Reportage – Main-d’Or / Eiji Murata

Han har tillverkat några av världens finaste skor i över 12 år, han är en av de mest ansedda av bespokeskomakarkollegorna i Japan, och i princip alla som beställt från honom hyllar skorna. Trots det är det relativt få i Japan och övriga världen som känner till honom närmre. Möt Eiji Murata, mannen bakom märket Main-d’Or.

Efter att ha åkt tåg någon halvtimme ut från centrala Tokyo, tagit en taxi och åkt ytterligare en kvart, kliver jag ut på en oansenlig liten gata med låga hus och inte en människa så långt ögat kan nå (vilket är ovanligt här borta). Jag är i Chiba, en del av Stortokyo men tekniskt sett en egen stad, som ligger vid Tokyobuktens nordöstra hörn. På en glasdörr sitter en liten skylt med texten ”Bespoke Shoemaker – Main-d’Or”. Här innanför döljer sig först ett mottagningsrum och showroom, bakom det en verkstad i två delar som faktiskt är relativt rymlig för att vara för en ensam bespokeskomakare. Eiji Murata hälsar mig och den japanske stilbloggaren Daisuke Yamashita, som vänligt nog följt med för att agera tolk, välkomna och ber oss slå sig ner i de bruna skinnfåtöljerna och soffan som finns i det sparsmakat inredda showroomet, och går sedan för att sätta på lite japanskt te. I ett stort gammalt vitrinskåp bakom mig står ett 15-tal sampleskor, några av de mest delikata skapelser jag någonsin skådat.

Vitrinskåpet med sampleskor.

En wingtip på läst med lite mejslad tå.

Eiji Murata.

Eiji Murata är 42 år gammal, och växte upp här i Chiba. Hans pappa var mönstermakare på en skofabrik inne i Asakusa, Tokyostadsdelen som än idag huserar mängder med framför allt små tillverkare av olika typer av skor, och även en del fabriker. Även Eijis storebror började tidigt jobba med skor.
– Att prata om skor och bry sig om skor har varit en naturlig del av min uppväxt, säger Eiji Murata.
Så efter skolan var det naturligt att han sökte sig till skobranschen. Men på den tiden fanns det i princip ingen bespokeskotillverkning i Japan, så det fanns egentligen inte på kartan att det var vad Eiji skulle syssla med. Istället började han på The Esperanza Institute of Footwear Design & Technique, en av inte mindre än tre stora skodesign- och skotillverkningsskolor i Tokyo, där han samtidigt som studietiden jobbade extra på en fabrik som tillverkade damskor. På skolan höll Chihiro Yamaguchi i designkurser, och för drygt 15 år sedan grundade han Guild of Crafts, ett av de mer välkända bespokeskomärkena i Japan och en av pionjärerna för den stora revival som området haft i landet.
– Jag blev väldigt inspirerad av vad Chihiro Yamaguchi och hans kollegor gjorde, och insåg att jobba med handgjorda bespokeskor var vad jag också ville göra.

Därefter var det vad han tog sikte mot. Han började på en mindre skoutbildning i Shinden utanför Tokyo, kallad Kagami Shoemaking School grundat av samma Fusao Kagami som också utvecklat ett i Japan välkänt system för hur måttagning av fötter ska genomföras (som förövrigt Eiji Murata också följer till viss del). Han lärde sig mycket under tiden där, och tränade mycket på egen hand. Efter det, för ungefär 12 år sedan, grundade han sitt märke Main-d’Or.
– Och jag hade tur, för genom kontakter blev en av mina första kunder en man som var god vän med några av de som drev Japanska herrstilmagasinet Men’s Ex. De gjorde en liten artikel om hans beställning hos mig, och genom den fick jag sedan direkt en kundbas, berättar Eiji Murata.

Artikeln i Men’s Ex, som hjälpte till i starten av Main-d’Or.

Fantastisk fiddle waist.

Mellanbrun semi brogue i profil.

