Mannina är ett av Florens äldsta bespokeskomakerier, med en mer återhållsam och konservativ stil än många andra italienare. När företagets grundare gick bort för två år sedan var det först osäkert vad som skulle hända med verksamheten – idag går verkstaden på högvarv.
Manninas workshop ligger undangömd på en liten bakgata precis söder om floden Arno, ett stenkast från den berömda bron Ponte Vecchio. Ett ställe många säkert skulle ha missat, om det inte var för att man i andra änden av huset sedan ett antal år också driver en mer traditionell skobutik med RTW-skor. Den ligger vid gågatan Via de Guicciardini där tusentals människor passerar varje dag under sommarhalvåret, ett utmärkt skyltfönster för märket. Butiken är sprängfylld med konfektionsskor, mestadels herr men även en del dam- och barnskor, och har en rätt traditionell känsla över sig vilket gör sig bra i de här kvarteren. Här i butiken huserar allt som oftast Antonio Mannina, son till grundaren Calogero. Klädd i kavaj, väst och byxor i olika beiga nyanser och mönster, fortfarande italienskt men klassiskt och nedtonat, som Manninas skor.
– Vi skriker inte högst. Vi gör bra, prisvärda tidlösa skor som du inte tröttnar på, säger Antonio.
Calogero Mannina grundade märket 1953, i samma lokaler som workshopen ligger i nu. Han byggde långsamt upp en stabil kundbas, bland annat genom resor till Japan inte minst under 70- och 80-talet. Än idag är japanerna största klientelet, tillsammans med amerikanska kunder, även om de har sina florentinare i kundkatalogen också. När Calogero blev till åren var tanken att Antonio skulle ta över arbetet i workshopen, men han var mer intresserad av business-delen, mindre av att själv göra skor. Därför sökte Calogero efter någon annan som kunde ta sköta verkstaden, och hittade Giovanni Lorenzo. En ung man från södra Italien som lämnat universitetsstuider i kemi för att skola sig till ett hantverksyrke. Det var för fem år sedan, för två år sedan gick Calogero Mannina bort, och sedan dess är det Giovanni som driver workshopen, medan Antonio äger företaget och sköter butiken.
– Jag är väldigt glad för att jag fick chansen här hos Mannina, och gör allt vad jag kan för att fortsätta lära mig och driva verkstaden vidare på ett bra sätt, säger Giovanni Lorenzo.
Giovanni är lästmakare och den som sköter kontakten med bespokekunderna, och gör också mönster och tillskärning. Två anställda gör framför allt bottningsarbete, och tillsammans producerar man drygt ett par hundra par bespoke om året. Väntetiden är cirka 4-6 månader.
– Intresset för vår bespoke är fortsatt stor, vilket är väldigt roligt. Och det är både nya kunder och gamla stammisar, säger Giovanni.
Priset är relativt lågt, det börjar på knappt 13 000 SEK (€1 300). RTW-skorna ute i butiken börjar på drygt 4 000 kronor (€450) för durksytt och lite mer för Goodyear-randsytt.
– Vi har en bra mix nu med konfektionsskor och bespoke, det ger en stabilitet till verksamheten. När min pappa gick bort för två år sedan diskuterade vi hur vi ville göra och om hur de anställda i workshopen såg på att fortsätta. Vi var alla rörande överens om att driva Mannina vidare på samma sätt som innan, och det är jag väldigt glad över att vi gjorde, säger Antonio Mannina.
”Workshopen” och ”samples” känns ju som jätteonödiga ord att använda när det faktiskt finns utmärkta svenska ord som ”verkstad” och ”varuprov”…
Jätte bra reportage Jesper, ytterligare en orsak till att besöka Florens!
Mea Culpa: Jag använder i regel de uttryck som används i branschen (där ju Sverige är väldigt påverkat av England), där används både workshop och verkstad i Sverige och jag använder båda uttrycken i texten (även om det råkade bli fler workshop just denna gång), och varuprov används knappt alls utan här säger man även i Sverige sample. Om man ska vara sådan så är det faktiskt så att jag i vissa fall favoriserar svenska uttryck som egentligen används rätt lite, exempelvis bottning som jag använder flera gånger ovan, här säger många i Sverige making, eller tåsprängning där det egentligen är vanligare även här hemma med toe spring.
Bergström: Tack så mycket!
Underbar läsning en måndagsmorgon med mörklagd kolgruva utanför fönstret! Tankarna gled iväg till en weekend i Flodens; vårsolen lyser, förmiddagsespressons arom dröjer sig kvar i munnen, jag strosar in i butiken och börjar studera utbudet…mmm…
Lasse: Stort tack!
Grym text som alltid, tack! Ska kolla upp i april.
Jon: Tackar!
Hur som, ett fint reportage *tummen upp*
Mea Culpa: Tack tack!