Skomakeriet – Olles Skomakeri & Son i Lund

Bakom en oansenlig fasad i södra Lund döljer sig Olles Skomakeri & Son. I Shoegazings första gästinlägg någonsin skriver Per Arvidsson om ett av de främsta skomakerierna i Skåne. Sist i inlägget också en påmminelse om att det nu är en vecka kvar att skicka in kvalificeringsbild i spit shine-tävlingen.

I fönstret hos Olles Skomakeri & Son står en antik nåtlingsmaskin, och inne i butikslokalen samsas en diger kollektion av Crockett & Jones-skor med en mindre utställning av 1800-talsskor, skovårdsprodukter, gamla läster och mycket annat. Lunds äldsta skomakeri drivs av Bengt Nilsson och är ett av de fyra skomakerier som för drygt 20 år sedan introducerade Crockett & Jones till den svenska marknaden.

Bengt Nilsson driver skomakeriet ensam efter att ha tagit över från sin far Olle. Bägges mästarbrev skymtar på väggen ovanför skoutställningen.

I butiken hade man tidigare sålt John Spencer, ett gammalt välrenommerat märke som tillverkades i Tecnic-fabriken i Rushden utanför Northampton. När fabriken brann ner såg man sig om efter ett nytt märke (noteras bör att John Spencer nu tillverkas av Sancho, en spansk tillverkare som grundades av John Spencer 1947). Valet föll på Crockett & Jones och resten är, som man säger, historia. Crockett & Jones är idag tillsammans med Loake det bäst etablerade kvalitetsskomärket i Sverige och en stor del av förklaringen ligger sannolikt i försäljningen via skomakare. Utöver C&J erbjuder butiken även ett mindre sortiment av Cheaney, pälsfodrade vinterkängor från John Brommel’s, innetofflor från svenska Docksta Sko samt en uppsjö av skovårdsprodukter från Saphir, Kiwi, Collonil med flera.

Försäljning av skor och skovårdsprodukter står för cirka hälften av intäkterna. Skomakeriets inkomster är fördelade ungefär jämnt mellan könen, där män typiskt lämnar in större men färre arbeten (halv- och helsulningar till exempel) medan kvinnor tenderar att efterfråga mindre reparationer av fler skor. Det finns en ny, växande kundbas i de kvalitetsmedvetna, yngre män som fått upp ögonen för bra skor. En kanske mer oväntad kundgrupp är de unga kvinnorna, som visar ett allt större intresse för bra skor. Efterfrågan på begränsade specialupplagor (MTO) ökar särskilt hos kvinnor. Trots det ökande intresset är det egentligen inte lättare att sälja skor idag jämfört med för tio år sedan. Med undantag för MTO-verksamheten är det nämligen ganska vanligt med kunder som handlar på nätet, efter att ha känt och klämt på skorna i butik. Något som är en oundviklig del av att driva affärsverksamhet, enligt Bengt:
– Om man inte kan hantera att folk tittar in i butiken utan att köpa något, ska man inte hålla på med sånt här. Jag försöker att bemöta alla som kommer hit väl, oavsett om de tycker sig ha råd att lägga ut mellanskillnaden mot att köpa på nätet. Jag räknar med att jag får se kunderna igen på det viset, skorna behöver ju servas efter ett tag.

Damkängor från 1800-talets slut. Notera särskilt det prydliga sömnadsarbetet samt skinnkvaliteten.

Ordning och reda i butiken. Ett stort utbud av Crockett & Jones finns att tillgå, och det som inte finns hemma levereras snabbt från Sverigelagret som finns 40 minuter bort i Helsingborg.

En dammig rad av Crockett & Jones Handgrade. Skorna får tyvärr inte den uppmärksamhet de förtjänar, sannolikt på grund av prispåslaget jämfört med Benchgrade-serien.

