Ägnar man mycket tid åt hänga på stilforum, läsa skobloggar, diskutera med likasinnade och så vidare, så samlar man på sig mängder med information om ämnet av olika slag. Allt passar inte för ett eget blogginlägg direkt, men då jag tänker att en del grejer kan vara halvintressant ändå så drar jag härmed igång en ny inläggsserie med små bitar från skovärlden i olika former (”varning” dock för relativt hög nördnivå).

Crockett & Jones försökte köpa Alfred Sargent-fabriken

Här kunde det ha suttit en Crockett & Jones-skylt idag, på Alfred Sargents fabrik i Rushden, ett par mil från Northampton och Crocket & Jones-fabriken. Men så blev det inte, och AS-fabriken ”slapp” bli en C&J-filial. Bild: Styleforum

Anrika brittiska tillverkaren Alfred Sargent har haft ett hårt 2000-tal, med stora svårigheter att få verksamheten att hålla ekonomiskt. För ett par år sedan gick företaget återigen i konkurs. Crockett & Jones hade i motsats till Sargent haft en överlag lysande tid samma period där deras satsning på att sälja skor under eget märke, istället för att nästan bara göra skor som rebrandas för andra som var deras primära verksamhet under andra halvan av 1900-talet, gjort att företaget växt till ytterligare en nivå i och med den globaliserade och öppna marknad som internet inneburit. Och Crockett & Jones var mycket intresserade av att ta över Alfred Sargents fabrik, och tillverka sina egna skor där med Sargents gamla personal. Men planerna gick i stöpet när ett par välbeställda turkar klev in i bilden och bjöd mest på konkursboet. Alfred Sargent fortsatte med Paul Sargent, Chay Cooper och kompani som drivande av företaget, bara med nya ägare som stakat in AS på enbart fokus på finare linjerna Exclusive och Handgrade där de använder mycket av den kunskap de fick från att husera Gaziano & Girling under det märkes första år.

Visst hade det varit trevligt om Crockett kunnat utöka sin verksamhet, med tanke på hur hårt ansatta de är med beställningar, men personligen föredrar jag definitivt att Alfred Sargent finns kvar som en egen tillverkare. Vi behöver fler märken och tankar inom kvalitetsskovärlden, inte färre.

Crockett & Jones och premiumsegmentet

Ett par Anthony Cleverley Bodie i Bourbon Calf. Det här är George Cleverleys finaste RTW-linje som håller absolut högsta klass, och som tillverkas i Crockett & Jones fabrik, även om folk från Cleverley ”övervakar” produktionen och finishen och slutkontroll görs hos Cleverley i London. Bild: Styleforum

Om vi fortsätter på C&J-linjen och läget för dem, så sägs en av anledningarna till att de vill bygga ut verksamheten, förutom den givna att komma ikapp med den delvis eftersatta produktionen, att det finns funderingar på en ny topplinje. Crocketts handgrade-linje befinner sig ju snäppet under toppskiktet av RTW-skor, och inte minst för varumärkesprofilens skull kan det vara intressant att ha en riktigt fin serie. Crockett & Jones har absolut kunskapen till det, idag gör de större delen av produktionsdelarna för George Cleverleys toppserie bland sina RTW-MTO-linjer kallad Anthony Cleverley (de gör även Cleverleys vanliga bench grade RTW-linje, men den är gjord till i princip samma nivå som C&J Handgrade).

Anthony Cleverley-skorna tillhör den absoluta toppkategorin av RTW-skor, med fantastiska material och en stor del av produktionen är helt gjord för hand (dock används fortfarande Goodyear-maskin), och jämförs ofta med Gaziano & Girlings Deco-linje,  Corthay, Saint Crispins eller Edward Green Top Drawer. Det är även i dessa trakter de ligger prismässigt, kring 11 000 kronor går de på. Och nog hade det varit intressant att se vad Crockett & Jones kunde tillföra i den här kategorin om de började göra egna skor här. Som läget är nu har de dock inte möjlighet att lägga på nya produktionsdelar, så dessa topplinjeplaner ligger tills vidare på is.

Avlappssömmen onödig

Här syns en relativt sliten avlappssöm längst fram. Men även om den skulle vara helt avsliten är det ingen fara för hållbarheten. Faktum är att sömmen kanske inte ens skulle behövas alls…

En klassisk noja, framför allt bland relativt nya inom kvalitetsskoområdet, är när avlappssömmen (den söm som syr ihop randen och yttersulan) under sulan börjar bli sliten. Detta sker framför allt framme vid tån och tydligast på skor utan ritsnedläggning. Det här är som de flesta ändå vet ingenting att oroa sig överhuvudtaget. Dels är ju varje stygn låst i sig själv så att även om tråden blir helt avsliten längst fram påverkar inte det sömmens styrka på andra ställen, och dels så är dagens moderna lim som används så otroligt starkt att det håller ihop sulan utan problem.

Enligt en av Sveriges främsta skomakare så skulle man faktiskt rent av kunna skippa avlappssömmen helt och hållet numera, och bara limma fast sulan med övriga skon. Dagens lim är så pass starka och görs bara limningen korrekt så ska det hålla gott och väl på egen hand, enligt honom.

Om detta verkligen stämmer låter jag vara osagt, men han bör ju kunna sina grejer. Stöd för detta ger hur som helst inte minst hur det fungerar när man till sätter dit infällda tåjärn, då i princip hela avlappssömmen där fram slipas ned (framför allt på skor med enkel lädersula).

En passus till ämnet ovan: att många tillverkare inte vill sätta dit infällda tåjärn på skor med enkel lädersula har inte med att avlappssömmen skadas att göra. Det handlar helt enkelt om att det är för lite material för de skruvar som används för att fästa järnen när det bara är en enkel lädersula. På dubbla lädersulor har skruvarna dock tillräckigt med utrymme att få fäste och riskerar inte att gå igenom på ovansidan. Däremot är det inga problem att sätta dit infällda tåjärn i gummi eller plast på skor med enkel lädersula, då dessa nitas dit och då räcker enkelsulat gott.

Saint Crispin’s söker svensk distributör

Sådana här helt makalösa sömlösa wholecuts hade ju inte varit fel om de fanns till salu i Sverige. Saint Crispin’s vill ha in de på vår marknad i alla fall. Bild: Leffot


Jag skrev ju nyligen om att Meermin under tvådagars trunk showen i Stockholm förra helgen avslöjade att man letade buikslokal i Stockholm. Men de är inte ensamma kvalitetsskotillverkare att vilja etablera sig i Sverige, även kollegorna på Saint Crispin’s som man samarbetade med för den gemensamma trunk showen vill till Sverige. Det uppmärksammades bland annat i kommentarsfältet till nämnda inlägg.

Saint Crispin’s har under en längre tid försökt hitta en distributör av deras skor för den svenska marknaden. I samband med Stockholmsbesöket hade man också möte inbokat med ägarna av Skoaktiebolaget. Visst hade det varit schysst om Skoaktiebolaget valde att plocka hit även SC, men jag personligen är lite tveksam till om det kommer ske. Ägarna av Sko-AB driver också Leaves & Tung som är agentur för Gaziano & Girling i Sverige, och har lite svårt att tänka mig att man vill ha hit ett nytt märke som konkurrerar med precis samma kunder som G&G. Det kan vara dumt att börja slåss med sig själv, så att säga. Men vi får se vad som händer.

Om inte annat kanske någon läsare av den här bloggen känner för att börja kränga österrikisk-rumänska handgjorda skor av finaste sort till den svenska och skandinaviska marknaden..?