Historia – Den randsydda konstruktionen

Inlägg om skohistoria har efterfrågats av er läsare, och även om jag behandlat historik i många inlägg kände jag att det var dags för en ny serie här på bloggen där jag går djupare. Först ut är hur den randsydda konstruktionen blev till, en konstruktionsmetod som är ganska exakt 500 år gammal.

Det briljanta med den randsydda konstruktionen är ju att det enkelt går att byta ut slitsulan utan att röra skons fundamentala uppbyggnad, samtidigt som innanmätet är helt slutet utan sömmar som går in på insidan av skon. Konstruktionstypen kom dock inte till av att ett ensamt snille satt och funderade på hur man skulle kunna bygga en sko på bästa sätt, utan den utvecklades sakta steg för steg under många år.

Under medeltiden (ca 500-talet till 1500-talet) gjordes i princip uteslutande så kallade vändskor. En enkel och smart skokonstruktion, där man syr fast en lädersula direkt i ovanlädret, blöter det hela och vänder det sedan ut och in, och låter det torka vilket beroende på vilken typ av läder som användes kunde ge viss stadga efter att de torkat. Då hamnar sömmen på insidan och riskerar inte att nötas sönder mot marken. Man kunde både göra vändskor som syddes när de satt på en läst, eller bara sy ihop delarna lösta. Nackdelarna med den här typen av konstruktion är främst att man inte kunde göra särskilt stabila skor som gav stöd åt foten då de behövde vara så mjuka i uppbyggnaden att de gick att vända ut och in,  och när sulan slitits ner var skorna slut. Man kunde sprätta bort sulan och återanvända ovanlädret i vissa fall, men oftast fick man göra ett par helt nya skor. Det är också svårare att göra vändskor som sitter bra och har en fotnära form. Avsaknaden av bindsula gjorde också skorna mindre bekväma, och man hade inte heller någonting att fästa en klack i, utan alla skor var helt platta. Ofta gjordes sulan så den gick en bit upp på hälen baktill, likt gummidobbarna på ett par moderna car shoes, för att hålla bättre.

Replikor av brittiska, medeltida vändskor. Det finns mängder av försäljning av den nyproducerade skor gjorda med läder garvat som på den tiden, och med den tidens tekniker. Bild: Medieval Design

Så här kunde en skomakares verkstad se ut under medeltiden. Bild: Apex 27

Med tiden började man modifiera den enkla vändskon och använde en kil mellan sulan och ovanlädret, för att ge ökad stadga. Kring år 1500 kom man så på att om man förlängde kilen lite och gjorde en rand av den, kunde man sy dit en extra sula utanpå den. Man gjorde fortfarande en vändsko som vanligt, och sydde dit sulan efter att skon vänts.
Nästa steg i utvecklingen kom en bit in på 1500-talet, när man insåg att man kunde göra samma procedur men utan att vända skon ut och in. Skon kunde göras rättvänd direkt på lästen och vara kvar där under hela tillverkningsprocessen, och inga sömmar gick in i skon. Här föddes det vi kallar för randsydd konstruktion, och dagens handrandsydda skor är egentligen byggda på exakt samma grundprincip fortfarande, 500 år senare. Goodyear-randsydda skor har skillnaden i att man inte fäster randsömmen direkt i bindsulan, utan i en kanvasremsa som limmas fast i skons bindsula.

I och med möjligheten att göra randsydda skor som inte behövde vara så mjuka att de kunde vändas ut och in, möjliggjordes tillverkning av betydligt bättre skor än innan. Med tiden började man stabilisera ovanlädret med extra läderbitar som sattes mellan ett ytterläder och foder. Man kunde bygga en stabil botten där man la in träbitar, sedermera namngett gelänk, i skons midja mellan bindsula och yttersula. Och man kom med tiden också på att man kunde fästa en klack i bindsulan, vilket både gav en bekvämare gång och gjorde att skon satt kvar bra i sadelbyglarna när man red.

Här visas på ett tydligt vis stegen i utvecklingen från vanlig vändsko till randsydd konstruktion. Bilden kommer från boken Dictionary of Leather-Working Tools c.1700-1970, av R.A. Salaman. Bild: DW Frommer II/Styleforum

En äkta gammal randsydd sko, som är gjord enligt figur e i bilden ovan, alltså en randsydd sko men som fortfarande vändes ut och in. Bild: Finds.org

Vändskorna hade som sagt sin storhetstid under medeltiden. Exempelvis vikingarna här i norr bar den här typen av skor. Bockstensmannen som grävdes fram ur en mosse i Halland och som beräknas ha dött cirka 1350-1370, och som är ett unikt fynd då det är den enda fullständigt bevarade medeltida mansdräkt som hittats i Europa, bar ett par vändsydda skor med en form som var väldigt typiska för den här tiden. Skotypen fanns dock kvar långt efter att man uppfunnit den randsydda skon, det fanns personer med titeln Vändskomakare i Sverige så sent som i mitten av 1900-talet. Skorna man gjorde var främst billiga damskor som bars i hemmet, eller skor för barn.

Bockstensmannens skor, där framför allt högerskon var välbevarad. En vändsko med två snörhål, som kallas frontsnörsko. Bild: Hallands Kulturhistoriska Museum

Replika av en randsydd sko från 1600-talet. Bild: Medieval Design

Framöver kommer det bli en genomgång av såväld blake-konstruktionens som Goodyear-maskinens historia, och även mer moderna inblickar i exempelvis en specifik lästs tillkomst och historien bakom olika skomodeller.