Många frågor uppstod efter att det blev offentligt att den brittiska skotillverkaren Alfred Sargent gått i likvidation. I den här stora, öppenhjärtiga intervjun med Paul Sargent, delägare och fabrikschef på det nu stängda företaget, får du svar på de flesta av dem. Historien om varför företaget hamnade där de är, vad som kommer att hända med varumärket Alfred Sargent och vad som kommer att hända med fabriken. Viktigast av allt – detta är inte slutet för Rushden-fabriken, Sargent kommer återigen att visa att de är Northamptons Fågel Fenix.

 

Efter artikeln jag skrev om likvidationen förra veckan kontaktades jag av Alex Sargent, son till Paul Sargent och som arbetade på Alfred Sargent. Han tyckte att artikeln var ”imponerande informativ med tanke på att [jag] inte kunde kontakta någon från Alfred Sargent” och förklarade att företagets representanter stängdes av från alla mailkonton och sociala medier när företaget gick i likvidation, därav ingen svar från dem. De pratade gärna om situationen ur deras synvinkel och om vad som händer nu och framåt. Jag hade sedan ett telefonsamtal med Paul Sargent, som är den fjärde generationen av Sargents som tillsammans med sin bror Andrew har varit en del av företaget länge länge (Paul började 1964, lillebror Andrew några år senare). Vi pratade i nästan en timme och jag fick veta både vad som har hänt med varumärket Alfred Sargent och lagret med skor (detaljer om detta kommer dock från en annan källa, den som tagit över detta är inte någon som tillhör ”original”-Sargent), och om det faktum att Paul har köpt allt maskiner och kommer att fortsätta att producera skor i samma lokaler, med början redan inom några veckor om allt går enligt plan. Mycket mer om det längre ner, men vi börjar intervjun längre tillbaka i historien, för att förstå alla upp- och nedgångar i företaget de senaste decennierna, varför de har fattat de affärsbeslut de har, och mycket mer.

För alla oss som har följt Alfred Sargents resa de senaste decennierna verkar det som om det har varit en tuff resa. Om vi ​​går tillbaks i tiden en del, hur började det hela?
– Jag tror att man bör gå tillbaka till 1980-talet för att få en fullständig bild. Som många andra brittiska skofabriker då producerade Sargent-fabriken till stor del skor för andra märken. Vi började samarbeta med Marcos Fernandez i Frankrike, en skoentreprenör som idag driver Septieme Largeur och Orban’s, men som också har startat Markowski, Emling och Bowen. Bowen var hans första märke, och på 80-talet började vi tillverka skor för dem. I mitten av 90-talet sålde Fernandez Bowen till den franska skomärket Manfield och bröderna Frédéric och Nicolas Thierry, som senare slog ihop Bowen och Manfield under Manbow, som numera också har andra märken. Vi fortsatte att producera Bowen-skor, och de blev vår största kund på fabriken.

Blev de för stora?
– Exakt. För 2002 eller 2003, när vi gjorde 2 400 par i veckan varav 3 400 par i månaden var Bowen-skor, bestämde de sig för att ändra sin strategi och använda sig av fler tillverkare. Jag tror att det berodde på att inte ville vara för utsatta om något skulle hända med den leverantör de använde, så jag kan förstå det. Men för oss på Sargent var det så klart ett stort slag att gå från 2 400 par i veckan ner till drygt 1 900 par i veckan. Samtidigt gick vår legendariska försäljningsdirektör Richard Webb, som varit med sedan 1980-talet, i pension. Det var här vi började få kämpa. Vi fick in Gaziano & Girling 2006 och hade en sektion som tillverkade skorna i några år, men när de kommit igång öppnade de sin egen fabrik. Och vi fick aldrig riktigt saker i ordning, för att vara ärlig, och byggde upp skulder. Allt kom ikapp oss 2009 och företaget gick in i två rekonstruktioner inom lopper av ett år.

Vad gjorde ni för att försöka få ordning på situationen?
– Många saker naturligtvis. En var att vi gjorde en översyn av vårt egna utbud av Alfred Sargent-skor. Då hade vi några olika linker, vi hade ett grundläggande lagersortiment, Goodyear randsydda skor i instegssegmentet som kallades Classic, en country-linje och sedan en Premier och en Premier Exclusive-linje. Bra grejer, men inget av det stod egentligen ut nämnvärt. Vi hade båda stor nytta av när vi gjorde Gaziano & Girlings skor, och vi tog en hel del av det och skapade Handgrade-linjen med ovanläder på absolut högsta nivån, smala fiddle back-midjor, ekgarvade lädersulor och så vidare. De hyllades som en produkt, men feedbacken var att det var ganska dyrt för många, så vi utvecklade sedan Exclusive-linjen i mellansprisegmentet som hade många liknande specifikationer men lite lägre kvalitet på ovanläder och detaljer. Denna mottogs verkligen mycket väl.