Ända sedan då för 12 år sedan har själva skotillverkningen bara varit en del av hans sysselsättning. För han började ungefär samtidigt också undervisa på den skola där han själv började, på Esperanza, där han höll i flera av de tekniska kurserna. Vissa perioder har det varit mer undervisning, vissa lite mindre, idag är det en-två dagar i veckan som går till att vara lärare.

När det gäller Main-d’Or gör Eiji Murata allting själv. Måttagning, lästtillverkning, produktion av fittingskor, nåtling, bottning, finishing – allt. Även i Japan där bespokemärkena ofta är mindre verksamheter än i Europa, så brukar åtminstone nåtling göras av en specialist.
– Det handlar mycket om att jag vill ha kontroll på hela processen. Men visst, nåtlingen är den del som jag än idag är lite nervös inför, säger Eiji Murata.
Han gör alltid två par fittingskor för alla kunder. Båda handrandsys och görs som den slutgiltiga skon fram till sulan och klacken, som limmas på, då den delen egentligen inte påverkar hur skon uppfattas passformsmässigt. Första testskon är lite enklare, och provas bara lite kortare på plats, så Eiji kan se hur de sitter och få feedback från kunden. Andra fittingskon har en ordentlig sula och klack, och skickas till kunden som bär dem under en tid för att verkligen få en uppfattning om passformen, och tar sedan med dem till möte med Eiji Murata för andra genomgången av passform. Sedan produceras det slutgiltiga paret. Och leveranstiden är väldigt lång, det tar ungefär sex månader mellan varje fitting, och för slutgiltiga paret att göras. Alltså 18 månader totalt.
För hans produktion är väldigt liten, både på grund av att han alltid gör två fittings och att han arbetar som lärare deltid, men också då han lägger väldigt mycket tid på varje beställning. Totalt någonstans kring 150 timmar, med alla stegen inräknat, vilket gör att startpriset på cirka 25 000 kronor (290 000 yen) får anses högst humant. Förr var det enbart japanska kunder, nuförtiden lite fler internationella, cirka 20%. Han gör bara omkring 15 par om året.

Så här ser de första fittingskorna ut, med simpel sula och mönstret som beställts görs men utan eventuell brogueing.

Andra fittingskon är mer ordentligt gjord i samma läder (men sämre delar) och precis det mönster som beställts, och med sula och klack som är gjort för användning. Båda fittingskorna är handrandsydda för att de ska bli korrekta i hur passformen upplevs, men yttersulan är bara ditlimmad.

Eiji Murata i verkstaden.

Jag såg ett par skor från Main-d’Or för första gången för några år sedan, på bild i en tråd om japanska skor på StyleForum. Jag blev direkt fascinerad. Det som slog mig först varde eleganta lästerna och glansen, både på skon och sulorna, sedan tittade jag närmre och såg vilken extremt hög nivå det verkade vara även på hantverket. Jag har sedan dess försökt hitta så mycket bilder och info som möjligt om märket och Eiji Murata, och även om det dykt upp lite då och då, som på japanska stilsajten Boq (ungefär som deras motsvarighet till Manolo) och i några andra sammanhang, så är det förvånansvärt lite som gått att hitta. En förklaring är att han inte har någon egen hemsida eller finns i sociala medier överhuvudtaget.
– Dels är jag väldigt dålig på modern teknik, gammalt hantverk är mer min grej. Sedan känner jag också att jag inte har tid till det, säger Eiji.

När jag nu står här i Chiba och öppnar dörren till det där vitrinskåpet, så är skorna verkligen så fantastiska som de upplevs på bild, minst. Det är en väldigt hög nivå på detaljfinishen, skorna upplevs som närmast nitiskt gjorda, med kraftigt uppbyggda midjor, i vissa fall handsydda sulsömmar på 18 spi (stygn per tum) och avancerade detaljer som hur klackens övre del är förhöjd och omsluter ovanlädret. Stilen är inte klassiskt brittisk som exempelvis Marquess, italiensk som Spigola, eller japansk som Clematis. Om något så är de mer åt det brittiska hållet, men upplever jag har en lite egen karaktär, en egen stil. Och Eiji Muratas skor är sådana som gör en mer imponerad ju mer man tittar, istället för tvärtom som annars ofta kan vara fallet, att de ser fantastiska ut vid första anblicken men ju mer man tittar desto fler brister upptäcker man. Jag förstår verkligen varför han har det höga anseende han har.

