I Osaka, Japan, har Akiyoshi Nishiyama från Ann Bespoke skapat ett skomärke med en distinkt unik personlig karaktär – utan att ha en egen husstil, åtminstone enligt honom själv. Skor som jag har beundrat i många år. För några veckor sedan fick jag äntligen se dem personligen, och ha ett samtal med mannen bakom dem.
Snygg och clean finish. Anilinfärgad boxkalv och olika präglade och naturlig grain-läder. Fokus på halvformella till casial make-ups. Välbalanserade läster. Fyra meningar som beskriver Ann Bespoke. Kanske låter det inte så speciellt en och en, men om man sätter ihop dem alla på samma sätt som Akiyoshi Nishiyama gör så får man något speciellt. Det är inte skor som skriker åt dig, de lockar mer in dig och sedan har du svårt att titta bort.
Ett bord med samples i hans showroom.
Full strap loafers, en av Ann Bespoke’s mest populära modeller.
Akiyoshi Nishiyama.
En våning upp i en ganska anonym byggnad nära Shin-Osaka Station har 39-årige Akiyoshi Nishiyama, eller Aki som han kallas, sitt kombinerade showroom och verkstad. Nästa år firar märket sitt tioårsjubileum. Som ofta är fallet var det dock inte givet att Aki skulle bli bespokeskomakare. Hans intresse var mer inriktat på mode, och när han var 20 år gammal började han läsa till textilekonom för att göra karriär inom modebranschen.
Som hobby tillverkade han läderaccessoarer på sin fritid och insåg att tiden gick snabbare när han arbetade med händerna.
– Eftersom jag också hade ett skointresse började jag undersöka hur skor tillverkades och fick upp ögonen för detta område, säger Aki.
Så när han hade avslutat textilekonomutbildning började han arbeta för det Osaka-baserade skoföretaget Bamkifu. Han gjorde en del lästillverkning men främst bottning, som gjordes med maskiner.
En riktigt vacker austerity brogue.
Engelsk mjukt fyrkantig tå.
Distinkt grain-läder.
Klassisk sulfinish.
Toppklass-finish.
Nätt klack.
En av hans kollegor på den tiden går numera under namnet Yuriko Kawaguchi, hon är gift med Shoji Kawaguchi och tillsammans driver de det bespokemärket Marquess Shoemaker. Yuriko hade varit i England och arbetat inom skobranschen där, och Aki blev mycket inspirerad av hennes berättelser. Han ville också åka utomlands och lära sig att tillverka skor för hand. Yuriko hjälpte honom att skicka brev till tillverkare i Italien, Frankrike och England, och han fick en inbjudan att komma och arbeta för George Cleverley.
– Efter bara några veckor var jag på väg till London. Men jag var inte tillräckligt skicklig, det insåg både de och jag, så det gick inte, säger Aki.
Istället hamnade han hos den mindre kända Londonbaserade bespokeskomakaren Jason Amesbury, där han fick prova på lite av varje. Nu var det ingen tvekan om att det var bespokeskomakare han ville bli. Efter sex månader i London 2009 behövde han åka tillbaka till Japan för att göra en ordentlig visumansökan. Den avslogs i första omgången, så han tillbringade lite mer än ett år i Osaka igen. Han arbetade på en vintageklädesbutik där han blev nära vän med sin kollega Akira Tani. De som läst min artikel om Akira känner redan till den här historien från hans synvinkel, hur Akiyoshi Nishiyama var den som inspirerade honom att börja med skotillverkning och hur de arbetade tillsammans med att tillverka skor under det här året. Akira åkte sedan till Florens och slutade arbeta för Stefano Bemer, tills han startade sitt eget varumärke i den italienska staden för ett par år sedan.
För Akiyoshis del så var han tillbaka i London och Jason Amesbury igen 2011 och fortsatte att lära sig de olika färdigheterna inom skotillverkning, den här gången med fokus på lästtillverkning. För att tjäna pengar gjorde han också frilansjobb för Foster & Son och John Lobb, främst reparationer men efter en tid även nya skor.