Jag brukar säga att Alfred Sargent Exclusive och Handgrade var bland de mest ”bang for the buck”  du kunde få ut när det gäller engelsktillverkade skor, ändå slutade ni med Handgrade-sortimentet efter några år och Exclusive-skor var ofta svåra att hitta och köpa. Varför?
– För att förstå detta måste vi prata om vad som hände med verksamheten. Som förklarats gjordes de nya serierna för att väcka liv i saker och ting, men det hände inte precis över natten att vi började sälja massor av dessa, så vi kämpade fortfarande ekonomiskt. Vad som hände då var att Thierry-bröderna i Manfield/Bowen, som hade fortsatt som en viktig kund till fabriken, kom in som minoritetsägare med 49% 2011, medan Sargent-familjen behöll 51%. Sedan 2012 tog de över ytterligare två procent och blev majoritetsägare.

Hur kändes det för dig?
– Jag menar, vi var i trubbel så jag uppskattar verkligen vad de gjorde för oss, de kom in och räddade företaget. Så det finns inget dåligt att säga om det. Sedan framåt från det att de tog över tog de som majoritetsägare kanske beslut som jag inte var helt överens om. För att komma tillbaka till ämnet Exclusive och Handgrade-serien under vårt eget varumärke Alfred Sargent, som introducerades innan de tog över och som jag starkt trodde på, inte minst eftersom det var den typ av skor jag själv ville göra, och jag kunde också se hur vår personal steppade upp när dessa skulle göras och verkligen gillade att göra dessa finare skor. Plus naturligtvis att feedbacken från kunder var så bra. Det var emellertid aldrig någonting som Bowen ville fokusera på, i stället blev mer och mer produktion för Bowen-märket, även om det bör nämnas en del till Exclusive-standard och märkes som Alfred Sargent för Bowen. Men bland Sargent-återförsäljare etc. Handgrade upphörde så småningom och Exclusive var typ, ja, en exklusiv produkt när det gäller tillgänglighet.

– Jag blev faktiskt uppring av en man en sen lördag som sa att han ”ville gratulera mig”. Jag sa, ”ok, varför?” ”För att vara den bäst bevarade hemligheten i världen”. Jag antar att det säger en del…

Hehe ja, och som jag upplevde det blev de ännu svårare att få tag på de senaste åren?
– Jag antar det. Jag vet att du nämnde i föregående artikel att 60% av skorna som gjordes 2018 var för Bowen, 20% för varumärket Sargent och resten för andra. Förra året tror jag att cirka 90% av skorna vi gjorde var för Bowen. Som vi pratade om tidigare kan det bara göra en känslig att bara göra en sak, och de hängde inte riktigt med inom områden som e-handel med mera för sina herrskor, samtidigt som några andra märken från Manbow-gruppen som säljer damskor gick mycket bra så deras fokus flyttades mot dessa, men för Bowen var det ordentligt kämpigt, ​​och då blev läget med Covid en slags spik i kistan, det slog riktigt hårt mot Bowen. De sålde främst i centrala butiker i större städer, och i Frankrike var försäljningen i dessa områden ner mycket. Bowen hade också missat att göra sig aktuella i vissa kretsar. De kunde inte blanda sig relevanta för alla Ingevaldssons, FitzPatricks, Jacomets och så vidare och som ett resultat av det blev vi mindre och mindre relevanta. Jag blev alltmer olycklig och desillusionerad över den väg vi tog, särskilt när det gäller besluten om Alfred Sargent-märket, även om jag var lojal mot Bowens affärsvision, som jag har nämnt tidigare; de kom in med pengar när ingen annan gjorde det och för det är jag evigt tacksam. Ibland hade jag svårt att hantera dessa två olika känslor.

All pictures: With Love Project

Jag kan förstå det. Så när stoppade ni produktionen i fabriken?
– Vi fortsatte produktionen hela vägen fram till likvidationen, om än sedan den 1 juni förra året med en mindre grupp personal som vi också kunde hålla separata på ett bra sätt för att göra det coronasäkert. Men ja, ekonomin var riktigt dålig, med stora skulder, så i januari stängdes fabriken och ett beslut togs att avveckla företaget.

