Reportage – Crockett & Jones fabrik

Jag har besökt ganska många fabriker som tillverkar Goodyear-randsydda skor, och även om det ofta är fina ställen så slås jag alltid av att det är relativt små fabriker, betydligt mindre än vad många tror. Med Crockett & Jones-fabrik i Northampton är det tvärtom, här blir jag nästan lite överväldigad av den stora, vältrimmade produktionen.

Northampton är en typisk stad för engelska East Midlands-regionen. Området är födelseplatsen för den industriella eran. Såväl världens första moderna fabrik, bomullsspinneriet Cromford Mill som drogs igång 1771, som världens äldsta fortfarande aktiva fabrik, John Smedleys textilfabrik Lea Mills som såg dagens ljus 13 år senare, finns i regionen. Men tiden sprang ifrån den brittiska produktionen, det mesta försvann österut, nya fabriksbyggnader är förhållandevis få och de gamla anrika byggnaderna med olika ”…& Sons”-företagsnamn på de rödbruna tegelväggarna står ofta tomma eller har byggts om till kontorslokaler. Det finns så klart undantag – Crockett & Jones är ett lysande sådant.

Korridor med kontor.

Att kliva in i den här stora byggnaden är som att ta klivet in i en tidskapsel. Uppför en smal trapp till en minimal reception, och där bakom en korridor med kontorsrum som ser mer eller mindre ut exakt som det gjorde för 100 år sedan. Tjocka, mörkbruna träbalkar och kullrade fönsterglas. Det är bara kaffemaskinen och de moderna datorerna som skymtas när man tittar in i kontoren som skvallrar om vilket århundrade det egentligen är. Känslan är likadan i fabrikens showroom, där hyllorna är helt fullproppade med skor, ett par av dem med gamla modeller från tidigt 1900-tal (läs mer om deras fantastiska utställningsskor i det här inlägget). Här träffar jag James Fox, Digital Manager på Crockett & Jones.
– Det är ännu rörigare än det brukar vara här inne just nu, normalt ska alla skor stå på hyllor i alla fall, men det har blivit lite platsbrist. Vi gör fler nya modeller än vi plockar bort, säger han.

Lite väl fyllt showroom.

Benchgrade-modeller.

Sko från 40-talet.

Crockett & Jones har haft en stark utveckling de senaste decennierna. De har ända sedan slutet på 1800-talet varit en stor spelare i Northampton, men var främst förknippade med att tillverka Private Label-skor för andra märken. Framåt 60-70-talen hade företaget tappat sin riktning, skorna de sålde såg billiga ut och mycket var dessutom importerat från Italien. 1979 var företaget på randen till konkurs. Grundarättlingen Jonathan Jones som anslutit till företaget ett par år tidigare tog då över rodret, och gjorde en stor omstyrning av hela verksamheten.
– Han tittade på Church’s som mycket framgångsrikt hade återuppfunnit sig själva, med stor brittisk produktion av hederliga, klassiska randsydda herrskor under eget namn. ”Kan de så kan väl vi”, tänkte Jonathan, berättar James Fox.

Crockett & Jones gav sig ut på samma resa. Under eget varumärke tog man fram skor som i mångt och mycket ser ut som de gör idag (flera läster och modeller från den här perioden lever fortfarande kvar), i riktigt bra full grain-kalvläder, företrädelsevis svart på den här tiden. Man producerade exklusiva kataloger och började bygga sitt eget varumärke. Med tiden vågade man också titta utanför England mot exempelvis Frankrike och influeras av ett lite elegantare formspråk och aningen mer progressiva modeller, i lagom skala. Resten är, som det heter, historia. Idag är C&J ett av de starkaste varumärkena i världen när det gäller klassiska herrskor, med ett mycket gott rykte. Under många år har efterfrågan på deras produkter varit större än produktionskapaciteten. Ett angenämt problem, som man dock varit noggranna med att inte försöka göra en quickfix utav, utan sakta men säkert försöker bygga bort med omstrukturering och bättre planering av fabriksytan man har att tillgå, samt noggranna rekryteringar av yngre personer som man ser till får rätt utbildning.