Av de hundratals par Crockett & Jones som säljs årligen är endast en bråkdel från Handgrade-kollektionen. Något som kanske förvånar en kännare, då C&J Handgrade får anses vara ett stort steg upp jämfört med Benchgrade-serien, för en relativt liten merkostnad. Sannolikt illustrerar detta att skoköp i denna prisklass är en hög tröskel att passera för de allra flesta, och att lägga dryga tusenlappen extra då kan vara svårt att motivera. Många av skomakeriets kunder är stammisar som behöver hjälp med exempelvis utlästning av illasittande skor. Särskilt knepiga är gruppen kvinnor med problemfötter, då kvinnor generellt tenderar att köpa fler men sämre skor – något de förlorar på enligt Bengt.
– Jag har en kund som kommer in varje gång hon köpt nya skor, kanske någon gång i månaden. Hon har problem med fötterna och brukar behöva få skorna utlästade. Jag försöker titt som tätt att få henne att köpa något som hennes fötter mår bra av istället, men hittills har det inte lyckats, säger Bengt och flinar.

Medan jag befinner mig i butiken kommer sagda kund in och visar upp ett par boots som hon just köpt i en butik i Lund. Bootsen är enligt butikspersonalen gjorda i kalvläder, och är till och med märkta med skinnmärket inuti. Under ytan gömmer sig dock en mörk hemlighet.
– Tjosan, kolla här. De har dragit ett plastlager över stretchtyg och präglat det så det ser ut som läder. Ja, här kan jag tyvärr inte hjälpa till, suckar Bengt.

Skomakeriet öppnade portarna 1979, då Olle Nilsson gjorde slag i saken och startade eget. Olle hade gått som lärling på välkända Mohlins Skomakeri i Lund, och lärde i sin tur upp egne sonen Bengt, som tog mästarbrev 1993. I och med Bengts inträde i företaget gjordes även ett namnbyte till Olles Skomakeri & Son. Olle pensionerades 1996 och sedan dess är Bengt ensam i firman. För närvarande har han en lärling, Caroline, som bland annat är fantastiskt duktig på sömnadsarbeten, men de svåraste (och roligaste) jobben sköter Bengt än så länge själv. På onsdagarna är butiken stängd och hela dagen ägnas åt skoarbeten:
– Rör inte mina onsdagar, de är heliga! Det är då jag får göra det jag tycker är roligast, säger Bengt.
Verkstaden är inrymd i en gammal källarlokal och nås genom en lucka i golvet. Härnere finner vi ett ordnat kaos. Det är lågt i tak och man får akta sig så man inte slår huvudet i det nyinstallerade ventilationssystemet. Limarbeten görs i dragskåp för att undvika utsläpp av de tunga ångor som annars lätt letar sig iväg. Huvudnumret i verkstaden är den centralt placerade stora slipmaskinen från Jos America, som fick bäras in i delar för att gå in genom dörren. Maskinen är specialbyggd enligt Bengts önskemål och kostade ungefär 700 000 kr. Med ett par knapptryckningar skiftar maskinen mellan olika verktyg och borstar. Utsug och motorer aktiveras genom rörelsesensorer så att maskinen bara är igång där man är med händerna och arbetar. Längst ut på ena kanten har Bengt monterat en egen anordning för att fräsa ut spåret för avlappssömmen i slitsulan. Helt utan skyddsanordningar och dylikt, så att man ska komma åt bra:
– Såhär får man inte göra egentligen, men det gör jag ändå!

Bengt diskuterar utlästning med en kund som blivit lurad av okunnig butikspersonal.

Den komplexa avlappssymaskinen kommer från Rapid.

Vi finner naturligtvis en Rapid-maskin för avlappssömnad, men även en durksymaskin. För en novis kan avlapparen te sig läskig, men Bengt menar att durksömmar är sju resor värre. Tummen löper då helt oskyddat intill nålen som går genom sulan in i skon, och man ser inte riktigt vad man håller på med. Olyckan är lätt framme. Jobbet underlättas ändå av att man nu använder förvaxad nylontråd, som är mer lättarbetad än den gamla tråden som löpte genom ett vaxtråg inuti maskinen.

