Genom historien har få områden haft samma ekonomiska styrka som länders militär, och med ekonomisk styrka följer möjligheten att utveckla och producera saker. Därför har militären i hög grad påverkat utvecklingen och innovationen inom skoindustrin genom århundradena. Massor av klassiska sko- och kängmodeller härstammar från militären, militären har spelat en viktig roll för många skofabriker genom åren, några av de mest effektiva teknikerna för skoputsning utvecklades inom militären, och så vidare. Läs mer i den här artikeln.

 

Nu är detta bara en översikt över några olika synsätt på skor och militäenr. För dem som är insatta på riktigt, eller för dem som verkligen är intresserade, finns det förstås massor av mer information att gräva i. Få saker grottas det ner i lika mycket i detalj som allt militärt, och det kokar hela vägen ner till vad som bärs på fötterna. Det är bara att googla runt så kommer du att se. Men som en början kan du ha glädje av den här artikeln.

 

Militären och skotillverkningen
Det är liksom självklart att inom militären är bra utrustning som är hållbar, bekväm och praktisk en nödvändighet. Detta gäller även för skorna. När man befinner sig i något så allvarligt som en krigssituation vill man inte ha ytterligare problem med till exempel fötter som blir onödigt våta och kalla, eller ha sulor som är hala, eller ännu värre sulor eller klackar som lossnar, och sådana saker. Alla militärskor har inte varit eller är inte perfekta, men efterfrågan på dem och strävan efter att hitta bra och praktiska lösningar för soldaternas fötter har varit viktiga för utvecklingen av skoindustrin. Militären har resurser, i många länder omfattande sådana, vilket innebär att de kan finansiera utveckling och produktion av ordentliga grejer.

Skotillverkning i England under första världskriget. Foto: Getty Images

Verkliga historiska caliga-sandaler från det romerska riket. Bild: Wikipedia

Redan i det antika Rom lät militären några av imperiets bästa skomakare tillverka skor till sina arméer, som den klassiska sandalstöveltypen caliga med tjocka hopslipade lädersulor. Och det har fortsatt så genom århundradena. Om du besöker någon av fabrikerna i brittiska Northampton, som alla fanns med under första och andra världskriget, har de gamla par av några historiska stövlar som de tillverkade för militären. Krigstiden var naturligtvis inte lätt för produktionsindustrierna, men samarbetet med armén räddade dem och utvecklade dem på sätt och vis också. I Northampton tillverkades 70 % av de skor som användes av den brittiska armén under de två världskrigen. Under första världskriget arbetade hälften av befolkningen i Northampton inom sko- och läderindustrin, och en fabrik som Crockett & Jones fördubblade sin produktion under kriget med många kvinnor anställda av fabriken. Det är inte svårt att förstå varför detta område fortfarande är centrum för landets skoindustri.

En gammal arméstövel i ett glaskabinett på Loake-fabriken i Northampton.

Dubbade sulor och klackar, vilket länge var standard på militärkängor.

 

Skomodeller som härstammar från militären
Om man ska titta på vissa kängor och skor som har sin bakgrund från militären finns det ganska många. Givetvis är kängor de vanligaste och direkt kopplade, men många lägre skor har i sin tur utvecklats från dessa. Militära skor, liksom mycket annat, började enbart som bruksföremål, men har gått vidare från det på många sätt.

Vi börjar med en given sådan. Service Boots, som är en av de främsta inom segmentet för workwear boots i dag, är i själva verket en militärstövel från början. Den har sin bas i en typ av derbykänga som typ var standard under sena 1800-talet och tidigt 1900-tal i många arméer runt om i världen, med olika variationer. Den ”ursprungliga” servicestöveln hade dock ett annat namn, den kallades Trench Boot. Under början av första världskriget utvecklade amerikanska soldater en så kallad ”trench foot” (skyttegravsfot), vilket i princip innebär att foten ruttnar på grund av långvarig exponering för fukt och kalla temperaturer. År 1918 gjorde general John Pershing från den amerikanska armén ändringar av föregångaren, Russet Marching Shoe, bland annat med tjockare läder, en mer vattentät konstruktion, en trippel-sula, tåjärn osv. Denna känga tillsammans med bättre behandling av fötterna med massage och oljor gjorde att problemet med ”trench foot” försvann. Trench Boot (lite ironiskt att det som åtminstone delvis var en lösning fick sitt namn efter symptomet), ibland även kallad Pershing Boot efter den som gjorde det möjligt, utvecklades sedan vidare under de senare delarna av kriget och namnet Service Boot, eller Service Shoe, etablerades. Ungefär samtidigt tillverkade märken som kanadensiska Viberg versioner av kängas som specialiserades som riktiga arbetsskor.

En 1918 års version av Trench booten, som senare ”transformerades” till Service Boot. Bild: Authorized Boots

En annan given kängmodell här är jumper boots. Intressant nog är den typ av stövlar som vi ser gå under detta namn idag inte så lik den ursprungliga militärstöveln med detta namn, på ett sätt är den mer lik det som traditionellt går under namnet Ammunition Boot, men det namnet är i princip borta idag. Den ursprungliga jumper bootens riktiga namn var Jump Boot, och det var en hög derby-känga med broguemönstrade cap toes som de amerikanska fallskärmsjägarna använde sig av under andra världskriget. De utformades för att ge extra stöd kring vristen vid hårda fallskärmslandningar och designades av överstelöjtnant Yarborough. Vid den här tiden var det sällsynt med ankelhöga stövlar helt i läder. Mot slutet av andra världskriget ersattes denna känga med M-1943 Combat Boot, där den övre delen av snörningen togs bort och i stället täcktes vaden av ett blad med dubbel knäppning.

