Sedan 15-20 år tillbaka har utvecklingen för den klassiska kvalitetsskomarknaden gått stadigt uppåt, och de senaste åren har fabrikerna gått på högvarv, mängder med nya märken har dykt upp på marknaden, och antalet butiker som säljer skotypen är fler än på många decennier. Mycket talar dock för att tuffare tider väntar för branschen.
Jag har många gånger skrivit om hur hur höjdpunkten för skosfären skedde kring förra sekelskiftet och första halvan av 1900-talet. Hantverket bland bespokeskomakare var på en mycket hög nivå, fabrikerna vältrimmade med stora resurser och ambitioner, materialet höll toppnivå. Av många anledningar är det sannolikt så att vi aldrig kommer att få uppleva en skobransch på den nivån igen. Men som sagt så har det de senaste två decennierna varit en nyrenässans för branschen. En symbios av ett bredare intresse för klassisk stil, hantverk och traditionella konstruktionsmetoder, kvalitetsfokus mot slit och släng, och ett internet och sedermera sociala medier som möjliggjort spridning av både inspiration och försäljning över hela världen på väldigt enkla sätt.
Det är verkligen en fantastisk tid att vara kvalitetsskointresserad. Bara i lilla Sverige har vi idag ett mycket stort utbud av olika märken, också utanför de största städerna i många fall, bra nätbutiker, och vi har flera svenska märken. Men – nu är det en hel del som tyder på att andra tider är på ingång. Jag har pratat med många i branschen, både i Sverige och utomlands och från olika typer av verksamheter, och den genomgående känslan är att även om inte alla har börjat märka av tuffare tider ännu, så tror man att de är på ingång.
Den främsta anledningen till det är en ökande konkurrens. Det är naturligtvis så att många har sett att intresset för klassiska skor varit stort och sett en möjlighet att starta ett märke, en fysisk butik eller nätbutik, plus så klart att ju fler som är intresserade av något desto fler vill jobba med det också. Det skede vi verkar vara inne i nu är att antalet märken och återförsäljare vuxit snabbare än vad antalet kunder har. Skulle inte säga att marknaden är mättad, men det råder hård konkurrens.
Man kan ta utbudet av bespokeskor för Hong Kong som ett exempel. Trots att det är en av världens starkaste marknader, så blir det tuff kamp om kunderna när det utöver de som redan verkar här kommer flera bespokeskomakare i månaden till staden för trunk shows, vilket är fallet nuförtiden. Allra hårdast är konkurrensen så klart bland återförsäljare på nätet, även om det också är där du har potential att nå flest kunder.
Det här läget sammanfaller nu också med att den glödande högkonjunktur som vi varit inne i är på väg att mattas av. Räntor går upp (om än från mycket låga nivåer), osäkerheten på de ekonomiska marknaderna växer, vilket sprider sig ut i befolkningen. Att vi både nationellt och globalt är på väg in i en lågkonjunktur verkar de flesta kunniga vara överens om, diskussionen handlar mer om hur kraftig dippen kan tänkas bli. Tecken som att den gångna vintern varit tuff för väldigt många återförsäljare av fina skor runtom i världen kan också ses som en varningssignal. Vi vet inte heller om den relativt breda boom som varit för ”menswear” överlag kommer att hålla i sig, det är sannolikt att åtminstone bland de bredare lagren kommer man att gå vidare mot något nytt, så som det i regel fungerar inom modesfären, även om en grupp som är betydligt större än den var för 20 år sedan säkerligen kommer frottera sig vidare.
För skomärken och återförsäljare är det sannolikt några års kamp med varandra som väntar, där flera kommer att sållas bort längs vägen. De med bäst erbjudande kommer att klara sig genom detta, och komma ut starkare på andra sidan. Det behöver inte bli någon djup kris för branschen som sådan, det handlar om att den stabila uppgång som varit sannolikt bryts, för en mindre lysande marknad.
För oss kunder är det dock skördetid. Utbudet är stort i princip för alla prisklasser och typer av klassiska skor. Vi kommer få se regelbundna, rätt ordentliga reor från flera av dessa som kämpar. Och vi kan räkna med att få bra valuta för pengarna, när prissättningen kommer att vara en av de variabler som märken och återförsäljare kommer konkurrera med.
Verkligen synd att framtiden kan bli sådan som du skriver om!
Efter att ha kikat på den tyska marknaden med sina flera, men små skomakerier för skräddarsydda skor, och sin skolutbildning för att bli skomakare, undrar jag om det inte är två olika branscher:
* en för helt skräddarsydda skor med väntetider ibland på flera år
* en RTW-bransch
och det är den senare branschen som kommer att få problem?
