EU och Indonesien har undertecknat ett frihandelsavtal som kommer att avskaffa 98% av alla tullar i båda riktningarna omedelbart efter det att det har genomförts, vilket förväntas ske nästa år. Inom kvalitetsskobranschen finns det en stor potential för att fler av de fina handgjorda kängor och skor som tillverkas i Indonesien kommer att säljas av europeiska återförsäljare.
Jag måste erkänna att när frihandelsavtalet mellan EU och Japan trädde i kraft 2019, och alla tullar omedelbart togs bort på skor från Japan till Europa (och tas bort steg för steg under ett antal år i motsatt riktning), trodde jag att vi skulle få se mycket mer japanska skor i EU. Det har inte riktigt hänt, även om vi har några nya märken tillgängliga har det inte skett någon stor förändring. Många jag pratar med tror att det beror på att baskostnaderna för skorna är relativt lika, och när den ganska höga europeiska momsen läggs till priset på de japanska skorna hamnar de i slutändan på samma prisnivå som de europeiska när det gäller förhållandet mellan kvalitet och pris. Så det är inte så många fler återförsäljare som har valt japanska skor.
För indonesiska skor tror jag att saker och ting kan bli annorlunda med det nya avtalet. Men först lite bakgrund. I nio år har EU och Indonesien fört diskussioner om ett frihandelsavtal. Och efter att USA tagit steg i motsatt riktning har samtalen intensifierats och nu har ett frihandelsavtal undertecknats. Det ska nu genomgå en process för att godkännas av alla 27 EU-länder (lättare för Indonesien), men förhoppningsvis kommer det att vara formellt på plats någon gång nästa år.
Från och med då kommer 98% av alla varor inte att ha någon tull mellan länderna (med vissa undantag som europeiska bilar etc. där det kommer att trappas ned under fem år). Den bilaterala handeln, värd 30,1 miljarder dollar för varor 2024, förväntas fördubblas under de första fem åren.
Anledningen till att indonesiska skor har goda möjligheter att öka försäljningen i EU är att levnadskostnaderna i Indonesien, och därmed lönerna, är mycket lägre, vilket resulterar i mycket lägre priser på skor. Redan idag är indonesiska skor riktigt prisvärda, vilket är en anledning till att europeiska jättar som Ecco har både fabriker och garverier i Indonesien. Men som Shoegazings läsare säkert vet har Indonesien också ett gäng fantastiska märken som tillverkar handgjorda workwear-kängor och många andra helt handgjorda skor (läs mer i den här artikeln). Och med tullen borttagen, även med hög moms tillagd, kommer priset på dessa att vara mycket konkurrenskraftigt i EU. Det finns helt klart goda möjligheter, om man ser det ur ett kundperspektiv.
Det omvända kommer sannolikt också att innebära att i alla fall de större, starkare skomärkena kommer att se en ökad försäljning i Indonesien, och dessutom kan det vara mycket positivt för europeiska garverier och tillverkare av skomaterial, med tanke på att Indonesien är en stor tillverkare av skor och andra lädervaror. Som jag har sagt tidigare tror jag på frihandel, så alla dessa steg är positiva.
