Franska Orban’s är en intressant ny aktör som med en fin uppställning läster och modeller och en låg prislapp på 1 400 kronor gjort stort avtryck sedan lanseringen för 1,5 år sedan. Och i mina ögon är Orban’s ett av de mest prisvärda märkena på marknaden för klassiska kvalitetsskor. Varför går jag igenom i den här recensionen.
Recensionsobjektet.
FAKTA:
Märke: Orban’s
Modell: Oxford Soho
Färg: Dark brown
Läst: 944
Storlek: UK10,5 standardvidd
Sula: Enkel lädersula
Pris: 1 400 SEK (€150) (skorna är recensionsex från Orban’s)
Tillverkaren
Full brogue i brun mocka på Orban’s klassiskt runda 544-läst.
Bakom Orban’s ligger välkände Marcos Fernandez Cabezas. Han har en bakgrund som designer och i ledningen hos de franska kvalitetsskomärkena Bowen och Emling, och har efter det startat såväl Markowski som Septieme Largeur, båda idag väletablerade och välrenommerade märken inom sina respektive gebit. Det är bara Septieme Largeur vars skor ligger i övre budgetsegmentet som han fortfarande jobbar med av de ovan, och förra hösten drog han så igång en ny satsning på ett märke i lägre budgetklassen. Främsta konkurrenter på hemmaplan är jätten Bexley, bland skointresserade runt om i Europa och övriga världen är det kanske främst Meermin de jämförs med. Skorna tillverkas i Spanien i skoregionen Almansa, och alla skor är Goodyear-randsydda förutom några enstaka durksydda loafers. De har också en randsydd damkollektion. Att det är en så pass rutinerad herre som Marcos Fernandez som är inblandad i Orban’s borgar för att det blir en aktör att räkna med.
Ren svart adelaide.
Beställningsförfarande
Orban’s säljer precis som Septieme Largeur bara direkt till kunder, dels via sin egna butik i de östra delarna av centrala Paris och via sin webbshop, som finns på franska och engelska. Direkt till kund-approachen gör märket lite mindre tillgängligt, framför allt när gäller fysiska butiker, men gör att man kan hålla nere priserna. Modellutbudet är ganska stort och består nästan uteslutande av rätt klassiska modeller, nästan alla i åtminstone ett par olika läderväl och vissa finns dessutom på flera läster och på både läder- och gummisula. För lågskor finns två huvudläster, klassiskt runda 544 och 944 med udragen lite spetsigare tåparti, på boots-sidan främst 584-lästen som är lite av en mix av dessa två.
Orban’s modeller med gummisula har den här egna varianten, där sula och klack sitter ihop i ett. Kanske inte det mest eleganta, men de ska vara väldigt bekväma.
Och just priserna är det som gjort att många tittat nyfiket på nykomlingen Orban’s. Lågskorna ligger alltså på 1 400 kronor (€150), boots kostar 1 600 SEK (€175), de durksydda loafers-modellerna ligger på mellan 850-1 200 kronor. Leverans till Sverige ligger på 180 kr (€19). Hemsidan är funktionell och innehåller all nödvändig basinformation om produkterna, storleksguide, etc, men det är ingen direkt upplevelse. Tyvärr är också produktbilderna lite halvdana och gör inte skorna rättvisa. I vissa fall har de dock en bild på skon i annan miljö än studion och de är ofta bättre.
Orban’s version av den obligatoriska svarta cap toe oxforden.
Allmänt om skorna
Oxford Soho är som namnet skvallrar om en oxford med adelaide-mönstring, en lite diskretare sådan med bara en rad med små hål och utan medaljong. Sex snörhålpar. De är gjorda på 944-lästen som har en relativt spetsig tå, i mörkbrunt full grain-läder. Enkel lädersula med öppen kanal. De levereras i en brun skokartong med en putsduk.
Rätt nätta och eleganta skor.
Som synes är tån ganska lång och spetsig.
Som många franska märken använder Orban’s i vissa fall sex snörhålpar.
