Guide – Den japanska kvalitetsskomarknaden

Japan är kvalitetsskovärldens enskilt viktigaste marknad, en marknad som på många sätt skiljer sig markant mot övriga världens. Här finns fler europeiska och amerikanska kvalitetsskomärken samlade än i något annat land, samtidigt som det finns en uppsjö av inhemska märken inom både RTW, MTO och bespoke som bara säljs i Japan. Men det är också en tuff marknad på många sätt. Shoegazing ger en överblick över den japanska kvalitetsskomarknaden.

 

Allmän bakgrund

De flesta med ett större intresse för traditionellt konstruerade kvalitetsskor har förstått att Japan är speciellt, och känner till ett antal japanska tillverkare. Det är dock många som inte förstått vidden av hur det ser ut i landet. För att nämna några saker så är avdelningen för kvalitetsskor på Men’s Isetan (ett varuhus helt inriktat på herrmode, som ligger i anslutning till Isetans huvudvaruhus i Tokyo) lika stort som en H&M-butik, och det finns över 50 japanska bespoketillverkare och drygt 25 japanska RTW-märken som i princip bara säljs i hemlandet. En av världens kanske bättre skobutikskedjor är annars World Footwear Gallery, som har tre butiker i Tokyo, där ett stort antal av landets många tillverkare finns representerade i det fasta utbudet eller på de regelbundna trunk shows som hålls. Det är också långt ifrån bara i Tokyo som det finns stort utbud av skor, både butiker och tillverkare finns runt om i landet.

 

 

Japan har en anrik inhemsk tradition med kvalitetsskotillverkning, med flera märken som precis som i väst inledde sin verksamhet på 1800-talet. Historien är på många sätt rätt lik Europas eller USA:s, med stor och bred tillverkning under första halvan av 1900-talet, många som försvann under andra halvan av samma århundrade när skotypen såldes allt mindre, och sedan med en ordentlig uppgång sedan millenieskiftet ungefär. Trots den inhemska historien är fascinationen för skor från framför allt Europa men även USA och de märken och bespokeskomakare som finns här enormt stor. Trots att priserna för västerländska skor är väldigt höga på grund av importavgifter, så säljer de bra, och en stor del av japanska bespokeskomakare är tränade i Europa. Det finns lite förenklat två falanger, där ena är de som är skolade i England och den andra de italienskt utbildade skomakarna (med viss spänning mellan dessa). Och man ska vara medveten om att många av de frilansbespokeskomakare som gör jobb åt bespokehusen i London och Paris är japaner, som jobbar där i det dolda. För många europeiska tillverkare betyder den japanska marknaden mycket och det är inte ovanligt att kvalitetskontrollen är högre på det som ska till Japan, delvis på grund av kräsna kunder och då priserna är högre. De flesta har egna japanska agenter, och att komma in på Isetan är oerhört stort för både europeiska och japanska märken.

 

Bespoke/semi-bespoke/MTO

Som sagt så finns det alltså över 50 etablerade bespoketillverkare i Japan, och till den listan läggs det nya med jämna mellanrum. Det är lätt att tro att det är lönsamt att vara bespokeskomakare i Japan, men det är precis tvärtom (precis som i övriga världen, det är egentligen ingen som idag lyckas med att tjäna mycket pengar på bespoketillverkning även om vissa går plus, inte ens Berluti, John Lobb Ltd. eller John Lobb Paris). Då många japanska bespokeskomakare är oerhört noggranna och rent krasst lägger ner alldeles för mycket tid på varje par skor, tjänar de väldigt dåligt. Plus att efterfrågan faktiskt är mindre än utbudet, just på grund av att det finns så himla många bespokeskomakare. Och de konkurrerar också med många av de europeiska husen som regelbundet besöker landet, och ofta har ganska gott om kunder, trots att ett par bespokeskor som kostar drygt 30 000 SEK i Europa går på ca 50 000 i Japan på grund av importskatterna.
De flesta japanska skomakarna är ekonomiskt stöttade av släktingar eller liknande, framför allt inledningsvis i karriären under lärlingskapet (som sagt genomförs det ofta i Europa hos etablerade bespokeskomakare här, och många går också på skolor som vid London College of Fashion, Sarteco Fashion School i Napoli eller dylikt) och de första åren inom yrket (många bor hemma hos sina föräldrar). Och för många slutar äventyret redan efter några år, det håller inte ekonomiskt och de får ge upp drömmen om att leva som beställningsskomakare.

