Citatet ovan är rubriken till en TT-artikel som publicerats i bland annat DN och GP idag, skriven av Moa Kärnstrand. Den handlar om de usla arbetsförhållanden som råder i många skofabriker i Kambodja, med exempel från en underleverantör till Puma. Artikeln är ett skrämmande exempel som tydligt visar på varför det är bättre för människor, miljö och djur att köpa kvalitetsskor.
I ett enkelt rum bakom en inofficiell underleverantörsfabrik till skomärket Puma, några mil utanför Kambodjas huvudstad Phnom Penh, bor Pol Pinra, 25 år. Hon jobbar på fabrikens sömnadsavdelning och berättar om den svåra stanken av kemikalier som kommer från lädret hon syr skor av.
– Lukten är hemsk, speciellt på senaste tiden, det är en ny sorts läder. För dem som jobbar med att skära till lädret luktar det ännu värre. När jag går till toaletten kan jag känna det och det gör att jag får svårt att andas, berättar hon.”
Så inleds Moa Kärnstrands artikel, som är ett nedslag i en smutsig industri, som tvärtemot vad många tror inte bara blir bättre med åren, utan i många fall ännu sämre. Kraven på högre marginaler ökar, vilket gör att man tar till nya typer av kemikalier som är mer effektiva men ännu värre för människor och miljö. Det ser framför allt ut så här i Kambodja, Bangladesh och på vissa håll i Kina och Indien. Det otäcka är att det är ännu värre för de som jobbar i garverierna, som ofta ligger i Bangladesh eller Indien, de som garvar hudarna i alla giftiga ämnen. Och det handlar alltså inte alls bara om sneakerstillverkare som Puma, betydligt bredare än så.
Bild från ett garveri i Bangladesh. Bild: Business Week (Översta bilden är från en skofabrik i Kambodja, dock ej den som nämns i artikeln. Bilden från: Better Factories )
Moa Kärnstrand skriver vidare om problematiken i att det är andra kontroller för skoindustrin än klädindustrin, och att leden av underleverantörer ofta gör det extra svårt för granskning:
”Hon jobbar från sju på morgonen till sex på kvällen, sex dagar i veckan, året om. Vissa fredagar kan hon få gå lite tidigare. Två veckor i månaden jobbar hon även söndagar. Men trots att arbetet på fabriken är slitsamt är hon ändå tacksam – hon har en inkomst. Det är mer än vad många kan säga i Kambodja, som är ett mycket fattigt land.
Arbetare vid olika skofabriker vittnar som samma sak: Starka kemikalieångor under långa arbetsdagar på varma fabriksgolv. Och problemen kan fortgå relativt ostört. De flesta skofabriker granskas nämligen inte av FN-initiativet Better Factories Cambodia, BFC, ett kontrollorgan som alla exporterande klädfabriker i Kambodja måste underkasta sig för att få tillstånd att leverera till utländska märken.
– Skofabriker är fyllda av kemikalier och processer som du inte stöter på i en vanlig klädfabrik, säger Jason Judd, teknisk expert på BFC i Phnom Penh.”
Här från ett ökänt område utanför Bangladesh huvudstad Dhaka, där det varje dag släpps ut stora mängder miljöfarligt och hälsofarligt avfall från de stora garverierna. Bild: Demotix
Jag har skrivit om ämnet tidigare, bland annat i den här artikeln för Manolo, att det vi benämner kvalitetsskor är en helt annan sak när det gäller framställning, och går inte att jämföra med dessa fabriker. Det finns enstaka fabriker i bland annat Kina som gör Goodyear-randsydda skor i massor för bland annat den inhemska marknaden och Japan, men där är det ändå ofta europeiska och mindre farliga hudar som används, även om lim och så vidare kan vara rätt dåliga. Och tar man exempelvis Meermins fabrik i Kina eller DC Lewis i Laos och Taiwan så är det pyttenytt-fabriker i sammanhanget (om man jämför de fabriker som gör skräpskor i Asien) som har relativt god arbetsmiljö och som bara använder bra läder från Europas främsta garverier. I europeiska kvalitetsskofabriker och garverier som gör läder åt den här typen av skon är arbetsmiljön god, och de garverier som använder krom (de flesta) och som gör läder för kvalitetsskor har väldigt bra renings- och avfallshanteringssystem.
Det är bra att du uppmärksammar detta med jämna mellanrum. Vi får hoppas att leverantörerna av t.ex. sportskor ställer om produktionen mer hållbart, i takt med att detta uppmärksammas.
Fram för rättvisemärkning av skor! Bra jobbat Jesper.
Bra artikel och tankeväckande, men en fråga: vet du att Meermins fabriker i Kina är så väldigt mycket bättre än Pumas eller är det en from förhoppning ? Generellt är det ju trots allt så att vill man att arbetarna ska ha det bra, köp produkter från EU (oavsett vad man tycker om EU i andra sammanhang) eller andra ”västländer”. Detta gäller särskilt arbetskraftsintensiva produkter som t ex skor.
Lano, Errol och Gunnar Wormbs: Tackar! Ja man hoppas att i takt med att efterfrågan på bra tillverkade skor så ställer man om produktionen alltmer. Rättvisemärkning av skor hade inte alls varit dumt.
Angående Meermin så har jag inte besökt fabriken själv, men pratat med en som varit där (som inte är Meermin-folk alltså) som menade på att det i stort sett var som vilken europeisk skofabrik som helst, även om de jobbade fler timmar än i Europa (vet ej exakt hur mkt dock). De ska också tjäna helt okej för att vara kinesiska fabriksarbetare. Sedan vet jag ju vilket läder de använder, och det är bra grejer (samma material som alla toppmärken i Europa använder, men dock tas mer av varje hud än premiummärkena) som inte går att jämföra med det som ex. Puma har i skorna som görs av dem som är med i artikeln. Och som sagt, det handlar verkligen inte om ”fabriker” som du skriver, utan om en väldigt liten fabrik (mindre än de flesta i Europa) med om jag minns rätt ca 40 anställda.
Cirkulär ekonomi är för tillfället ”inne” och kvalitetsskor är ett väldigt gott exempel på om hur det fungerar och att man absolut inte är bakåtsträvare i samhället, tvärtom!
Tack för svaret. Känns hyfsat tryggt med andra ord.