Återigen lite smått och gott från skovärlden. Denna gång om exempel på hur märkens topplinjer föds fram efter att de tillverkat åt andra, om nya toppremium RTW/MTO-satsningar, och om vad kalvläder kunde vara back in the days. Också om ett skovårdsinslag i TV4 Nyhetsmorgon med en tidigare vinnare av SM i skoputsning.
Kalvläder förr
Att det som kallas kalvläder idag egentligen kommer från rätt stora djur har jag skrivit om tidigare (man kan förenklat säga att dagens babykalvläder motsvarar vad som förr benämndes kalvläder), och att det var annorlunda förr. Riktigt hur stor skillnad det faktiskt var kanske inte riktigt gått fram dock. Det var faktiskt så att man under första halvan av förra århundradet gjorde en hel del läder av det som kallas spädkalv, djur som är mellan 1-3 månader gamla bara. Det var länge sedan det ens var tillåtet att slakta så unga djur. Köttet från spädkalvarna såldes som en relativt exklusiv vara, och skinnet blev mycket tunt, fint läder, känsligt för slitage men tåligt för exempelvis mycket täta stygn. Den typen av läder skulle vara väldigt opraktiskt för normalt vardagsbruk idag, det var skor för salongerna som gjordes i materialet.
Faktiskt så var benämningen mocka från början tillägnad endast spädkalv som var slipad på köttsidan, och det blev en verkligt sammetslen känsla i materialet. Som mycket annat förändras språket och syftningar skiftas med tiden.
Hur märkens topplinjer utvecklats efter att fabriken gjort andras skor
En skofabrik har i regel ett spann med vilken sorts skor man tillverkar, det handlar både om att du positionerar dig på marknaden och om rent praktiskt kunna få en effektiv produktion. Om du ska göra både relativt enkla randsydda skor för 2 000 kronor och superfina, mer avancerat byggda premiumskor för 10 000+ på samma lina blir det inte särskilt smidigt, för flera moment är det olika maskiner, olika maskininställningar och olika verktyg som krävs för respektive skotyp.
Det är därför Loakes fabrik i England gör skor från cirka 2 000 SEK som Shoemaker-linjen kostar, upp till nya Export Grade för 3 700 (och att utveckla den nya topplinjen innebar en del utmaningar för fabriken, även om man fortfarande kör ex öppen kanal på alla linjer etc), och för de andra märken som Loake gör skor åt är det enbart inom dessa segment. Medan exempelvis Gaziano & Girling gör sin standardlinje som ligger på cirka 12 000 kronor upp till extremt smäckra Deco-linjen som ligger på 18 500, och samma sak gäller här, de Private Label-skor G&G gör är bara premiumskor.
Ibland får dock en fabrik in en förfrågan om att tillverka skor som man normalt inte gör. Ett exempel är när Crockett & Jones på 70-talet kontaktades av Hermés som precis köpt rättigheterna att göra skor under varumärket John Lobb. Hermés ville göra skor som var några snäpp upp från dem som Crockett gjorde på den här tiden (var ungefär motsvarande benchgrade som tillverkningen bestod av). Tillsammans utvecklade man John Lobb Paris premiumskor, köpte in maskiner som behövdes och utbildade personal etc. När sedan Lobb på 80-talet gick vidare till Edward Greens fabrik så tog Crockett de kunskaper som Lobb-produktionen inneburit och skapade sin topplinje Handgrade.
Ungefär samma sak hände hos Alfred Sargent när ovan nämnda Gaziano & Girling drog igång 2006. De hade ingen egen fabrik, utan gjorde i början skorna hos Alfred Sargent där man satte de tekniker och produktionsupplägg som G&G haft sedan dess (ej Deco på den tiden dock). Och när G&G etablerat sig och valde satsa på egen fabrik, då gjorde Alfred Sargent sina Exclusive och Handgrade-linjer där det i princip rakt av var vad de lärt sig från G&G-produktionen som togs till vara.
Fler premium RTW/MTO-skor i absoluta toppskicket
Apropå premiumskor, och då riktiga toppversioner av dessa, så är det här ett segment där konkurrensen verkligen hårdnat på senare tid. Här finns ett antal rätt starka aktörer redan, som nämnda Deco från G&G, Edward Green Top Drawer, Saint Crispin’s, Anthony Cleverley, Corthay, Berluti, Antonio Meccariello Aurum, och så vidare. Och på senare tid har många nya dykt upp.
Några av de mer framstående exemplen är Yohei Fukudas mycket exklusiva, handrandsydda RTW som lanserades förra året, där priset ligger på nästan 20 000 kronor. Nyligen började också sydkoreanska butiken Shoes Fever sälja Mafteis helt nya linje RTW-skor. De är gjorda till samma standard som deras bespoke, exempelvis handrandsytt och handsydd avlappssöm, gjorda på några av företagets basläster. Mafteis bespoke ligger som kanske bekant riktigt bra till prismässigt, och det gäller även RTW. Shoes Fever säljer dem för cirka 7 700 SEK ($990) inklusive lästade skoblock.
På herrmodemässan Pitti Uomo i Florence denna vecka lanserar så Norman Vilalta sin nya RTW-linje 1202. Även här handlar det om skor gjorda helt för hand (bara ovanlädret som så klart är sytt med maskin), och inledningsvis finns en lite speciell version av adelaide och cap toes att beställa. Prisnivån är ungefär som Yohei Fukudas på knappt 19 500 SEK (€1 970).
På ett sätt är det ett tecken i tiden att vi ser fler RTW/MTO-skor som konstruktions- och materialmässigt ligger nära eller i nivå med vad bespoke gör, men på standardläster som kan köpas direkt eller tillverkas snabbare och utan fittings. Fler är beredda att betala för sina skor, men slipper gärna den ofta långa väntan och process som bespoke innebär. Samtidigt så ser vi ökad konkurrens i samtliga kvalitetsskosegment, då intresset från kunderna fortfarande är på uppgång, så det kan bara vara en naturligt del i detta.
I fredags besökte tidigare svenska mästaren i skoputsning, Anders Sundström, TV4:s Nyhetsmorgon för att prata och visa skovård. Du kan se det hela på den här länken.
Det har ju varit några år med stark expansion i instegssegmenten, både i den billigaste halvan från 1 500-2 000 kr till den lite dyrare mellan 2 500-3 500 kr. Känns spontant att det är riktigt kul att denna expansion fortsätter i det absoluta premiumet av RTW då det tyder på ett stabilt intresse för kvalitetsskor, som du skriver Jesper.
Jag upplever inte att samma expansion finns i skor som kostar mellan 5 000-8 000 kr. Det segmentet kanske redan är hyfsat ”mättat” sen innan, med flera olika tillverkare? Eller kanske är det så att många håller sig till ”sitt” prissegment och att kliva upp ett steg upplevs som för stor kostnad? Ser jag till mig själv så gillar jag instegsproducenterna och de valmöjligheter som finns där. Jag äger 5 par randsydda skor och med undantag för ett par Carmina-kängor (4 600 kr, ändå ”billigare” jämfört med mellansegmentet i stort) är övriga från instegssegmentets prisklass 2500-3500 kr. Nosar lite på skor i priser 4 000-5 000 kr, men att däremot ta klivet till premium kommer inte bli aktuellt.
Random: Att det är störst expansion i instegssegmentet är logiskt, då där det finns störst volymer. I övrigt skulle jag säga att det är ungefär lika många som tillkommit i mellanpris som premiumsegmentet, men där det lite anmärkningsvärda att det är så pass med sistnämnda, borde teoretiskt vara färre där av ovanstående anledning.