Reflektion – Att driva en skoblogg 2021

Mycket har förändrats sedan jag startade Shoegazing för nästan tio år sedan, saker som både gör det lättare och svårare att driva en nischad blogg som denna. Här är en reflektionsartikel som går in på saker som hur man behåller sin integritet, hur man hanterar hot om att bli stämd, hur man hittar ämnen att skriva om, och mycket mer.

Först ett slags ansvarsfriskrivning eller varning för ”känsliga” läsare. Den här artikeln kommer att vara all-in navelskådande, och jag kommer att dunka mig själv i ryggen en del, även om jag också kommer att vara mer kritisk mot mig i vissa fall också. Fokus kommer att ligga på hur den här sfären med att täcka kvalitetsskor online på olika sätt och mina tankar kring detta, utläggningar om hur jag arbetar idag i olika frågor, men även en del avstickare till angränsande ämnen. Notera nu att det handlar om min personliga syn på saker, jag kan fortfarande ha förståelse för andra åsikter, även sådana som jag inte nödvändigtvis håller med om. Jag börjar med ett av de svårare områdena, vilket är integritet.

Om man tittar på online-influencervärlden och olika expertsajter, youtubers eller starka forummedlemmar inom skor och menswear i allmänhet har det skett en massiv förändring under de senaste 5-7 åren eller så. Antalet personer som gör detta är mycket större idag (vilket också har den baksidan att antalet personer med mindre kunskap som sprider information som om de vet vad de pratar om är mycket större, vilket gör det svårare för follk att veta vad som är korrekt och inte), och mängden pengar som spenderas och gratis produkter som ges från företag är i sin tur mycket större. Tyvärr har öppenheten och den tydliga informationen när detta är fallet inte gått i rätt riktning – tvärtom. Det är ofta mycket svårt för läsare, tittare och följare att veta när saker som anges om produkter är opartiska och helt ärliga, eller när innehållsproducenten har fått betalt av märket eller fått saker gratis. Detta trots att de flesta länder har rekommendationer och regler om hur alla typer av sponsrade inlägg ska markeras, särskilt på sociala medier.

Den nuvarande trenden verkar vara argument som ”företaget betalade mig inte specifikt för det här inlägget/videon/artikeln så jag ser det inte som sponsrat innehåll”, även om de nämnda rekommendationerna och reglerna i de flesta fall tydligt går emot detta. Inom menswear-området finns det gott om exempel på detta, sajter som har annonsörer som får uppmärksamhet i både artiklar och sociala medier där det bara i sällsynta undantag nämns att innehållet rör ett företag som betalar content-skaparen, eller några av de större sko-youtubersen som jag vet med säkerhet tar ut tusentals dollar av märken för att få vara med, utan att någonsin nämna detta för tittarna.

Jag kan förstå att content-skapare vill tjäna pengar på sitt arbete, och jag kan förstå varför mindre aktörer är glada över att få gratis skor och liknande, men det är verkligen problematiskt när allt är en oklarhet för följare/tittare/läsare om vad som är vad. Som jag har skrivit tidigare här på Shoegazing är min personliga situation som anställd av sko- och sko- och skovårdsnätbutiken Skolyx lite komplicerad på ett sätt, även om jag försöker vara så öppen som möjligt om detta, så marknadsför jag naturligtvis våra saker på ett sätt som jag är säker på att vissa tycker är irriterande, även om den feedback jag får är att jag gör det på ett bra och öppet sätt. Annars, som jag skriver på Om-sidan här på bloggen, är det enda sättet som företag kan betala för att synas på bloggen banners på sajten eller i nyhetsbrevet, eller annonser i podcasten. Jag accepterar inte någon typ av betalt innehåll på Shoegazing eller i mina andra kanaler (det är en enorm mängd företag som kontaktar mig, oftast via agenter, och oftast för att på olika sätt få in affiliate eller sponsrade länkar, eftersom detta också är så viktigt för SEO att ha relativt stora sajter som denna länka till sin webbplats. Jag avböjer alla), när jag får skor gratis för recensioner uppger jag att så är fallet, och företagen har aldrig något inflytande över vad jag skriver (med en kandidatexamen i journalistik från universitetet och arbete som journalist i många år, är detta mycket viktigt för mig). Många tycker att jag borde tjäna pengar mer på Shoegazing och inte vara så rädd för att vara en ”sell-out”, men jag gör det inte för pengar och jag hoppas att både trovärdighet, användarupplevelsen för besökare (vem gillar till exempel att få sin läsning störd av ständiga Google-annonser?) och att jag gör saker av skointresse och inte av vinstintresse kommer att gynna mig i det långa loppet.