Vy över en av fabrikens våningar.

Mönster.

Inifrån läderlagret. Jonathan Jones har själv fortfarande huvudansvaret för alla läderinköp, det är en så viktig del att han inte vela släppa den delen.

Det syns också när jag och James ger oss ut på en rundtur i den fem våningar stora fabriken. Från lästförrådet två våningar under markplan, upp i hissen till läderförrådet och sedan via nåtlingsrum vidare till tillverkningsavdelningen och slutligen finishen. Det är strukturerat och prydligt, och överallt ser jag unga människor uppblandat med gamla tanter och farbröder som ser ut som de skulle kunna göra sin uppgift i sömnen om de behövt. Och som sagt, det är stort. Över 400 personer jobbar idag på företaget, 300 av dem här på fabriksgolvet. Bara i nåtlingsrummet, en del av produktionen som tar mycket längre tid än många förstår, finns 90 personer.
– Samtidigt ska man inte vara historielös. När fabriken var som störst jobbade över 1000 personer här, säger James Fox, och pekar ut genom ett fönster ut mot baksidan:
– Fabriksarbetarna bodde precis i närheten, och i alla de här skjulen du ser på tomterna här ute satt kvinnor och jobbade som frilansnåtlare för oss. Och då var vi inte en av fem Northampton-fabrikörer av randsytt, vi var en av typ 50 i stan, och i regionen var det hur många som helst.

Lådor med material färdig för olika modellers ovanläder. Fabriken producerar en bit över 3 500 par i veckan.

Nåtlingsavdelningen.

Nåtling av brogue boots.

Olika förstärkningar mellan foder och ovanläder.

Lagret med läster.

Det ställe där man kanske bäst får en förståelse för såväl företagets historia som nutid är lästlagret. Här samlas över 40 000 par läster, både historiska och nutida, och vikten är så massiv att det bara är på nedersta källarvåningen de kan förvaras, annars hade sannolikt hela våningen rasat in. Att vandra här i gångarna är en fascinerande upplevelse. Enstaka lådor med gamla träläster fulla med spikhål på undersidan samsas med de senaste leveranserna från toppmoderna lästfabriken Springyard, som läst 376 som är specialgjord för att fungera för ofodrade loafers och lanserades för något år sedan. Formen på dem kan dock vara förvillande lika, trots att det skiljer 100 år mellan att de utvecklades. Det är när man lyckas ta sitt arv in i den moderna tiden, göra det relevant för dagens konsumenter, som det går att lyckas så bra som Crockett & Jones har gjort.

Sulor stansas ut.

Klackar byggs på plats. Här delar limmade i väntan på pressas samman.

Överskottsmaterialet skickas iväg…

…slipas ned och blir bland annat till hälkappor i salpa (leather board).

Bindsulor preparerade med plirband i kanvas.

Pinning av ovanläder i en ordentlig maskin.

Randsömmen sys, då randen fästs i plirbandet.

C&J använder gelänk i trä.

All bottenfyllnad gjord och hälkrans ditsatt.

Här är yttersulan ditsatt och skon går genom avlappssymaskinen.

C&J döljer avlappssömmen på ovansidan av randen i en kanal, och använder fudge wheel för dekoration.

Klack pressas dit.

Dags att snygga till kanterna. Här klacken…

…och sulkant.

Sulkantsfärg.

Handgrade-sula utan finish.

Efter finishen.

Här ovandelarna innan de börjar sista turen genom finishrummet.

Finishen är en mödosam process med många steg, både med maskin…

…och för hand, vilket särskilt gäller för handgrade.

Finlir.

Finishrummet.

Burnishing.

Handgrade-skorna är numera putsade för hand för fin glans direkt från start.

Redo att packas i lådan.