Franskt, fransk-ungerskt och italienskt bjuder dagens tre outsiders-inlägg på. Några av alla de hundratals relativt okända kvalitetsskomärken som finns på marknaden, som förtjänar lite mer uppmärksamhet än vad de ofta får, åtminstone på våra breddgrader.
Caulaincourt
Läckert wholecut från franska Caulaincourt (översta bilden är från samma märke).
Att Frankrike svämmar över av kvalitetsskomärken har jag pratat om tidigare här på bloggen. Här är ännu en fransos: Caulaincourt Paris. Grundat av Alexis Lafont för fem år sedan, som relativt snabbt gjort sig ett namn på hemmaplan, och idag har tre egna butiker i den franska huvudstaden. Caulaincourt är väldigt franska skor, med stömlinjeformade läster som är lite kortare än italienarna, och med skor som är nättare än britternas. De jobbar också mycket med patinering, och gör en del rätt extravaganta skor, men också mer traditionella.
Svarta double monks med punched cap toe.
Caulaincourt gör skor med flera olika konstruktionsmetoder, Goodyear-randsydda, blake/rapid, blake och bologna. Linjen The Paris Range är deras permanenta uppställning, även om det ibland tillkommer modeller i den. Sedan har de The Club Range som är ett antal nya modeller för varje säsong (vår/sommar, höst/vinter). Prismässigt ligger de durksydda skorna på cirka 2800-3300 SEK (€300-350) upp till Goodyear-randsydda som går på omkring 4250 kronor (€450). De håller på att bygga en ny hemsida, men på deras Facebook eller Instagram kan man se en hel del bilder på deras skor och även få en del info. De sägs vara klart skapliga kvalitetsmässigt för de pengarna, med ritsnedlagda sulor och svagt välvda midjor, och rätt cleant bygge.
Fina sulor och midjor för pengarna, här målad sådan.
En av den här höstens modeller i säsongslinjen Club, Goodyear-randsydda oxfords i rätt grov grain.
Väldigt ljusbruna quarter brogues. Alla bilder
David Balazic
Svarta oxfords med rent tåparti.
David Balazic är en fransman som skolats hos Berluti, och senare också jobbat hos John Lobb Paris med deras bespokeskor. I mitten av 1900-talet lämnade han dock Frankrike och flyttade till Budapest i Ungern, och sedan ett antal år bor han i en liten by i områden Nagymaros i norra Ungern. Här tillverkar han skor under eget namn och har också kurser i skotillverkning.
Fin 3-eyelet derby i ljusbrunt läder. Den uppmärksamme kan notera att han beställer sina skoblock från samma leverantör som Vass.
Skorna är lite av en blandning av de nätta, ganska tunna franska skorna och de tyngre, grövre skor som är normala i den österrikisk-ungerska skomakarskolan. Allting görs på beställning, men han har ett antal standardläster som man kan beställa på via distans, och ett antal modeller som visas upp på hemsidan (det finns en lite äldre ungersk sajt som har lite mer bilder och info än hans nya sajt, som man kan köra Google-translate på). Priserna börjar kring 6500 kronor (ca €700), och då är det helt handgjorda skor där både randsöm och avlappssöm är gjord för hand.
Wholecuts i svart med 3 snörhålpar och medaljong där man också ser de fina sulorna som han ofta målar en del på.
Samma modell som ovan, men på annan läst och i mörkbrunt. Blir en helt annan sko. Bilder: David Balazic
Harris
Double monks i grainläder från italienska Harris.
Harris är så mycket italienska skor det kan bli, i princip. Breda sulkanter, långa läster, mycket norvegese-sömmar, patinering och en hel del galna modeller. De har funnits sedan 1913 och är numera ganska ”fashion-forward” med förutom nämnda attribut en del sneakers och annat. De klassiskt konstruerade skorna är blake, blake/rapid eller norvegese-sydda. Harris är kanske på gränsen till att platsa som outsiders, men trots sin anrika historia har de hamnat rätt ordentligt i skymundan de senaste åren.
Väldigt italienskt…
De durksydda modellerna börjar på kring 2500 kronor och sedan går det uppåt ändå till över 13000 SEK för blake/rapid-sydda skor i krokodilläder. Som sagt är formspråket och designen väldigt klassiskt italienskt och det är de som har en faiblesse för Sutor Mantellassi och liknande märken som kommer finna mest glädje av Harris skor.
Rätt brutala kängor med commandosulor och stormrand. Bilder ovan: Harris
Derbys med patinering. Bild: StyleForum
Norvegesesydda och rätt karäkteristiska oxfords för Harris. Bild: Elite Stores
Jag gillar Caulaincourt väldigt mycket, tycker de får till en bra kombination av patinering och design utan att bli ”för mycket”. Vore intressant att veta vilken fabrik de använder. Kontaktade bolaget för ett tag sedan och frågade, fick ett mycket trevligt men tydligt svar om att deras val av fabrik är hemligt.
Annars hoppas jag på mer durksytt framgent, inte minst i min egen garderob!
Lano: Ja de känns väldigt intressanta. Vet inte alls var de gör skorna, tänkte först att det är i någon spansk fabrik som de flesta fransmännen gör, men de marknadsförs ju som Made in France och det står också tryckt på sulorna, så är någon aktör i hemlandet. Om de inte kör varianten att bara göra finishen i Frankrike för att kunna sätta ett Made in France-märke på dem.
Jesper: Ja, den risken finns så klart. Patineringen, lästerna och konstruktionen känns dock lite väl påkostad för att vara ”Made in China”. Jag tar och skickar ett mail till så får vi se vad han svarar!
Lano: Made in China tror jag inte det är (inte för att patinering, läster och konstruktion inte skulle kunna vara bra även då dock), utan isf snarare gjorda i Spanien eller kanske Portugal. Men de är säkert gjorda i Frankrike, det är fullt rimligt.
Jesper: Monsieur Lafont svarade mycket snabbt och vänligt, utan att avslöja exaktheter. Lädret kommer från Du Puy, mockan från Stead. De flesta skor görs i Frankrike i en liten verkstad om ca 13 pers utanför Cholet (Jean-Baptiste Rautureau kanske?). Några få av skorna görs i Spanien eftersom den fabriken behärskar någon av deras konstruktioner som inte franska verkstaden kan. Patineringen görs helt för hand i deras verkstad i Paris som man mer än gärna får besöka vid intresse. Monsieur Lafont designar alla läster och modeller själv.
Helt klart värt ett besök nästa gång i Paris alltså. God Jul!
Lano: okej, bra info! Tror inte det är Jean-Baptise Rautureau som gör dem, de trycker nog ut så pass många skor att det skulle vara svårt att göra på 13 pers (och osäker på om de har all produktion själv fortfarande, tveksam till det), och Caulaincourt’s skor är klart mer sofistikerat och klassiskt gjorda än något jag sett från JPR det senaste decenniet iaf.
God jul!