Flera av sampleskorna.

Olika stygntäthet på sulsömmen. 18 spi, 16 spi, 14 spi.

Närbild på klackens uppbyggnad och den markerade övergången från midjan.

Eiji Murata visar oss verkstaden med flera olika arbetsplatser beroende på tillverkningsmoment. Det är god ordning på saker och ting, som ofta i japanska workshops, bara skrivbordet där han gör själva designen kan klassificeras som lite rörigt. Han har hållit till här i ett par år, och trivs med den relativt stora ytan. Tidigare hade han workshopen i sitt hem inne i Tokyo, då var det trångt och litet. Nu har han flyttat ut till Chiba igen, med gångavstånd till workshopen.
Eiji upplevs som en av de mest dedikerade personerna jag träffat i skobranschen, en sådan som verkligen lever för att få göra skor. Han ser det som ett privilegium att få jobba med det bästa han vet, och har inga problem att lägga enormt mycket tid på det. Han jobbar tio timmar om dagen, sju dagar i veckan. Bara vissa japanska helgdagar är han ledig.
Jag frågar om han inte funderat på att lägga undervisningen på hyllan, och fokusera på skotillverkningen.
– Jo, visst, att göra skor är min passion, det är det jag älskar. Med undervisningen handlar det mycket om att jag känner ett ansvar. Ett ansvar att lära vidare det jag fått möjlighet att lära mig, se till att hantverket får leva kvar, få leva kvar på rätt sätt.
Som sagt, för Eiji Murata är skor mer än bara ett yrke.

Läckert med kontrasterande sulsöm.

Här bevelled waist med helsvart pianoblank finish.

Från annan vinkel.

Bänk för bottningsarbete.

Tavla med verktyg.

Tänger.

Läster.

Material.

Nåtlingar som väntar på att pinnas. Notera hur han låter sömmen mötas baktill på modeller med en häl-counter.

Sko som Eiji Murata håller på att pinna.

Ett skrivbord längre in i verkstaden där han bland annat gör design.

Mörkbrun adelaide.

Vacker klack.

Quarter brogue på läst med mandelformad tå. Mycket elegant.

Precisionsarbete.

Glesare stygn, men också väldigt vackert.

En speciell full brogue.

Burgundyfärgade wingtipen i profil.

De olika lästformerna uppifrån.

Derby i grainläder.

Grövre modeller.

Finishen är verkligen enorm.

Så också på undersidan.

Mer klackdetaljer.

Eiji Muratas egna par.

Eiji i diskussion med Daisuke Yamashita, som vänligt nog var med under besöket och tolkade.

Entrén till showroom, och längre in sedan verkstaden.

Skylten som visar vad det handlar om.

Det första Eiji Murata gör innan lästen tillverkas är att göra en sorts karta för undersidan av lästen, både i 2D och 3D, så att säga.

Läderswatches.

Mina fötter måttas för en beställning.

Beställning pågående.

Jag la själv en beställning på ett par från Main-d’Or, och kommer nu åka tillbaka till Japan i vår och nästa höst, för att genomföra de två fittingsen. Sedan kommer slutresultatet och hela processen resultera i en köpguide här på bloggen så småningom. För att komma i kontakt med Eiji Murata, maila main.d.or2.13@gmail.com. Även om hans engelska är väldigt begränsad så fungerar det att beställa från honom med lite hjälp av Google Translate och hans engelska beställningsinformation som han har (det syns på sista bilden ovan).