Konstruktion och material
För att vara skor för 1 400 kronor är det en rätt fin specifikation Orban’s skor har. Det slätpressade lädret som används är från de välkända franska garverierna Du Puy och Annonay, mockan är från brittiska Charles F. Stead. Naturligtvis används relativt mycket av hudarna när det handlar om skor i den här prisklassen, men mitt par håller absolut en bra nivå kvalitetsmässigt, sett till priset till och med mycket bra. Man märker att en sak som man sparat in på är finish-delen med burnishing, skokräm etc, de är relativt lite behandlade, så det är att rekommendera att putsa dem med ett par lager kräm och eventuell polish när de är nya. De är Goodyear-randsydda, med en öppen sulkanal och en enkel lädersula. De är bra balanserade.
Då skorna bara används ett tiotal tillfällen hittills, och flera av dem varit inomhus dagar på kontoret, så är det svårt säga så mycket om hur slitstyrkan är på sulan, men de flesta lädersulorna på skor under 3 000 kronor, ibland betydligt mer än så, är inte överdrivet slitstarka, och sannolikt gäller det även Orban’s.
Helt rena lädersulor med öppen kanal.
Okomplicerat och rent, men stabilt utfört.
Ett par bilder på hur skorna ser ut idag efter ca 10 användningar.
En till ”action-bild”.
Tå- och hälkappa är som brukligt på billigare skor i celastic (plastimpregnerad textil), tåkappan är lite kortare än den yttre tåhättan så det blir lite veckbildning inne på hättan, ingenting som är något fel alls men vet att vissa av någon anledning är lite känsliga för detta.
Skorna är enkelt gjorda utan nämnvärda finesser, det är square waist, raka sulkanter utan fudge wheel, ingen klackdekoration etc. Inte ens undersidan har någon märkning. Saker och ting är dock väl utfört. Visst kan du hitta små missar här och där, men ingenting större, utan skorna är stabilt och bra gjorda. Det är ingen dum approach Orban’s har, att man skalar av allt onödigt för att få ned produktionstiden och därmed kostnaden, använder skapligt material och bygger en bra, riktigt prisvärd kvalitetssko.
Passform
944-lästen är en av två huvudläster som Orban’s använder, en hyfsat elegant läst med en utdragen avsmalnande tå. Kanske lite för lång och spetsig för vissa, det är en smaksak. Passformen är relativt True to Size, möjligtvis aningen åt det mindre hållet. Jag har storlek UK10,5 här, vilket är ungefär som referenslästen Loake Capital, som är en stor läst, i storlek UK10. Insteget är normalt, hålfotsstödet okej för RTW, hälen passar åtminstone mig alldeles utmärkt och håller foten fint på plats.
944-lästen är lite utdragen och rätt elegant, men ganska standard passformsmässigt.
Storlek UK10,5 sitter, för att vara RTW, rätt skapligt på mina knepiga fötter.
Close-up.
Vad som är trevligt är att Orban’s skor är relativt bekväma redan från början, vilket inte alltid är fallet med billigare Goodyear-randsydda skor. Sulan är inte alltför hård, och redan efter någon dag har ovanlädret mjuknat fint. Att gå in dessa skor gick för mig faktiskt snabbare än vad de flesta fabrikstillverkade Goodyear-randsydda gör, trots att det är celastic-hälkappor vilket mina känsliga hälar annars ganska ofta kan ha problem med.
Sammanfattning
Att få Goodyear-randsydda skor av den kaliber som Orban’s håller, tillverkade i Europa, för 1 400 kronor är imponerande. Tack vare de rakt gjorda skorna utan krusiduller, bra samarbete med stor och väloljad fabrik, och en direkt till kund-affärsmodell, så har Orban’s lyckats. Ingen kan utföra mirakel, lägger du två-tre gånger så mycket får du sannolikt bättre skor, men det här är helt klart ett av de mest prisvärda kvalitetsskomärkena på marknaden idag.
Vi avslutar som vanligt med en bunt bilder på skorna.
–
–
–
–
–
–
–
Kul med bra skor i det prisläget – men jag ser inte riktigt hur de kan apellera till en svensk kund. En helsulning i Sverige kostar lika mycket som skorna, vilket i praktiken tar bort fördelarna med Goodyear-konstruktionen och reducerar dem till slit-och-släng-skor. Återstår då att ta ställning till om man gillar formspråket.
Nja, man kan ju göra en halvsulnuing innan det är dags för soptunnan… Att det sedan skulle vara negativt att man får en bättre konstruktion för en liten peng är om du ursäktar en lite underlig invändning.