 

 

När du är ny som bespokeskomakare i Japan kan du inte ta betalt mer än kanske max 20 000 SEK för ett par, och då kvalitetskraven är så höga lägger många över 100 timmar på ett par. Då blir det inte mycket över att leva på. Som exempel kan vi ta Marquess, som är Shoji Kawaguchi (lästtillverkning, bottning, finishing) och hans fru Yuriko (mönster, tillskärning, nåtling) som lägger ner sammanlagt omkring 120 timmar på ett par, som de tidigare tog 25 000 SEK för. Det innebär ca 150 kr/timmen för båda två att dela på. Nu sedan Shoji lämnat sitt jobb som frilans för Gaziano & Girling och fokuserar enbart på egna märket har de kunnat höja priserna något (ca 30 000 kr), men fortfarande alltså riktigt låga inkomster i ett Japan som är relativt dyrt att leva i. Då rankas ändå Marquess som en av de absolut bästa tillverkarna, med enormt hög nivå på nåtling och bottning.

Den ende japanen som egentligen tjänar bra pengar på bespokeskotillverkning är mytomspunna Hidetaka Fukaya. Han verkar visserligen från Florens men har Japan som en viktig marknad, där hans skor börjar på 60 000 SEK (lägre pris i Europa dock). Det är mer eller mindre konstverk, handmålade detaljer, skor som ofta är oerhört sköra och kanske inte överdrivet praktiska. Italiensk-talande Hidetaka Fukaya har byggt lite av en rock’n’roll myt kring sig själv med mycket alkohol och jetsetliv. Myten kring sig gör att han kan ha gratisarbetande folk som jobbar och lär av honom i hans workshop, vilket också bidrar till att han kan tjäna pengar. Lite som Roberto Ugolini som dock använder detta främst till att kunna hålla nere priserna. Hidetaka Fukaya gör dock också MTO- och RTW-skor åt främst japanska marknaden, det är de som säljs under hans eget namn, bespokeskorna säljs under märket Il Micio (japaner gillar det upplägget av någon anledning, Koji Suzuki kallar sina bespoke för Spigola exempelvis).

 

 

Andra välkända japanska bespokeskomakare som precis nämnda Koji Suzuki och Yohei Fukuda tjänar inte jättemycket på bespokeskotillverkningen, där är det främst just semi-bespoke och MTO som är inkomstkällorna. Skor som görs med vissa modifieringar på standardläster eller bara standardläster med modifieringar av modeller. Dessa görs av ett mindre antal anställda i respektives workshops, och håller inte samma nivå som deras bespokeskor. Här finns bättre möjlighet att få lite mer marginaler. Man erbjuder lite olika varianter beroende på tillverkare. Exempelvis Yohei Fukuda har rätt strikt vilka modeller som görs även för MTO, för att få effektivitet i produktionen. Men han erbjuder också semi-bespoke för 18 000 SEK utan fittings, gjorda till ungefär samma nivå som hans bespoke-skor. De allra flesta MTO-skorna är även de handrandsydda, även om det är rätt vanligt att avlappssömmen på dem sys med maskin, till skillnad mot för hand på bespoke.

Andra bespoke-, semi-bespoke- och MTO-tillverkare som är relativt välkända utanför Japan är exempelvis Guild of Crafts (alias för Chihiro Yamaguchi) som ligger väldigt högt i pris, Il Quadrifoglio som gör väldigt nätta skor med smala midjor och små, ganska höga klackar, och Hiro Yanagimachi som ska vara väldigt duktig på passform och som har ett lite annorlunda formspråk med ganska runda läster. En annan värd att nämna är TYE Shoemaker (Tsuyoshi Ohno) som har en fantastisk nåtlare som gör mycket imponerande ovanläder. Bakom märket Main d’Or ligger Eiji Murata som gör mycket eleganta skor, ibland med nästan överdriven glans på exempelvis sulorna, men nivån på hantverket ska ändå vara hög.

 

 

Det går att hålla på hur länge som helst. Värt att veta är dock att allt är inte guld som glimmar. I princip alla bilder du ser på japanska bespokeskor är fantastiskt imponerande, men enligt de som kan ämnet betydligt bättre än jag och som närstuderat många av de japanska bespokemakarnas skor så är det i många fall inte så fantastiskt när man tittar noga. Det är ibland väldigt blanka ytor och tajta midjor, men gjort på ibland inte hundraprocentigt sätt.
Sedan är också en anledning till att japanska marknaden är tuff kunderna. Japaner har ofta extremt höga krav och kan vara väldigt oresonliga, vilket ställer till problem och orsakar stor press på många bespokeskomakare.
Med det sagt så är det fortfarande så att mycket av det bästa som görs i skoväg idag görs på öarna där ute i Stilla Havet.