– Efter två år i London skulle jag åka tillbaka till Japan. Planen var att starta ett märke tillsammans med Akira, men han hade bosatt sig i Florens och ville stanna där.
Så i stället startade han sitt eget märke: Ann Bespoke.
När Aki tillverkar läster börjar han ibland från ett träblock, ibland från en grovt svarvad läst, ibland från gamla färdiga läster.
Bänk för lästtillverkning, som han har i ett separat rum för att hålla dammet borta från resten av verkstaden.
Verktyg.
Läder-swatches.
Provskor. Vanligtvis gör han en fitting, men fler om det behövs.
Företaget lanserades 2013 och fick sitt namn efter hans kalligrafilärare Ann. Ungefär som kalligrafins flytande teknik närmade han sig skomakeriet tillsammans med Ann. När jag ber Aki beskriva Anns stil sitter han tyst i en minut och säger sedan:
– Jag tror inte att jag har någon husstil. Jag antar att min bas är från engelsk bespoke, men jag har till exempel ingen masterläst eller något sådant, och jag tänker inte på mitt skapande på det sättet.
För någon som tittar på hans skor utifrån är de fyra meningarna i början en bra beskrivning, tycker jag. Det faktum att han köper mycket läder tillsammans med Akira Tani, att de har arbetat tillsammans en gång i tiden och att de fortfarande utbyter många idéer med varandra gör att man ser många likheter mellan deras skor. De har samma avslappnade, klassiska men ändå avslappnade stil, men medan Akira Tani har sin bas i traditionell italiensk design har Ann Bespoke sin i brittisk stil. De två vännerna träffas fortfarande varje gång Akira Tani är i Japan på trunk shows och Akiyoshi har besökt Florens. Så även om det gemensamma märket aldrig blev verklighet är de fortfarande nära varandra och deras resor i skovärlden följer varandra.
Loafers på läst med rund tå.
Tillverkade med square-midjekant på utsidan och en insida, men som ändå är extremt tajt skuren.
Här är en närmare titt på insidan av midjan. Fungerar perfekt på den här typen av sko.
Grövre Scotch grain.
Sulan.
Det är inte bara jag som uppskattar Anns skor. Relativt snabbt hittade märket en solid kundbas, och innan Covid bestod dem till hälften av inhemska kunder, hälften internationella, och hälften av dem var affärsmän, hälften entreprenörer, för att göra en snabb generalisering. Han brukade åka till Singapore och Hongkong två gånger om året, vilket han har för avsikt att återuppta nu när saker och ting öppnas upp igen.
Han använder sig av en nåtlare i Nara som gör ovanlädren, en stad nära Osaka, men i övrigt gör han allting själv. Det innebär att produktionen är liten, mellan 20-30 par per år.
– Jag är ingen snabb arbetare, bara underdelen tar kanske 50-60 timmar, men det går inte att skynda sig så mycket mer. Och det är bra, jag är nöjd med hur verksamheten går. Den gick ner under pandemin förstås, men nu är den tillbaka till något slags normal igen, även om jag för närvarande har en större mängd japanska kunder.
Priserna börjar på cirka 27 000 kronot (363 000 yen) inklusive lästade skoblock, väntetiden är 12-14 månader.
– Jag har funderat på att få några MTO-modeller på plats, med lite mer frilansarbete som används för dem. Vi får se om jag kan få det på plats.
Pinnar ovanläder.
Pinningstångoch spikar.
Färdiga ovanläder.
Förpinnade ovanläder med förstyvningar som väntar på att arbetas in.
Här har en del av bottningen utförts, nästa steg är yttersula.
Coola gröna wingtip loafers.
Fina sömmar.
Punched cap toe derby med något bredare sulkant.
En semi brogue oxford i mörkbrun boxkalv.
Mjukt fyrkantig tå.
Insidan.
De något överdimensionerade broguehålen ger den karaktär.
Hylla med provskor och pågående arbeten.
Väg med läster.
Grovt svarvade läster och mer.
Svart wingtip.
Svart plain toe derby av smalare typ.
Hatch grain quarter brogue.
Svart ridge fiddle back-midja.
