Reportage – Kavat 1945

Nästa år fyller skotillverkaren Kavat 70 år, och lagom till dess så släpper man en ny serie för vuxna, Kavat 1945, som är tillverkad i Kumla. Skorna är sandalsydda med läder från Tärnsjö garveri. Shoegazing besökte tillverkningen och var med och gjorde ett eget par.

Det är i skoindustrimuseet i Kumla som tillverkningen sker, där mycket av Sveriges skohistoria finns samlad, och där man då alltså fortfarande har viss produktion igång. Framför allt gör de så kallade ”pissetofflor” som säljs i museishopen, och egna projekt som kan vara allt från Goodyear-randsydda skor till limmade högklackade saker. Museet är inrymt i ett vitt, anonymt hus (dock en stor skoarbetarfigur på taket) som skulle kunna ha varit vad som helst, bostadshus, kontor etc. Nu har det naturligtvis varit skofabrik, och våning två och tre är det fortfarande, med alla möjliga maskiner och utrustning för olika typer av skor. Första våningen är en utställning och kontor.
Kavat är som kanske bekant ett gammalt Kumlaföretag, och var på 50-60-talen ett av omkring 70 skoföretag i den lilla stan. Hela dess identitet var förknippad med skor.
– På den tiden trodde barnen inte att man göra något annat än att jobba i skofabrik som vuxen, när farmor, morfar, morbror, gammelfaster, mamma och pappa och deras syskon alla jobbade inom skoindustrin, säger Magnus Ericson, VD på Kavat och även grundare av Italigente.

Idag ser det väldigt annorlunda ut, även om dess anda som skostad lever kvar, inte minst med museet. Men antalet skotillverkare i stan är nu i princip nere på två, AB Mathisens Skofabrik som gör främst arbetsskor under namnet Brasko, och en annan arbetsskotillverkare: Arbesko, som håller till i Age Skofabrik. Kavat är naturligtvis mest kända för sina barnskor, som tidigare gjorts i Kumla. Sedan 2013 är dock all produktion flyttad ner till Bosnien. De hade anställda i Sverige som invandrat från Bosnien som haft en viktig roll i flytten, och Bosnien har en stor och anrik tradition som skotillverkare, inte minst då de var en del av det Österrikisk-ungerska riket. Att man valde att flytta ner produktionen är naturligtvis främst för att kapa kostnaderna, men också för kunna möta den ökade efterfrågan (de har 150 anställda i fabriken i Bosnien, i Kumlafabriken var de 13) plus att kunskapen i skotillverkning är betydligt större där nere och återväxten klart bättre exempelvis då det fortfarande finns utbildningar för skotillverkning.

Läster i mängder i skoindustrimuseets fabriksdel.

Men, nu då lagom till sitt 70-års jubileum satsar man alltså på svensk produktion igen, och nu då alltså på vuxenskor (som man sålt under ett par-tre år nu) med sandalsydd konstruktion, som är en traditionell metod där man viker ovanlädret utåt, förstärker med en rand ovanpå och syr fast i bindsulan. Antingen kan man sy också genom slitsulan, eller så limmar man på en yttersula. Den kan sedan dras bort och ny limmas på, utan att ovandelen behöver röras. Det är tre olika modeller som erbjuds i jubileumskollektion Kavat 1945, alla i vegetabiliskt garvat läder från Tärnsjö. Det görs i en upplaga på 1945 par som börjar säljas i vinter hos Kavat, Grandpa och Naturkompaniet bland annat, och priset kommer naturligtvis ligga på 1945 kronor.
– Det är en prisnivå som vi bara har möjlighet att hålla tackvare att vi kan samarbeta med skoindustrimuseet här, och så att säga har lokaler och maskiner gratis, säger Magnus Ericsson.
Personalen på museet är även de väldigt glada över samarbetet.
– Det är grymt att få jobba med något annat än våra ”pissetofflor” i lite större skala, att få vara en del i framtagandet och justerandet av tillverkningsprocessen, och sedan få genomföra den, säger Peter Grandin som är en av två som arbetar ”på golvet” i skomuseet, med tillverkning och med maskinerna och så vidare, plus en lärling.

Jag skrev tidigare om att det fanns planer på att göra Goodyear-randsydda och becksömssydda skor under Kavat-märket i Sverige, men så kommer tyvärr inte bli fallet. Det finns helt enkelt inte kunskap och möjlighet att göra detta i dagsläget, utan att det skulle bli enormt dyra skor. Däremot så är planen att börja göra Goodyear-randsytt och becksömssytt i Kavats fabrik i Bosnien, med samma material som den här serien som görs i Kumla nu, men då med mer avancerade konstruktionsmetoder. Hur och i vilken skala som det i så fall blir beror lite på hur Kavat 1945 mottas av marknaden.

Oscar Jacobson-skor tillverkade hos Italigente.

I övrigt så har nu som jag skrev om tidigare Italigente lyfts in under Kavat-paraplyt. I workshopen i Italien görs nu en ny kollektion Italigente-skor som kommer lanseras till våren, tillsammans med en ny hemsida. Också ett antal nya modeller för Oscar Jacobson görs i Italien inför kommande säsong. Med Kavat och Italigente har man ett stort spektra av skor, från barnskorna i olika varianter till Kavats vuxenskor som är rejäla skor i retrostuk gjorda i miljövänliga material, till Italigentes mer exklusiva blake/rapid-sydda skor som har både dressade och mer casualmodeller. I Göteborg, där man nyligen öppnade en egen Kavatbutik, letar man efter större lokal för att införliva hela företagets utbud under ett och samma tak. Man planerar också att öppna en Kavat/Italigente-butik i Kumla med hela deras utbud, plus outlet, som man hoppas kan locka folk både från närområdet och som passerar stan på E20.