 

RTW

Den inhemska RTW-marknaden är som sagt väldigt bra när det gäller kvalitetsskor. Nästan alla märken finns bara i Japan, och är därför mer eller mindre okända i Europa, trots att kvaliteten ofta är rätt hög och priserna i nivå med eller till och med lägre än här i Europa eller USA. Det finns märken som Regal som är jättar, en gång i tiden välkända för enbart högkvalitativa skor men idag säljer de mer av billigare skräpskor. Dock har de fortfarande (till skillnad mot exempelvis amerikanska ekvivalensen Florsheim) behållit finare serier med schyssta kvalitetsskor, och erbjuder till och med bespoke (om än i lite simplare form) i deras huvudbutik i Tokyo.

 

 

En av de starkast lysande stjärnorna på japanska RTW-himlen just nu är Miyagi Kagyo som gör Goodyear-randsydda skor med mycket brittiska influenser i några olika prisklasser, där topplinjen för ca 3200 SEK i inhemska magasin jämförs med brittiska premiummärken som Edward Green och Gaziano & Girling (och här gör man mer än bara inspekterar dem och bär dem en tid, i exempelvis LAST-magazine och Men’s Ex plockas skorna ofta isär fullständigt och bedöms av experter). Nu har japanska tidningar visserligen en tendens att övervärdera landets egna produkter, lite som att svenska tidningar i alltid öser beröm över precis allt Volvo gör, men även från mer opartiska källor är utlåtandet att det är väldigt mycket skor för pengarna.

En annan väldigt intressant RTW-aktör är Union Imperial, vars skor uteslutande är handrandsydda med läder från franska garveriet D’Annonay (de flesta japanska tillverkare, framför allt bespoke men även ner på RTW använder europeiskt läder). Deras billigaste linje börjar på drygt 2000 SEK och tillverkas i Kina, sedan har de en mellanlinje som görs delvis i Kina, delvis i Japan, för ca 2600 kronor, och helt japanskt tillverkade topplinjen kostar drygt 3800. Union Imperials skor är alltså handrandsydda, men med avlappen gjord med maskin, vilket går under benämningen ”9/10 handmade”.

 

 

Den här graderingen och öppenheten med hur skorna är tillverkade är något jag verkligen uppskattar med den japanska kvalitetsskomarknaden. I västvärlden är allt ”handgjort”, från durksydda sisådär-skor till helt handgjorda bespokeskor gjorda från grunden av en och samma person. Att det i de flesta fallen handlar om människor som för skorna genom handstyrda maskiner i stora fabriker hindrar inte tillverkarna från att slå på stora trumman om ”handgjorda hantverksprodukter”. För den oinsatte är det väldigt svårt att sålla i vad som är vad. I Japan kategoriserar de flesta tillverkarna enligt ett system där ”7/10 handmade” är det som vi ibland kallar benchgrade i Europa, alltså Goodyear-randsydda skor där alla större moment och många mindre görs med maskiner i olika former. ”8/10 handmade” är fortfarande Goodyear-randsydda skor men med lite fler handgjorda moment, från Crockett & Jones Handgrade och uppåt kan man säga, jämfört med de Europeiska RTW-tillverkarna. Nästa nivå, ”9/10 handmade” är handrandsydda skor med väldigt många moment som görs helt för hand, dock sys fortfarande avlappssömmen med maskin, likt exempelvis Saint Crispin’s och Enzo Bonafé. Det är först ”10/10 handmade” som är handrandsydda skor med avlappen sydd för hand, där egentligen allt förutom ovanlädret (som i princip aldrig sys för hand) görs utan inblandning av maskiner. Det här gäller de flesta bespokeskorna, och exempelvis Vass gör sin RTW på det här sättet, om vi fortsätter med jämförelse med mer välkända européer.

En tillverkare som gör skor med graderingen ”7/10 handmade” och 8/10 är Shinsho som gör skor som har ett betydligt grövre formspråk, som ska vara gediget gjorda och går på cirka 3500 SEK. Det är ett par bespokeskomakare som också erbjuder RTW-skor. Ett exempel är redan nämnda Koji Suzuki, en annan är Corno Blu vars RTW görs av japanska tillverkaren Central Shoes, Goodyear-randsydda som börjar på drygt 4000 kronor.

 

För den som vill lära sig mer om japanska skomarknaden kan jag varmt rekommendera den här tråden på StyleForum, där det både finns massvis med info och mycket bilder, främst från användarna Nutcracker och Bespoke Makers, vars blogg också bjuder på en hel del inspiration.