Reportage – Gaziano & Girling bespoke, del 3

Förra veckan hade jag min andra fitting för bespokeskorna jag beställt från brittiska Gaziano & Girling. Här en genomgång av hur den gick, plus en inblick i hur det ser ut i G&G:s ”lilla fabrik”: Daniel Wegans hem. Också en påminnelse om onsdagens Shoegazing After Work i Göteborg.

Det var för nästan ett år sedan som jag gjorde beställningen av ett par austerity brogues bespoke från Gaziano & Girling i deras butik på Savile Row (läs om det i del 1 här), och sedan hade jag en första fitting i Stockholm hos Skoaktiebolaget (läs del 2 här). Vid första fittingen var skorna ganska tydligt för tajta, så svenske Daniel Wegan som leder företagets bespokeavdelning hade en del att jobba med på lästerna. Då det redan innan var en hel del så kallade fitting pieces på lästerna (läderbitar som man limmar på och formar till) bestämde han sig för att göra nytt lästpar att utgå från, så han skickade lästerna till Hervé Brunelle i Frankrike och fick tillbaka ett nytt par helt i trä men med samma form som de modifierade lästerna hade innan. På dessa lade han sedan på en del nya fitting pieces, efter de noteringar som gjordes vid första fittingen. Han har framför allt utökat volymen kring fotens ball, dess bredaste del, och gjort mer plats för lilltårna och den inre stortåknölen. Hålfoten har tagits in en del framför allt framtill, lästens nedre kant (kallad feather edge) har flyttats in vid hälen, och sedan har mönstret ändrats lite där min relativt lågt placerade yttre knöl på anklarna gick i.

Mina ”nya” läster.

Fitting piece på hälen för tryckavlasta vid en knöl jag har där.

Under tillverkningen av fittingskorna.

Det märks direkt när jag får på mig de nya fittingskorna att passformen är betydligt bättre än första provparet. Trots att det är på kvällen efter att jag gått en hel dag runt London med redan lite ömma fötter så känns de bekväma. Kanten på utsidan av ankelknölen känns inte alls, och de sitter nästintill perfekt vid hålfoten, trots att de ser rätt breda ut där. Det är då den rätt kraftiga hälkappan går hela vägen fram under hålfoten, som den fyller ut en del och gör att det ser större ut än vad det är. Som nämns i tidigare inlägg så var det första paret medvetet gjort med ganska begränsad uppbyggnad, för att man så enkelt som möjligt skulle se hur foten trycker och var det blir veck och så vidare. Den här gången byggs de som tanken är att det färdiga paret ska göras. Gaziano & Girling skär till sina egna hälkappor för bespokeskorna från så ekgarvade kallade shoulder bends från brittiska garveriet Baker (där såväl bindsulor som slitsulor också kommer ifrån), en fördel med det är att man då kan styra storleken själva. Daniel Wegan berättar att det annars inte är ovanligt att om en kund behöver eller efterfrågar att kappan ska gå långt fram under hålfoten så flyttar man helt enkelt bara de färdiga läderhälkapporna som många använder framåt på insidan, vilket för med sig att det blir mindre av den på utsidan. För vissa kan det då bli så att foten trycks utåt när det inte finns något som tar emot på det kraftiga sätt som kapporna gör, vilket kan bli negativt ur passformssynpunkt med tiden. På mina skor konstaterar Daniel att det kommer behövas rätt långa kappor som löper längs en bra bit på utsidan och långt fram på insidan. Bara en anings mer behöver tas bort längst fram under hålfoten, annars är det riktigt bra där. Det ska också tas bort på insteget så snörningen öppnas lite mer.

Fittingskorna på fötterna.

Daniel försöker skapa sig en bild av hur de små saker som återstår för att få till passformen perfekt ska genomföras. Han förklarar hela tiden utförligt vad han tänker och varför han tänker så, så det är oerhört lärorikt en sådan här fitting. Idag förstår jag själv bättre vissa saker om mina fötter än innan jag gjorde den här beställningen från G&G.

Efter att jag haft på mig provskorna och gått runt i dem ett tag märker jag att de fortfarande är lite tajta framtill, framför allt vi vänstersidans lilltå och ytterknöl. Här markerar Daniel för att lägga på material. Dels gör han markeringar på skorna, men här har vi också mina läster på plats (de har han också börjat ta med till fittings, det förenklar arbetet för honom) så han kan markera direkt på dem vad som behöver göras. Daniel skär också som sit upp skorna vid vissa ställen för att få en ännu bättre bild av hur passformen ser ut. Han skär också av lite vid hälkappan som han hade dragit upp lite extra för att ge bra komfort för mina lite känsliga hälar, men det blev lite väl högt, så här behöver mönstret korrigeras så att övre delen bak sänks lite. Mönstret ska också justeras en aning, så vampen förlängs och tådelen kortas en aning. Det var egentligen de enda korrigeringarna som behöver göras till slutgiltiga paret. Så man vill ha det på sista fittingskorna, att det bara är mindre korrigeringar kvar.

Dags att skära. Här tas den övre delen av bakkappan av, för att se hur det känns när mönstret ändras utefter detta.

Titt-ut tårna.

