Nu avslutas reportageserien som följt alla delar i processen kring ett par bespokeskor från Gaziano & Girling, från måttagning via flera fittings till tillverkningen av de slutgiltiga skorna. Här en sammanfattning och många bilder på de färdiga godbitarna.
De flesta av er läsare har säkerligen koll på det hela vid det här laget, men jag har alltså i ett antal reportage här på bloggen följt processen med en beställning av ett par bespoke austerity brogues från Gaziano & Girling. Första delen följde beställning och måttagning i deras butik på Savile Row (läs om det i del 1 här), jag hade en första fitting i Stockholm hos Skoaktiebolaget (läs del 2 här) efter vilken det var en hel del ändringar som behövde göras, vid andra fittingen var det betydligt bättre och det var bara mindre korrigeringar kvar (läs del 3 här), sedan kunde man följa hela tillverkningsprocessen av skorna i ett matigt inlägg (läs del 4 här).
Nu är skorna så helt klara och levererade, och jag tänkte då sammanfatta hur jag upplevt processen och mitt första intryck av skorna. Till att börja med är en sak jag noterat den stora noggrannhet som rått genom hela processen. Detta i allt från måttagningen till hur bearbetningen av sidförstärkningar. Inte så att saker och ting nödvändigtvis går långsamt, Daniel Wegan på G&G som gjort både läster och skor är relativt snabb och effektiv, utan det är just med stor noggrannhet allt görs. En sådan sak som att du alltid har minst två fittings är också ett tydligt tecken på noggrannheten.
Två fittings var också helt nödvändigt i detta fall, då första fittingskorna var ganska rejält för tajta, och det var först vid andra fittingen som vi var nära ett bra resultat.
Skorna in all their glory.
Notera att jag inte har några lästade block här. Idealt är nämligen att du först går in skorna, och därefter skickas dem tillsammans med lästerna till fransmannen Hervés Brunelles som gör G&G:s skoblock för bespokeskorna. Då han testar att passformen är hundraprocentig i skorna kan eventuella förändringar som blivit efter de gåtts in komma med på blocken så att säga. Ibland kan då med andra ord skoblocken vara ännu bättre utformade än första lästparet.
I profil.
Noggrannheten syns också i slutresultatet. Nivån på hantverket är mycket högt, både i svårighetsgrad i mycket av det som utförs och också hur väl det gjorts. Exempelvis klackarna som lutar svagt inåt baktill men är nästintill raka på yttersidorna, att få till alla de olika lutningarna på det fina sätt som är här är oerhört svårt. Eller för att ta ett helt annat exempel, att mönstret matchar på skornas olika sidor, om du tittar underifrån på skorna så är det som att varje mönsterdel går in under sulan och ut på andra sidan. Det är en sådan där grej som i princip ingen skulle tänka på när de ser skorna bäras, ganska få skulle ens notera det om de höll skorna i händerna och inspekterade dem, men för duktiga skotillverkare är det saker som betyder något.
Jag vet att folk älskar jämförelser mellan olika tillverkare, och jag har redan fått frågor om hur jag jämför dessa med mina skor från exempelvis Yohei Fukuda eller Hiro Yanagimachi. Jag brukar säga att när man är uppe på den här väldigt höga nivån som dessa tillverkare är, så är det egentligen mer en smaksak vad man tycker är bäst. Det går att finna små svagheter hos alla dessa om man verkligen skärskådar det hela, men det är sett från en väldigt hög nivå och när det mesta är mer eller mindre fläckfritt utfört kan det nästan kännas lite löjligt när man är inne och gnetar på hur sulkantsfärgen inte är helt jämn ner mot den ofärgade sulan vid ena midjekanten, och sådana saker.
Mycket fint byggd klack, med den svaga lutningen inåt baktill och de plant byggda lagren.
Klackarna sedda bakifrån, där de då alltså på sidorna lutar inåt betydligt mindre.
Sulsöm sydd med 12 spi, fint utförd.
