Chelsea boots, med sina resår på sidorna som gör dem lätta att ta på och av, är en av de mest populära kängmodellerna idag, som används både för avslappnade make-ups och mycket eleganta dressade varianter, och både av män och kvinnor. Här är historien från att modellen uppfanns för ungefär 180 år sedan fram till idag.
För många skomodeller som jag har skrivit om i dessa historikartiklar här på Shoegazing, så är den faktiska uppkomsten av dem okänd eller omdebatterad. Med chelsea boots är detta inte fallet, här vet vi exakt när och var de uppfanns. ”J. Sparkes-Hall’s Patent Elastic Ankle Boots” var det officiella namnet som användes av uppfinnaren. J Sparkes-Hall, som var bespokeskomakare för drottning Victoria i England på 1800-talet, och han var också den som utvecklade de första balmoral bootsen för hennes make prins Albert. Det var när Sparkes-Hall fortsatte att arbeta med balmorals boots-designen och införlivade elastiska textilbitar, som den nya kängmodellen föddes. Detta var 1837 och enligt J. Sparkes-Hall så ”gick drottning Victoria i dem dagligen och gav därmed det starkaste beviset för det värde hon lägger vid uppfinningen”. Även andra högstående personer som började bära kängorna ansåg att de var det mest bekväma skor som någonsin hade tillverkas. Det faktum att kängans överdel var tillverkad av mjukt getläder gjorde dem väldigt smidiga. Inte bara komforten har funnits med modellen från början, den har också alltid ansetts vara en unisex-skomodell och alltid gjord i både casual och dressade versioner. Chelseas kunde bäras, och bärs, vid såväl ridning som fest.
De första åren var resåren dock inte så bra, men 1939 uppfann Charles Goodyear det vulkaniserade gummit, och det gjorde självklart stor skillnad. Det fanns två typer av elastiskt tyg som användes på 1800-talet. En var en mer samtida version som var mer veckade och var gjord av sträckta gummitrådar, löpande horisontellt, som drog ihop tyget de syddes i för ett rynkat, veckat utseende. Den andra var den mer resåraktiga tyget tillverkade av trådar av vulkaniserad gummi från Indien, som snart blev den vanligaste metoden eftersom den hade bättre elasticitet och hållbarhet, och detta var mer likt det som används i chelseas idag.
En viktig sak att veta är att namnet Chelsea boot är relativt nytt. Under större delen av dess existens har modellen kallats congress boots, eller congress gaiters, eftersom de var så populära bland amerikanska politiker. Även på havet var de en vanlig syn. Under 1800-talet rekryterades besättningsmedlemmar till fartyg, eller shanghajades, barfota och fick köpa ett par av dessa robusta kängor där kostnaden drogs av från deras löner, och genom dessa fartyg spred sig kängtypen runt om i världen
Det var under 1950- och 60-talet i Swinging London, och dess är popularitet runt King’s Road i Chelsea-distriktet, som modellen blev känd som Chelsea boots. De användes på kändisar som Rolling Stones, Jean Shrimpton och naturligtvis The Beatles (ett annat namn som populärt användes vid den här tiden var Beatle boots). Men chelseas var namnet som fastnade och är mer eller mindre det enda de kallas idag.
Den största tillverkaren av Goodyear-randsydda chelsea boots idag är det australiensiska märket RM Williams. Ett varumärke grundat av Reg Williams, en man som drog ut på olika äventyr tidigt i sitt liv, och bland annat lärde sig läderhantverk av en begåvad sadelmakare som hette Dollar Mick. De två utvecklade en wholecut chelsea boot-modell, bra mot vatten och lätt att göra, de lyckades göra kängor av utmärkt kvalitet till ett lågt pris. Under den stora depressionen började Reg sälja sina kängor via postorder. De robusta välgjorda bootsen var utmärkta för de tuffa förhållandena på den australiensiska landsbygden och blev otroligt populära, och är det fortfarande idag.