Traditionella Jump Boots. Bild: The Landless Gentry (översta bilden av samma modell): Son of War Relics)

M-1943 Combat Boots. Bild: QM Fashion

Ammunition boot var en mer traditionell stridskänga som tillverkades för den brittiska armén och var standard för många soldater från 1880 ända fram till 1950 (den är nära besläktad med Trench Boot / Service Boot), även om det skedde små utvecklingar av mönster etc. under åren. Det är en ankelhög derbykänga med en ren tå och hälkhätta, ofta tillverkad i präglat grain-läder, särskilt senare under 1900-talet. Detta är mycket mer likt vad vi idag kallar en jumper boot, även om vi ibland ser som blandningar mellan de två, med det lägre skaftet hos Ammunition Boot men ändå med den klassiska broguemönstrade tåkappan from Jump Boots. Namngivningen av den jumper boot-modell som vi har sett de senaste decennierna kommer troligen från den brittiska skoindustrin som tog det amerikanska namnet och implementerade det på den brittiska käng-versionen, men källorna för detta är ganska osäkra.

Traidtionell Ammunition Boot. Som du kan se liknar den verkligen det som vi kallar jumper boots i dag. Bild: Klassiska skor för män

En annan klassisk skomodell som härstammar från militären är chukka boots, där det ”andra” namnet, Desert Boot, är mer i linje med dess första föregångare. De första chukka-bootsen påstås ha burits av soldater i Indien när de inte var i tjänst, i början av 1900-talet. Stöveln tog sig sedan in i den brittiska armén och bars av soldater under den västra ökenkampanjen under andra världskriget. Termen ökenstövel myntades av det brittiska företaget Clark’s. År 1941 tjänstgjorde Nathan Clark för den brittiska armén i Burma (numera Myanmar), där han såg några officerare som bar dessa sandfärgade, mockaskor med låg skärning när de var på fritiden. Clark fick reda på att denna typ av stövlar först hade tillverkats av skomakare i Kairo i Egypten för sydafrikanska soldater vars gamla militärstövlar hade svikit dem i ökenterrängen. För att få något som var lätt och hade ett bra grepp lät de Kairos skomakare tillverka denna känga med en mockaöverdel på en mjuk crepesula. När Nathan Clark kom tillbaka till Storbritannien introducerade han stilen i sitt familjeföretag Clark’s och ökenkängan lanserades 1949.

Charmig annons för Clark’s ökenkänga från 1950-talet.

Nu övergår vi helt och hållet till den casual sidan av saker och ting, och sneakers, eftersom även denna typ av skor i vissa fall har en bakgrund inom militären, inte bara från sportens värld. Om vi tittar på en specifik modell som är rätt populär just nu har vi German Army Trainer, GAT. Den beställdes av den tyska armén på 70-talet från Adidas (eller var det Puma? Märkligt nog verkar detta fortfarande vara lite oklart), namnet då var formellt BW Sport, och den användes som träningsskor för soldaterna. Den utmärkta kvaliteten på dessa sneakers, med de karakteristiska greppvänliga gummisulorna, gjorde dem mycket populära på begagnatmarknaden efter att det kalla kriget hade upphört och före detta soldater sålde sina saker till second hand-butiker och överskottsbolag fick tag på överblivna lager. Det går fortfarande att få tag på originalskor.

En GAT-skor i original. Bild: The Modest Man

 

Skoputsteknik som kommer från militären
I armén har det alltid varit viktigt att ta hand om sin utrustning. Från att ha börjat som en nödvändighet för att undvika problem under krigssituationer, utvecklades delar till att främst vara för att ge ett gott intryck, för att visa beslutsamhet och så vidare. En av dessa saker var utvecklingen av att putsa stövlarna till en extrem glans, avsedd att visa upp under inspektioner. Många tekniker som används av professionella skoputsare i dag kom en gång i tiden från rekryter som försökte göra det så enkelt som möjligt att uppnå en så hög glans som möjligt. Det är en anledning till att andra namn för ”mirror shine” är ”military shine” eller ”parade gloss” (under militärparader önskades de mest skinande tårna), även om det vanligaste inom militären var uttrycket ”bull polishing”, ”bulling” av skorna.

”Bull shine”, ”Military Shine”, ”Parade Gloss”, ”Spit shine”, ”Mirror shine”, you name it, på en svart arméstövel.

Det finns många historier om vad som kommer från militären, och från vilket lands armé det började i och så vidare. För svårt att fastställa vad som är helt korrekt här. Men jag kan sammanfatta några viktiga saker. Användningen av bara fingrarna för att bygga upp glansen började förmodligen som en grej i armén, för att snabbt täppa till porerna med vax, och sedan övergå till att använda en trasa och vatten för att börja bygga upp vaxskikten. Att tända eld på terpentinet i vaxet för att göra det smidigare och lättare att arbeta med är en annan sak. Och min personliga favorit, användandet av nylonstrumpor för att både avsluta och återfå en högglans.

 

Nu är jag säker på att många av er läsare har era andra exempel på skor och kängor kopplade till de militära berättelserna, och vet mer än vad jag har samlat in i den här artikeln. Ni är mer än välkomna att dela med er i kommentarsfältet nedan.