Sedan ska man kunna ställa höga krav när det är produkter som betingar det pris dessa gör. Sedan senaste prisjusteringen börjar ett första par bespoke på cirka 56 000 SEK (£4 950) inklusive lästade skoblock. Andra paret och framåt börjar på 45 000 kronor (£3 950). Ni som följt artikelserien och förstått omfattningen av de kring 100 arbetstimmar som gått in i detta par har säkert förståelse för priset, men oavsett är det väldigt mycket pengar att betala för ett par skor. Inte minst lästtillverkningen och alla fittings är tidskrävande, och även om första paret går på mer så är det egentligen först på andra och framåt som G&G kan börja tjäna lite pengar. Med i beräkningen för kostnaden är också kalkyler för riskerna som finns att man gör missar under produktionen eller med de färdiga skorna som tvingar en att göra om dem. Hur som helst, som jag varit inne på många gånger innan, att göra bespokeskor är ingenting du tjänar stora summor pengar på, det är andra värden som gör att folk och firmor håller på med detta.
Passformen på skorna är, med ett enda undantag, riktigt bra. Hälpartiet sluter om mycket fint runt foten, hålfotsstödet är suveränt, de upplevs stabila och stadiga men ändå bekväma och smidiga. Det där enda undantaget gäller ett område mellan den främsta delen på hälkappan (som går hela vägen fram under hålfoten) och stortåknölen, den inre delen av fotens bäll, där det är lite luft. Mitt förra par var lite tajt här, och med min känsliga hallux valgus ville jag undvika detta, men det blev det lite för mycket material som lades på lästen. Just då det är framför den hårda hälkappan luften är blir det lite problem, vi ska se hur vi löser detta bra.
Sulorna med infällda tåjärn. Midjorna är som synes mycket smala.
I och med att midjan är mycket smal är den inte uppbyggd så högt, utan har en relativt diskret välvning.
Midjans kanter är inåtlutande och mycket tunna utåt, där avlappssömmen är sydd långt in och sömmen och randen täckt med kanten på slitsulan.
Ovanlädret i skorna är då ett ljusbrunt crust-läder från ett mindre italienskt garveri som Gaziano & Girling nyligen börjat arbeta med. Daniel Wegan är mycket förtjust i lädret, då det är lite mindre hudar med fin spänst utan att vara så känsligt som det som går under benämningen babycalf kan vara. Och det är verkligen ett mycket härligt, lent och trevligt material, som tar puts mycket bra och veckar sig i tunna fina veck. Patineringen som Neus Benavent på G&G gjorde har ett fint djup, var imponerande se hur hon jobbade fram denna på någon timme bara för båda skorna. Hon putsade också upp en ordentlig glans som gör sig fint på den här typen av sko.
Jag hade höga förhoppningar på de här skorna. Med slutresultatet på fötterna är det enkelt att förstå varför Gaziano & Girlings bespoke-avdelning har det goda rykte det har. Det är helt enkelt fantastiska skapelser.
Som vanligt avslutar vi med en radda med ännu fler bilder, både en bit ifrån och nära, och så även på fötterna.
–
–
–
–
–
–
–
–
–
Skorna är absolut fantastiskt vackra. Jag önskar också att jag själv skulle kunna åstadkomma den putsen på mina egna skor. Fräckt också med tåjärn.
Emellertid måste jag kommentera två punkter. Dels den krångliga konstruktionen av gummiklacken i trappsteg. Visst får tillverkaren visa sig på styva linan, men han fördyrar och krånglar till framtida omklackningar på ett onödigt sätt. Samtidigt verkar det, trots flera provningar, inte som om hänsyn har tagits att din högerfot verkar vara något större. Snörningen på den skon spretar på ett mindre smickrande sätt. Det är ju ofta så att man har en fot som är, eller har en tendens att bli, lite större och att det uppmärksammas av beställaren eller skomakaren. Eller har jag fel?
Anders: Tack, kul du tycker de är fina! Att klacken byggs så är högst medvetet, det är för att göra klacken så stark som möjligt och minimera risken att gummibiten släpper. Gummi mot läder fäster sämre än läder mot läder, och du vill helst inte dra i mässingsspik rakt genom gummit från utsidan, så att klacken byggs på det här sättet är för hållbarhetens skull. Inte heller något som försvårar omklackning, görs en sådan ordentligt ska ändå hela top piece med yttersta läderlagren och gummit bytas ner till det första släta läderlagret.
Angående passformen så skiljer sig mina fötter rätt markant åt på flera sätt, och självklart är det något som lästerna anpassas för. Gällande att snörningen sluter aningen olika tätt här på bilderna skulle jag snarare säga att det ser bättre ut på högerfoten, i och med nya skor så kommer de efter användning att dra ihop sig mer och jag vill gärna ha lite glipa inte att det går ihop helt. Samtidigt kan det lika gärna vara så att jag dragit åt snörningen lite hårdare på vänstern när bilderna togs..