Lite mer smått och gott från kvalitetsskovärlden, samlat under rubriken kuriosa. Denna gång om frilansbespokeskomakare, skor utan sömmar och glupska modejättar:

Bespoke-verkstäder bakom kulisserna

När man pratar om de klassiska bespoke-tillverkarna i London, som John Lobb Ltd., George Cleverley, Foster & Son med flera, tänker sig de allra flesta klassiska verkstäder där grånade gubbar och damer sitter vid sina arbetsbänkar och jobbar, och tillverkar hela skon från grunden inom husets väggar. Det är dock en i högsta grad idealiserad bild av det hela, för faktum är att det bara är en bråkdel av nämnda tillverkares skor som görs i företagets lokaler. Det allra mesta av arbetet är utlagt på olika frilansare, de flesta finns i London och i vissa fall sitter de i företagets lokaler, men de kan även sitta på andra håll i landet eller till och med i andra länder.

De här frilansarna är specialiserade på enstaka områden, är lästmakare, clickers eller makers exempelvis, och är ofta ännu mer specialinriktade på en viss typ av skor. Bespoke-husen beställer sedan jobb från dessa, som får betalt för antal skor de gör. Och det här är verkligen inte människor som tjänar några pengar, utan det är extremt dåligt betalt, med en inkomst som oftast är under snabbköpskassörskan de köper sin mjölk till teet från. Under några år jobbade svensken Peter Kraft som bespoke-skomakare på frilansbasis i London, innan han nyligen pensionerade sig.
De här frilansarbetarna i vissa fall gör skor åt flera olika tillverkare, så beställer man en sko från John Lobb Ltd. eller Foster & Son så kan de faktiskt vara gjorda av samma person.

Historien om Saint Crispin’s sömlösa wholecut

En Simply i läcker mörklila ton. Skon är alltså gjord helt utan sömmar.

När Österrikisk/Rumänska premiumskotillverkaren Saint Crispin’s lanserade modellen Simply gick det ett sus igenom hela kvalitetsskovärlden. Simply är en sömlös wholecut, där man trär ett helt läderstycke över lästen och sedan skär upp öppningen i efterhand. En mycket komplicerad konstruktionsmetod, då det utsätter lädret för stora påfrestningar under lästningen och med mycket överskottsläder som ansamlas är det väldigt svårarbetat.

Så här ser det ut när man håller på och lästar en sömlös wholecut. Som synes väldigt mycket överskottsläder, som måste jobbas ner lugnt och metodiskt så att inte lädret sträcks ut fel. Det är faktiskt svensken Daniel Wegan som jobbar på bilden. Bild: Styleforum

En RTW/MTO-tillverkare som gör erbjöd en sömlös wholecut, hur var det ens möjligt? Den här reaktionen var precis vad Saint Crispin’s räknat med, berättade Philip Car som driver företaget när Shoegazing träffade honom nyligen. Faktum är att det var hela anledningen till att de ens började göra den, ”to piss people in the industry of a bit”, som Philip uttryckte det med ett flin. ”Problemet” var bara att kunderna älskade den, och de har varit tvungna att fortsätta tillverka den än idag. Och antalet tillverkare, framför allt då på bespoke-sidan, som numera erbjuder en sömlös wholecut har blivit väldigt många fler sedan Saint Crispin’s gick in och väckte liv i ämnet.

Hermés siktar på lädermonopol?

Läder=Hermés. En sammankoppling som fransmännen jobbar på ska bli allt mer sann. Bild: Urban Tastemakers

Franska lyxhuset Hermés som äger John Lobb Paris, och som är en av världens främsta väsktillverkare, är också en nyckelspelare när det kommer till själva råvaran: läder. När det gäller exotiska läder som alligator har Hermés mer eller mindre monopol på marknaden, efter att ha köpt upp flera av de viktigaste spelarna i framställningen av den typen av läder. Det innebär att de flesta andra som vill göra saker i alligatorläder behöver gå via Hermés på ett eller annat sätt.

Nu börjar Hermés agerande på kalvlädersidan likna deras agerande inom exotiskt läder tidigare, och många är oroliga över utvecklingen. Hermés äger sedan innan flera garverier, och tidigare i år köpte de så upp franska jätten Tannerie Du Puy. Sedan dess har det blivit betydligt svårare för andra tillverkare som vill ha läder från Du Puy. Inte för att Hermés direkt höjde priset, utan ändrade villkoren så att man var tvungen att beställa minst 2000 kvadratfot läder åt gången. Det är enormt mycket, som jämförelse kan man av 100 kvadratfot få ut ungefär 30-35 par skor. Dessutom kräver de betalning vid leverans, istället för att ge möjlighet till avbetalning som innan. Det här gör naturligtvis det väldigt svårt för de allra flesta kvalitetsskotillverkarna att beställa från Du Puy. Möjligheten finns fortfarande för små aktörer att åka till deras warehouse och handla mindre mängder, men det är omständligt och kostar mer.

Chanel tvingade Gaziano & Girling att byta logga

Lika som bär? För lika för modejätten Chanel åtminstone, som skrämde upp lilla Gaziano & Girling och nu fått de att byta logga.

Den uppmärksamme har kanske noterat att Gaziano & Girling har bytt ut sin logotyp. Tidigare var det två spegelvända G:n som var ihopkrokade i varandra så att säga. Numera är det två vanliga G:n som är placerade på olika höjdnivå och krokar i varandra på det sättet. Anledningen till logobytet är att franska modehuset Chanel inte var förtjusta i den tidigare loggan som de ansåg påminde väl mycket om deras, och efter att ha utövat påtryckningar på G&G valde man helt enkelt att byta logga, istället för att riskera att dras in i en rättslig affär med Chanel, som har lite mer muskler att spela med i de sammanhangen, så att säga.

Så här ser Gaziano & Girlings nya logotyp ut. Bild: Gentlemans Gazette