Skor handlar om känsla. Det är det förvisso mycket annat i livet som gör också, men kvalitetsskor gör det i en synnerligen hög grad. Dels handlar det om de många rent fysiska känslorna som ett par riktigt fina skor ger. Om den nästan sammetslena mjukhet som mycket högkvalitativt smidigt läder har mot fingertopparna, om de första stegen efter vintern med lädersulade skor på grusfri asfalt, och om hur ett par skor som sitter riktigt väl sluter om hela foten precis lagom tajt. Men framför allt handlar det om ett psykologiskt välbefinnande.
Har man väl gått över till kvalitetsskosidan är det för de flesta svårt att gå tillbaka. Bild: The Shoe Snob |
I princip alla personer jag känner som köpt ett par kvalitetsskor vittnar om samma sak, har man köpt sitt första par ”riktiga” skor är det väldigt svårt att gå tillbaka till de limmade skräpskor eller rent av sneakers man använde innan. Och anledningen är oftast inte ovanstående fysiska fanstasmer, eller vetskapen att med lite omhändertagande så kommer de här skorna vara med mig i många år framöver, utan det handlar om det psykologiska välbefinnande – känslan – som vi får av att ha köpt någonting som faktiskt har tillverkats med känsla. Av människor. Det må i de flesta fall handla om till stor del maskintillverkade skor fortfarande, men det är en människa som styrt maskinen, fört skon genom maskinen, använt mänskliga sinnen för att göra en så lyckad slutprodukt som möjligt. Långt ifrån en tillverkningsprocess där den mer eller mindre enda mänskliga kontakten är någon som gör stickprov innan skorna, som innan dess vandrat genom diverse helt automatiserade maskiner, packas ner i kartongerna.
Den mänskliga närvaron i tillverkningen av kvalitetsskor är för många lika viktig som det högvalitativa slutresultatet. Bild: Sybaritelm |
Det är också därför den massiva känslan av psykologiskt välbefinnande växer ännu mer när det handlar om nästintill helt handgjorda skor, där stygnen är gjorda av mänsklig hand som sett och känt vad som görs. Den vetskapen är värd enormt mycket. Det är därför det blir stort ramaskri när det kommer fram att Saint Crispin’s syr sin avlappssöm med maskin, trots att kvaliteten på en sådan avlappsssöm inte alls behöver vara nämnvärt sämre än en handsydd. Det är en speciell känsla när något är gjort helt för hand. Det är på riktigt.
Det är därför vi älskar kvalitetsskor. Den talar till det mest fundamentala hos en mänsklig varelse- känslan.
Ett par helt handgjorda Riccardo Freccia Bestetti-skor. Bild: StyleForum |
Man kan ju undra varför det inte finns några skomakare/tillverkare i Sverige? Till och med i Norge finns åtminstone en. Har jag missat något? På kontinenten ”dräller” det av skotillverkare som gör riktiga skor, men i Sverige vet jag inte om det finns någon enstaka.
Vi har faktiskt en riktigt välrenommerad bespoke- och bootmakare i Sverige, även välkänd internationellt, Janne Melkersson. Han bor och arbetar mitt ute i den jämtländska obygden, men man kan lägga beställningar från honom hos Skomakeri Framåt i Gamla Stan i Stockholm (där också mycket duktiga skomakaren Carina Eneroth själv tillverkar skor på beställning). Melkersson håller också i kurser för den som är intresserad av skotillverkning, men det kostar en del. Kommer troligtvis bli ett mer omfattande inlägg här på bloggen om honom framöver.
Hans hemsida: http://www.melkershoes.com/
Att vi inte har fler bespoke-tillverkare i Sverige handlar förmodligen om att vi aldrig haft en särskilt stark skotillverkningskultur här, det är textilen som varit vår grej.
Nja, att Sverige inte haft någon skotillverkningstradition var väl ändå en överdrift som heter duga. Vi har haft många fina skofabriker i Sverige, fram till 60-70-talet, när lågprisimporten gjorde att det inte längre gick att hålla produktionen lönsam. Vad sägs om Johnsons från Kumla, Merkur från Carlssons i Vänersborg, Aristokrat från Jönköping, Norlins?