Per Arvidsson, Björn: Ja här får jag säga att jag håller med Björn. Halvsulning kan du göra för 700-900 kronor, en sådan och du kan ha dessa skor i många år för en sammantaget billig peng. Bra för en själv (väl ingångna skor är alltid bekvämast), bra för miljön (istället för att köpa ett nytt par).
Intressant. Låter som något som kan vara värt att beställa. Vet du hur är dessa skor är kvalitetsmässigt jämfört med Myrqvist som ligger i ungefär samma prissortiment?
Axel: Ja, äger ett par Myrqvist-skor, de kommer recenseras här också framöver. Båda är prisvärda skor, kort sammanfattat så tycker jag Myrqvist också är rätt bekväma och har bra material, men de är rätt slarvigt byggda.
@Per, @Björn, @Jesper
Kan ni utveckla detta? Är det något som är negativt med just Goodyear-konstruktionen, och i så fall i förhållande till vad? Gör just denna omsulning olönsam, eller vad för ytterligare aspekter tänker ni på gällande prisvärdhet, reparation, livslängd etc? Det låter nästan på Pers kommentar att man skall tänkas sula om skon det första man glr.
Jag tänker såhär: Goodyear-konstruktionen är designad för att möjliggöra omsulning av skorna, och är en komplicerad konstruktionsmetod som kräver både tid och speciella maskiner. Om skorna är så billiga att man i praktiken kommer tveka på att sula om dem (omsulningskostnaden närmar sig kostnaden för ett par nya skor), känns det som ett sämre alternativ än att antingen köpa dyrare skor till att börja med (som dessutom har bättre sulor som håller längre innan omsulning) eller köpa skor som har en enklare konstruktionsmodell, eftersom man då relativt sett skulle kunna få ”mer sko för pengarna”. Jag kan förstå att en billig randsydd sko tilltalar den som inte har så stor skobudget men ändå vill starta upp en ”vuxen” skogarderob – men för mig personligen känns det mer lockande att köpa färre, och bättre, skor för att på lång sikt ha skor som jag finner det meningsfullt att sula om när det väl blir dags. Om man ändå väljer att köpa skor i prissegmentet <2000 kr rekommenderar jag att man väljer gummisula, eftersom de håller mycket längre än de (rätt kassa) lädersulor man får för den pengen.
Per: Nu bortser du då helt från några av de viktiga aspekterna som även gäller billiga randsydda (”Bra för en själv (väl ingångna skor är alltid bekvämast), bra för miljön (istället för att köpa ett nytt par)”). Jag tycker inte att man ska tveka att sula om skor som även är billiga, i alla fall om de håller den kvalitetsnivå som jag upplever att ex Orban’s har.
Och om man rent praktiskt tittar på det så skulle jag säga att du sannolikt kan gå, kanske dock får sätta dit tågummi dock, åtminstone 2-3 år med skorna innan halvsulning behövs och då får du en bättre sula sedan. Säg då att du har inköp 1 500 (sko+frakt) + tågummi 200 + halvsulning 800. Då har du ett par skor i åtminstone 5 år för 2 500 kronor. Det är i mina ögon en rätt bra lösning på många sätt, och inte mycket limmat, durksytt eller annat randsytt som kan slå. Även om en klackning kan behövas någonstans där under åren utöver den som görs vid halvsulningen så är du på 2 800 kr sammanlagt. Är väl egentligen bara ett par exempelvis Loake 1880 med Dainite-sula som skulle klara 5 år för det priset (kan klara sig så länge utan omsulning, för som du säger håller gummi längre än lädersulorna, inte minst i den här prisklassen), men då kanske man vill ha lädersula.
Jag kanske går väldigt märkligt, men jag har aldrig fått i närheten av 3 år ut av en lädersula på skor som jag använder frekvent. Målgruppen för Orbans lär ju vara folk som just börjat bygga sin garderob, så då finns inte så många par att rotera bland – belastningen kommer då bli väldigt hög på varje enskilt par. Jag håller såklart med om att man gör klokt i att tänka på miljöaspekten, men om den ekonomiska kalkylen är sådan att man väljer Orbans/Meermin/motsvarande över exempelvis Loake/Carmina/Yanko/C&J kanske ekonomin också får säga sitt när det gäller att byta sulor. När det väl blir dags för sulbyte har man sannolikt hamnat i en bättre ekonomisk situation och dessutom gått ner sig djupare i skoträsket, och då är väl sannolikheten ganska låg att man vill lägga sådana summor på ett par skor som är billiga från början. Sen har vi komforten, ett par väl ingångna skor är självklart skönare än ett par icke ingångna, men när lädersulan rasar är det stor risk att man behöver byta korken ändå, och då är man tillbaks (nästan) på ruta noll. Hur tunna är bindsulorna förresten, det är ju också en faktor i skons hållbarhet?
