Förra veckan gick Micam av stapeln i Milano, världens största skomässa med omkring 1700 utställare. Shoegazing kollade in hur det ser ut hos några av kvalitetsskotillverkarna som ställde ut. Förutom det gamla vanliga hederliga så var de tydliga trenderna mycket färg, mycket grainläder, och mycket slanka midjor.
Micam hålls i februari-mars och augusti-september varje år, det på våren är inriktat på inköp inför nästkommande års vår/sommar-säsong, och höstmässan inriktad mot nästkommande års höst/vinter. Det är en branschmässa där tillverkare visar upp sina skor för inköpare från hela världen. Alla typer av skor finns representerade på mässan, och av de 1600 utställarna är det en väldigt liten del som sysslar med det jag brukar klassificera som traditionellt konstruerade kvalitetsskor. På en höft är det kanske 50-70 stycken som gör den typen av skor i någon mån. Många av de mer välkända tillverkarna är i regel på plats, och då jag bara var en dag på mässan valde jag att fokusera på dessa för att vara någorlunda effektiv.
Den monter jag besökte först var italienska Enzo Bonafés, ett märke som bekant finns representerat i Sverige hos Skoaktiebolaget. Bonafé har ett helt gigantiskt utbud av läster och modeller som man byggt upp genom åren, på gott och ont. Möjligheterna är väldigt stora, men det gör också att det är svårare att sätta sig in i exempelvis lästers passform etc. Skoaktiebolaget håller på att lära känna märket sakta men säkert, och att de under sin januari-kampanj med gratis MTO-avgift fick fantastiska 140 beställningar visar att kunderna börjar hitta till det också.
I Enzo Bonafés monter träffade jag Massimo Bonafé, son till grundaren. Han berättade att de var väldigt glada över sitt samarbete med Skoaktiebolaget och att de hjälpt till att skapa en betydligt större medvetenhet om dem runtom i världen.
– Vi var inte okända innan, men klart fler känner till oss idag. Det är väldigt kul, säger Massimo.
Enzo Bonafé gör cirka 6000 par skor om året, en liten produktion med andra ord. Både durksytt, handrandsytt och norvegesekonstruktion. På Micam visade de bland annat upp en del lekfulla boots och en radda väldigt läckra skor i alligatorläder. Ett par Bonafé i alligator ligger på cirka 25 000 kronor.
Många av de stora britterna var så klart på plats, framför allt de i budget- och mellanprissegmenten. Crockett & Jones visade upp flera nya färgglada modeller, där man målat deras ljusa läder i fabriken. Bland annat derbyn Pembroke i grönt och blått, populära kängan Coniston i blått, och en chukka och derbykänga med spänne överst i ett helt nytt olivgrönt oljat nubuckläder.
– Många tänker på Crockett & Jones som rätt konservativt, men vi har ofta tagit ut svängarna en del på ett antal modeller, bara att vi alltid har behållit en ordentligt stor stomme med klassiska, mer traditionella skor, säger James Fox som är Digital Manager hos C&J.
Jonathan Jones, ättling till ena grundaren Charles Jones (familjen Crockett har sedan länge lämnat företaget), skiner upp när han förstår att jag är från Sverige.
– Hammargruppen har gjort ett fint jobb i Sverige, det är roligt att vi säljer så mycket i ett så pass litet land, säger Jonathan.
Crockett & Jones exporterar cirka 70 procent av produktionen på 3000 par i veckan. Sverige är ett av fem länder som C&J exporterar mest till, de andra är USA, Japan, Tyskland och Frankrike. Jättemarknader allihopa övriga, då förstår man magnituden av Hammargruppens arbete.
Barker har sedan en tid tillbaka fått ganska bra spridning i Sverige genom kedjan Håkanssons skor, som trevligt nog valt att satsa på märket. Håkanssons är en butikskedja som varit etablerad i Skåne länge, för fyra år sedan köptes den upp av Scorett och blev lite motsvarigheten till Nilson groups Jerns-butiker, med lite högre nivå på utbudet. Nu finns 18 butiker runt om i landet. Barker gör Goodyear-randsydda skor från budgetnivå till övre mellanprissegmentet. I år firar företaget 125-års jubileum, bland annat med en serie handmålade skor som en limited edition inom toppserien Anniversary Collection som funnits ett par år. Serien har skor med välvda midjor och ritsnedlagda sulor, där ritsen görs på ett lite annorlunda sätt mot vad som är vanligt. Här skärs skåran ut rakt ner i sulan, och trycks sedan ihop. Snittet syns tydligare, men fördelen är att det håller bättre än när man gör ett snett snitt och lyfter upp en rits ur lädret, då det är ganska vanligt att ritsen släpper lite med tiden.
