&J:s fabrik var en av de stora redan på den tiden, och inför en stor internationell hantverksutställning i Turin, Italien, 1911, bestämde man sig för att göra en rejäl satsning för att visa upp sin nivå. En liten serie skor tillverkade helt för hand, med det bästa lädret de kunde få tag i (på den här tiden var materialkvaliteten generellt betydligt bättre än den är idag), av deras bästa på de olika momenten. De är med andra ord inte representativa för hur C&J:s skor ut till konsument såg ut på den tiden, men visade vad man var kapabla till.
Det var inte det bästa ljuset i butikerna men förhoppningsvis ger bilderna nedan skorna någorlunda rättvisa. Ta dig gärna tid och förstora bilderna (högerklicka och välj Öppna bild i ny flik) och närstudera det fantastiska hantverket.
Den här knäppkängan är inte bara läcker så här på avstånd, den har massvis med fantastiska detaljer.
Den kontrasterande avlappssömmen är riktigt tät och fint gjord, där man lagt den längst ut på randen för en intressant look.
Knappar i äkta pärlemor, med sofistikerat handsydda knapphål som har flera olika flätningar för varje hål.
Sömmarna på ovanlädren var alltid täta, delvis möjliggjort av den fina läderkvaliteten.
Svagt inåtlutad klack, som är extremt tajt skuren, i princip så tajt mot ovanlädret som det är fysiskt möjligt.
Sula med riktigt smal midja.
Skarpa kanter.
Den här svarta plain cap toe oxforden är min favorit. Ser inte nödvändigtvis ut att vara så mycket för världen vid en första anblick, men när man tittar närmre uppdagas vilket mästerverk det är.
Profilen är nätt, med tunn sula och relativt nära skuren sulkant.
Sulan har en läcker avfasning för att runda till den och ge ännu slankare intryck.
Min favoritdetalj på skon är avlappssömmen. Här har man låtit sömmen glänsa på egen hand, genom att lämna randen helt odekorerad, inget fudge wheel eller stitch prick. De perfekt gjorda, svagt upphöjda stygnen blir mycket läckra mot den plana randen, och kräver hög hantverksskicklighet för att få till så här bra.
Vackert formad midjekant.
Klacken här är rak, prydligt byggd.
Tänk att det här lädret är över 100 år gammalt.
Sex snörhålpar och swanneck-söm.
Notera hur exakt islagna de rektangulära spiken är i klacken.
Svårt fånga på bild snyggt, men för att markera kanten extra har man gjort dekoration mellan sulkant och midjan.
På den här skon har inte minst nåtlaren, den som sytt ovanlädret, fått lov att glänsa.
Klart grövre skotyp, lika välgjord. 360° avlappssöm och även om sulan inte är dubbel så betydligt tjockare.
Kontrastsömmarna som löper i täta par är mycket imponerande.
Även sulsömmen är kontrasterande. Kliniskt utförd. En påminnelse: Zooma in (högerklicka och öppna bild i ny flik för större version).
Läcker baksida.
Sulan med ett ovanligt rakt ”bröst”, främre kanten på klacken.
Här är det en till grövre modell, denna gång tvåtonskänga med HAF-sula (enkel vid midjan, dubbel framtill).
De synliga öljetterna och hakarna ger skon ett distinkt intryck.
Lästen ändå relativt nätt i grunden.
Bakifrån, lika tajt skuren som de nätta skorna ovan men med en bredare klack med raka yttersidor.
Kraftigt markerad sulsöm, även här lagd långt ut till kanten och kontrasterande.
Det allra mest intressanta på denna sko är sulan, där man gjort något mycket ovanligt: en markering med en stitch prick (sannolikt) längs kanten som sömmen sytts i, likt man annars bara gör ovanpå randen. Att få det jämnt både ovantill och undertill är inte enkelt. Den har blivit lite nött så ser inte lika cleant ut som sannolikt gjorde när de var nya för drygt hundra år sedan.
En till knäppkänga i röda toner.
Slankt.
Underbart hur fint formen följer med hela vägen baktill.
Täta stygn, mätte inte men minst 16 spi (stygn per tum). Notera också det annorlunda mönstret längs tåkappan. Här ser man också att det ljusa lädret har fått en del patina med åren, även om de bara varit för display. Alla dessa skor tas om hand och vårdas väldigt noga, det är därför skicket fortfarande är så fint.
Sula med mycket smal midja.
Till bild på midjan.
Jag hade inte sett dessa bilder, men de är ju helt otroliga!! Har aldrig sett något liknande. Den svarta oxforden är helt ofattbart snygg! Hur kommer det sig att man inte riktigt, i min mening i alla fall, når upp till den här nivån idag? Med alla japanska perfektionister och engelska superdyra bespoke-makare så borde det väl gå?
Karl: Ja visst är de fantastiska! Viktigt ha med sig här är ju att dessa är utställningsskor, där man la ned väldigt mycket resurser med sitt bästa folk. Inte så att gemene bespokesko på den tiden var av den här nivån. Och tittar du på de finaste exemplaren på de två VM:en i skotillverkning så ser du att man kan nå upp till väldigt hög nivå även idag.