Sigurd R,
Som du är inne på bespoke tänker jag har föga att göra med en anträngd generell marknad, även om det naturligtvis kan uppstå hård kamp om kunder likt fenomenet Jesper beskriver i Hong Kong. Det tar massivt med år att att bli en duktig hantverkare. År att bygga ett kundunderlag och rykte. Lång tid att tillverka ett enda par skor. För mindre firmor tror jag inte att marginalerna är supertilltagna även om en utomstående tycker att det är hisknande summor som betalas för ett par skor. Då det är just ett hantverk går det inte att bara kasta in anställda från gatan för att öka produktion även om du har efterfrågan då detta sänker kvalité. Snarare att du lever på ett arbete till nästa då du kan sonika inte kan ta genvägar.
Bygger du en sjuk renommé antar jag att du teoretiskt kan begära vad du önskar ur en målgruppen vilken kan betala fantasisummor för ett par skor i linje med tillgång och efterfrågan och vidare ha flerårslånga köer för beställning. Men jag antar att det hindras av någon form av sund konkurrens och det faktum att vi människor har rätt begränsad uthållighet.
Sigurd R och Nicholas: Observera nu att det inte är någon jättekris jag förutspår, utan mer att den stadiga uppgång vi sett kommer att avta, och att vi kan vänta en viss tillbakagång. Har förtydligat det lite ovan så inte missförstås.
Gällande bespoke kontra RTW så är det absolut olika saker, som dock hänger samman på många sätt, och de lite tuffare tiderna gäller även på bespoke-sidan. Där vet man ex att lågkonjunkturer påverkar den marknaden rätt tydligt, då bespokeskor är något man tidigt väljer bort när det börjar bli lite stramare ekonomiska tider, i en del av den grupp som köper den typen av skor.
Mye spennende i det du skriver, Jesper.
Jeg tror det er mye sunn konkurranse mellom utsalgssteder nå, men setter spørsmålstegn ved at leverandørene selv setter opp nettbutikker og selger sko til vilkår det er vanskelig å konkurrere med. Spesielt når flere av leverandørene på markedet tilbyr sko til priser under deres egne anbefalte utsalgspriser. Blir nok mer og mer private labels fremover.
Jeg håper enkelte leverandører går skikkelig på ræva. Er ikke til å stikke under stolen at noen britiske leverandører har mistet mange forhandlere på slik oppførsel.
Jeg tror også aktører med dårlig økonomi vil slite med å få det til å gå rundt, og det blir hard kamp om kundene. De som har noe unikt og klarer å styre godt vil overleve, og ende opp med gode muligheter. Kanskje det bare er en sunn korreksjon?
Stefan: Tack! Ja, det kan absolut ligga lite i att man kan se det som sund konkurrens som bland annat kan tänkas rätta till vissa skevheter som kunde vuxit sig ännu större. Och absolut så att man ser att det blir mer Private Label, och att tillverkarna försöker sälja mer själva, i strävan efter ökade marginaler. Är synd, jag tror att symbios mellan återförsäljare och tillverkare kan fungera mycket väl och gynna båda sidor starkt om det görs på rätt sätt från båda håll, så att säga.
Jag lyssnade på nyheterna idag om det som händer i Kina med presidenten som snart kommer att få sitta livet ut genom grundlagsändring, och de nämnde att 130 miljoner resor utomlands gjorde kineserna 2017. Den växande medelklassen kräver bra luft, bra mat, och vill resa.
Det jag tänker på är att om bara någon promille av kineserna börjar köpa bespokeskor från västvärlden, så kommer nog inte en lågkonjunktur märkas av så mycket.
Eller om indierna börjar intressera sig mer för västs skor…
Men det kan ju även bli så att Kina och Indien börjar tillverka skräddarsytt till sina landsmän, och kanske även för oss i väst.
Om man nu kan säga öst och väst fortfarande.
Min gissning var att den här artikeln skulle handla om just läder. Jag kan tänka mig att det på sikt kommer bli både dyrare och svårare att få tag i.
Hur resonerar ni kring det? Priserna har redan skenat i bra mycket högre takt än rådande inflation.
En svaghet jag noterat när återförsäljarledet kapats är att goda kunskaper att tillverka skor inte nödvändigtvis är en synonymt till goda kunskaper avseende kundkontakt. Även om du har en god produkt kan detta vara otillräckligt bland en krävande kundkrets i en konkurrensutsatt marknad. Carmina får ju en och annan snyting av kunder i samband med direktkontakt mellan parter.
