Alfred Sargent är utan tvekan det mest väletablerade märket som recenserats här, men då jag ofta får frågor från läsare som vill ha mer info om dem känns det ändå relevant. Dessutom är recensionsexemplaret som kommer från Skomaker Dagestad utrustade med en Wensum-sula, och då den här nya generationen av tunna gummisulor växer enormt i popularitet känns det intressant att prova dessa och dela erfarenheten.
For international readers, please use the translation tool available on the right hand side of the page (at the bottom on mobile phones).
FAKTA:
Märke: Alfred Sargent
Modell: Hunt (från Exclusive-serien)
Färg: Chestnut
Läst: 104
Storlek: UK10,5 F-vidd (standard)
Sula: Enkel Wensum-gummisula
Pris: 4250 NOK (ca 4500 SEK) (skorna är betalning för kommande annons)
Tillverkaren
Alfred Sargent är som sagt en mycket välkänd tillverkare, som precis som de flesta brittiska skomärken har sitt ursprung i Northampton, i den lilla staden Rushden. Det var 1899 som Alfred tillsammans med sönerna Frank och Harry startade Alfred Sargent & Sons. Idag är det fjärde generationens Sargent vid rodret, Paul Sargent, men hans tid har varit tuff. Vid slutet av 90-talet och början av 00-talet var Alfred Sargent i stora ekonomiska bekymmer, och gick i konkurs två gånger under några års tid. De här åren sargade Sargents rykte rätt ordentligt, många återförsäljare var förbannade på kraftigt försenade eller till och med uteblivna leveranser och dålig kommunikation.
Vid den sista konkursen stod Crockett & Jones redo att köpa upp Sargent-fabriken för att införliva sin egen produktion där, men tillslut kom franska Manfield-gruppen (som äger bla Bowen och har franska agenturen för Alden mfl) in och såg till att AS kunde leva vidare. De strukturerade upp företaget och fick ordning på administration och så vidare, samtidigt som Gaziano & Girling tillverkade sina skor i deras fabrik och gav ovärderlig kunskap till Sargent. Härefter stöptes Alfred Sargent om och lämnade de mer budgetbetonade skorna som man tidigare fokuserat på och lanserade, tydligt Gaziano & Girling-influerade, linjerna Exclusive och Handgrade som är skor i övre mellanpris- och premiumsegmenten. Hjärnan bakom detta var Chay Cooper (senare Wildsmith numera Crockett & Jones) ihop med Paul Sargent. Nya Alfred Sargent har sakta men säkert vunnit mark runtom i världen, och gamla återförsäljare börjar så smått våga ge sig på att sälja AS igen nu när de börjat förstå att det inte är samma dåligt skötta företag som en gång i tiden ställde till det för dem. En stor del av Sargents produktion är också för amerikanska J. Crew (här är det dock skor av lite enklare standard än nämnda seriern) som innebär en stabil basinkomst för företaget.
Beställning
Alfred Sargent är ett väletablerat märke, men som sagt så har problemen kring millenieskiftet för företaget gjort att antalet återförsäljare idag är färre runtom i världen än vad det var under 80- och 90-talen. I Sverige finns märket hos Agata Sax i Uppsala och möjligtvis på något enstaka ställe till. Dessutom har J. Lindeberg ett samarbete med företaget och släpper varje år ett antal modeller gjorda till Exclusive-standard, som dock tyvärr numera bara säljs i deras flag ship store i Stockholm. Lite märkligt, då vad jag förstått på butikspersonal på andra håll så har det ändå funnits en efterfrågan, men möjligt att marginalerna är betydligt lägre på dem och därför mindre intressanta att sälja än J. Lindebergs vanliga modeller av betydligt sämre kvalitet. Annars finns Alfred Sargent naturligtvis att köpa via nätet på flera olika håll.
Mina skor kommer från Skomaker Dagestad i Oslo, skomakaren och butiken med Nordens bredaste utbud av kvalitetsskor, som vuxit enormt de senaste åren (mer om dem kan man läsa i det här reportaget). De har ett antal make-ups unika för butiken från Exclusive-serien som alla har Wensum-sulor, mig veterligen första omgången med den typen av sula som Alfred Sargent gör. Modellerna de har är plain cap toe oxforden Armfield i svart och mörkbruna nyansen Espresso, full broguen Hunt i chestnut, och balmoral-oxforden Wilson i Vintage Cherry, alla dessa på 104-lästen med svagt fyrkantig tå. Sedan en svart wholecut med medaljong, Hurst, och svarta saddle oxforden Eton som båda är på 99-lästen med en rund tå. Utöver dessa har de också några vanliga Exclusive-modeller och modeller från Alfred Sargents nygamla Country-serie som är lite enklare i standarden överlag än Exclusive.
