Reportage – Andreas Reijers andra svensk hos Gaziano & Girling

Svenske Daniel Wegan började med att sopa golvet i Gaziano & Girlings fabrik för drygt 6 år sedan, nu leder han deras bespokeavdelning. Sedan en vecka tillbaka har han sällskap av ytterligare en svensk, Andreas Reijers, som börjat som lärling och även han besitter stora ambitioner. Shoegazing har intervjuat honom.

Bespokedelen i Gaziano & Girlings fabrik, där Andreas Reijers håller på med en sko.

Andreas Reijers, 33, är uppvuxen i Värmland och satsade efter gymnasiet på en karriär som kock. Han jobbade i yrket under en tid, främst på olika platser i Norge under sju år.
– Men kockyrket är slitigt, och jag kände att det inte var vad jag ville göra hela livet, säger Andreas Reijers.
För ungefär 3,5 år sedan snubblade han över några Youtube-klipp som gick igenom skotillverkning för hand, och blev väldigt fascinerad. Och ju mer han tittade på filmerna på nätet, desto mer sugen blev han på att prova själv. Att göra bespokeskor i Norge är dock inte det lättaste, där Jan-Petter Myhres lilla verksamhet i princip är den enda existerande. För att få en chans att prova på det började Andreas på en hantverksskola i Fredriksstad som utbildade reparationsskomakare. För Andreas var reparationsskomakarsidan ingenting som passade, det kände han snabbt, men han gillade att jobba med skor och kände att bespokeskomakare definitivt kunde vara något för honom.

En sko som Andreas jobbade med tidigare.

Risten nedlagd.

Han hade följt Daniel Wegan på Instagram en tid och var inspirerad av hans framfart. De skrev en del till varandra, och Daniel förklarade för honom att det bästa troligen var att flytta till England och vara nära de där man vill vara i framtiden.
– Från kockyrket hade jag med mig att om man skulle nå någonstans så var man tvungen att satsa stort.
Så för 1,5 år sedan flyttade Andreas Reijers till Northampton, tog in på ett hotell och gick runt till de olika RTW-fabrikerna i närheten för att söka jobb. Efter en vecka fick han jobb som clicker hos Crockett & Jones.
Han började med att stansa ut de tygbitar som används som förstärkning mellan foderläder och ovanläder, men ganska snabbt fick han flytta upp och börja göra foderläder.
– Jag visade att jag var väldigt intresserad, jobbade hårt och frågade mycket, var runt på övriga delar av fabriken för att se och lära, och tjatade om att få göra mer, berättar Andreas.
Det fick han. Efter ungefär ett år på fabriken fick han börja på clicking-avdelningen för ovanlädret. Här görs ungefär hälften med stansjärn, hälften skärs ut för hand. Noggrannheten som krävs är naturligtvis en helt annan än för tygbitarna och foderlädret.
– Det var ett rätt schysst jobb, jag förstår att folk kan stå där i decennier. Men det är så klart ett fabriksjobb, ganska monotont, och inte vad jag ville göra egentligen.

För samtidigt som han jobbade hos Crockett & Jones på dagarna så tillbringade han helgerna hos Daniel Wegan i Kettering, där Gaziano & Girling håller till, för att lära sig bottningsarbetet (själva bygget av skorna). Och på vardagskvällarna satt han hemma och tränade.
– Det är ett skithäftigt arbete. Är sjukt svårt, och en så långsam process att få till det. Jag kan förstå att många ger upp längs vägen, att man kan hålla på i två år utan att nå tillräckligt bra nivå, det kan ta knäcken på folk. För mig är svårigheten dock lite av grejen, jag gillar utmaningen, säger Andreas Reiers.

Klackbygge.

Andreas i sin nya hemvist, bespokedelen hos Gaziano & Girling. Nu är det inte bara kvällar och helger han kan träna på bottningsarbetet, utan hela vardagarna. Alla bilder: Andreas Reijers eller Daniel Wegan

Daniel Wegan hade sett att Andreas var ambitiös och hade fallenhet för yrket. När den ena av två lärlingar som de hade hos Gaziano & Girling slutade, fick Andreas chansen. Så i måndags gjorde han sin första dag som som lärling på företaget, som så kallad maker som gör bottningsarbetet.
– Jag kommer att göra främst reparationer nu i början, och vissa moment på kunders skor. Min målsättning, som väl är rätt högt ställd, är att jag ska kunna börja göra mer och på allvar jobba med kunders skor om kanske ett år.

Att satsa på bespokeskomakarbranschen är inget man gör för pengarna. Som Andreas säger, han skulle kunnat sitta i kassan i en Ica-butik i Norge och tjäna det dubbla. Han bor i nuläget inne i Northampton med sin norska sambo, hon har ett jobb där, så tanken är att de ska försöka hitta något mittemellan Northampton och Kettering. Andreas vill inte ha för lång resväg. Det går inte att göra skor i bilen.
– Det krävs så mycket för att bli bra inom det här. Jag har väl hunnit göra ungefär åtta par skor hittills, och även om det går framåt så är det väldigt taffligt på många sätt fortfarande. Det är så mycket småsaker, knivteknik, vinklar, och så vidare.
Han är också glad över att ha hamnat på Gaziano & Girling, som han menar har en extremt hög ambition med sin bespokeverksamhet, och att ha Daniel Wegan som ”lärare”.
– Jag ser på Daniel som hela tiden vill fortsätta utvecklas, hur han trots att han har en hög nivå på arbetet hela tiden blir bättre. Det inspirerar, gör känns som jag kan hålla på med det här länge.