Sigurd R: Kinesiska marknaden är viktig för många RTW-tillverkare och bespokeskomakare, men även där råder konkurrens, ex i Shanghai har många herrekiperingar och butiker för klassiska skor öppnat.
Crippa: Ja ökande läderpriser och svårare få tag på bra material har varit verklighet i ganska många år nu, skrivit om det i flera sammanhang. Framför allt tror jag att svårigheten att hitta bra material kommer vara utmaningen, även om läderpriserna går upp är det inte det som kommer vara vad som kan kännas av mest, tror jag.
Nicholas: Det kan nog variera väldigt mycket, och i de flesta fall tar man ju in folk som ska kunna kundkontakten även hos tillverkarna, så ingen skillnad i det nödvändigtvis på pappret iaf.
Jag tror att det viktiga här är att definiera vem det blir tuffare tider för. Om det blir tuffare tider för de befintliga aktörerna på markanaden får mer konkurrens, så är det bara bra för oss konsumenter. Det leder till lägre priser och större utbud. Men om det är tuffare tider för att kundvolymen sjunker, pga att alla nu ska ha Balenciaga-snekaers, så är det nog rätt illa för både branschen och konsumenterna som blir kvar. Misstänker att kvalitetsskor inte heller är alltför konjunkturberoende. De flesta som köper dyra skor är nog inte så konjunkturkänsliga.
Det som kommer bli tufft för återförsäljarna är nog att #menswear-trenden varit döende under ganska många år.
@Jesper,
Sant. Nu när jag tänker efter är det företrädesvis A. M. samt Vass vilka lyfts fram som något problematiska vid direktkontakt utöver nämnda Carmina. Carmina tror jag expanderar lite för fort samt som bekant förlorat någon stor återförsäljare till förmån för egna verksamheten och kanske inte har hunnit anpassat sig till nytt formatet full ut.
Vass fick jag intrycket vara underdimensionerade för att hantera kundkontakt – bekräftades indirekt av butikspersonal vilka beskrev att fördröjningar i kontakt inte tycks vara helt ovanlig – då de hade upp mot 70 mejl/dag. Har även läst att det kan vara svårt med respons vid kontakt med AM. I samtliga fall svårt att veta hur representativa dessa siffror är dock, kan röra sig om några enstaka vilka framstår som många när det beskrivs på SF. Då båda dessa är handrandsydda kanske de ändå ligger mot maxkapacitet i produktion och ändå inte kan leverera med högre frekvens.
Omformulerar mig lite avseende Vass, åtminstone vid tillfällen vara på gränsen till underdimensionerade. Men oaktat år ju såväl AM som Vass tillverkare vilka arbetar mot återförsäljare. Intressant att veta vilken väg Carmina kommer att ta.
PELLEFANT,
Tror som Jesper skriver att det snarare är antalet aktörer (tillverkare och återförsäljare) som ökat i större takt än vad kundunderlaget gjort.
Vore intressant att se årsredovisningar för ovanstående företag. De skulle säga om det finns pengar i kassan och omsättning och vinst mm.
Pellefant: Vet inte hur noga du läste artikeln, men det mesta av det du nämner tas upp i den. Som Nicholas skriver ovan, antalet aktörer ökar snabbare än kunderna, vilket gör det tufft för både gamla och nya. Tar också upp #menswear-trenden som verkar falna (att den skulle varit ”döende under ganska många år” har jag dock svårt se, du får gärna motivera varför det skulle vara så?).
Nicholas: Att kundservicen kan halta hos sådana som Vass och Antonio Meccariello är garanterat till stor del på grund av resursbrist.
Sigurd: Någon får göra lite research och sätta samman en lista 🙂
Pellefant :
Jeg tror definitivt kvalitetssko er følsomt for konjunkturer, som all annen ”luksus”.
Fordelen for forhandlere er at de kan være mer fleksible med tanke på vareutvalg enn et utsalgssted for et merke. Det blir vanskelig for for eksempel Edward Green å plutselig tilpasse seg nye forutsetninger i markedet. De leverer kun én type sko i et pris segment.
Det er mye mer spennende med butikker som har litt forskjellig, og setter sammen vareutvalget litt forskjellig. Som for eksempel United Arrows/Beams/Tomorrowland i Japan, og ikke minst skoaktiebolaget i Sverige. Det å sette sammen vareutvalget var også noe av det mest spennende med å jobbe hos Dagestad i Oslo.