Egentligen säger jag inte så mycket annat än att jag personligen har svårt att se charmen i så billiga randsydda skor. Det blir varken hackat eller malet 🙂
Interesting debate! I hope it is ok to add my comment in English. I were to purchase a shoe for regular use I wouldn’t choose a shoe in this price class. I would choose a more expensive shoe with the expectation of higher quality leather, that will develop a nice patina over time. I have only ever resoled shoes that I have grown to love. The others are resigned to the bottom of the wardrobe.
I think that entry level welted shoes like this are perfect for shoes that will be used occasionally. For example a pair of light brown whole cut Oxfords might be nice for a summer wedding, but otherwise difficult to wear every day to the office.
Per, Owen: (I answer in Swedish again, since you seem to understand it anyway 🙂 ). Det är självklart okej att själv föredra att spara för att lägga mer pengar på skorna än dessa, men tycker inte man ska slå fast att det ÄR bättre och att det inte är någon idé köpa billigare Goodyear-randsydda likt ex Orban’s. Både för de som är nya, de som har begränsad ekonomi och de som inte vill lägga allt för mycket pengar är det en utmärkt lösning med bra billigare Goodyear-randsytt, vilket jag försöker visa lite med mitt räkneexempel ovan (självklart beror det på hur mycket de används och inte minst hur mycket man går i skorna när de används, men 2-3 år mellan omsulningar upplevde jag själv på den tiden jag hade färre skor och upplever att andra som har det ofta kan gå innan man måste halvsula, även om det kan variera både uppåt och nedåt). Och även ett par skor av Orban’s kaliber kan åldras rätt trevligt och ha ovanläder som utan problem håller bra i många år (bindsulorna är läderbindsulor som är av lite tunnare slaget, samma typ som det är i de flesta Goodyear-randsydda skorna under ca 3000 kronor.
Sedan är det absolut så att ju mer pengar man lägger, desto bättre produkt får man. Jag kan med liknande argument påstå att det är mycket bättre att satsa 15 000-20 000 kronor till från de Carmina/C&J/osv eller EG/G&G/osv-nivåer som många skonördar köper skor på och gå upp till bra full bespoke. Det finns massa fördelar med bespoke jämfört med dessa billigare skor. Men jag är fullt medveten om att de flesta inte kan eller vill lägga de pengarna, och då är det inte rätt för dem. C&J kanske är bästa valet för vissa då. På samma sätt som Orban’s eller Meermin kan vara bästa valet för andra.
Per: Vilken randsydd konstruktion, som lättare låter sig omsulas, skall man då välja, om man vill köpa ännu billigare skor? Eller menar du att man helt skall styra undan randsytt? På den här punkten är jag inte lika tekniskt bevandrad som ni, men det vore intressant med en utvikningin om detta; om jag inte förstått saken fel finns det dessutom två Goodyear-varianter, den klassiska med ritsläpp och den – åtminstone inom tysk nomenklatur – så kallade varierad Goodyear med gemband. Vilken teknik använder andra billigmärken, som t. ex. Meermin, Loake, Shoepassion (som inte skriver Goodyear, utan bara Rahmengenäht på skorna)?
Gällande rotation och slitstyrka, skall man nog beakta att – och här tar jag en viss utgångspunkt i mig själv och min omgivning – de flesta nybörjare inom kvalitetsskonörderiet inte före sina första på ett Vreeswijkskt vis står barfota utanför butiken inför sitt första inköp, utan besitter ett visst skoverk, ehuru lågkvalitativt, med vilket en rotation är möjlig. Givetvis funnes risken att man direkt börjar använda sina nya skor blott och endast, men med litet klokskap och hänsyn till väderlek kan man nog få en vettig rotationsrytm även i början.