När det gäller skor som jag recenserar eller gör köpguider om kan det vara bra att veta att jag är rätt selektiv här. Jag blir kontaktad av ett stort antal varumärken varje år som frågar om jag vill få ett par för recension, eller bara vill ge mig skor att testa (givetvis med förhoppningen att jag ska skriva om dem eller åtminstone visa upp dem på min Instagram etc.). Jag säger nej tack till nästan alla dessa förfrågningar, antingen för att det är skor som inte har den kvalitet eller stil som jag är intresserad av, för att det är märken som redan är välkända vilket innebär att jag inte tror att jag kan tillföra mycket genom att täcka det, eller helt enkelt för att jag har för många skor uppradade att skriva om så jag inte känner att jag har tid för det (dessutom recenserar jag självklart aldrig skor från märken som Skolyx jobbar med, det finns ingen mening med att göra recensioner när man tydligt är helt partisk). Och jag har aldrig, inte en enda gång under de nästan tio år som jag har drivit Shoegazing, kontaktat ett företag och bett om gratis eller rabatterade skor. Jag anser att om jag inte är beredd att betala fullt pris för något, varför ska jag då förvänta mig att mina läsare ska vara beredda att göra det? Med det sagt har det hänt att jag har fått rabatter eller ibland till och med ett par gratis när jag har kontaktat som kund, och jag säger inte nej tack till detta. Om jag skulle vara riktigt seriös borde jag nog tacka nej och ändå betala fullpris, men så bra är jag dessvärre inte. Om jag var ute efter gratis skor skulle jag dock inte ha gått all-in på japanska bespokeskor, de som är bekanta med Japan vet att i deras kultur tar man i princip alltid ut de fastställda priserna, alla kunder behandlas på samma sätt.

När det gäller annonsörerna på Shoegazing skriver jag ibland om flera av dessa när det gäller ämnen där de är av intresse eller lämpliga. Det är dock aldrig som en del av annonsavtalet, och jag använder inga kampanjlänkar eller affiliate-länkar i artiklarna på bloggen. Kan folk lita på att jag skriver objektivt om annonsörer då? Det är helt klart komplicerat, för jag är säker på att jag på vissa sätt påverkas av att jag inte vill basha på dem som betalar mig, samtidigt som jag när jag skriver kritiskt om saker och ting brukar jag försöka göra det utan att nämna några varumärken eller företag. Jag känner för det mesta att det inte är nödvändigt att peka rätt ut, och till skillnad från vissa andra ser jag inget självändamål i att vara överdrivet kritisk, det gör mig inte mer trovärdig. Det svåra är att i dagens läge förväntar sig varumärken som betalar en content-skapare definitivt att positiva saker ska sägas om dem, och när så inte är fallet reagerar de ofta starkt. Faktum är att en tidigare annonsör hotade att stämma mig när jag sa något negativt om dem, och de drog snabbt tillbaka sin annons.

Att företag hotar med stämning är tyvärr en annan sak som har blivit vanligare. Det har hänt mig flera gånger. Istället för att ta det konstruktivt och faktiskt ändra det jag kritiserar, eller åtminstone ta kontakt och ha ett samtal om det, verkar den omedelbara åtgärden numera vara att gå till attack, kräva att det negativa innehållet omedelbart dras tillbaka och ofta hota med rättsliga åtgärder. Nu har dock ingen gått så långt att de faktiskt stämt, och jag kan inte påstå att jag har varit alltför nervös inför det, eftersom jag arbetar enligt journalistiska rutiner och vet var eventuella gränser dras, men det är naturligtvis inga angenäma upplevelser. På ett sätt tror jag att jag har gjort värre saker på till exempel forum eller sociala medier, där jag har en tendens att ibland hamna i ganska hetsiga diskussioner om saker och ting. Jag vill gärna tro att det beror på att jag bryr mig om den här branschen på riktigt och att jag har några starka men sunda åsikter, men jag vet också att jag ibland rycks med och att saker och ting i skrift kan framstå hårdare än vad som var tänkt. Detta har sannolikt skadat synen på mig och i sin tur Shoegazing för vissa i vissa fall, vilket naturligtvis inte är positivt.

