Recension – Cheaney Imperial Holyrood Bronzed Espresso

Cheaney är en av de stora tillverkarna i brittiska Northampton, och för några år sedan lanserade de en ny topplinje kallad Imperial, med bland annat ekgarvade sulor och en rejält uppbyggd fiddle waist. Efter en del inkörningsproblem den första tiden, med väldigt försenade leveranser som följd, har de nu stabiliserat arbetet med linjen sedan en tid och den har börjat säljas av allt fler. Shoegazing har testat.

This review can also be found in English on the international version of Shoegazing.

Skorna som recenseras.

FAKTA:
Märke: Cheaney
Modell: Holyrood (från Imperial-linjen)
Färg: Bronzed Espresso
Läst: 208
Storlek: UK10,5 F-vidd (standard)
Sula: Enkel ekgarvad lädersula
Pris: 6599 SEK (skorna är recensionsex från Care of Carl)

Tillverkaren

Cheaney grundades 1886 av Joseph Cheaney, och 1896 flyttade de in i de lokaler där de huserar än idag. Josephs söner Arthur och Harold anslöt i företaget 1903, och sedan dess är det formella företagsnamnet Joseph Cheaney & Sons. I slutet på 90-talet köpte som säkert bekant Prada tillverkaren Church’s som då också ägde Cheaney, och under ett antal år bestod en rätt stor del av Cheaneys produktion av skor år Church’s. Bröderna Jonathan och William Church’s lämnade sedermera egna bolaget, och framme vid 2009 gick de sedan in och köpte upp Cheaney på egen hand.

Cheaneys fabrik, samma som använts sedan 1896. Bild: WSJ

En av sakerna som Church’s-bröderna gjort var att etablera en satsning på en ny topplinje, Imperial. En linje som sannolikt skulle gå in och konkurrera direkt med främst Crockett & Jones Handgrade och Alfred Sargent Exclusive. Det här är något som är positivt med det ökande intresset för kvalitetsskor runt om i världen, att vi konsumenter får fler och fler alternativ att välja mellan. Det gäller egentligen i de flesta prisklasserna och typerna av skor, och i det här specifika segmentet har vi idag förutom de tre nämnda exempelvis JM Weston, Enzo Bonafé, Alden, Vass, Roznyai, Buday, Santonis Fatte a Mano-linje, Bontoni och så vidare i ungefär samma nivå.
Cheaney gör annars normalt sett skor från 3000-4500 kronor. Precis som många Northampton-tillverkare var det förr skor år andra märken som var fokus, medan det idag är egna varumärket som är i centrum, även om de fortfarande gör en hel del av produktionen åt andra.

Beställning

I Sverige är Cheaney numera relativt lättillgängligt, då grossisten Hammargruppen som också har Crockett & Jones för ett par år sedan tog in märket. Det finns flera skomakerier som har dem, som exempelvis Grafford i Stockholm, Malmöskomakeriet Caroli och Shoe Re:make i Linköping, några klädbutiker och också renodlade nätbutiker som Care of Carl, från vilka mitt recensionspar kommer. Care of Carl har ett tiotal olika modeller från Cheaney, ifrån flera olika linjer, och levererar skorna på ett par dagar med fri frakt och fri retur.
Internationellt säljer Cheaney en del i sin egen webbshop, och i London har de flera egna butiker. Annars finns återförsäljare runt om i hela världen, och även flera olika nätbutiker.

Allmänt om skorna

Holyrood är en klassisk dubbel munksko med en slät cap toe, här i den lite flammiga mörkbruna nyansen Bronzed Espresso, som är ovanligt arbetad för att vara från en brittisk tillverkare. Spännena är mässingsfärgade med en ”antik” look. Skon är gjord på den lite långsmala lästen 208 som har en mandelformad tå. Den har ekgarvad lädersula med ritsnedläggning och som nämnts en rätt brutal fiddle waist. Skorna levereras i svart skolåda med två par skopåsar, ett skohorn och en informationsbroschyr.

Klassisk double monk-version.

I profil.

Trevlig lästform.

