Presentera dig själv-tråden

Välkommen Erik och Emil, som Rolle skriver, det är ett brant sluttande plan ni har gett er ut på 🙂

Glömde en sak i mitt inlägg och det är att shoegazing-bloggen spelade väldigt stor roll i min upptäcktsfärd in i skodjungeln. Med kunskapen följde ju förmågan att avgöra vad som var bättre och sämre och därmed också
suget efter bättre och bättre skor, men också att man började uppskatta detaljer som kanske inte ens syntes och
gjorde att de bara blev ännu mer intressant…som sagt ett sluttande plan 🙂

Emil; välkommen och jag vet hur suget efter EG dover är. Ibland har man tur, jag fick tag på ett par här på forumet för 5100 kr, helt nya. Så håll ögon och öron öppna så kan du få det du vill ha till en betydligt billigare peng!

Johan; Hur är Markowski?

• Det här svaret redigerades för 9 år, 9 månader sedan av Torpacosaurus.

Jag är en vilsen norrlänning på 25 år som har hamnat på Södermalm då det finns dåligt med utbildningar och bra jobb där uppe i skogarna. Just nu jobbar jag som IT-säkerhets konsult och sysslar mest med att kolla säkerheten på hemsidor. Simpelt skulle man kunna säga att jag är en snäll hackare. Vilket är ett jobb jag trivs otroligt bra med.

När jag växte upp så var de enda kläderna man kunde köpa var de från H&M katalogen som dessutom enbart var några få sidor med kill/herrkläder. Vilket jag minns att jag tyckte var tråkigt. För att snabbspola lite så har jag alltid varit intresserad av kläder trots ingen i min omgivning har varit det. Sedan hamnade jag i Stockholm och där blev utbudet bra mycket bättre än i Norrland. Sakta men säkert började jag köpa mer och mer skjortor och chinos. Därefter blev jag mer intresserad av kläder i bättre kvalité och började sälja av mycket av det jag hade köpt och ersatte det med kläder från kvalitets märken.

Man fick en hel del konstiga blickar och snäsiga kommentarer på universitetet när man kom med en skjorta, kavaj och byxor. Kanske inte så konstigt då man gick en utbildning med datorinriktning och majoriteten hade en sliten t-shirt och jeans.

Efter jag hade byggt på min garderob med kvalitets kläder så insåg jag att det inte går att gå omkring med mina Clarks desert boots till kläderna, utan det behövs skor av bättre kvalité också. Detta var för ca 2-3 år sedan. Mitt första par skor av bättre kvalité var från Church’s. Nu är jag uppe i 9 par skor. Där de flesta är från Carmina, men det finns även från Meermin och C&J.

Min tanke till sommaren/hösten är att testa ett par skor från G&G eller EG. Men först blir det en resa till Tokyo där jag har tänkt kolla upp utbudet där, speciellt på deras inhemska märken.

Ska jag tänka ännu längre i framtiden skulle jag vilja öppna ett sidoföretag som pysslar något med kläder eller skor. Vet dock inte exakt vad det skulle vara just nu. Men jag vet att det är något jag skulle tycka vore väldigt roligt.

Summa summarum är jag en norrländsk datornörd som älskar skor, kläder, klockor och tatueringar.

22-årig ”allnörd” från Boråstrakten med kandidatexamen inom informatik stående för dörren.
Mitt sko- och klädintresse började väldigt tidigt, inspirerat av min farfar som medan han inte är särskilt intresserad av kläder alltid varit väldigt välklädd. När man som jag bor ute på landsbygden där alldeles för många verkar anse att allt man behöver i klädväg är mjukisbyxor, luvtröjor och ”gympaskor” så var det alltid lika spännande att se hur farfar valt att klä sig för dagen när han för en gångs skull befann sig i Sverige.

Tänkte att det kunde vara kul att gå igenom min skohistoria, så här är den:
Första paret kvalitetsskor köptes våren 2011, ett par Crockett & Jones Brecon från Pediwear där jag lyckades prismatcha mot P.lal i Malaysia som resulterade i ett pris på £275. Dyrt, men inte oöverkomligt med goda spar- och investeringsvanor sedan ung ålder. Detta par har jag fortfarande kvar, och även om jag nu har bättre koll på storlekar än vad jag hade då så använder jag fortfarande detta par regelbundet.

Efter detta köpte jag Jodhpur-kängor från Septième Largeur, jag använde dem hyffsat flitigt men var i slutändan inte helt bekväm med storleken, varav jag gav dem till min yngre bror. Därefter följde ett par Barker Black Lavenum, som köptes från Barkers fabriksbutik och tillslut såldes till Manhattan. Sedan var det dags att prova på cordovan, via Meermin MTO. Inte särskilt nöjd med det köpet, användes sällan och såldes vidare här på forumet.

Bättre lycka hade jag med Crockett & Jones, från vilka jag köpte ett av de första exemplaren av C&J Skye 2 som lämnade fabriken och enligt C&J det första paret i Nordeuropa, även dessa står kvar på hyllan. Sedan köpte jag en variant av C&J Coniston från USA, dessa står också kvar i hyllan men jag överväger att omvandla dem till vinterstövlar. Nästa steg blev ett par Alfred Sargent Exclusive, modell Redgrave från A Fine Pair of Shoes, enda paret i mocka som jag äger. Efter detta blev det ungerska stövlar i cordovan från Vass, först ett par austerity brogue kängor, sedan ett par wingtips. Till det andra paret införskaffades stövelblock av nyfikenhet, dyrt men häftigt.

Avslutet (än så länge…) var mina kängor från Maftei, även dessa med stövelblock. Har nu tagit beslutet att från och med nu införskaffa högst 1 par skor per år, och att hålla mig till bespoke. 4 år, 10 par införskaffade och 7 kvarvarande. Även några mindre köp som jag inte räknar, och otaliga klädinköp längs vägen, med en Loro Piana Roadster Villa D’Este i cashmere som höjdpunkten.