Managing Director på Barker är Alan Pringle. Han är särskilt nöjd med deras serie skor med spectator-varianter i läder och Harris tweed, det grova ulltyget som bara vävs i området Harris i Yttre hebriderna i Skottland.
– Jag gillar kombinationen av traditionella skor och ett ärkebrittiskt tyg. Och är det någon sorts tyg man ska blanda in i skotillverkning är det Harris tweed, som tål en hel del, säger Alan.
Även Loake och Cheaney var på plats på Micam. Loake visade bland annat upp en ny modifierad version av mycket populära Aldwych, här med en punched cap. Kan säkert sälja bra även den. De har också fler modeller i Loake Shoemaker-serien, den som ligger under topplinjen 1880 i kvalitets- och prisnivå, i full grain-läder istället för corrected grain som nästan allt i den serien varit i innan. Specifikationerna ligger lite under 1880, men de känns som klart skapliga budgetkvalitetsskor.
Hos Cheaney visades bland annat några nya modeller i topplinjen Imperial upp. Imperial ligger på cirka 5000 kronor i pris, med ekgarvade ritsnedlagda sulor, en rätt brutal fiddle waist och ovanläder av hög kvalitet med fin finish. Klart prisvärda skor. En av nyheterna var en trevlig 3-eyelet derby i färgen Bronzed espresso. Cheaney har sedan Hammargruppen tog in märket börja dyka upp på fler ställen i Sverige, exempelvis hos Douglas Menswear i Stockholm och skomakaren Shoe:remake i Linköping.
En av de montrar jag besökte där det var mest drag i var spanska Berwick shoes. En budgettillverkare som vuxit stabilt de senare åren, och som erbjuder skor till riktigt konkurrenskraftiga priser. Deras Premium grade-linje har ekgarvade J.R.-sulor och kostar ändå under 2500 kronor. Det är budgetskor med fina sulor, inte mer än så, men ändå rätt imponerande, särskilt med tanke på att de har rätt fin finish på flera av modellerna också. Berwick finns i två butiker i Göteborg, Lester och Scoop.
Konkurrenten/kollegan Andrés Sendra var också på mässan. Skor i något högre prisklass än Berwick, men med ett generellt lite mer sydeuropeiskt formspråk än brittiska andan hos Berwick. Andrés Sendra har rätt smäckra läster, smäckra midjor och en del modeller med schysst handmålad finish. Sendra började med skor i början av 1900-talet men gick över i princip helt till boots under större delen av århundradet, innan man återigen började tillverka skor i början på 2000-talet. Då bara för andra märken. Vid 100-års jubileet 2013 lanserade man dock egna skor igen med Andrés Sendra.
– Vi fortsätter göra rätt mycket boots, men däremot växer skosidan och blir en allt större andel av produktionen. Idag är kanske 40 procent skor av vår totala produktion på 140 000 par om året, säger Mario Rodriguez, företagets Sales Manager.
I Sverige finns Andrés Sendra hos Mano skoservice i Stockholm, som säljer de under egna varumärket Mano.
Carlos Santos är ett märke som inte är särskilt välkänt, trots att det är en stor fabrik som gör cirka 100 000 par om året, och brukar anses vara Portugals främsta när det gäller kvalitetsskor. I koncernen ingår även Loding och Mack James, medan Carlos Santos är egna märket med linjer från durksydda budgetskor till riktigt fina Goodyear-randsydda skor i premiumsegmentet. Fabriken ligger i São João da Madeira, Portugals centrum för skotillverkning, likt Englands Northampton, Spaniens Almansa eller Italiens Marche. Carlos Santos håller på att försöka komma in på nya marknader för att fortsätta växa.
– Bland annat är Sverige intressant, det är en av de vi tittar på och är intresserade av att hitta återförsäljare i, säger Martijn Guijs som är Carlos Santos agent för norra Europa.