Åter till själva tillverkningen av Kavat 1945, där jag alltså var med under framställningen av ett par åt mig själv, och även gjorde vissa moment av tillverkningen på egen hand. Då sådant här gör sig allra bäst i bilder, följer här en bildserie som går igenom produktionen:

Tillskärning av delarna till ovanlädret. Till skorna som sedan produceras för försäljning görs detta med stansjärn, men nu ville man visa hur detta går till.

Delarna utskurna. De hål etc. i mönterschablonen använder man för att markera var sömmar och så vidare ska läggas. Man ser de svaga märkena på lädret.

De inre hälkapporna i Kavat 1945 är i läder, och här skärflas dessa, alltså där kanterna fasas ut.

En hälkappa färdigskärflad.

Nåtlingen, här av den lite högre kängan.

Jag provar på nåtlingsmomentet (dock inte på en produktionssko…). Resultatet kanske inte riktigt hade platsat, om man säger så. Lite av antitesen till de obehagligt exakta ovanlädersömmarna som flera japanska bespokeskomakare stoltserar med.

Ovanlädren är helt ofodrade, och på så sätt relativt enkla konstruktionsmässigt. Tärnsjölädret som används är ganska tjockt dock, så det blir ändå en ordentlig stadga i skorna.

Läderbindsula fästs i lästen, av Kavats Anders Folkö.

Innan ovanlädret lästas lägger man det i ett vattenbad för att mjuka upp det.

Här lästas ovanlädret och pinnas fast i bindsulan.

Likt matprogrammen hade man förberett mina skor inför nästkommande steg i tillverkningen. Detta då de behöver sitta på läst i några dagar för att lädret ska torka och fixeras bra i dess form.

Överflödigt läder skärs bort.

Här körs de genom själva sandalsymaskinen, som samtidigt som randen läggs dit syr genom rand, ovanläder och bindsula. Som namnet antyder används den traditionellt för

Peter Grandin som jobbar på skomuseet med tillverkning inspekterar mina skor efter sandalsymaskinen.

Efter det momentet drar jag ut nitarna som bindsulan fästes med tidigare.

Sedan limmar Berndt Blomgren, med 70 år som skoarbetare bakom sig, fast slitsulan som i Kavat 1945:s fall är en expanderad EVA-sula.

För att limmet verkligen ska fästa körs de i en sådan här press.

Överflöd av slitsula fräses bort.

Sedan slipas sulkanten med först grövre slippapper och sedan finare. Lättare sagt än gjort att hålla det rakt och jämnt, kan jag säga.

Skorna är nu nästan klara, och lästen dras ur skon.

Efter att sulkanten rengjorts och fått på sig lite finish, och ovanlädret smorts in med ett neutralt, fett vax så är det dags för pricken över i:et, att slå in sina initialer i skorna. De som sedan säljs kommer vara numrerade från 1 till 1945.

Slutresultatet.

Ett par grövre derbys i retrostuk, i cognacsfärgat vegetabiliskt garvat Tärnsjöläder.

På foten.

De har läster i alla möjliga former hos skoindustrimuseet.

Anders Folkö visar upp råvaran, lädret från Tärnsjö, som kommer i halverade hudar. Där han håller vänsterhanden är lädret märkt, och genom den märkningen kan man ta reda på exakt vilken gård och vilken kalv/ko som lädret kommer ifrån.

Stansar för diverse skodelar.

Skorna till höger är helt nya, med bara tunt lager neutralt fett vax på sig. De till vänster har använts under ett par månader, och bara behandlats någon eller ett par gånger med samma neutrala produkt, men som synes har det vegetabiliskt garvade lädret redan fått mycket egen karaktär.

Läderlagret i museet.

Ett getläder med mycket naturliga skador i sig som bett och annat. Vackert på sitt sätt, för rätt typ av sko.

Magnus Ericson, VD på Kavat, tillika grundare av Italigente.

Den här miniatyrskon tillverkad i riktig becksömskonstruktion och handsydd ”apron” är ett riktigt mästerverk, som Magnus fått av den gamle herre som bossar över workshopen som gör Italigentes skor. Den har blivit en lyckoamulett för Magnus som han har med sig jämnt.

Någon som kan gissa vad den här biten är av för läder? Rätt svar längst ner i inlägget.

Ett par läster i olika storlekar i museet. Den nedre är storlek 44, den övre 84.

En randsydd sko som Peter Grandin jobbade på, där han limmat dit en hel del av kanvas istället för bara ett plirband, som annars är brukligt.

Från museets utställning. Svarta rubriker från slutet på den stora skotillverkningseran i Kumla och Örebro.

Fler sådana.

Museet har också en stor samling skor från olika årtionden, varav ett urval finns på display. Här från 1910-talet…

…från 20-talet…

…30-talet…

…och 40-talet. Det finns sedan hela vägen fram till idag.

Jo, den lilla, lite genomskinliga läderbiten är gjord av livmoder, från en ko. Det är också läder. Nu vet ni det.