Den sömlösa wholecuten är en modell som tillbringat decennier i glömska innan en brittisk frilansbespokeskomakare och doldis väckte modellen till liv igen för ungefär fem år sedan, och orsakade en boom av tillverkare som gav sig på att göra modellen. Shoegazing berättar historien om en av de svåraste skomodellerna som går att göra. Dessutom lite info om en Shoegazing After Work i Göteborg på fredag.
En sömlös wholecut är, precis som det låter, en sko som görs av ett stycke läder helt utan sömmar. Mer information om hur det faktiskt går till längre ner i inlägget. Vem som ”uppfann” modellen och var först att göra den är som i många fall lite oklart, men det finns dokumenterat att det gjordes under 1800-talet. Bland annat fanns det en del som gjorde sömlösa boots som skulle dras på foten. I brittiska Northampton var det en man som jobbade i en av områdets alla skofabriker, som på fritiden roade sig med att göra sömlösa wholecuts. Han hann med ett antal sådana innan han gick bort, och på skomuseet i Northampton visas en av dessa upp, och flera andra finns i museets samling. Många av dem var troligtvis bidrag i de många skomakartävlingarna som fanns i England, och på många andra håll, på den här tiden.
Men under 1900-talets första hälft så blev modellen ovanligare och ovanligare, mycket på grund av att allt färre skor tillverkades i mindre skala av bespokeskomakare och andra, utan i stora fabriker som tryckte ut stora mängder skor dagligen. I de sammanhangen fanns inte tid för excesser som sömlösa wholecuts.
Så under andra halvan av 1900-talet och första delen av 2000-talet var modellen mer eller mindre helt fallen i glömska, även om det säkert gjordes på sina håll, i skymundan. De syntes inte bredare någonstans, och kunskapen om hur man gjorde falnade ut. Så är vi framme vid 2009, och en brittisk frilansbespokeskomakare som jobbar för flera av de brittiska bespokehusen ger sig på att tillverka sömlösa wholecuts igen. En av stammisarna på forumet StyleForum är kund och vän till frilansen, och när han var där och hälsade på så tog frilansen fram en sko och sa ”ser du något speciellt?”. Efter en inspektion insåg han att den inte hade några sömmar, och bad direkt om att frilansen skulle göra ett par sådana åt honom. Han la sedan upp en bild på skorna när bara ovanlädret var trätt över lästen och en kort förklaring om hur det gjordes på StyleForum, och direkt när bespokeskomakarna D.W. Frommer och Marcell Mrsan såg detta gav de sig på att testa det. Marcell Mrsan som har en populär blogg om skotillverkning lade sedan upp bilder och info om hans försök där, och ännu fler fick upp ögonen för den sömlösa wholecuten.
I samma veva lät Gaziano & Girling frilansen göra ett par åt en av deras kunder. Han gjorde alla nåtlingsjobb åt G&G:s bespoke-del på den här tiden. Gaziano & Girling fortsatte sedan låta honom göra sömlösa wholecuts åt deras bespokekunder, och blev lite förknippade med modellen. När svenske Daniel Wegan började hos G&G för ungefär fyra år sedan så lärde han sig att göra de sömlösa skorna, och är numera den som gör de åt G&G. Daniel körde på en ”trial and error”-approach när han började prova att tillverka dem. I England är det bara Daniel och den här frilansbespokeskomakaren som gör dem, men i och med att frilansen jobbar för många olika tillverkare så är det flera av de andra husen som erbjuder dem, exempelvis Foster & Son och John Lobb Ltd.
De senaste åren har som sagt ett antal olika tillverkare börjat göra den här typen av sko, förutom då ovannämnda. De jag känner till är bland bespoketillverkare Koronya, Roberto Ugolini, Jan Kielman, Maftei, Antonio Meccariello, F&F, Il Quadrifoglio, Riccardo Bestetti, Guild of Crafts och Dmitri Gomez. På Ready to Wear-sidan görs modellen av Saint Crispin’s och Enzo Bonafé. På senare tid har även sömlösa kängor börjat dyka upp, lite samma sak där att någon gjorde det och sedan spred det sig snabbt. Exempelvis Bestetti och Meccariello har gjort det, och även Maftei har börjat prova göra kängor på det här sättet.
Att göra en sömlös wholecut är som sagt svårt. Det innebär en enorm påfrestning på lädret, och kräver sin tid. Om man går igenom processen så ser den ungefär likadan ut för alla som gör den, även om det säkert är vissa variationer. Lädret som används behöver vara någorlunda elastiskt och sträcktåligt. Därför görs modellen inte i mocka (vad jag sett i alla fall) eller cordovan, exempelvis. Det är sålunda passande varianter av slät- eller strukturpressat kalvläder som används i princip uteslutande. Ovanlädret skärs ut i en ellips-form och blötläggs sedan ordentligt. Vissa blötlägger lädret i nästan kokande vatten för att det verkligen ska mjukna, andra låter det ligga i vatten i en plastpåse över natten. Sedan är det dags för det mest krävande momentet när det ska blockas på lästen.
Blockning är när man så att säga formar lädret innan det skärs till. Att dra läder runt något är inga större problem och ganska enkelt att kalkylera hur mycket det sträcker sig och så vidare, men när lädret ska böjas inåt så att säga över en större yta är det i många fall en fördel att först blocka det för att få formen, och sedan skära till det. Metoden används oftast för vampdelen upp över insteget på höga boots eller kängor som chelsea boots och jodphurs. Men också då när det är andra krävande typer av skor. För en sömlös wholecut är blockningen essentiell, då man måste forma ovanlädret innan man kan nåtla ihop det med fodret och sedan lästa det.