1400 kronor för randsydda skor måste av nödvändighet innebära vissa kompromisser. Antingen fuskar man med materialet, eller med arbetsförhållandena, eller med konstruktionen, eller med miljön, eller en kombination. (”Fuskar” i bemärkelsen ”tar genvägar” – all produktion innebär såklart att man väger för- och nackdelar mot varann, och därmed tar genvägar i olika utsträckning. Här syftar jag på att priset är extremt lågt i förhållande till konstruktionsnivån.) Om man alltså kan säga med säkerhet att konstruktionsmetoden är dyr (där alternativen inkluderar gjuten gummisula á la Rockport och Ecco), innebär det att resten av skon antingen måste vara sjaskig, eller tillverkad under tveksamma förhållanden. Då finns möjligheten att enklare, ej randsydda skor är ett bättre alternativ då man kan få bättre kvalitet på ovanläder för samma peng. Sådana skor (Rockport, Ecco osv) är dessutom mer bekväma out-of-the-box än en randsydd sko. Får man 5 år ut av ett par kanske det är minst lika bra som ett par randsydda i den lägsta prisklassen, där man prioriterat upp konstruktionsmetoden på bekostnad av annat. Men allt detta ska ses i ljuset av att jag personligen skulle ha svårt att motivera omsulningskostnaden för ett par skor i 1400 kr-klassen.
Giovanni: Det finns enklast förklarat två olika randsydda konstruktionsmetoder, handrandsytt och Goodyear-randsytt. Typ 97% av alla randsydda RTW-skor är Goodyear-randsydda, särskilt i de billigare prisklasserna (är väl bara Meermins Linea Maestro-linje som är ett mer känt undantag). Jag har skrivit många inlägg om ämnet genom åren, här några:
https://shoegazing.se/2012/11/15/konstruktionsmetoder-den-kompletta-listan/
https://shoegazing.se/2014/06/22/historia-den-randsydda-konstruktionen/
https://shoegazing.se/2014/10/19/historia-goodyear-randsydda-konstruktionsmetoden/
https://shoegazing.se/2015/12/02/bildspecial-skillnad-goodyear-och-handrandsytt/
Per Arvidsson: Nu blir jag lite konfunderad, har du läst recensionen? Jag skriver ju en hel del om vad det är Orban’s har kapat på och vad som gör att de kan hålla den prisnivå de håller. Så här sammanfattar jag det i slutet , att de kan hålla så lågt pris ”tack vare de rakt gjorda skorna utan krusiduller, bra samarbete med stor och väloljad fabrik, och en direkt till kund-affärsmodell”. Det är ingen jättekonstig matematik, om man jämför med en mer etablerad budgetkvalitetssko som Loake 1880 så kapar Orban’s säkerligen minst 20% i tillverkningstiden på den begränsade finishen jämfört med Loake, de tillverkas i Spanien med billigare arbetskraft än England, de säljer direkt till kund utan marginal som behöver gå till eventuell agent och återförsäljare. Orban’s har sannolikt också rätt tajta marginaler nu inledningsvis för etablera märket på marknaden, en ganska vanlig metod, kalkylen är säkert en höjning med €10-20 framöver och att det är där man ska ligga sedan.
Ecco, Rockport och dylikt må vara rätt bekväma out of the box (även om jag som jag skriver också upplever att Orban’s är ovanligt bekväma redan från start för vara Goodyear-randsytt), men i övrigt tycker jag det är galet att jämföra skor som dem med skor som Orban’s. Ovanläder är garanterat inte i nivå med Orban’s Du Puy och Annonay-läder, de använder pappbindsulor och har nästan uteslutande syntetiska mellanlägg och syntetiska slitsulor, och så vidare. Hos såna märken kan man också verkligen prata om att man betalar för annat än skorna, deras marknadsföringsbudgetar är mycket stora (särskilt Eccos. Och det här gäller markandsföringskostnad per såld sko, så att säga, att en jätte som Ecco lägger mer pengar på marknadsföring än en pyttepytteaktör som Orban’s säger liksom sig självt), och det måste de finansiera med marginaler på sina skor. Däremot finns det många märken som gör rätt fina durksydda skor (inte minst franska märken, eller spanska och italienska) som absolut kan vara alternativ till Orban’s i den prisklassen isf, mycket hellre än Ecco, Rockport etc i mina ögon.
Mycket intressant diskussion som utvecklats här.
Om jag förstår det rätt anser vissa sig ha rätten att definiera hur mycket allmänheten är villig att lägga på ett par skor som är sydda med hänvisning till att samma personer inte skulle sula om dem. Däremot skulle samma person gladeligen köpa ett par icke sydda skor för samma peng för att byta ut när de slut. För mig ett häpnadsväckande beteende.