En kul tillverkare som är värd att nämna är marockanska A. BenAmour. Goodyear-randsydda skor som ligger på cirka 1500 kronor och som ser riktigt skapliga ut. Marocko är en ganska stor skotillverkare, bland annat gör många italienska märken skor här. Det är inte så många fabriker som gör kvalitetsskor, men några finns det.
Om vi snackar prisvärda kvalitetsskor så är Ungern ett givet land att ta upp, med sin kombination av lång skotradition och väldigt lågt löneläge. På Micam fanns Buday Shoes representerat, ett märke som huserar på samma gata som mer namnkunniga Vass. Budays skor är lite mindre finess än Vass, men ser rejält gjorda ut och är också handrandsydda med handsydd avlappssöm, till priser kring €500.
Avslutar passande nog Micam-rapporteringen med något italienskt, nämligen Silvano Lattanzi. En av de dyrare kvalitetsskotillverkarna i världen, som tar bra betalt för både RTW, MTO och bespoke. För många är märket kanske mest känt för snacket kring det lite galna projektet att gräva ner 112 par skor i jorden och låta de ligga där under fyra års tid för att få en ”naturlig” patina. En av de modellerna visades upp på mässan, och visst är det en kul grej, men rent utseendemässigt är det kanske inte det vackraste jag sett. Just nu ligger faktiskt ytterligare hundra par nedgrävda, och i oktober kommer de att plockas upp och släppas ut på marknaden.
Även i övrigt är det rätt mycket galet hos Lattanzi, exempelvis väldigt mycket exotiska läder och norvegese-varianter. Men det är också bra skor, med hantverk på hög nivå.
—
Ett par korta rader om att den svenska bespokeskomakaren Janne Melkersson har lanserat en ny hemsida. Den är byggd av undertecknad, och innehåller en hel del info, bilder och annat som kanske kan vara av intresse.
Kul med breddinlägg.
Lattanzi skon, såg ungefär ut som om den legat nedgrävd i ett par år och sedan vandrat ett par kilometer i snöslask. Men eventuellt en bra PR-Kupp?
Fin finish på Carlos Santos skorna.
”Sverige är ett av fem länder som C&J exporterar mest till, de andra är USA, Japan, Tyskland och Frankrike” Crazy!!! Lilla Sverige där alla går med Ecco och Sneakers, jag får inte ihop det.
Marre: Tackar! Jo är absolut mest för PR det grävs ner.
Jo är imponerande med C&J. Och betänk också att Sverige är Loakes allra största exportland (eller i alla fall var, möjligt att Japan gått om nu då de gått bra där det sista). Det må vara så att ”alla” går i Ecco och sneakers, eller allmänna skräpskor, här i Sverige, men det gör de i princip överallt annars också. Och rent generellt finns det en relativt stor krets svenskar som väljer att lägga pengar på kvalitetsprodukter, som exempelvis då skor. Är väldigt kul att det är så.
Superbra reportage Jesper! Ser fram emot lite mer från Italigentebesöket också 🙂
Intressant och kul läsning 🙂
Tackar Jesper.
Fanns det inga japaner där, eller hanns det inte med?
Emil: Tack så mycket! Ja kommer lite senare från Italigente-tillverkningen.
Niklas: Tack! Nej inga kvalitetsskojapaner, och inte så många andra heller. Det säljs ju knappt japanska kvalitetsskor utanför Japan, och framför allt inte utanför Asien, så inte så konstigt. Däremot var det en hel del japanska inköpare på plats. Träffade bland annat folket från världens troligtvis bästa skobutik World Footwear Gallery, väldigt trevliga! De var flitiga Shoegazing-läsare, tyckte det var häftigt att träffa ”Mr. Shoegazing”. Det fick mig lite blown away 🙂
hehe, coolt 🙂
Jag märkte att den här sidan saknades:
https://en.wikipedia.org/wiki/Bespoke_shoes
Fyll gärna på med information. Du är rätt man att göra det.
Andres Sendra-skor har även nått hela vägen till lilla Örebro och finns hos skomakaren Skoservice som normalt saluför CJ och gör diverse lagningar. Ägaren har tagit över efter och varit lärling till Björkmans som driver Björkmans skomakeri i Ludvika.
Patrik: 🙂
David: Okej, kul att han tar in Sendra också!
Hej!
Jag tar en chansning, ser att det var ett tag sedan ngn skrev här sist.
På bilden med Loakes Perth så syns en liknande Sko till höger i bild, vacker! Vilket märke och modell kan det vara?