Det är en av de mest komplicerade processerna inom skotillverkning, det är den där maskinerna har tagit över även på de finaste bespokeskorna, och det är den del av skomakeriet som tydligast har utvecklats till ett eget yrke. Här är historien om hur tillverkningen av ovanläder till skor har utvecklats.
Under en stor del av skodonens existens har de bestått av mycket enkla konstruktioner, som man skulle kunna kalla för sulskydd – sandaltyper – eller fotskydd – där sulan och ovandelen har tillverkats i ett stycke. Den äldsta kända läderskon hittades ganska nyligen, 2008, i en grotta i Armenien. Den här skon är 5 500 år gammal, alltså äldre än de egyptiska pyramiderna och Stonehenge, och är förvånansvärt välbevarad. Den består av ett stycke läder som fästs med snörning över den övre delen av foten.
Den första kända läderskon, med namnet Areni-1. Bild: Armenian History
Mycket har naturligtvis hänt sedan dess. Skodon har följt samhällenas utveckling, har blivit alltmer varierande och signalerar som kläder olika saker, inte bara bara något utilitaristiskt. Under ungefär 97 % av den tid som skor har funnits har dock ovandelen tillverkats helt för hand. Även när man gjorde riktigt invecklade, superdetaljerade dekorativa ovanläder var dessa helt handsydda.
Franskt par från ca 1700, i beige läder med sidenbroderier. Bild: Museer i Northampton
Den första symaskinen någonsin var faktiskt gjord för att sy i läder, det och tjockt kanvastyg. Den uppfanns 1790 av engelsmannen Thomas Saint. Det tog ytterligare några decennier innan utvecklingen av symaskiner hade nått en nivå där de kunde användas i större utsträckning. Först för kläder, men så småningom även för sömnad av ovanläder för skor. Den första riktiga symaskinen för skoöverdelar såg dagens ljus 1851. Så småningom flyttade de till skofabriker, som till en början drevs med ånga och så småningom elektrifierades. Och tillverkningen av ovanläder har sedan dess aldrig varit densamma.
Så såg den första symaskinen ut, konstruerad för mer än 230 år sedan. Bild: Wikimedia / Panjigally
Hur en överstygnsmaskin såg ut 150 år senare, 1930. Bild (även översta bilden): Northants Live
Att göra ett stygn för hand tar tid. Att göra hundratals stygn för hand tar en jävla massa tid. Det är naturligtvis den främsta anledningen till att symaskiner tog över tillverkningen av överdelar. Sedan är det svårt att sy täta, raka och jämna stygn för hand, och ännu svårare att sy två rader sömmar bredvid varandra av samma höga kvalitet. För att uttrycka det rakt på sak, här är maskinen överlägsen de flesta människor (även om de bästa fortfarande kan överträffa en maskin i de flesta avseenden, även när det gäller handsömnad av ovanläder, men det är väldigt få). När en maskin gör det lika bra eller bättre, och mycket, mycket snabbare, är det logiskt att denna teknik tar över, även på de dyraste och bäst bespokeskorna.
Att sy ovanläder så här väl är svårt och tar tid när det görs maskinellt. Att göra det för hand skulle – även om det är möjligt – vara mycket svårt och ta mycket, mycket lång tid. Bild: TYE Skomakare
Att sy överdelar är bara en del av ovanlädertillverkningen. Det handlar om mycket mer än så. Det handlar om mönsterkonstruktion, hur man sätter ihop delarna, hur man förstärker ovanlädren, massor av detaljer och så vidare. Det är mycket svårt att i detalj researcha utvecklingen av alla dessa delar, men vad man kan säga är att det mesta av den utveckling som har resulterat i bättre överdelar gjordes fram till mitten av 1900-talet, därefter är det i princip bara utveckling för att göra ovanläder billigare eller effektivare som har ägt rum, mycket lite för att förbättra kvaliteten.
Eftersom den här bloggen handlar om kvalitetsskor av läder är det vad jag fokuserar på i den här artikeln. Om du läser böcker från tidigt 1900-tal så är beskrivningen av ovanlädertillverkning mycket lik den som bespokeskomakare fortfarande gör idag. Man använder läder för förstärkning, man bygger mönster manuellt på lästerna på samma sätt, man klickar lädret för hand, och så vidare. För massproduktion har vi bland annat sett tyg och syntetiska baksidor, digitala processer för mönstertillverkning och gradering, läderstycken som skärs med skärpressar eller laserskärare, och liknande saker. Saker som gör det billigare eller mer effektivt. Men ja, nåtlingen kommer att göras på samma typ av symaskiner.
En modern laserskärmaskin för överdelar.