När man blockar ovanlädret på den här modellen drar man det ensamt över lästen, utan foder och annat. Det görs genom att lugnt och metodiskt dra ut lädret och få det att jämnt sprida sig över och runt lästen. Det blir väldigt mycket överskottsmaterial, framför allt kring hålfoten, som är en utmaning att handskas med. Ofta görs blockningen i omgångar, för att inte stressa lädret för mycket, och det sitter på lästen under lång tid.
När det är färdigblockat och vilat länge på läst kommer nästa svåra moment, att skära upp öppningen. I och med att lädret är sträckt utifrån toppen på lästen så att säga, kommer det dra ihop sig och sjunka nedåt när den spänningen väl släpper. Så när öppningen skärs måste man kalkylera in korrekt mån för detta, och skära någon centimeter eller så ovanför var man egentligen tänker sig att toppen på öppningen ska vara. Efter att det skurits ut får ovanlädret sitta på lästen ett tag till och man ser så att det drar ihop och sjunker på rätt sätt, innan det plockas av och nåtlas ihop med fodret och plösen.
Därefter sker själva lästningen, men då är alltså ovanlädret redan format och utdraget korrekt så det här momentet är inte lika svårt som blockningen. Allt överskottsläder har man liksom redan fått bort. Sedan är det så klart extra viktigt att man får ut det jämnt och bra över lästen med tanke på den speciella konstruktionen. Härifrån görs skon sedan som vilken sko som helst.
En sömlös wholecut är långt ifrån den mest praktiska sko man kan göra. Lädret blir extra stressat, det kommer man inte ifrån, och det kommer bildas mer veck och småsprickbildningar än vanligt. Det är troligtvis inte de skor som kommer hålla längst. Oavsett det så växer de ständigt i popularitet. Det är en modell som fascinerar skointresserade, och kommer säkerligen fortsätta att göra det.
—
På fredag den 21/11 från klockan 18.00 och framåt på Ölstugan Tullen på Andra Långgatan i Göteborg samlas ett antal skointresserade för en after work. Vi ser väldigt gärna att alla som vill och kan sluter upp för att träffa likasinnade, och diskutera skovård, Edward Greens nya läst, slitsulor och annat livsviktigt. Välkomna!
suverän artikel Jesper!
Nu måste jag testa en sömlös…
Den där hälen kan nästan göra en sömnlös 😉
Rolle: Tack så mycket! Ja du har ju en läst hos Maftei numera…
Adam: 🙂
Tänk att man kan fascineras så mycket över 1 st söm mindre….. 🙂
Trevligt reportage. Själv är jag alldeles för Råd&Rön-aktig för att köpa ett par, men väldigt roligt att läsa om.
Lano: Hehe ja verkligen.
Dr Dre: Tackar! Iom att det nästan uteslutande är tillverkare av väldigt hög nivå som gör den här sortens sko, så är det fortfarande skor som kommer hålla sig fina betydligt längre än mycket av de billigare kvalitetsskor som finns. Det är liksom ingenting som bara faller sönder. Så att inte köpa dem bör bero på andra saker än noja isf. Som att de kostar väldigt mycket exempelvis.. 🙂
Dessa har växt mer och mer på mig och när jag senast var inne på SKOAB för några veckor sedan och såg en blev jag övertygad. Kommer absolut bli en wholecut i framtiden. Kanske istället för en svart oxford för att spexa till ”mörk kostym” något.
färg får framtiden utvisa men ett köp blir det absolut!
Jesper: du nämner att det är en lite extra svår sko att tillverka, betyder detta att det kan vara läge att satsa lite extra på denna jämfört med oxford och att om man ska köpa ett par dyrare så lämpar det sig bra att välja just dessa då?
Tobbe: Jaha, trodde inte Skoaktiebolaget fått in den sömlösa wholecuten från Enzo Bonafé än.
En sömlös oxford är absolut svårare, och det är därför det nästan uteslutande är bespokeskomakare som erbjuder dem. Den billigaste är Enzo Bonafés som kostar ca 8000 kr som RTW. Men sedan finns ju vanliga wholecuts med söm i hälen om det är just själva modellen man är intresserad av. Det har de flesta tillverkarna, och kostar samma eller möjligtvis några procent mer än vanliga modeller.
Skon från Dmitri Gomez är helt fantastiskt snygg!
Daniel Isaksson: Ja den är väldigt fin. Finns dock ett problem med den, som inte är helt enkelt att se. Men Dmitri har troligtvis haft lite problem när han tillverkade den…
Fem poäng till den som hittar vad det är! 🙂
Med tanke på rubriken, finns det wholecuts MED sömmar?
Andrew: Ja självklart. De flesta tillverkarna har en vanlig wholecut i sitt utbud, med söm vid hälen. Den är gjord i ett stycke läder, en ”wholecut”.
Jesper Ingevaldsson: Klurigt.. Kan inte hitta något. Men har det något att göra med den något hårda mejslingen på skon som kan göra det lättare för lädret att spricka?
Annars kan jag skymta att lädret är en aning ”vågigt” vid hålfoten på bilden som visar skon bakifrån. Är jag ens nära rätt svar?
Jesper: kan inte svära på att det inte var en ”vanlig” wholecut jag såg hos SKOAB vid närmare eftertanke, men även den såg riktigt snygg ut!
Daniel: Tyvärr, inte nära 🙂 Mejslingen är lugnt, och våg ingen är sånt som ofta blir på sömlösa, gärna just vid hålfoten.
En ledtråd är att det handlar om hälen. Men är skitsvårt att se, jag hade noterat det och funderat på det men först efter att en bespokeskomakare bekräftade det som jag var säker.
Tobbe: Ja, exempelvis Enzo Bonafés vanliga wholecuts är superfina även dem.