Dessutom förekom det ända fram till i vart fall 80-talet svensk skoproduktion för militärens behov, och den alltjämt pågående tillverkningen av skyddsskor, http://arbesko.com/se/about/, och barnskor, http://www.paxskor.se/om-pax.html, http://www.kavat.com/ (notera deras nya vuxenlinjer), ska vi inte heller glömma. Hela tiden har det också förekommit småskalig produktion av annat slag, även om det kanske inte rör sig om engelska kostymskor. Kvaliteten på produkterna från exempelvis http://www.skramtraskskon.com, Jörnkängan och http://www.lundhags.se/ går det dock inte att klaga på.
Rätt ska vara rätt!
Jo självklart har det tillverkats en hel del skor i Sverige, men det är inte detsamma som att ha en ”stark skotillverkningskultur”, vilket var vad jag skrev.
Till att börja med handlar bloggen om kvalitetsskor och det är det som är utgångspunkten i allt som skrivs här, så ditt andra stycke lämnar jag därhän. Och som du är inne på fanns det ett antal fina skofabrikanter under den första halvan av förra seklet. Men det är i mina ögon inte en stark kvalitetsskotradition, jämför exempelvis med Northampton som hade uppåt 2000 skotillverkare vid sekelskiftet 1900, eller de hundratals skofabriker som fanns i det Austro-ungerska-riket vid samma tid. Däremot hade vi i Sverige hundratals skickliga textilfabrikanter, där kan vi tala om en stark tradition.
Apropå AF Carlssons från Vänersborg som du nämner, en annan läsare tipsade om ett par filmer som finns på en hemsida tillägnad tillverkaren: http://www.afcarlsson.se/skorna_video1.html
Med förlov sagt tror jag inte att du vet vad du talar om. Sverige hade en betydande såväl teko- som skoindustri av ungefär samma relativa omfattning som andra länder med motsvarande industrialiseringsgrad, fram till decennierna efter kriget. Att jämföra det faktiska antalet tillverkare i Sverige (pyttelitet nu och ännu mindre då) med stora centraleuropeiska länder eller Storbritannien, med dess gigantiska marknad i form av ett helt världsimperium, är ju bara löjligt. Med hjälp av höga tullar och andra handelshinder skyddade alla länder sina inhemska marknader och tryggade avsättningen för de egna produkterna. När tullarna försvann, försvann de svenska tillverkarna. Också i England svepte fabriksdöden fram, men Storbritannien är sex gånger större än Sverige med en stor köpstark elit, så där lyckades några av tillverkarna klara sig. I Ungern var förstås konkurrenstrycket helt obefintligt. Att därav dra slutsatsen att vi i Sverige inte har haft en ”särskilt stark skotillverkningskultur”, är helt enkelt fel. Bege dig till Örebro och inled ett samtal med valfri herre i sextioårsåldern eller äldre, som är född i trakten, och du ska finna att han i regel är mycket insatt i ämnet skor.
För det andra är inte ”kvalitet” något slags entydigt begrepp som du tycks ha fått för dig. En gummistövel eller träsko som är välgjord och av bra material är också en kvalitetssko, ehuru utan handsydd randsöm. Är det ”fina” skor du skriver om, så säg det.
Det som intresserar mig i sammanhanget är gott hantverk och grejor som går att slita på länge. Skor som lever upp till de kriterierna är helt enkelt av god kvalitet. Skråmträsk eller Milano spelar mindre roll.
Jag tror att problemet är att vi lägger olika värderingar i vad orden ”stark skotillverkningskultur” innebär. Och jag är mycket medveten om att kvalitetsskor är ett yxigt begrepp, men det är vad jag upplever tydligast beskriver vad jag skriver om, i ett kortfattat ord. Handgjorda skor är direkt felaktigt i de flesta fallen, och att skriva ”handmaskinstyrd- eller handgjord tillverkning av skor med traditionella konstruktionsmetoder” (för jag skriver inte bara om randsydda skor) eller liknande är inte direkt praktiskt. Vad jag upplevt så har läsare av denna blogg god förståelse för vad jag menar när jag skriver kvalitetsskor. Att det finns andra typer av skor som är tillverkade med hög kvalitet är självklart, och det är trevligt att det intresserar dig, men här på bloggen skriver jag inte om detta.
Hej!
Förstår inte varför du anser att Sverige skulle ha så mycket mer av textiltradition jämfört med skor? Var god ge exempel. Den var mycket större som brukligt är i alla länder, men starkare i tradition – knappast. De enda riktigt framstående länderna är Storbrittanien och Italien, varav det sistnämnda mest följer brittisk tradition.