Dags igen för lite små inspel om och från skovärlden. Idag om de evolutionära utvecklingsbekymmer våra fötter har, om tyska garverier, om tveksam marknadsföring från flera RTW-tillverkare, och om det faktum att John Lobb Ltd. inte är en del av nyrenässansen inom kvalitetsskomarknaden.
Människans problemfötter
Behandling av hälsporre. Bild: Iklinik
Väldigt många människor har stora eller små problem med sina fötter, antingen tillfälliga eller i värsta fall permanenta. Det handlar om hammartå, hälsporre, liktornar, hallux valgus, fotsvamp, plattfot, hålfotsproblem och så vidare. En del av de kan orsakas eller förvärras av dåliga skor i någon form, för trånga, för dåligt stöd med mera. Men i grund och botten beror många av problemen på evolutionen.
Människokroppen har helt enkelt fortfarande inte hunnit anpassa sig efter att gå upprätt, trots att vi haft mellan fem och sju miljoner på oss, sedan våra förfäder började gå på två ben. Men den enorma belastning som det innebär att hela kroppstyngden vilar på bara två kroppsdelar är uppenbarligen en svår nöt att knäcka. Det finns andra exempel på mänskliga problem som beror på att vi går upprätta, exempelvis hemorrojder och de problem många kvinnor brottas med när de ska föda barn.
Falsk marknadsföring från RTW-jättarna
RTW-tillverkarna lyfter gärna fram den Goodyear-randsydda tekniken som överlägsen. Bild: Grenson
Goodyear-randsydda skor vs handrandsydda skor, och skillnaderna teknikerna innebär och hur de påverkar kvaliteten, är en ständigt pågående diskussion. Att det är ett faktum att handrandsytt är den bästa tekniken för att sätta ihop en sko är det dock inget tvivel om enligt i princip alla. Det kan man dock inte tro om man läser den marknadsföring som flera stora RTW-tillverkare har. Användaren Money Well Spent på Styleforum läste igenom flera märkens hemsidor och sammanfattade följande:
Alden: ”The Goodyear-welt construction is far superior to any other shoemaking method…”
Allen Edmonds: ”…the durability of a Goodyear-welted shoe is unmatched…”
Crockett and Jones: Skriver att utvecklingen gick framåt när de började använda”the superior construction process that we use today, called Goodyear-welted.”
Grenson: ”All our shoes are Goodyear-welted….the product lasts longer than any other type of shoes.”
Red Wing: ”Even today, well over 100 years later, it’s still the sturdiest and most reliable way to finish a shoe or boot.”
Tricker’s: ”Tricker’s Goodyear-welted shoes have been made in the same traditional way since 1829.” (vilket är omöjligt då Goodyear-maskinen inte var uppfunnen förrän decennier senare, men formuleringen signalerar att kvaliteten varit intakt sedan starten.)
Rent krasst kan man kalla detta falsk marknadsföring. Spelar det någon roll då kan man fråga sig? Ja, det kan jag absolut tycka. Precis som problematiken med att man kallar Goodyear-randsydda, fabrikstillverkade skor för handgjorda (som jag var inne lite på i förra inlägget här på bloggen) så marknadsför man något som den absolut finaste konstruktionsmetoden, trots att de själva är mycket medvetna om att så inte är fallet. Den är jättebra, men inte bäst. Jag vet själv hur det var för mig, jag trodde verkligen att Goodyear-randsydda skor var det absolut bästa man kunde få tag på när jag började intressera mig för kvalitetsskor för ett antal år sedan. När jag sedan satte mig in mer i ämnet och lärde mig att det egentligen inte var fallet, utan att den ursprungliga konstruktionsmetod som Goodyear-maskinen kopierade, den handrandsydda, var ännu bättre och på flera punkter skiljer sig från maskinversionen, kände jag mig lite lurad.
Freudenberg och tyska lagarna
En prototyp till Antonio Meccariellos nya Aurum-linje gjord i svart Freudenberg-läder. (Köpguiden till Meccariello här på bloggen kommer att uppdateras med mer info om Aurum-linjen inom kort. Linjen börjar säljas tidigt i maj.) Bild (även översta): Meccariellos Tumblr
Freudenberg är förknippat med högkvalitativt, svart kalvläder. Men det som idag går under namnet Freduenberg calf är inte det anrika tyska garveri som lagt grunden för det. För ett antal år sedan la nämligen Freudenberg ner sitt garveri i Tyskland, efter att nya tyska regler för hantering av de biprodukter som bildas vid kromgarvning gjorde det ekonomiskt ohållbart att bedriva ett kromgarveri i landet, och då det länge dragits med dålig lönsamhet. ”Garvningsformeln” köptes dock av polska garveriet Weinheimer, och ett antal personer från Freudenberg flyttade till Polen och var med och byggde upp verksamheten där. Så det kalvläder som idag säljs under namnet Freudenberg är alltså från Weinheimer, och kallas egentligen bara ”Produced in Freudenberg method”, men då skotillverkarna vet att det Freduenberg är etablerat kallas det oftast bara för det. Och fortfarande är kvaliteten riktigt hög.
J. Rendenbachs sulor svårjobbade
Mycket slittålig sula från J. Rendenbach, men vissa bespokeskomakare är inte förtjusta att arbeta med den. Bild: Claymoor’s List
Vi fortsätter på temat tyska garverier. Joh. Rendenbach är världens kanske mest kända tillverkare av sulläder, och gör ekgarvade sulor som är fantastiskt slittåliga. Om det råder det inga diskussioner om. Däremot så är det ganska många bespokeskomakare som inte är förtjusta i att använda deras sulläder, då det ska vara väldigt svårt att jobba med. Många håller istället exempelvis brittiska Bakers ekgarvade sulor betydligt högre när det kommer till hur de är att handskas med under tillverkningsprocessen.