Konstruktion och material

Imperial-linjen är precis som i stort sett alla Cheaneys skor Goodyear-randsydda. Det är undersidan på skon som sticker ut mest, med den kraftigt uppbyggda fiddle waisten som ser riktigt läcker ut. Den är som brukligt är för fabriksgjorda RTW-skor dock byggd så att den så att säga planar ut redan innan klacken. Det är för att det krävs en hel del arbete att bygga början på klacken om den välvda midjan går in i den, och Cheaney använder, återigen som i princip alla fabriksgjorda RTW-skor, färdigbyggda klackbaser, och då är det standard att göra på det här sättet.
Sulorna är ritsnedlagda och alltså ekgarvade, sannolikt från brittiska Baker, vilka gör bland de bästa sulorna i världen.

Den fina undersidan.

Close up.

Ovanlädret känns riktigt trevligt och är som ofta hos britterna av det aningen tjockare slaget. Nu har jag bara använt dem cirka 10-15 gånger, men hittills har veckbildningen varit som förväntat av den här sortens fina skor. Den lite flammiga finishen som Bronzed espresso har är det en smaksak om man gillar eller inte, personligen tycker jag den är riktigt snygg.
Skorna har tåkappa i celastic (plastimpregnerad textil) och hälkappa i salpa, leather board på engelska (läderslipdamm blandat med lim och sammanpressat). Skorna är gediget byggda, men där det brister en aning är i finishen och detaljarbetet. Dels är sulkanten ganska grov, här skulle jag definitivt önska att man jobbat vidare med finare sandpapper. Grovheten gör att det är svårt att få en fin glans på sulkanten, och använder man bomullsputsduk fastnar det gärna lite ludd. Det här är något som brukar bli när skorna använts ett tag, när limmet mellan rand och sula sipprar fram och den nöts en del, men på nya skor i den här prisklassen borde man slippa det.
Det andra jag reagerar lite på är att man inte lyckats sy avlappssmmen särskilt nära vid hålfotspartiet, vilket gör att det blir en rätt bred sulkant här. Sannolikt spelar den relativt smala och uppbyggda midjan viss roll, det kan vara svårt att komma åt med avlappssymaskinen om det blir trångt. Inte helt ovanligt att man ser det på billigare maskinrandsydda skor, särskilt om det är tjockare lädersulor eller gummisulor, dock är dessa inget av detta. Båda de här sakerna är ingenting som påverkar hållbarhet eller så överhuvudtaget, men det drar ned helhetsintrycket lite då det inte är något man brukar se på skor i det segment som Cheaney Imperial spelar i. Om det är missar i kvalitetskontrollen eller brukar se ut så här på skorna vet jag inte.

Den lite breda och kanske inte helt perfekta sulkanten vid hålfoten.

Passform

208 är en läst som enbart används för Imperial linjen, som är rätt nätt och lite långsmal med ett mandelformat tåparti. Den är relativt normal i längden, men aningen smalare än standard upplever jag. Hälpartiet är ganska tajt och sluter om bra runt hälen utan att riskera något hälglapp för mig, vilket annars inte är jätteovanligt med dubbla munkskor som inte är lika flexibla som snörskor när det kommer till att justera hur hårt de är åtdragna.

Jämfört med regerensskon Loake Aldwych på Capital-lästen så har jag en storlek större här, UK10,5 mot UK10 i Capital. Dock är det ändå så att Cheaneys 208 läst är lite smalare överlag än Capital, medan de längdmässigt är motsvarande trots då olika storlekarna. Capital är dock som bekant en hyfsat stor läst.

Mässingsspännen med antik-look.

Häldelen är ganska tajt.

Sammanfattning

Cheaney Imperial är absolut ett bra tillskott i det övre mellanprissegmentet, med fint ovanläder både till kvalitet och infärgning och med den högkvalitativa sulan ihop med en läcker fiddle waist. Lite småmissar i finisharbetet som Cheaney behöver arbeta med för att leverera en sko som känns lika genomarbetad som främsta konkurrenterna Crockett & Jones Handgrade och Alfred Sargent Exclusive, men helt klart mycket skor för pengarna.

På fötterna.

Här ser man den lite flammiga tonen i lädret.