Tycker själv att det är ett intressant segment. Jag vägrar kategoriskt att lägga så mycket pengar som C&J kostar. Kan helt enkelt inte motivera så pass dyra skor för mig själv. Har därför övervägande Loake 1880, Footlight och Meermin som är sydda och köpta de senaste åren. Har däremot lika många skor från Tiger & Boss som är limmade sedan tidigare. Dessa senare företrädelsevis med gummisula har jag utan att tveka både lagat spruckna sömmar på som klackat om. Detta eftersom det är skor jag tycker är både bekväma och snygga. Sen är det mycket möjligt att det vore mera ekonomiskt rationellt att slänga och köpa ett par nya. Det är däremot inget som fallit mig in. Varför slänga bara för att de behöver lagas?
@Jesper – tack för informationen. Jag har nog läst alla artiklar, men blev litet fundersam ändå då tyskarna – i vars land jag, vilkt väl kanske märks, lever –, som har en vilja att artbestämma, katalogisera och byråkratisera allting, skiljer på två olika sorts Goodyear, där den ena inte har en kanvasremsa, utan en rissläpp.
En ytterligare fråga på detta tema är vad som egentligen får kallas just »randsytt«, eller vilka metoder som anses ingå i detta? Är detta överhuvudtaget reglerat, eller använder man ordet randsytt som en medvet luddig beteckning när man vill signalera Goodyear, men egentligen avser en enklare metod? Är Blake/Rapid randsytt. Om detta är för långt utanför temat i denna tråd, flytta gärna frågan till konstruktionsmetodinlägget.
@ Per och övriga – Man skulle i sådana fall kunna reducera det till att det är förhållandet mellan slitsulans kvalitet och omsulningskostnaden (samt skons överiga kvalitet förstås) som utgör prisvärdheten. Detta skulle alltså betyda att billigare skor, som ändå har JR-sulor är förhållandevis bra köp då, om övriga parametrar stämmer.
För övrigt kan nämnas att jag där jag bor betalar 40 € för halv- och 80–90 € för helsulning om jag vill ha JR-sulor. Det gör kanske att prisvärdheten för centraleuropeiska kunder blir något tydligare.
Tack för trevlig recension. Lite sent kanske men… Jag besökte Orban’s butik förra året när jag var i Paris och slog till på två par skor: ett par Chukka Milan i mörkbrun mocka med gummisula och ett par Oxford wholecut i mörkbrun mocka med lädersula. Låt mig börja med att bekräfta att gummisulan är oerhört bekväm och smidig. Hur bra den är vet jag på några års sikt. Överhuvudtaget är skon väldigt lätt och smidig. När det gäller det andra paret så har jag inte hunnit använda det tillräckligt för att ha en färdig uppfattning ännu. Byggkvalitèn är dock överraskande bra givet givet priset. När det gäller att kapa kostnader så kan är mitt tips att deras butik inte kommer att vinna några priser för hur den är designad eller inredd. Den är helt enkelt väldigt enkel med skokartoner staplade med den aktuella modellen på toppen av varje stapel. Vid närmare eftertanke så skulle jag skulle inte ens kalla den inredd. Att besöka exemeplvis en av Paris Septième Largeur butiker är en helt annan sak där man har ett riktigt showroom mm.
Min äldsta par CJ är 10 år, de är fantastiskt sköna, åldras vackert mm och jag kommer hålla liv i dem så länge min skomakare säger att det går (Marcus Davidson). Och jag kommer att fylla på med skor i CJ/Enzo-divisionen när andan faller på. Hur mina Orban’s kommer att stå sig eller förändras det närmaste åren? Inte en aningen men jag ser hellre att jag kan ge den fortsatt liv istället för att slänga dem och köpa ett par nya limmade konsultdojor.
Joppe: Kul höra ditt utlåtande om dina Orban’s, ju fler åsikter desto bättre bild får man. Och ja, sett bilder från Orban’s butik, den är inte överdrivet charmig direkt. Som du är inne på, man lägger inga större resurser på detta.
Tack för en väldigt bra recension!
Som du skriver jämförs Orban’s ofta med Meermin. Det jag är nyfiken på är vilka du konstruktions- och materialmässigt tycker är bäst utifrån dina erfarenheter av dessa två tillverkare.