John Lobb Ltd. och utanförskapet
William Lobb, ättling till företagets grundare och numera VD för John Lobb Ltd.
När jag var i New York i höstas fick jag en pratstund med William Lobb, VD för John Lobb Ltd. (det brittiska bespokeskomakeriet som inte ingick när Hermés köpte resten av företaget på 70-talet), som var på besök i stan samtidigt. Vi pratade bland annat om nyrenässansen som kvalitetsskomarknaden genomgår just nu, och om det faktum att John Lobb Ltd. i princip står helt utanför den. De är den typen av firma som har sina gamla trogna kunder, och ungefär i samma takt som de försvinner (läs avlider) tillkommer några nya, ganska ofta söner eller sonsöner till de gamla kunderna. Men den stora krets som växer av kvalitetsskointresserade, mycket tack vare internet, är inga som kommer till John Lobb Ltd. Dels så klart för att de säljer högt prissatta bespoke-skor, men också för att de överhuvudtaget inte är en del av den internet-sfär där många andra bespoke-skomakare tar plats och blir det naturliga valet för de som är nya. Jag frågade William Lobb om de inte funderar på att försöka locka nya kunder bland annat genom de nya kanaler som internet erbjuder, och han sa att de exempelvis nu öppnat en webbshop för accessoarer och tillbehör, ett steg åt det hållet, men exempelvis ett officiellt Instagram-konto lät det som att vi får vänta på.
Angående den falska marknadsföringen ovan skulle tillverkarna relativt enkelt kunna komma undan med det om de bara la till ordet massproducerat, storskalig produktion, eller liknande i sin marknadsföring. Den handrandsydda konstruktionen är givetvis överlägsen rent tekniskt, men den Goodyear randsydda konstruktionen är överlägsen för storskalig produktion.
Jag tror de flesta förstår att även Alden, Tricker’s och övriga tillverkare lever på stora volymer för att få god lönsamhet. Det är inget fel alls med det, tvärt om. Varje par Tricker’s som ersätter ett par Converse bör väl ses som positivt 🙂
Förvirringen runt namnet John Lobb vore möjligen ett bra ämne för ett inlägg. Jag blir fortfarande inte helt klok på hur det ligger till. Mycket av det som står på internet – t ex på Wikipedia – har dessutom stora brister. Jag har förstått att Hermes köpte John Lobbs RTW-tillverkning på 70-talet och under namnet John Lobb tillverkar RTW-skor i Northampton, samt att dessa skor även brukar kallas John Lobb Paris. Jag har även förstått det som att bespokedelen blev kvar hos familjen Lobb, med högkvarter på St James Street i London. Samtidigt säljer väl även St James-John Lobb rtw-skor eller? Var tillverkas de? Och John Lobb Paris har ju också bespoke. Som verkar tillverkas i Frankrike? Som de marknadsför med en 150-årig historia av bespoke-skor. Hur kan det komma sig att Hermes inte köpte hela klabbet med varumärke och allt? Att en gång för alla reda ut denna härva vore onekligen en välgärning.
Lano: Jo det kan man tycka, men massproduktionen är generellt ingenting dessa tillverkare stoltserar med, utan många vill hellre ge den lilla genuina, workshop-aktiga känslan. Sedan är det defintivt så att Goodyear-konstruktionen är en förutsättning för storskalig produktion, och det handlar inte om att det är en dålig konstruktionsmetod, tvärtom, problemet är att den marknadsförs som den absolut bästa och som handgjord när den inte är det.
Anders: Det är inte så komplicerat egentligen. Hermés köpte 1976 rättigheterna till namnet John Lobb och hela företaget, förutom det ursprungliga bespoke-skomakeriet på St James-street i London, som fortsatt var i familjen Lobbs ägo. Hermés-företaget heter John Lobb Paris, brittiska bespokeskomakeriet heter John Lobb Ltd. (även kallat John Lobb Bootmaker).
John Lobb Paris driver fabriken i Northampton som tillverkar alla RTW-skor, och har en egen bespoke-avdelning i Paris.
John Lobb Ltd. tillverkar bara bespokeskor (att de har modeller och läster som de visar upp på hemsidan är inget konstigt, det har många bespokeskomakare, som utgångspunkt för kunderna. Sen kan man alltid anpassa mer eller mindre fritt.)
John Lobb-familjen ville behålla sin huvudverksamhet och därför förhandlade man fram den här lösningen, när Hermés kom och ville köpa klabbet.
Tack för klargörandet! 🙂
Apropå Goodyear. Nåväl, om nu min skräddare tar fram maskinen för att sy mina byxor så anser jag dem inte mindre hantverksgjorda än om han skulle sitta och sy de långa byxsömmarna för hand. I vissa fall är ju maskinsöm överlägsen, det kan väl alla vara överens om. Detta gäller även skor förstås.
Gert: Absolut är det så att maskinsömnad har sina fördelar i vissa fall (när det gäller skor sys exempelvis i princip alla ovanläder med maskin, av just den anledningen). Sen skulle jag definitivt säga att det är mindre hantverk bakom ett par maskinsydda byxor jämfört med handsydda, utan tvekan.
Men, nu handlade det ju om randsömmen, och som jag skrivit om många gånger här på bloggen (senast i det här inlägget för ett par veckor sedan: https://shoegazing.se/2014/03/23/guide-omsulningar-och-klackning/ ) så är det stora konstruktionsmässiga skillnader på en maskinsydd Goodyear-konstruktion och en handrandsydd sko. Så nej, du har tyvärr fel, det finns inga tvivel om att en handrandsydd sko är bättre än en Goodyear-randsydd, även om båda fortfarande är bra.