Hur kombinera de två starkaste skotrenderna som rått de senaste åren, med traditionellt konstruerade kvalitetsskor på ena sidan och casual sneakers på andra? Självklart genom att göra sneakers tillverkade av högre kvalitet och som i flera fall blandar in metoder från den traditionella skotillverkningen. Också om en Shoegazing After Work i Stockholm 8 maj.
Området ”kvalitetssneakers” drogs så klart igång av Common Projects och deras fortfarande omåttligt populära modell Achilles, som såg dagens ljus 2004. Det är också den som är något sorts formmässig bas för merparten av de modeller som lanseras av såväl specifika sneakersmärken, modeföretag och skomärken. Det handlar sammanfattat om minimalistiska, låga sneakers i full grain-läder eller mocka, oftast fodrade helt i läder, med en konstruktion där ovanlädret oftast sys fast i en så kallad Margom-sula (egentligen en specifik tillverkare, men likt med Dainite så har sultypen kommit att kallas så efter det välkända ”originalet”). En sorts bindsula är ditlimmad i botten som täcker gummisulans botten inuti, och ovanpå den har man en innersula som oftast är i någon form av skumgummimaterial med läderovansida. Skor som ofta kostar en hel del, mellan 1 500-3 500 SEK i de flesta fall.
Kvalitetsnivån på Common Projects och de allra flesta liknande typer är helt okej. Men extra intressant i mina ögon är de tillverkare som tagit det ytterligare ett steg uppåt i konstruktion. För vanligtvis har dessa skor tå- men även hälkappor i plast eller celastic (plastimpregnerat tyg) som inte är särskilt formbart efter bäraren, och bindsulorna görs av ett pappmaterial som inte sällan är det som ger sig först på skon då fukt och slitage får de att luckras upp. Nuförtiden finns märken som väljer mer kvalitetsmedvetna val här, som J. FitzPatricks nylanserade modeller som alla har hälkappor i salpa (leather board på engelska, läderslipdamm blandat med lim och sammanpressat) som formar sig bättre efter foten. Eller som Sweyd som har bindsulor i läder.
På senare år har vi också sett fler och fler varianter där man helt anammat traditionella konstruktionsmetoder och kombinerat med sneakers-looken och en lätt trainersula. Här gör man i regel en randsydd konstruktion helt enligt regelboken fram till att man lägger på en tunn läderyttersula, och ovanpå den limmar man sedan sneakerssulan. Denna kan sedan enkelt sulas om utan att innanmätet rörs, på samma sätt som vanliga randsydda. Den här typen av ”fusion”-skor tror jag kommer bli allt vanligare, i takt med att samhället blir mer och mer casual generellt, samtidigt som intresset för hög kvalitet och hållbarhet tilltagit.
Återigen dags för en Shoegazing After Work i Stockholm, på klassiska stället Bierhaus på Tegnérgatan, från klockan 18. Välkomna för att snacka skor och annat över några öl. För er som är intresserade kring Stockholms-AW-kvällarna kan jag rekommendera den här Facebook-gruppen, där det bland annat i demokratisk anda röstas kring vilka datum de ska hållas.
Kul med en artikel om sneakers!
Mer och mer blandas sneakers med klassiska byggsätt och stil – spännande!
Läser på Sweyds hemsida:”The Sweyd box is produced using one hundred percent green energy and several recycled materials, including recycled pulp and leather by-products.”
Känns som helt naturligt att man gör skor med naturen i åtanke!
Trevlig artikel!
Fråga; de bruna skorna med rågummisula på första bilden, var kommer de i från?
Sigurd: Kul du tycker det!
Jens: Tackar! De är också från J. FitzPatrick (länk i bilden med dem i texten).
Att de görs med bättre material och konstruktion är ju toppen. Men går de att vårda och reparera? Klassiska skinnskor håller ju i flera år och kan lagas, vilket motiverar högre pris. Detta tycker jag talar emot sneakers, även om de är av bättre kvalitet.
Daniel: Sneakers med så kallade Margom-sulor går tekniskt sett att sula om, men inget som görs normalt, oftast handlar det om att lägga på ny gummislitdel om exempelvis sulan slitits ut. Men sedan modellerna som är randsydda ovan har, som jag också skriver i texten ovan, precis samma livslängd som ett par vanliga randsydda skor av klassisk stil. Och oavsett, bättre kvalitet håller längre, och är mer värda att reparera (plus ofta bekvämare längre), så finns inga nackdelar ur den aspekten att välja även sneakers av högre kvalitet, även om priset kan vara högre.
Hej! Hur står sig skolyx-varianten mot Common Projects tycker du?
Tack för en toppensida!
Jon: Äger ingen av dem själv, så bara sett och klämt, men Skolyx-sneakern känns klart prisvärd. Hört folk vara nöjda med dem.
Skolyx modellen verkar helt tokigt prisvärd. Dock inte producerad i Italien som de flesta hög kvalitativa sneakers görs. Utan i Turkiet. Vet inte vad de säger om kvalitetsskillnad? Hade varit intressant att få en recension om just den modellen från Skolyx och vad de skiljs åt från bla Sweyed eller CQP.
Jakob: De är väldigt prisvärda ja. Känner inte att jag är rätt person recensera, i och med att jag jobbar för Skolyx, men skulle inte säga att det är någon kvalitetsskillnad för att de produceras i Turkiet istället för Italien, däremot så klart viss skillnad då priset är väldigt mycket lägre. Så absolut att Sweyd och CQP håller lite högre nivå, konstigt vore annars, men däremot är kvaliteten mycket god på Skolyx skorna sett till det pris de har.