Ja, och nu är det alla vill veta, vad kommer att hända nu?
– När ett företag likvideras ska likvidatorerna få ut så mycket pengar som möjligt för de tillgångar som finns i företaget, så att de kan betala så mycket de kan av skulderna som finnns. Allt har varit till salu, vilket har resulterat i att varumärket och allt lager, de färdiga skorna, köps av en part [enligt information till Shoegazing är detta en välkänd brittisk nätbutik, men jag föredrar att inte avslöja detta förrän de har bekräftat det själva], medan jag har lyckats köpa alla maskiner.

Verkligen? Jag fick veta att det köptes av ett annat brittiskt skoföretag?
– Avvecklingen av företaget inleddes den 15 januari, jag fick bara kännedom om det tidigt samma morgon. På grund av processens snabbhet hade jag inte fått momskonto för det företag jag hade startat, Paul Sargent Shoes Ltd., och kunde därför inte köpa tillgångarna när det lades ut på auktion. Ett annat brittiskt skoföretag hjälpte till att agera mellanhand för inköpet av maskinerna. De har emellertid inga aktier i Paul Sargent Shoes och deras avsikt var enbart att hjälpa oss på kort sikt.

Okej, så du har köpt maskinen och har företaget Paul Sargent Shoes Ltd. Kommer det att vara det nya Alfred Sargent då?
– På sätt och vis, ja, även om jag inte riktigt vet vilket namn vi kommer att använda för märket, mer än att det inte blir Alfred Sargent. Vi köpte maskinerna såväl som alla läster och mönster, det var väldigt viktigt för mig. Jag har inte köpt materialet, eftersom mycket av det var saker som användes för Bowen-skor i lite lägre nivå än vad vi tänker göra nu, vet inte vart det materialet har gått. Men så maskinerna är våra, och fabrikslokalerna ägs av mina bröder, Sargent hyrde det, så så snart likvidatorerna är klara med processen ska vi släppas in till fabriken och börja sätta igång saker igen. Planen är att fortsätta med samma mindre personalgrupp som varit i fabriken de senaste sju månaderna, det är en bra begåvad grupp, även med några yngre, ungefär 14-15 personer totalt.

All pictures: With Love Project

Men fortfarande inte superlitet då?
– Ja, om du blir för liten med 5-6 personer eller så blir många saker mycket dyrare, du måste ha en bra balans. Vad vi vill göra är att glömma bort de senaste sju åren eller så och gå tillbaka till arbetet med Exclusive och kanske också Handgrade-linjerna. Vi måste bli mer progressiva i många avseenden än vad Alfred Sargent var, med en online-närvaro både i sociala medier och naturligtvis med e-handel, och massor av sådant. Jag hoppas att min son Alex som är partner i Paul Sargent Shoes Ltd. kommer att betyda mycket för detta.

Så Alex följer i dina fotspår nu?
– Tyvärr, ja, haha! Han är ung, 25 år, och jag ville att han skulle arbeta med bokföring eller något sådant. Han studerade vid Notthingham University, kom sedan hem en dag och sa att han hade lagt sina besparingar på en bespokeskokurs med Carréducker. Jag tappade nästan andan. Men här är vi nu, och naturligtvis är jag också glad att han vill göra något som han känner att han verkligen tycker om, det är vanligtvis det bästa sättet att lyckas.

Okej, så Paul Sargent Shoes kommer att fortsätta på Alfred Sargent-sagan, så att säga, men samtidigt fortsätter det ursprungliga varumärket med någon annan, hur känns det?
– Jag har inga problem med det. Jag menar, jag vet inte vem som köper det här, men de la ett större bud än vi kunde, det är processen, så lycka till med det. Ur mitt perspektiv fanns fabriken långt innan varumärket startades i mitten av 1980-talet och jag hoppas att den kommer att fortsätta att existera långt in i framtiden. Allt jag vill göra är att fortsätta att göra skorna med samma maskiner och folk jag har arbetat med tidigare. Jag vet verkligen att det är en svår tid att gå vidare med allt detta, men jag är redo för en utmaning. Och jag tar med mig alla fina ord som sägs om Sargents skor de senaste dagarna av människor från hela världen, jag är verkligen glad över det.

 

NOTERA: Detta är Paul Sargents syn på det hela, jag har försökt nå Bowen-ägarna såväl som företaget som köpt varumärket Alfred Sargent, för att få deras synvinkel också, men utan att lyckas.