Om man inte har möjlighet att besöka Oslo kan man beställa från Skomaker Dagestad via mail, och de har nyligen öppnat upp en betaversion av deras nya webbshop som kommer vara igång helt och fullt till våren. I dagsläget finns bara ett begränsat utbud med skor i shopen.
Dagestad ligger i nivå med eller strax under England när det gäller priserna på Alfred Sargent. Exclusive kostar ca 4 500-4 700 SEK, och Handgrade ligger på ca 7 000 kronor. Country-serien ligger mellan 3500-4000 kronor i de flesta fallen.
Allmänt om skorna
Hunt är en klassisk full brogue i färgen chestnut, som i Alfred Sargents fall är mer av vanlig ljusbrun än det lite ljusbrunröda som ofta kallas chestnut. Den har en mild burnishing på tå och häl som inte riktigt är i nivå med exempelvis Edward Green eller Gaziano & Girling, men duglig. 104-lästen med sin svagt fyrkantiga tåform är en ganska ovanlig läst, och normalt görs Hunt på 109 som har en mandelformad tå. Wensum-gummisulan är i princip omöjlig att skilja från en lädersula från sidan, skorna är precis lika nätta som vanliga lädersulade. De levereras i skokarton med två skopåsar och en putstrasa, och jag beställde också lästade skoblock som precis som skorna är märkta med Skomaker Dagestads logotyp.
Konstruktion och material
Alfred Sargents skor är alla Goodyear-randsydda, och på Exclusive- och Handgrade-linjen är de lädersulade skorna ritsnedlagda med en rätt ordentlig ”fiddle waist” och ekgarvade sulor. Misstänker att sulorna är från brittiska Baker, då de inte känns som JR-sulor. På mina Hunt är det dock som sagt ett par Wensum-sulor, som är en tunn gummisula med ett lite räfflat mönster. Avlappssömmen är som i princip alltid när det gäller gummisulor öppen. Nu har jag bara använd skorna ett 15-20 tal gånger kanske så inte något direkt slitage på sulorna än, men enligt uppgift ska slitstyrkan vara riktigt god. Känslan är mer åt lädersulhållet än Dainite, men att gummisulor (i mitt tycke) böjer sig på ett sätt som inte känns lika naturligt som lädersulor kommer man inte ifrån. Det är dock så klart bara en smaksak om man tänker på sådant, och vilken vikt man i så fall lägger vid det.
Wensum-sulan dök upp på marknaden på allvar för ett par år sedan, och har efterföljare som Edward Greens R1-sula eller så kallade City-gummisulor som finns hos vissa tillverkare. Det handlar om tunna gummisulor, som är som en vanlig lädersula i tjocklek och utseende från sidan. Är egentligen främst vid midjan som man ser skillnad mot lädersulade, som även om den är relativt smal är svårare att jobba lika tajt mot ovanlädret som med lädersulor. De är i mitt tycke ett utmärkt alternativ istället för att sätta på gummislitsula på lädersulor, och gör sig utmärkt regniga dagar eller milda vinterdagar. De isolerar också mot kyla bättre än lädersula.
Många vittnar om en kraftigt ökad efterfrågan på Wensum-sulor och dess likar, de fyller onekligen ett tomrum mellan lädersulor och lite grövre och tyngre Dainite-sulor som stadsbor i främst norra delarna av Europa och Amerika vurmar för. I övrigt är Alfred Sargent alltid elegant och prydligt gjorda, med relativt tajta sulkanter och klack, och med läder som håller minst lika god nivå som exempelvis Crockett & Jones Benchgrade. Tåhättan är i plastmaterialet celastic, hälhättan i så kallad läderboard (sammanpressat läderslipdamm och lim).
Mitt par har utsatts för extremt hård behandling under sin korta livstid, med flera dagar i riktigt pissväder, bland annat en dag i Köpenhamn som är bland det värre jag varit med om där jag gick med totalt dyngsura skor i över tio timmar. De har dock återhämtat sig gott från allt detta, med ett undantag och det är att det bildats något mörkare ringar runt snörhålen, troligtvis efter att textilmaterial som ligger runt dem för att förstärka hålen hållit fukten längre och gjort att vattenmärkena bildats. Kommer dock mildras med användning och kräm och polish.
