Strängare djurskyddsbestämmelser i Europeiska unionen har förändrat villkoren för de skinn som garverierna tar emot, vilket i sin tur innebär att vi kunder måste ändra vår inställning till vad som är ett bra skinn och vad som inte är det. I den här artikeln förklarar jag detta ytterligare.
Jag har skrivit många artiklar om läder, garvning och läderkvalitet (du hittar de flesta under rubriken Material här på webbplatsen), och några har handlat om hur läderkvaliteten har utvecklats genom åren. Under de senaste åren har bestämmelserna om djurskydd inom EU – som är huvudleverantör av framför allt kalvläder av hög kvalitet för klädskor – blivit strängare. Bland annat reglerar man överanvändningen av antibiotika, som användes för att förebygga sjukdomar, göra det möjligt att hålla mycket stora lager, ha usel hygien, dålig djurhållning och få djuren att växa snabbare innan de slaktas.
I en artikel här på Shoegazing förutspådde jag att dessa nya regler skulle vara positiva för läderkvaliteten, och det har det i den meningen att den övergripande fiberstrukturen har förbättrats till viss del och vissa kraftiga bristningar som utvecklats på grund av för snabb tillväxt har blivit mindre vanliga. Men det har också inneburit att märken och skavanker från djur som lever ett friare liv än tidigare har ökat.
Här är en sko med ett litet bett på sidan av vampen. För skor som dessa under 5 000 kronor är det helt acceptabelt.
Det positiva med ovanstående är att det är de saker som har förbättrats – fiberstruktur och förekomst av kraftigare bristningar – som kommer att påverka skornas totala livslängd och långsiktiga utseende. Det senare som har ökat – märken och fläckar – är i allmänhet rent kosmetiska och påverkar egentligen inte den faktiska kvaliteten på skinnet. Men, som många vet, märken och fläckar accepteras inte på kvalitetsskor eller premiumväskor, där majoriteten av kalvlädret används. Detta måste förändras.
Som det är nu, när garverierna i Frankrike, Italien och andra europeiska länder gör det första urvalet av vilka hudar som är tillräckligt bra för att bli slätt läder, och vilka hudar som skall bli präglat grain-läder eller till och med spaltläder, corrected grain-läder etc., lever en allt större del av urvalet inte upp till den kvalitet som krävs för att bli slätt full grain-läder. Och eftersom lyxmärkena med läderaccessoarer har mycket högre marginaler, och ofta äger garverierna, går de bästa hudarna till dessa, och allt färre bra hudar av full grain-läder blir kvar till skoindustrin. Av det släta läder som tillverkas har fler och fler tjockare finish för att se bra ut först, och för en väska kan det se bra ut också på den färdiga produkten, men när du drar den över en läst så syns saker och då är det för sent. Om du hade sett det på huden hade tillverkaren kunnat planera för det.
Det är inte den mildaste fläcken, men den sitter på insidan av en ganska billig randsydd sko. Bild: Ok Potential 62 / Reddit (även översta bilden)
Det är därför vi måste tänka om när det gäller vad som anses vara ett slätt läder av god kvalitet. Särskilt i de övre och mellersta prissegmenten för svetsade klädskor. Det är fortfarande mycket vanligt att kunder klagar på små märken, ådror och skönhetsfläckar, även på ett par skor som kostar 200-300 euro. Även om fläcken sitter på insidan (där man i ärlighetens namn skulle acceptera en lägre läderkvalitet, det är mer eller mindre så man ska klicka för att få svetsade skor till lägre pris), och även om lädret på överdelen och tårna i övrigt har en bra fiberstruktur och är utan stretchmärken etc. Och de allmänna åsikterna från självcertifierade experter på forum, YouTube och andra ställen spär på denna uppfattning.
Detta är inte hållbart. Om vi fortsätter så här kommer det inte att finnas några dressade i slätt fullnarvsläder till rimliga priser, man skulle behöva gå upp till 1 000 euro eller mer för att få det. Budget och mellanklass består av mocka, präglat läder och corrected grain. Jag garanterar, det skulle vara betydligt tråkigare än att ha ett överlag fint slät kalvskin men med några kosmetiska defekter här och där (och notera, om vi pratar ko läder som används för rejälare skor och kängor, då flyttar man skalan uppåt och måste acceptera ännu mer av alla typer av läder ”defekter”, det är bara naturen hos det materialet).
På en wholecut chelsea tillverkad av stora läderbitar, till ett pris under 5 000 kronor, skulle några mindre bristningar som de som syns här vara bra.
Så i framtiden måste kunder som köper klädskor anpassa sina förväntningar och ha en bättre förståelse för vad som är sämre läderkvalitet och vad som bara är en fläck som inte påverkar livslängden eller hur lädret åldras. Det kommer inte att göra dina skor mindre värdefulla. I själva verket kan man se det som motsatsen. Ni hedrar det djur som har gett sitt liv för att i första hand tillhandahålla mat, i andra hand bland annat ett lysande naturmaterial för att göra skor, och att se några av märkena från detta liv blandas med de märken och fläckar som du oundvikligen kommer att skapa på detta i ditt liv, är trots allt bara en härlig sak.
Den här typen av märke lite till vänster i bilden på den inre siddelen, som du förmodligen knappt kan se här, är något som människor kontaktar återförsäljare och ber om återbetalning för. På en randsydd sko i mellanprisklassen. Den typen av tankesätt måste förändras.
