Igår gick den legendariske svenske bespokeskomakaren Janne Melkersson bort. Efter över 45 år i branschen var det inte mycket han inte visste om skotillverkning, och de senaste decennierna har han ägnat åt att förmedla sina kunskaper till andra. En älskad man som kommer att vara djupt saknad.
Detta är den mest personliga dödsruna jag har skrivit här på Shoegazing. Även om jag har känt många av de andra bespokeskomakare och skofolk som jag har skrivit om, så var Janne Melkersson en god vän. Sverige är inte ett stort land och därför är kvalitetsskosfären här liten, där mer eller mindre alla känner varandra. Första gången jag träffade Janne var när han tillsammans med folket på Skomakeri Framåt var en del av den första upplagan av Super Trunk Show i Stockholm 2014, där de visade upp skotillverkning för hand live för alla besökare.
Janne Melkersson i Stockholm 2014, visar besökare av super trunken hur handrandsömnad görs.
Jag hade hört mycket om Janne innan jag träffade honom, och varit i kontakt med honom digitalt och pratat med honom på telefon, så jag visste att han var en trevlig man. Men att träffa honom gjorde mig ändå överväldigad. Han var så snäll och vänlig, och cool. Han kommer från norra Sverige där människor ju är kända för att ofta vara lugnare, han hade den där avslappnade atmosfären omkring sig. Och han hade så mycket kunskap om skor och skotillverkning, en drömperson att umgås med för någon som jag med ett stort skointresse men som särskilt på den tiden hade mycket att lära.
Några av Jannes samples för hans bespokeärke Melker Shoes and Boots. Det sägs att Tony Gaziano delvis inspirerades av en av Jannes läster när han skapade RTW-lästerna för Gaziano & Girling.
Följande år, 2015, åkte jag upp till Hara nedanför Östersund för att besöka Janne Melkersson i hans hem och tillbringa en vecka tillsammans för en kurs där vi gjorde ett par bespokeskor tillsammans (nåja, jag ville att slutresultatet skulle bli bra, så Janne gjorde det mesta av arbetet …). Det var fantastiskt, och vi har varit goda vänner sedan dess. Vi har träffats då och då, pratat i telefon och textat regelbundet. Han var en av de bespokeskomakare som jag vände mig till med olika frågor, och ibland frågade han mig saker som han visste att jag visste mer om. Jag beställde ytterligare två par och hjälpte honom att bygga upp sin hemsida. Vi pratade senast i somras när det fanns några problem med denna som jag försökte lösa.
Sulorna på mitt första bespoke-par från Melker Shoes.
I tisdags fick Janne Melkersson en svår stroke och igår gick han sorgligt nog bort, 70 år gammal. Ett av hans barn, Melvin, skrev om det på Jannes Instagram i morse, och sedan dess har kondoleanser från när och fjärran strömmat in. Det är tydligt vilken inverkan Janne hade på de personer som träffade honom. Och det är tydligt vilken viktig person han har varit för den oberoende bespokeskomakeri-scenen internationellt, och hur han har haft en enorm inverkan på att hålla skohantverket vid liv här i Sverige.
Mitt andra par från Janne var extra speciellt för mig, eftersom min tvillingbror, som är sadelmakare, hade gjort den handsydda dekorationssömmen på ovandelen.
Janne kom från en familj som hade gjort skor i flera generationer, så även hans far. Men när saker och ting förändrades under andra halvan av 1900-talet började skotillverkning försvinna i Sverige, och hans pappa sa till honom att ”det finns ingen framtid för en som gör skor”. Janne kunde dock inte låta bli, och snart började han arbeta för en reparationsskomakare, och hans vindlande resa i skovärlden började, detta var på 1970-talet. Det tog honom från reparationsskomakeri till ortopediskt skomakeri, till att starta sin egen verksamhet för bespokeskor och kängor som så småningom ledde honom till internationell framgång, inte minst i USA. Under de senaste 1,5 decennierna har han dock fokuserat på skotillverkningskurser, där människor från hela världen har rest till hans verkstad i Hara för att gå samma en- eller tvåveckorskurser som jag gick där 2015.
Det tredje paret var dessa härliga Wellington boots.
Ett tecken på Janne Melkerssons generositet var hur han betraktade de läster som han tillverkade för kunder eller kursdeltagare som deras egendom, de kunde ha dem i hans verkstad för att beställa fler skor från honom eller bara ta dem med sig och göra vad de ville med dem. Samma sak med hans mönster, kursdeltagare var fria att kopiera dem och använda dem som de ville. Han såg ingen anledning för alla att uppfinna hjulet på nytt, det var bättre att de fick ett snabbstart och förhoppningsvis kunde utveckla saker därifrån. För Janne var skohantverket mycket viktigare än han själv. Det är därför hans bortgång är en sådan förlust för den här sfären.
R.I.P. Janne Melkersson.