Jag gillar att Hunt är en full brogue med ganska skarpa konturer i mönstret, med hälkappa och vinge som har rätt kantiga hörn och går långt in mot skon och nästan möter varandra vid nedre siddelen. Det ger en karaktär åt den men på ett diskret sätt, många inte riktigt kan sätta fingret på vad som är lite annorlunda med den.
Passform
Alfred Sargent är generellt ganska standard i storleken. Då jag har lite fotproblem har jag upplevt dem som lite tajta i min vanliga storlek UK10, så här gick jag upp till 10,5 i F-vidd, standard. De är aningen långa, men i övrigt sitter de helt okej, och då fötternas bredaste del hamnar relativt rätt i förhållande till skornas flexpunkt så fungerar det. De är skapligt bekväma och gick fort att gå in.
104-lästen är inte min favorit från Alfred Sargent, den är lite tam och intetsägande i mina ögon. Jag föredrar Hunt på 109-lästen med sin mandelformade och väldigt asymmetriska tå. Det är så klart dock en smaksak.
Jämför man med referensskon Loake Aldwych på Capital-lästen så har jag ju den i storlek UK10, så blir på ett sätt lite vårt att jämföra då dessa är i annan storlek. Men de är faktiskt ganska lika varanda trots halvan i storleksskillnad, och Loake är som bekant rätt stora i storlekarna. Insteget är relativt normalt, och tåpartiet rätt rymligt.
Sammanfattning
Alfred Sargent Exclusive är en intressant serie med eleganta skor som närmast konkurrerar med Crockett & Jones Handgrade och Cheaney Imperial. Det är gediget tillverkade brittiska skor. Mina ljusbruna full brogues med tunna Wensum-gummisulan är en utmärkt sko för regniga dagar i stan, till lite mer ledig klädsel. Sulan är ett utmärkt mellanting av lädersula och Dainite-sula.
Trevlig recension. Intressant att du har gått upp en halv strl på 104-lästen. Jag kör på 8,5 som vanligt även på dessa och de passar utmärkt. Jag vet att Herrings 1966 sulor gör av Bakers of Devon, och de är som du känner till gjorda av AS. Rimligtvis borde det då vara Bakers och inte JR sulor. Hursomhelst, sulorna är riktigt bra.
Torpacosaurus: Tackar! Okej vad bra, då är det Bakers som jag trodde mao. I princip alla brittiska märken med ekgarvat kör på deras sulor, exempelvis Gaziano & Girling, Cheaney till Imperial och Church’s till Heritage-linjen. Är mig veterligen bara EG som kör JR.
Tack för en intressant artikel, som vanligt herr skoorakel. Jag har precis sålt ett par Allen Edmonds Mcallister (väl medveten om att jag är på en lägre nivå med dem) och sneglat på ett par Crocket & Jones Clifford. Nu får jag väga in AS men isf med lädersula då jag nästan aldrig använder gummisula och istället kör galoscher. Äger inga long wings så funderar även på denna modell som alternativ. I artikeln nämner du att Cooper gått från Wildsmith, tror du att det påverkar märket?
Cred för att du skriver ut att de är betalning för kommande annons. Inte för att jag annars inte skulle ha förtroende för dig som skorecensent, men öppenhet är alltid bra. Som vanligt trevlig läsning.
Daniel: Tack så mycket! Clifford är en grym full brogue, men AS Hunt är absolut en kompetent konkurrent. Är personligen inte så förtjust i longwings, så för mig hade valet varit rätt enkelt. Ja tyvärr så är Wildsmith redan lidande av det, med mkt begränsad kommunikation osv. Det är Cad & the Dandy-folket som var med vid nystarten ihop med Chay som driver det vidare, men verkar göra det lite med vänsterhanden.
Jope: Tack x2! Jo försöker hålla det öppet i de fall jag fått produkter som betalning, rabatterat eller gratis, så vet man som läsare och behöver aldrig fundera.
Har ni några tips på skomakare som sular om till Wensum?
Gaziano & Girling Ltd 😀
Markus: Bra fråga. Ingen jag vet på rak arm, men om inte annat borde flera vara intresserade av att ta in det och erbjuda dem. Är rätt många skomakare som läser bloggen, någon av dem kanske kan ge bättre svar.
Stefan: 🙂