Det är på många sätt förvånande att en sådan fundamental sak som hur man snörar och knyter sina skor ägnas så lite tanke i många fall. Många gör som de alltid har gjort, knyter sin rosett som ens föräldrar lärde en att göra det och låter snörningen vara som den är när man plockar upp skorna ur kartongen. Det är i många fall ett ordentligt misstag. Nu finns det självklart ett visst mått av subjektivitet inom detta ämne, men här vad jag anser vara det optimala sättet att snöra sina någorlunda formella skor, och det objektivt korrekta sättet knyta alla skor, både vad gäller funktion och utseende.

 

Den här artikeln är en uppdaterad version av ett inlägg som först publicerades i oktober 2012.

När det gäller snörningen utgår vi från en klassiskt lågsko med fem snörhålspar. Då är det enligt mig en så kallad Boston two-step-snörning som gäller, se filmen nedan för en mer ingående beskrivning av hur den går till. Det är en snörning som ger de klassiska horisontella linjerna, men som också ger en jämn belastning över snörningen, den ”låser” på ett bra sätt så snörningen inte glider upp, och den är enkel att dra åt och släppa på. Detta till skillnad från den vanliga ”skobutikssnörningen”, där man bara drar ena änden av snöret upp fram och tillbaka genom hålen och den andra änden direkt upp till sista hålet, som ger ojämn belastning och då respektive ände är helt olika i längd är den också svår att släppa och dra åt. Tyvärr är det många som använder den sistnämnda då man fått skorna snörade så från butiken och inte brytt sig om att fundera på om det är bästa sättet. Nackdelen med Boston two-step jämfört med butikssnörningen är att det kan bli lite rörigare med de bakomliggande snörbitar som syns om man har en derby eller en oxford där glipan är lite större, men i mina ögon överväger fördelarna nackdelarna.

dsa

Skobutikssnörning, rätt snygg men opraktisk. Bild: Ian’s Shoelace Site

Vad gäller hur man knyter själva rosetten är det allra vanligaste sättet att knyta på att göra en ögla av den ena snöränden, och medsols dra den andra änden runt den öglan och sedan dra åt. Det ger en både ful och opraktisk knut, knuten vrider sig vertikalt och dessutom glider den lätt upp. Gör man istället tvärtom och drar den andra änden motsols runt öglan, så bildas en helt perfekt, horisontell rosett som dessutom håller bättre då belastningen på snöret som blir vid gång drar åt rosetten istället för som i den andra variantens fall släpper på den. Även denna rosett visas mer ingående i filmen nedan, och kan säkerligen vara en ögonöppnare för många av er. Personligen föredrar jag en klassisk, clean och diskret rosett som denna, över varianter som exempelvis Berluti-knuten och liknande.

Hur rosetten ser ut när den görs på fel sätt. Den vrids vertikalt, och när de används släpper knuten.

Här en bild på när knuten görs rätt, de blir korrekt horisontellt placerade, och är starkare. Här ser du också hur Bosto two-step-snörningen ser ut på både en oxford och en derby.

För många är detta inga nyheter, men min erfarenhet är att väldigt många inte använder sig av någon av dessa metoder, antingen av slöhet eller av okunskap. Så kan vi inte ha det.