På förra provparet var det en del luft nedtill vid hälen, bindsulan gick helt enkelt onödigt långt bak. Det är helt borta nu, vilket syns när bakdelen är uppskuren.

Här ser man att det bara är en ditlimmad sula och klack som används.

Som sagt så gjordes fittingen hemma hos Daniel Wegan i Kettering, Northampton. Jag var i London över helgen och tyckte det kändes roligare att åka upp och hälsa på där än att ses i G&G:s butik. Daniel Wegan har bott på lite olika ställen i Kettering sedan han kom hit för sju år sedan, nu sedan en tid bor han i en lägenhet ovanpå en liten matbutik, en kvarts promenad från centrala Kettering. Det är ytterst medvetet, då kan han banka och väsnas sent på kvällar och nätter utan att behöva oroa sig över grannar. För hans hem är nämligen mer av en verkstad än något annat. Man går upp för en liten smal trappa och kommer in direkt i köket, där möts man av en hylla med läster direkt till vänster och sedan en stor arbetsplats samt ett arkivskåp där alla mönster förvaras. Sedan är två av fyra rum i lägenheten rena verkstäder. I det ena har han en ny nåtlingssymaskin (han gör bara nåtlingar för fittingskor och liknande, företagets closers gör de riktiga ovandelarna, men han tycker det är kul lära sig den biten också) samt förvaring av material. I det andra är det två arbetsplatser för bottningsarbete, det ena för sig själv och det andra för lärlingar som ofta är där och tillbringar tid med Daniel. Även i vardagsrummet är det rätt mycket skosaker, stora plastlådor med material och gamla nåtlingar där något gått galet, hans egna skogarderob, med mera. Och i sovrummet står en bokhylla full med böcker om skotillverkning, de allra flesta av dem med många år på nacken.

Vad som möter en när man går in i lägenheten. Borde vara en matplats, men här alltså annat…

Nåtlingsrum…

…med materialförvaring.

Och så making-rummet, där lärlingen Andreas Reijers och Daniel Wegan båda håller på och arbetar.

Daniel Wegan är alltså i första hand lästmakare, och är den som träffar företagets kunder och tar mått, och sedan tillverkar lästerna för dem. Han gör också till största delen arbetet med mönstertillverkningen. Det är vad han är anställd för, det han gör under dagarna på fabriken i Kettering. För Daniel är det dock bara den ena delen, sedan jobbar han hemma på kvällar, nätter och helger med bottningsarbete (själva tillverkningen av skorna, när de sätts ihop och finish görs) för företaget, då jobbar han på frilansbasis kan man säga, och får betalt för antal par som görs. Den här delen är egentligen frivillig kan man säga, han gör det för att han vill lära sig så mycket som möjligt om skotillverkning, och kunna utvecklas maximalt så snabbt som möjligt.

Under den tid som jag är på besök hemma hos honom i Kettering är först ena lärlingen Richard Churchill på plats och arbetar på ett par skor, sedan kommer svenske Andreas Reijers över och arbetar på bottning även han. Andreas Reijers är annars anställd som bottningslärling och gör det under dagarna i fabriken, men besöker ofta Daniel på helgerna för att få extra tid att lära sig av sin mer rutinerade kollega, och själv utvecklas snabbare. Och det går bra för Andreas, han började alltså hos företaget för bara ett par månader sedan (läs en intervju med honom här) men jobbar redan med skor för kunder. Han har visserligen tränat en hel del på kvällar och helger under det dryga år han bott i England tidigare och lärt av Daniel redan då, men det är ändå rätt imponerande. Det som framför allt är nu är att Andreas är ganska långsam, han behöver lära sig att jobba snabbare, och han behöver lära sig att ta det lugnt när problem uppstår, oftast kan man lösa saker på ett bra sätt ändå. Det är därför det är extra nyttigt att jobba ihop med Daniel, då kan han få den vägledningen och tipsen direkt.
Det är ändå rätt häftigt att vi har en svensk som leder arbetet på ett av de mest välrenommerade bespokeskomakerierna i världen, och att en annan svensk är på väg in där nu också.

Daniel syr randsöm.

Andreas skär till randen vid midjan.

När man gör en smal midja med blind welt placeras randen en bit in, och sedan är randen inte tjockare än så här. Blir ganska tydligt att man inte kan göra den här typen av midja med maskinsydd avlapp.

Tools of the trade.

Tänger och sylar.

Hylla med pågående projekt.

Mycket läcker sko som ska vara visningsex, sömlös wholecut med norvegese-konstruktion på en extremt mejslad läst.

Vassa kanter.

Annan sko som kanske kan se lite märklig ut om man tittar noggrant. Det är för att det är en variant där kunden vill komma upp extra högt, så ligger en dryg centimeter tjock korklager inuti hela skon.

Shoes of the shoemaker 1, Andreas Reijers skor.

Shoes of the shoemaker 2, Daniel Wegans skor.

På onsdag ses vi alla skointresserade göteborgare igen, när det är dags för en Shoegazing After Work. Platsen är Kungstorgets Brygghus mittemot Avalon, tiden är efter klockan 17, ämnet är skor och dylikt, drycken är öl eller annat som faller i smaken. Välkomna!

Officiell bild för den här upplagan av Shoegazing AW i Gbg. Bild: Torpacosaurus