De roligaste jobben är de som kräver känsla för detaljarbete, såsom hel- och halvsulningar. Bengt måste tyvärr nobba ungefär en femtedel av alla förfrågningar, då skorna helt enkelt är för dåliga för att kunna lagas, alternativt är tillverkade av material som är hälsovådliga att arbeta med. Allt fler skor i mellanprissegmentet passerar nu revy, och Bengt har noterat att vissa populära märken tar genvägar som kanske inte är kända för allmänheten. Meermin till exempel använder sig i dagsläget av cordovanläder som är i en helt annan (lägre) kvalitetsklass jämfört med referenslädret från Horween. Carmina använder så kallat ”bukläder” i klackar, vilket är ett mjukare, mer poröst läder som riskerar att sjunka ihop med användning. För jämförelse skall sägas att många tillverkare på lägre prisnivå, exempelvis Loake, inte ens använder helläder i sina klackar, utan istället fiberplatta vilket ger ett väldigt stumt steg.

För att testa Bengts hantverksskicklighet utmanade jag honom med ett par av Shoegazings referenssko, Loake Aldwych. Skorna är mitt äldsta randsydda par och har använts måttligt, mest till kostym vid formella tillfällen. Jag har inte varit hundra nöjd med dem, då klacken var lite obalanserad och jag föredrar en helt balanserad sko, och randen var inte helt jämnt skuren. Bengt fixade detta och gjorde även skorna lite mer nätta genom att slipa klacken något litet inåt nedtill, så att den ger intrycket av att ”försvinna” när man ser skon uppifrån.

Per Arvidsson

Försöksobjektet: Loake Aldwych innan ingrepp. Notera hur sulkanten är lite ojämnt skuren längs tåhättan.

Klacken är ganska stor och inte helt balanserad.

Operationen inleds med att klacken slits bort. Först den yttersta läderbiten. Under den finner vi fiberplatta.

En ny bit fiberplatta har limmats på, och trimmas nu ner för att passa med klacken i övrigt. Notera ”piggen” som sticker ut ovanför skon, den används för att fräsa ur ett spår för avlappssömmen i slitsulan.

Kontroll av balansering, under pågående arbete. Skon till höger är färdigbalanserad.

Efter ingreppet. Sulkanten är så tajt skuren som det går.

Klacken är slipad med svagt inåtlutande profil, vilket ger ett mer elegant intryck.

Skon är balanserad.

Bengt visar var man inte ska ha tummen när man syr durksöm.

Gamla läster. Bengt ägnar sig inte rutinmässigt åt att göra skor från grunden, men gjorde ett par under sin lärlingstid.

Ett axplock från C&J Benchgrade-kollektionen.

I ett hörn finner vi dessa relativt uppkäftiga spectators. Kanske inget för vardagsbruk, men om tillfället är det rätta så varför inte? Matchas med linnekostym och panamahatt en mild försommardag…

—

Som sagt är det nu alltså bara en vecka kvar att skicka in bild på ett par välputsade skor, om man vill ha chansen att gå vidare till finalen av spit shine-tävlingen under Shoegazing Super Trunk Show den 20 september. Fyra personer går vidare dit, och vinnaren där får ett par Loake 1880 Aldwych i tan. Senast 31 maj vill vi ha din bild, som skickas till shoegazingblog (a t) gmail.com.

Kvalificeringen till själva finaldelen av spit shine-tävlingen under eventet går till på följande vis: Alla som planerar att besöka trunk showen får skicka in en bild på ett par putsade skor. Det kan vara en bild på hela skon, på bara tåhättan, ena skon i profil eller så, vad som helst är okej. Det som kommer bedömas är hur fint skon är putsad, observera att det inte enbart handlar om att ha högst glans utan att även andra parametrar kommer att tas in i bedömningen. Även om vi kallar det spit shine-tävling så tänker vi bredare än så. Man får bara skicka in en bild per deltagare, men det behöver inte vara en nytagen bild, utan den kan vara tagen när som helst. Mer information om tävlingen och kvalificeringen finns i det här inlägget.