Om man ser till själva arbetet med bloggen är den svåraste delen för mig vänskap. Jag har varit involverad i den här branschen i många år nu, arrangerat event med massor av skoföretag som deltagit, rest mycket och besökt butiker, fabriker och verkstäder och träffat många fantastiska personer, där några av dem idag betraktas som goda vänner. Det är en trevlig grej att driva den här bloggen och organisera super trunk shows och VM-tävlingarna och liknande. Men det krockar förstås med min journalistiska integritet. Jag påverkas definitivt av vänskap, och blir i vissa fall förmodligen partisk även om jag försöker låta bli. Speciellt eftersom jag faktiskt har förlorat en del vänner efter att ha skrivit kritiskt, även om min erfarenhet är att folk i de flesta fall kan se min ståndpunkt och även om de är irriterade kan lämna den bakom sig efter ett tag och fortsätta ha en relation.

En annan given utmaning efter att ha publicerat två artiklar i veckan i nästan tio år (de två första endast på svenska, sedan 2015 på både svenska och engelska) är att fortsätta hitta nytt, intressant innehåll att skriva om. När man har skrivit 900+ artiklar har man täckt ganska många ämnen redan. Dock har jag idag en mycket större möjlighet att samla innehåll, både eftersom Shoegazing är känt så folk från branschen och ni läsare ger mig tips på saker att skriva om, och det mesta av de pengar jag tjänar på annonser och allt jag så vänligt får från de Patreons som stödjer mig, går till resor för att samla mer innehåll. Hittills har jag totalt besökt över 50 fabriker, workshops och garverier på tre kontinenter, exklusive butiker, skomakare, skomässor osv. Jag har gått kurser i skotillverkning, suttit i veckor tillsammans med bespokeskomakare som gör skor, tillbringat långa dagar i skofabriker, och så vidare. Detta resulterar i reportage, intervjuer, podcastavsnitt och naturligtvis enorma mängder foton, men är också till stor del det som ger mig kunskap som jag kan fortsätta att dela med mig av här. Det är de facto också bloggen som har gjort det möjligt för mig att ha min fasta anställning i branschen, hos Skolyx, och genom detta jobb fortsätter jag också att lära mig, jag utvecklar produkter tillsammans med våra fabriker och får en insider-insikt i ännu större utsträckning.

Jag vet definitivt mer om skor idag än vad jag gjorde för fem år sedan, och mycket mycket, mycket mer än vad jag gjorde när jag startade bloggen. Ett av mina dåliga samveten är att jag vet att det fortfarande finns en del felaktig information uppe på Shoegazing, främst i gamla artiklar, saker som jag har lärt mig är fel senare, även om jag går tillbaka och ändrar saker är jag säker på att det fortfarande finns fel här och där. En annan sak som jag kan känna mig dålig på är att med mer kunskap tenderar jag att skriva lite mindre tillgängligt för nykomlingar i kvalitetsskovärlden. Jag försöker tänka på detta, men kan definitivt bli bättre på det och det är något som jag tänker jobba på framöver. För målet med Shoegazing är inte bara att vidareutbilda skonördar, utan också att få in nya människor och få intresset för denna fina bransch att växa. Idag når Shoegazing nästan 50 000 unika besökare i månaden, de flesta kommer till den engelska sajten som växer år för år, och på Instagram har jag för närvarande 134 000 följare. Det är ett privilegium och en ära att så många människor tycker att det jag gör är värt att följa, och jag hoppas kunna fortsätta göra detta i många år till. Tack för ert stöd, jag kunde inte och skulle inte göra detta utan er!

Vad är dina tankar om ovanstående? Vad är din erfarenhet av denna sfär med bloggare/influencers/youtubers, tycker du att de flesta är trovärdiga eller tvärtom? Vad tycker du att jag skulle kunna göra bättre? Dela med dig i kommentarsfältet nedan.